onsdag, december 27, 2006

Gör någon glad, ge bort en pokal*


Jag gillar jul. Jag gillar ännu mer att komma hem igen efter jul. Allra mest gillar jag att jag fick en pokal i julklapp. Det är det bästa paketet någonsin. Nu kan jag låtsas att jag vunnit Wimbledon. Om jag bara inte varit så säker på att det skulle användas mot mig skulle jag ha poserat med pokalen på huvudet på kortet ovan.

Andra saker jag gjort: Druckit Laurent Perrier från 1996. Ätit rökt renhjärta. Snosat en 2,5-veckorsbäbis på huvudet. Alla de sakerna var bra saker.

* Rubriken är den helt autentiska slogan som butiken på Karlbergsvägen som en gång i tiden hette Pokalkungen men som nu bär det betydligt mer prosaiska namnet Svenska Idrottspriser håller sig med. Man kan inte annat än hålla med.

fredag, december 22, 2006

Deck the halls


Jag såg den första i går eftermiddag. Knuten kring ramen på busskuren utanför Ritorno på Odengatan. Jag hajade till. Log. Undrade vem som spred sådan anonym glädje kring sig.

Senare i går kväll: I byggställningar. På träd. Lyktstolpar. När jag tittade närmare insåg jag att det inte bara var resultatet av en enskild förespråkare för mer av kärlek och kyssar i vintermörkret. I stället är de av Triss upphängda mistlarna en av det här årets smartaste pr-kampanjer. Plötsligt händer det, liksom. De flesta förtjänar faktiskt oväntade ömhetsbetygelser. Den som kom på idén borde få ett pris. Eller i alla fall en puss.

Roligast i dag

Läs fantasinyheter! Roligare blir det inte. Inte just i dag i alla fall.

torsdag, december 21, 2006

Fortsättningen på ondskan mitt ibland oss

Läs andra delen i Gellert Tamas reportage om spelet kring de apatiska flyktingbarnen. Det visar sig alltså att Marie Hessle och Barbro Holmberg är personliga vänner, vilket möjligen skulle kunna förklara varför utredningen, i konflikt med all expertis och alla faktiska observationer och undersökningar, kom fram till exakt det Holmberg redan påstått om manipulering och förgiftningar.

Lisa gladdes i kommentarerna nedan åt att jag inte gör partipolitik av den här frågan. Men jag vet inte. Det är politik. Den konkreta hanteringen av flyktingar och invandring är en stor äcklig skamfläck på den arbetarrörelse som i vanliga fall talar vackert om solidaritet med utsatta och att så många kloka socialdemokrater så länge hållt så tyst i frågan förskräcker mig. Problemet är bara att den nuvarande regeringen inte nödvändigtvis gör något bättre. Fredrik Reinfeldt bröt visserligen den järnaxel av invandringsmotstånd som (s) och (m) tidigare smidde i muntert samförstånd, men det räcker att lyssna på migrationsminister Tobias Billströms hånfulla ord om det han kallade "amnesyl", alltså flyktingamensti för bl a barn som levt hela sina liv i Sverige och ändå hotas av utvisning, för att inse att det gamla arvet lever. Det märks också på att regeringen gav Marie Hessle fortsatt förtroende. Det ska bli intressant att se hur regeringen reagerar på uppgifterna om de vänskapsband med förra migrationsministern som från första början bidrog till att Hessle fick uppdraget.

Det är uppenbarligen inte bara för politiker och tjänstemän på migrationsverket som det är svårt att hålla ordning på sanningen och orden. I en artikel i DN i dag (ännu ej på nätet) hävdas det till exempel i rubriken att "amnestin" har lett till rekordökande invandring. Detta skulle lätt kunna tolkas som ett stöd till kritikerna mot flyktingamnestier, som brukar hävda att den sortens specialregler kommer leda till att fler människor söker sig hit i förhoppningen att komma i åtnjutande av framtida amnestier.

Det är först när man läser artikeln noggrannt som man inser att det journalisten Olof Wijnbladh menar med "invandring" är utdelade uppehållstillstånd. När han skriver om ex: "irakier kom till Sverige" menar han irakier som redan var här men som fick tillstånd att fortsätta vara det.

Det handlar alltså om människor som redan fanns i landet, i många fall sedan ett antal år tillbaka, men som genom de nya reglerna fått uppehållstillstånd i stället för att vistas i asylsökarlimbo. Och det var ju hela poängen med reglerna.

Dessutom, vilket är ett rätt viktigt påpekande, infördes ju heller aldrig någon flyktingamnesti, utan det man kallar amnesti är den tillfälliga asyllagen (där bl a apatiska barn med sina föräldrar inte regelmässigt skulle avvisas, som skedde tidigare).

