torsdag, november 19, 2009

en sur liten anmärkning

Lena Sundströms bok om Danmark och främlingsfientligheten är intressant och välskriven men varje gång hon kommer in på svensk politik är missförstånden och de banala faktafelen fullkomligt häpnadsväckande. För mig som inte är expert på dansk politik blir det därmed väldigt svårt att avgöra om hon kanske har samma problem i det som är bokens huvuddelar. Jag begriper att man inte kan ha totalkoll på allting, men kunde inte en redaktör ha hanterat det där?

tisdag, november 17, 2009

It's not me, it's you

Läser slutligen igenom nollnolltalets lista so far och inser till min bestörtning att We belong together ligger på plats 68! Det är en sämre placering än minst två låtar med Håkan Hellström. Jag säger fan upp bekantskapen med samtiden.

måndag, november 16, 2009

Vad kan vi kortsiktigt göra för de ensamma flyktingbarnen?

"Jag har aldrig fått sådana Bollhusmötesvibbar av svensk flyktingdebatt. Det är hjärtskärande."

Det skriver Neos nya chefredaktör Paulina Neuding om debatten i Vellinge i veckan. Hon har också frågat Attendo Care vad man skulle kunna göra för att hjälpa flyktingbarnen. Här är svaret:

"Ungdomarna som är placerade av Malmö Stad i våra boende runt om i Skåne skulle glädjas av utrustning till gruppaktiviteter, tex träningskläder, fotbollsskor, fotbollar, basketbollar, schackspel, backgammon, kortlekar mm. Ungdomarna som kommer till oss är i regel väldigt dåligt rustade för vintern, så vi tar också tacksamt emot vinterkläder, skor och andra kläder som passar ungdomar mellan 14-18.

Det bästa är om saker skickas till Attendo Care, Kattsundsgatan 27, 211 26 MALMÖ. Tel 020- 44 55 60. Märk det gärna med ”Ensamkommande Barn”. Därifrån kan vi köra ut sakerna till våra ungdomar."

Sprid gärna detta vidare.

söndag, november 15, 2009

Mer om barnporrlagen, men mest frågor

Beatrice Ask har i dag svarat Johanna Sjödin, men svaret reder tyvärr inte ut särskilt mycket. Inte minst är det lite förvirrande att justitieministern tror att ett förbud mot bilder på könsmogna 17-åringar skulle skydda bebisar mot övergrepp.

Inte heller blir det klarhet i om Johanna Sjödins blogg, där hon poserar med bar överkropp på en bild tagen när hon var 16, faktiskt blir olaglig. Ministern hävdar att den inte blir det (eller framförallt rubriken som är en tolkning av en vagare formulering i texten), men i själva lagförslagstexten finns såvitt jag kan se inga undantag för ex bilder där en nu vuxen person ger sitt godkännande till publicering.

Jag ska inte säga att jag helt begriper hur lagen är tänkt att fungera. Jag tror inte att politikerna aktivt är ute efter att sätta dit ungdomar som dokumenterar sitt eget sexliv, men jag litar verkligen inte på den goda viljan om nu lagtext och förarbeten ändå gör detta möjligt.

Beatrice Ask blandar mer eller mindre medvetet ihop frågan om fotograferingen och om det som i barnporrsammanhang också utgör brottet, att inneha eller titta på bilder. Det klart att man kan fråga någon om han eller hon är 17 och ett halvt eller 18 innan man tar en bild, men hur i all världen förväntas man veta det om man bara ser bilden? Jag kan i alla fall inte ärligen säga att jag kan se skillnad på 17- och 18-åringar. Det kommer alltså vara fullt möjligt att begå ett relativt grovt brott utan att ens vara medveten om det.

Vi har också frågan om bilder som varit lagliga (när en 16-åring tagit bilder på sig själv) därefter kanske blir olagliga när nämnda 16-åring exempelvis blivit 19 och inte längre har blott ringa åldersskillnad mellan sig själv och sitt 16-åriga jag. För precis som ministern påpekar finns ju ett undantag för ungdomar som är ungefär lika i ålder, och praxis för det brukar i andra sexåldergränsfall ligga på max två års skillnad.

Det innebär dels problem när bildinnehavarna blir äldre och eventuellt (det framgår inte riktigt av lagförslaget) måste rensa sina hårddiskar och mobiltelefoner. Får man ha kvar bilder på sig själv eller på andra även när man blir äldre? Får man i såfall visa dem för någon?

Det skapar också en ny sexuell åldersgräns som gör relationer som tidigare varit fullt lagliga olagliga om de inblandade använder tekniken i sin sexualitet på det sätt som väldigt många ungdomar gör helt frivilligt i dag. Det är inte det minsta olagligt eller allmänt sett som omoraliskt för en 20-åring att vara ihop med en 17-åring. Tvärtom är tre-fyra års åldersskillnad väldigt vanligt för relationer i den åldern, inte minst beroende på att många 16-17-åriga flickor upplever jämnåriga pojkar som förfärligt omogna och ointressanta.

