fredag, oktober 14, 2005

Nöjesdöden

Jag älskar Johan Croneman. Nu var det sagt. Jag älskar Johan Croneman. Han har en alldeles särskild sorts nästan alltigenom charmfull bitterhet som man i längden bara inte kan motstå. Och det gäller oavsett om man håller med honom eller inte.

I dagens tevekrönika, ännu ett litet mästerverk i genren, tar han upp den erbarmliga nutida nöjesjournalistiken. När jag får tid över ska jag skriva mycket mer om den. För i högen på köksbordet har jag senaste numret av Nöjesguiden och Rodeo och dagens På Stan. Och jag kan inte säga att jag vill läsa någon av dem, alternativt kommer ihåg något som stod i dem. Jo, jag kommer förresten ihåg Margrets och Rebeckas Jessica Simpson-artikel i Rodeo, som jag, om jag får vara lite ålderdomligt bitter själv, tyckte var väl tänkt men rätt illa skriven.

Var har den begåvade nöjesjournalistiken tagit vägen? För oss som vuxit upp med Pop och Bibel och Expressen Fredag och SvD City och för all del På Stan när den var bra (det fanns alltså en tid när man slogs om att få rätt fredagsbilaga först vid frukostbordet, barn) är dagens utbud en enda träskvandring genom dåliga texter och slappa åsikter. Jag har ingenting emot dokusåpafiering i sig, eller mot riktningen mot skvaller och läppglans i de allra bredaste nöjesprodukterna. Jag är ju som bekant galet svag för Ebba också. Men var finns det andra, det som behandlar lätta ämnen på ett smart sätt, som vi lärde oss i tidigt 90-tal? För, som fantastiske Martin Gelin skrev i sin blogg för ett tag sedan:

I konventionell media är man dock begränsad till två alternativ; antingen får man skriva det vanliga slabbskvallret (var kräktes Paris Hilton?) eller så måste man göra en gravallvarlig kultursidesanalys med akademikercred (vad betyder Paris Hilton?)

Kom nu inte och prata om Sonic och Litkes, eller ens om att Andres och Strage fortfarande skriver. Jovisst, och alltihop är väldigt bra och upplyftande på sitt sätt. Men den breda intelligenta nöjes och modejournalistiken och de nya rösterna saknas nästan helt.

Det är inte så att det inte finns intresse. Tvärtom syns ju inte minst i bloggsfären hundratals begåvade analyser och smarta uppfattningar om den sköna nya nöjesvärlden, och blotta konkurrensen borde göra att de allra allra bästa av dem började jobba på de halvbreda satsningarna.

Men nej. Där sitter de i yngre medelåldern som varit anställda så länge att de klarat sig kvar i de senaste årens nedskärningar (och som inte heller var bra nog eller initiativrika nog att ta avgångsvederlag för att de hade något kul som de faktiskt drömde om att göra) och som väl får göra den däringa ungdomsbilagan som vi ju måste ha. Och så piffar man upp med en ung arg invandrartjej på sista uppslaget. AAAAAAARGGGH. Okej, just det där handlade bara om På Stan. Och jag har inte ens läst dagens exemplar. Det säger en del om vad man förväntar sig av den.

Men Nöjesguiden har ju inte heller haft en intressant artikel på flera år. Rodeo hade smarta Martin Gelin om rockismen i förra numret förvisso, och man kan ana någon slags begåvning i den redaktionen. Moore-polaren Pause har faktiskt haft några bra texter också. Det blir intressant att se hur den funkar på lågprisbetalmarknaden.

Sedan finns ju som sagt Martins briljanta blogg. Och den klarar man sig rätt långt på. Och Anna Hellstens. Och jag vill läsa Marit Bergmans modetidning. Men resten är dött kött. Och det behöver faktiskt inte vara så.

17 kommentarer:

nb sa...

Jag tittar inte ens på TV men läser alltid Cronemans krönikor, det säger väl endel.

Anonym sa...

Men vanu, varför klaga? Det är ju bara pophögerna som tagit över. Den är inte smartare än så.

karin r sa...

ååh, vad jag håller med. ville bara ha det sagt.

Och du, anonymous: om man vill verka smart är det en fördel om man kan stava.

Anonym sa...