Inne i texten påpekas också att vi även utan de speciella asylreglerna skulle ha haft nära nog rekordinvandring eftersom den stora ökningen skett genom invandring från andra EU-länder.

Nyheten är alltså att vi dels har haft stor EU-invandring, dels att de tillfälliga asylreglerna fungerat som de var tänkta. Detta görs genom rubrik och ingress om till nyheten att flyktingamnestin (som vi inte infört) har lett till att massor av fler människor sökt sig till Sverige. Vilket inte heller hänt.

Just, det, det är svårt med sanningen och orden.

onsdag, december 20, 2006

Nya regler

Jag är trött på att prata med människor utan namn. Därför är det inte längre tillåtet att skriva kommentarer här som anonym. Förnamn räcker.

tisdag, december 19, 2006

Katrine on Filippa

Katrine skriver sjukt bra om Filippa i dag.

Schulmans tänder vs Martin Timell

Jag medger att jag ibland har ruskigt barnslig humor men det här är faktiskt oerhört roligt. Särskilt i kombination med det här.

Den banala ondskan

Gellert Tamas program om migrationsverkets medvetna lögner om de apatiska flyktingbarnen för Uppdrag Granskning var det här årets bästa och obehagligaste teve (jag hittar det inte på nätet längre, om någon har en länk får ni gärna dela med er i kommentarerna). Nu skriver han också i DN och visar genom mejlväxling hur ankan om att barnen manipulerades planerades direkt av regeringens utredare Marie Hessle och migrationsverkets Annica Ring och hur lögnen obekymrat spreds vidare av bl a Morgan Johansson.

Hur tunn är inte civilisationens fernissa, hur lätt är det inte att definiera ut vissa ur mänskligheten? I trygga Sverige, i myndighetssverige händer exakt det som föregår folkmord, exakt det som är den psykologiska grunden för etnisk rensning. Det är först när vissa människobarn inte längre ses som människor som man kan mörda dem, förslava dem, leta efter lögner för att fördriva dem och sedan skåla i champagne över deras personliga undergång.

måndag, december 18, 2006

Ranelid on Ranelid

"Det är ingenting jag skryter över, men det kommer aldrig att finnas en författare i Sverige som mottager Augustpriset, stipendier från Svenska Akademien, Aftonbladets Kulturpris och Malmö stads kulturpris och som spelat fotboll på den nivån som jag har gjort.
Några journalister i Stockholm har nämligen försökt att förfalska och utplåna min tid som fotbollsspelare, men det kommer de aldrig att lyckas med, ty det räcker med att granska statistiken, fotografierna på lagen och fråga dem som såg mig spela för att tysta och avslöja vedersakarna. Nu kom det på pränt en gång för alla och jag har väntat länge."

Tack Jesper!

fredag, december 15, 2006

Varde ljus

Det tilltalar mitt sinne för ironi att posta ett recept på skinka bara för att följa upp det med en allmän önskan om en glad Hanukkah till mina judiska läsare. Men jag har ändå alltid tyckt att min vän Jonathan har den rimligaste inställningen. Han säger sig vara så mycket jude att det inte gör något om han äter bacon. Såklart. Hans mamma har lovat mig sofganiots senare i dag. Skinka och judiska syltmunkar på en och samma dag. Heaven.

Julegris uti vart hem

När minst två personer efterfrågar ett recept så måste man faktiskt gå dem till mötes. Åtminstone om resultaten blir så gott som i det här fallet. Kom i håg, det är en julskinka, inte partikelfysik, det är ingen fara om man inte följer receptet i alla detaljer.

1 rimmad skinka à 2-2,5 kg. Jag köpte från Nibble Gårdsgris på Vivo Klippet, den var mycket fin och från en glad gris vilket ger många extrapoäng för mig.
2 stora morötter, skalade och skurna i grova bitar
2 gula lökar, skalade, halverade
1 stor purjolök ( i ursprungsreceptet från How To Eat har Nigella 8 purjosar och det kan man förstås ha om man gillar purjo jättemycket)
2 stjälkar selleri
en bunt persilja
10 korn hel vitpeppar
1,5 liter cider, jag köpte Änglamarks för det var den enda som fanns på mitt Konsum, men vilken vanlig sort som helst funkar.
Jag råkade dessutom ha en halv kruka salvia hemma också.