I sådana lagliga sexuella relationer kommer det bli olagligt att använda mobilkameran i känsliga ögonblick. Det handlar alltså inte om att sprida bilder offentligt utan de inblandades godkännande, något som förmodligen borde vara olagligt, utan exempelvis om att den 17-åriga tjejen skickar naken-mms till sin 20-åriga kille. I samma ögonblick som han får den bilden blir han barnporrbrottsling med den nya lagen (det är lite oklart hur tittförbudet egentligen kommer fungera, det finns skrivelser som antyder att det är möjligt att han kan komma undan straff om han omedelbart raderar bilden och säger till sin flickvän att aldrig skicka fler bilder)

Jag har väldigt svårt att se att det skulle gynna den viktiga kampen mot faktiska övergrepp på barn.

Läs också här en intressant analys av en person i Ecpats styrelse.

lördag, november 14, 2009

Vi måsta acta oss

I dag skriver jag om ACTA

(förlåt för den bisarrdåligt göteborgska rubriken, jag kan inte ens skylla på fylla, jag har helt enkelt så dålig smak ibland)

fredag, november 13, 2009

Blir Maria Wetterstrand den nya Dick Erixon?

Vi är kanske inte så många, vi som, med Johan Norbergs fina ord i dag "är en högljudd med heterogen grupp av gammal-, ny-, social- och latteliberaler som är lika orubbliga när det gäller principer som de är hoppjerkor när det gäller väljarbeteendet. Någonstans i utkanten av borgerligheten brukar man hitta dem, utan att de känner sig särskilt hemma någonstans."

Att vi inte känner oss hemma någonstans beror förstås på att det inte finns särskilt många liberala politiker eller partier. I valet mellan frihetlighet och något annat tenderar partier alltid att välja det andra. Vi är som sagt inte så många. Men varje val försöker vi ändå desperat hitta något alternativ som åtminstone är liiite mer liberalt än de andra att rösta på. Någon enskild kandidat, något parti. Alla följs vi såklart inte åt till valbåset, men det finns tydliga trender i vilka kandidater som ändå fått huvuddelar av the liberal vote.

1998: Dick Erixon (c)
2002: Mauricio Rojas (fp)
2006: Fredrick Federley (c)

Vårt track record är som synes väldigt långt från lysande. Jag hoppas såklart själv verkligen att Maria Wetterstrand inte blir den nya Dick Erixon. Inte så att folk inte ska rösta grönt, det alternativet funderar jag själv på allt mer allvarligt, men att vi åtminstone den här gången ska ha lite mindre fel, lite mer fingertoppskänsla för vad folk på riktigt egentligen tycker och går för. Hade jag själv fått rösta i riksdagsvalet hade det nämligen fullt möjligt kunnat vara mina röstsedlar här ovanför. Det hade fan gjort ont i hjärtat.

tisdag, november 10, 2009

Sexdiskuterandeblogg av tonåring = barnporr?

Om ni inte redan gjort det måste ni läsa Johanna Sjödins absolut briljanta debattartikel om den nya barnporrlagen.

lördag, november 07, 2009

Orsaker till vrede

1) ACTA

2) Den totala oförståelsen för att även kulturarbetare måste betala hyran

3) Att Sveriges Kulturråd anser att Marquis de Sades Juliette är "dålig". (jag har tyvärr ingen uppfattning om vilka böcker som historiskt fått stöd och kan därför inte bedöma själva beslutet att inte ge pengar, däremot får motiveringen mig att gråta, vilket alltså för ögonblicket är min reaktion på nästan allting jag tycker illa om)

torsdag, november 05, 2009

Orsaker till ångest:

1) Världens ondska och dumhet

2) Snöblandat regn

3) Insikten att man för att komma upp i en rimlig inkomst i min bransch faktiskt måste arbeta ihjäl sig (jag har nu inte samma krav som en mig närstående person som i morse definierade "en rimlig inkomst" som 30-35 000 kronor i månaden, vilket är dubbelt så mycket som jag tjänat per månad i år. I år har alltså varit ett relativt sett mycket bra år när jag dessutom uppenbarligen arbetat ihjäl mig)

Det finns ingen väg ut.

måndag, november 02, 2009

Oh Canada, öppet brev till den det berör

Skulle inte någon organisation (Timbro, Arena, Fores?) kunna sätta någon student på att ordentligt gå igenom den kanadensiska invandrings- och integrationspolitiken? Vi har här en västerländsk välfärdsstat som i stort sett var etniskt och kulturellt homogent fram till 70-talet, som därefter haft stor invandring, såväl av flykting- som av arbetskraftskaraktär och som såvitt man utifrån kan begripa lyckats väl med integrationen och som nära nog helt saknar främlingsfientlig opinion. Vad har de gjort rätt som (nästan) alla andra gjort fel? Det skulle jag hemskt gärna vilja ha reda på.