Oajdå, jag levde i tron om att det här var ett bloggforum => det snabbt tänkta är det snabbt formulerade är det snabbt skrivna. Varmed stavfel uppstår. Dessutom försöker jag inte ge sken av att vara smart. Eller en besserwisser. Meningar inleds för övrigt med versaler, Karin.

DÅL. SM. sa...

Buhu...jag skriver i På Stan (i bland) och jag är inte pophöger...buhu..jag älskar också Johan Croneman, känner mig djupt identifierad med honom...buhu....Du älskade mig en gång ..buhu... / Dåligt smink på Dåligtsmink och på ny blogg BANANA INTERNE

ps nåt som stör mig i På stan är att de alltid försöker vara revolutionära, typ "underground-konst" undergroundkonst i DN?! my ass!

Anonym sa...

FAST ANNARS ÄR DET EN FIN FIN TIDNING!

DÅL. SM. sa...

Förlåt, det var jag, Dåligtsmink, som sa det med.

p. sa...

jag rekommenderar att du inte läser krönikan på sista uppslaget i dn påstan idag; det är liksom så dåligt att man inte blir arg men lite uppgiven

Per F sa...

Efterlyste precis i dag på jobbet en tidning som skriver bra reportage om nöje eller populärkultur och kanske några in-depth intervjuer med intressanta människor (och då menar jag mainstream intressanta människor inte bara udda tonåringar som är geniala och just startat en egen klubb). Jag kan sakna en journalistik som verkligen är intresserad och insatt i/av populärkultur och inte bara journalister som själva vill framstå som häftigast på stan. Vet inte om det exakt är vad du är ute efter men detta var mina egna önskamål.

Angélique sa...

puh, trodde att signaturen hos en av dom som kom före här skulle utläsas "dåligt sasomasochistiskt sex". Låter hemskt, för mjuka piskslag eller för hårt bunden - hmm, det där blev ju nästan en bild av något av nöjesreportagets problem idag...

Samuel Holmén kommer aldrig spela i DIG sa...

För vidare studier i ämnet rekommenderas en artikel i senaste Bon, där förflackningen inom nöjesjournalistiken diskuteras.

Själv vet jag inte vad pophögern är (existerar den över huvudtaget) men jag misstänker att den bäst beskådas på sajter som stureplan.se som är fulla av anti-intellektuella stekare.

I DIF sa...

i DIF alltså.

Anonym sa...

DEt var onekligen enklare på den tiden när häftig promotion var lika med att Bruce Springsteen tog med sig några journalister i en hyrd Jaguar coh sen åkte snabbt som fan norrut från Stockholm (nej, det är ingen påhittad historia...)

Philip sa...

Croneman har väl en poäng, men han har fel om Filmkrönikan. Orvar är den första programledaren på väldigt länge som jag känner ett hundra procentigt förtroende för. (tjejerna är däremot, förlåt!, urusla)

Martin Degrell sa...

Jag har alltid gillat Croneman, även om jag tycker att han blivit lite gnällig och gubbig - och med det emellanåt lite slapp - det senaste året eller så. Dagens krönika är mitt i prick, håller med honom till fullo (förutom att vi i Malmö visst känner till Daniel Craig - undanbeder mig denna guilt-by-association!). (Dock: att ge sig på Filmkrönikan är månne som att slå på en kritiker som ligger, men det måste göras. Igen och igen, så länge som det representerar den enda filmbevakningen i SVT.)

Isobel, jag sympatiserar med den frustration man kan känna inför dagens svenska populärkultur/nöjesjournalistik - men istället för att fortsätta läsa dags/veckotidningar som ständigt gör mig besviken håller jag mig helt enkelt ganska mycket till nätet, där precis som du skrev det finns gott om läsvärda förmågor.

christofer sa...

Senaste Rodeo var värdelös.
Tyvärr kan jag inte ens hålla med om att M/R:s tanke bakom texterna var bra, de kändes bara förslappade. Hyllningen av det verkligt dekadenta för "intellektuella", alltså inte kokain, rödvin och skrivkramp utan silikon, såpa och mainstreamifiering, känns bara... trött.

Magnus sa...

Idag. lördag, har Aftonbaldet premiär för sin nya tuffare intervjustil: två utfrågare, en snäll och en hårdhänt och bitchig, sër till att få svar på de frågor du inte fått se i vanliga intervjuer. De turas om att ställa frågor till en aktuell person - ja, ni känner igen greppet? Till och med de smiley-aktiga loggorna verkar lånade från NG:s sista sida.