I går publicerade Expressen författares tiggarbrev till Författarfonden. Alla argument är uppenbarligen giltiga för att få stålar. Jag behöver betala flyttfirman, jag har dålig koll på ekonomi, jag tvingas betala skatt.
Min personliga favorit är nog den ständigt lika aktuella Alexandra Pascalidou:
"Dels har jag ingen som kan försörja mig då jag tvingas frilansa och tid är en bristvara. Dels har jag ingen arbetsplats där jag i lugn och ro kan sitta och skriva. Alla mina verk produceras hemma på soffan eller vid köksbordet."
Helt bortsett från meningsbyggnader och syftningsfel som om inte annat borde ha manat henne att snarast skaffa en spökskrivare är innehållet underbart. "Ingen försörjer mig, alltså borde ni göra det!" Hon fick 40 000 spänn det året.
Jag vet inte om jag är emot författarfondens stipendier som sådana. Däremot visar breven obevekligt att det tar fram det sämsta i människor att på det här sättet ansöka om allmosor. Stackars mig som det är så synd om, snarare än jag är en omistlig författare. Å andra sidan kan man inte gärna säga det senare om sig själv heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, man undrar verklugen, men till och med Anais Nin skrev brev och la sig på knä för stipendier - antagligen för litet större summor, och det fastän hon var gift med en generös mångmiljonär och fullt etablerad författare. Det känns nåntsans olustigt att Expressen gräver fram de höär breven, 30-eller 80000 (skattepliktiga) kronor på ett år är ingen jättesumma att glassa runt på, dividera med 12 så får ni se.
Jag gillade Moodyssons, där flickvännen fick stryk när det var ont om pengar. För övrigt ett uppenbart skämt, Lukas verkar också tycka att tiggeri inte är modellen.
Grejen är ju att det här inte är statliga pengar, det bygger på bibliotekersättningar som författarna aldrig får ut. Alltså en fördelning från utlånade författare till mindre utlånade - i alla fall är det tydligen avsikten att det ska vara så.
Men - pinsamt att se.
Skicka en kommentar