Post-Göteborgsangst

Det gick inte som det var tänkt i Göteborg. Jag pratade nästan ingenting med Sigges tjej som verkar fantastisk, kanske till och med mer så än han. Det är sådär med vissa människor. De utstrålar kärlek. Och jag jobbade för mycket för att ens ha tid att prata. Jag pratade nästan ingenting med söta söta Margret. Jag sa inte ens att hon hade snygga skor. Bara en sån sak. Jag pratade nästan ingenting med lika söte Philip, fastän jag knarkar hans blogg dygnet runt. Jag hade längtat så efter att äntligen träffa Joakim Borda, men sen såg jag knappt honom heller. Jag var så trött på lördagen att jag missade när snygge, trevlige Mohammed och gudomlige Jonas Khemiri spelade skivor på Bakåt framåt, eller vad klubben nu hette. Å andra sidan satt jag då i ett långt innerligt samtal med en annan person vars namn jag inte avslöjar. Jag erkände för Björn hur lugnt jag sover när han ligger där och andas bredvid. Då sa han att han sov bättre när jag inte var där. Där fick jag. Ha.