För en vecka sen avslöjade Kjell Häglund i Dagens Media att Alexandra Pascalidou har spökskrivare för sina Metro-kolumner. Det blev ingen större uppståndelse även om Johan Norberg, Lidbom och säkert flera andra skrev om det. Om det beror på att ingen bryr sig eller att ingen egentligen läser Dagens Media är oklart.
Nu har Pascalidou svarat. Och jag förstår ärligen inte vad hon säger. Ytligt sett ser det ut som om hon hävdar att Häglund ljuger och att hon alltså inte har haft någon spökskrivare. Men det verkar ju lite osmart med tanke på att Häglund uppenbarligen haft kontakt med skribenten ifråga. Nu dyker det dessutom upp fler personer som hävdas ha fattat Pascalidous penna. Hon stryker också under sina lögnanklagelser med antagandet att Häglund har rasistiska och sexistiska motiv för sitt avslöjande. Om Häglund ljög skulle det förstås kunna vara ett sätt att tolka det, men sanningshalten i hans påstående tycks mycket lättverifierad.
Är det alltså sexism och rasism att över huvud taget tala om Pascalidous krönike-underleverantör? Kan man alls kritisera någon som inte är en vit medelålders man utan att få sådana tillmälen slentrianmässigt kastade i ansiktet? Pajkastningen har förstås visst underhållningsvärde, men jag hoppades nog ändå att vi kommit längre än såhär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hm. Om Häglunds och underleverantörens utsagor är sanna går ju inte att veta. Däremot finns det ju ingen rasism eller sexism i H:s krönika, vad jag kan se. Såvida inte alla sanningar/lögner om AP per definition skulle vara rasistiska och sexistiska...? Inte heller har han sagt åt henne att bara skriva om blattar, som hon påstår.
Jag är ingen större vän av AP, ärligt talat. Rykten om att hon ljuger om allt möjligt har jag hört förr, och att politiker använder spökskrivare vet vi alla. Men lite bevis för att AP har spökskrivare vore inte så dumt innan man publicerar i en tidning. Kunde inte KH ha gjort sig besväret att wallraffa lite, t ex?
Hehe. Hur är spökskrivare klädda? Har de lösskägg...?
Ja, kanske ringa upp henne med en mick och erbjuda sina tjänster - lite fantasi får han väl ha? Klä ut sig till Alexandra låter festligt men kanske inte så trovärdigt. Jag menar bara att man kan ju inte ta rykten man hört och presentera dem som sanningar i pressen hur som helst. Någon annan koll måste väl finnas än att någon påstår att han spökskriver åt AP (och sedan försvinner med svansen mellan benen)?
En liten bandspelare vore väl bättre - låt the alleged spökskrivare ringa upp Alexandra och prata om jobbet, t ex.
Var går gränsen för accepterat spökskriveri, förresten? Politiker? Eller är det oetiskt överhuvudtaget? (Jag menar nu hemliga spökskrivare, inte de som står med ett bokomslag).
Med en sådan industri av kolumner och krönikor som finns i pressen idag var det här ingen riktig överraskning, men det är tråkigt att Alexandra som (verkkar det) faktiskt har en rätt gedigen underdog-bakgrund känner sånt behov av att bättra på den, tuscha på konturerna ("när mina studentkompisar gick på krogen gick jag till extrajobbet och städade skolkorridorer"). Precis som med Sofia Karlsson i FI så verkar vissa tjejer tycka att de bara kan göra karriär genom att måla upp sig själva som outsiders, som alltid blivit bekämpade, aldrig mött några öppna dörrar när man lämnat Rinkeby.
Apropå ghosting: läste häromåret i engelska Granta om en skotsk dam som i tjugo år spökskrev ett ntal romanetr för den libanesisk-engelske fömediamagnayten Naim Attallah (han uppträder i hennes memoar under namnet "Tiger" men det dröjde förstså inte länge efter att hon ouatde saken tills också namnet var ute. Det rörde sig om romantiskt färgrika historier, och det är tydligt at hon inspirerades av denne fäärgrike och karismatiske man - täcknamnet "Tiger" var hennes eget val. Han ville också gärna att hjälten i en roman skulle bära hans egna drag.
Sanningen kommer väl till sist alltid fram. om alexandra har spökskrivare rasears hela min världsbild. har alltid gillat henne sen jag läste hennes bok "bortom mammas gata" som jag verkligen måste rekomendera. Även om hon har spökskrivare tycker jag att kjäll häglunds krönika var ganska sexistisk när han skriver: "Den som missat dem kan försöka sätta uppfluffad Amelia-peruk på syndikalisten Andreas Malms bildbyline i DN Kultur. Eller inbilla sig en Bush-bashing-blaffa formulerad för Lyckoslanten." vad menar han? att nån som alexandra pascalidou inte skulle kunna skriva seriösa krönikor? Känns jävligt unket tycker jag.
Håller med om Pascalidous märkliga sätt att förklara sig oskyldig. Själv blir jag beklämd över att Hägglund är en sån fjant och enbart anser att själva bokstavspetandet är det viktiga - inte vad som faktiskt står. Pascalidou är inte en skribent - hon är ett varumärke. Det är något som Hägglund aldrig kommer att lyckas bli. Mer om det hela har skrivits på http://researcher.se
Så om man lyckats bli ett varumärke så spelar det ingen roll om man själv står för inputen, Deepjed? Om AP gick till Metro och sa att "ja, det här är inte mina egna ord, men vi kan väl ändå ta in dem om min kolumn. Nej, nu vet jag, vi skapar en ny serie 'Alexandra opresents - okända perspektiv' och så blir det här första numret i serien med stor bildbyline på mig och en liiten rad om att "text managern" är en go vän till mig, en av alll mina begåvade vänner. Killens namn? nej, nej. Absolut inte!"
Tror fan att Metrofolket skulle jubla...?
Magnus. Du kanske skulle läsa innan du snackar? Input ja, skribenteriet nej. Fast det kanske är svårt att skilja mellan idé och skapelse för dig? För övrigt går man in som spökskrivare väl medveten om att man inte får någon cred för det man gör. Varför i helvete ska alla människor göras till viljelösa offer?
Inget tyder så här långt på att Alexandra har erbjudit sina spökisar några ämnen, eller några bestämda vinklingar - de har vad jg förstår jobbat helt på egen hand. Alexandra kör ju i princip "no comments" men man bör notera att hon inte dementerade rakt av - hennes formulering "jag har altid skrivit mina gna krönikor och manus" lämnar en glipa öppen: ...men alltså inte nödvändigt allt som stått under mitt namn.
Jag tycker fortfarande att det är en j-a skillnad på att som artist köpa låtar (av namngivna låtskrivare) och att som skribent köpa (i princip) färdiga manus. Men du tycker kanske att det är 2attityd" att lura redaktionen och läsarna, och på det sättet tjäna litet mer deg. Hur många skulle läsa en kolumn av Liza marklund i Expressen om den angavs författad av Jonas Persson i Norrlångträsk och presenterades utan bildbyline och inklämd mellan två annonser?
Skicka en kommentar