Erik Stattin gnäller över att jag lyfter upp mina begåvade 80-talistpolare i ljuset. Jag kan förstå mycket kritik utan att hålla med om den, men detta är komplett obegripligt. För till skillnad från Erik ser jag det som en av mina viktigaste uppgifter.
När man har kommit en liten bit på väg är det ens förbannade ansvar att hjälpa de yngre talangerna att följa efter. Det är intressant att den så allmänt hånade Viggo Cavling självklart fattar detta, medan erkände Stattin inte gör det. Att sedan Viggos inflytande över yngre kulturjournalisters karriärer nog inte är så stort som han tror är en annan sak.
Jag kan heller inte hjälpa att jag faller handlöst för unga überbegåvningar. Igenkännandet kombineras med oerhörd ödmjukhet inför insikten att jag nog inte var riktigt så smart som jag trodde när jag var 18. Åtminstone inte på långa vägar lika klok och välformulerad som de är.
Jag gillar den insikten. Man måste skärpa sig för att de inte ska springa om. Man måste hjälpa dem att springa så fort de kan. Och hoppas att de sedan drar med sig ännu yngre, ännu mer briljanta personer i sin tur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Helt rätt. Att vara smart, snäll & generös är en oslagbar kombination inom vilken gren som helst. Allt blir oändligt mycket roligare den dag man inser att man inte behöver betrakta omvärlden som fiender och hot.
Att kalla någon uberbegåvning och sedan länka till ett inlägg som känns ganska mycket "Gunnar Hökmark" känns inte okej.
Förstår vad du är ute efter, men då har vi också fått ett samhälle/en offentlighet där det ses som helt normalt, business as usual, att de yngre ska stå och visa en lagom kokett mix av uppror och flottig tacksamhet mot de äldre och etablerade som man gärna kallar vid förnamn om man kan, t ex Viggo eller Calle. Oj vilken instängd bild det blev, och en som inte har ett dugg att göra med "do your thing"-andan från 70-80-talen (det är noll rock'n'roll i att kliva fram, farlig och nyskapande, om du gör det inför Idol-juryn i tv och efter akten står still med händerna korslagda och inväntar Clabbes och Kishtis dom). En tribaliserad mediabransch. Sök dig till din warlord som kan hålla dig och polarna inne i värmen.
Eller som i IT- och reklambranschenn för några år sedan: högsta drömmen verkade vara att få äldre direktörer och "affärsänglar" att satsa pengar på ditt företag och att locka 50-åringarna att köpa produkten och aktierna, det är ju gudbevars dom som sitter på degen här i vårt land.
Efter inlägget ovan kommer säkert tusen pers att tänka "jamen så var det ju redan på gamla TV2, så har det ju a -alltid varit i media, vännen". Kanske ur vissa vinklar, men ryggkliandet och låtsasrevolterandet har blivit en bra bit mer ogenerat på senare år, samtidigt verkar källkritiken ha skickats till Madagaskar.
En grej bara: min kritik riktade sig mot den blogg ni förde under Expressens banner, och där var ni två som skrev, så det var inte riktat mot dig som person, utan på en helhetsbedömning av Expressens bloggsatsning i samband med bokmässan.
Eller två saker förresten: det är smickrande att bli jämförd med Viggo Cavling, men våra inflytelsesfärer går inte riktigt att jämföra. Jag är en f-in' statsanställd bibliotekarie med lite fritid på kvällarna. Viggo leder PR- och reklambranschens flaggskepp och schmoozar med VD:ar och ministrar.
Louise, du har säkert rätt i mycket. Jag ser iofs inte upproret som ett självändamål, men det är ju helt sant att det som krävs i dag för att ta sig fram i medievärlden framförallt är kontakter.
Detta eftersom det inte finns några tjänster någonstans som inte redan är fyllda av 40-åringar. knappt några medieföretag anställer utan alla yngre jobbar som frilansar eller på produktionsbolag. Och i den sitsen handlar förstås mycket mer om att sälja än det kanske gjorde i någon nostalgisk dåtid. Och de goda kontakterna med redaktörer eller programchefer blir plötsligt superviktiga.
Nu är jag ju själv också bara fattig kulturfrilansare, så mitt kapital i det här fallet består mest av kontakter.
Men om jag kan hjälpa till med dem, om jag kan se till att rätt redaktör får upp ögonen för rätt begåvad yngling (tyvärr mest ynglingar, var är egentligen alla supersmarta unga tjejer? Som den feminist jag är vill jag ju på ett sätt ännu hellre hjälpa dem) så känner jag att jag gör gott. Att det är så man ska använda sina kontakter.
Jag tror också att jag är rätt ärlig mot mig själv om att jag gillar att hjälpa fram kidsen nästan lika mycket för att jag tycker om att känna mig snäll som för att faktiskt vara det.
Och jag hoppas verkligen att jag inte förväntar mig flottig tacksamhet tillbaka. Gör jag det? Det vore verkligen hemskt.
Ja, när man ser Charlotta Flinkenbergs (née Gustafsson, eller hur?) program om prostirution så undrar man ju : är detta smart journalistik?
Men Erik, vilka inlägg syftar du specifikt på då? Alla kan ju läsa dem, det är bara att skicka länken.
Och i den verkliga världen har Viggo Cavling massor av makt. Men jag vet att han i alla fall ibland använder den för att lyfta upp begåvade nya människor. Och han säger uttryckligen att det är rätt att göra.
Du har å andra sidan massor av makt i bloggvärlden. Och du ironiserar över dem som du hävdar pushar för sina 80-talistbekanta.
Revolt är inte alltid något självändamål, men det ger i många fall unga skrivnissar luft under vingarna, modet att tro på sin egen förmåga och att hitta något nytt. Jag läser tusen gånger hellre en tidig Jan Guillou - även om han skrev i en tidning som idag kan ses som naivt maoistisk (FIB/Kulturfront) och dessförinnan i den riktiga Fibban - än Carl R:zon Belfrage med sitt själv-/postironiska flin åt allt han rör vid.
ok -allvarligt -vilka unga talanger har viggo lyft fram?? ge ett till tre exempel. vi kanske har väldigt olika definition av vad talanger är för något för jag kan inte komma på en enda, om man inte tycker kirstoffer poppius är en talang? (hahahaha) viggo lyfter alltid enbart fram en enda person och det är han själv. alla runtom är bara pynt på hans egen självbild.
Viggo anställde både Poppius (som jag absolut ser som en talang) och Fredrik Strage på på stan. Strage var förstås rätt etablerad då, men det var ändå hans ingång i dagspressen. Nu senast har han lyft upp fantastiska Karin Olsson på Resumé.
Tack!
Jag måste förresen ändra: Poppius var en gång, när V C anställde honom, en talang. Det är ytterst tveksamt om han är det längre.
fredrik strage var ju för guds skull redan värsta kända reportern när han började på dn, med tio års erfarenhet från pop bibel etc! karin olssons vik på resumé är alltså det som återstår och hon hade jobb på expressens ledarredaktion innan! kanske vår definition av okända talanger är olika, jag skulle inte kalla karin olsson det eller någon som haft liknande jobb innan.
alltså det var VERKLIGEN inte strages ingång i dagspressen när han började på på stan. isobel, nu är du historielös.
Skicka en kommentar