Lägg skinkan i en stor gryta med kallt vatten och låt koka upp. Häll bort vattnet och skölj av skinkan. Lägg den därefter, nu med ugnstermometer istucken, i samma ursköljda gryta med alla andra ingredienser. Häll på cider, om det inte täcker fyll på med vatten. Koka upp och låt sjuda tills skinkan når 70 grader, det kan ta ca 1,5 timme. Ta ur den och sila spadet, som alltså är fantastiskt god buljong till ex minestronesoppa dagen därpå.

Sätt ugnen på 225 grader. Skär bort det mesta av fettkappan. Gör en röra av fransk senap, lite muscovadosocker och ev. en liten sked skinkspad. Bred ut på den avfettade skinkan och sätt in i ugnen i ca 10-15 minuter.

torsdag, december 14, 2006

Tis the season to eat engelsk julkaka


Jag får ingen riktig julstämning. Jag har vita amaryllis,jag har en buxbomskrans på dörren, jag har hängt upp vackra glaskulor i mina fönster. Jag har gjort en julskinka genom att koka rimmad skinka i cider och sedan griljera med massor av fransk senap. Den blev delikat och ännu bättre blev minestronen på skink&äppel-buljongen. Jag spelar Darlene Love. Jag dricker Blossas trestjärniga med konjak. Jag gick upp klockan kvart i sju i går för att lyssna på luciasången i Adolf Fredriks kyrka. Det tar emot att erkänna det men jag har till och med bakat engelsk julkaka utan att därefter linda in mig i mistel och tala i tomtetungomål. Jag vet inte vad mer jag kan göra. Jag som dessutom är oändligt mycket lyckligare än vid den här tiden förra året. Kanske är det helt enkelt inte jul i hjärtat vissa år. Så ofattbart ledsamt i så fall.

För dem av er som också behöver lite julhjälp på traven rekommenderar jag ändå ett bak med torkad frukt, whisky, kastanjepuré och mandlar. Samma recept som förra året. Och det blir juligare. Det når bara inte riktigt ända fram för mig.

Varför är man inte förvånad?

Via Henrik Alexandersson upptäckte jag att det alltså är förbjudet för svenska krogar att sälja egenkryddad snaps.

Men anpasslighet är helt okej

TV4:s Drevet har alltså i likhet med P3:s morgonpasset fällts av Granskningsnämnden för opartiskhet. I drevet gällde det att en av reportrarna tog ställning mot Plymoth-rörelsen, i Morgonpasset att en bisittare kallade sverigedemokraterna för "detta vidriga lilla parti" och beskrev folkpartiets krav på bland annat språktest som "osmakliga".

Till Dagens Media svarar granskningsnämndens Eva Tetzell bl a på frågan om det överhuvud taget är tillåtet för reportrar att ta ställning:

"Nja. Det beror på i vilken fråga man tar ställning i, om det rör sig om en kontroversiell fråga eller inte. Inom ramen för samhällsgranskande program finns stort utrymme att vara kritisk och ifrågasättande. Men rena ställningstaganden i kontroversiella frågor är inte tillåtna."

Detta med att det specifikt är i kontroversiella frågor som objektivitet är viktigt är intressant. För vad betyder det? I en svensk kontext torde det ju vara rätt okontroversiellt att, som i det uttalande i P1 Cecilia Uddén tidigare fälldes för, föredra någon annan amerikansk president än George W Bush. På samma sätt ställer man sig frågan om det hade varit okej att kalla sverigedemokraterna för ett vidrigt parti på den tiden de hade några tusen väljare, men inte nu?

Eller menar granskningsnämnden att man inte får ha en öppen åsikt i frågor som väcker debatt? Är det okej att vara emot Förintelseförnekare? Tortyr som förhörsmetod? Får man vara för skattebetald sjukvård och skola? För demokrati? Och vad får man mena med det? Det finns trots allt väldigt många frågor där det i svensk debatt råder relativ konsensus. Och är det i dessa fall bara okej att uttrycka en uppfattning som ligger i linje med majoriteten, eller får man tycka något annat?

Jag är som bekant för mer öppenhet kring journalisters egna uppfattningar och har inget emot att enskilda reportrar tar ställning vare sig för eller mot Plymoth-rörelsen, så länge de gör det i en ram av allmänt intressant, faktaspäckad journalistik. Det är inte den traditionella svenska linjen.

Men när granskningsnämnden börjar dra upp gränser mellan frågor där reportrar får tycka, där tillräckligt många tycker likadant, och frågor där man ska vara (förment) objektiv, då blir det riktigt obehagligt. Ett medielandskap där bara tillräckligt allomfattande uppfattningar är okej för journalister är sämsta möjliga kompromiss mellan omöjlig objektivitet och massor av oliktänkande besvärliga enskilda journalister. Så lägger man grund för att tittare och läsare lockas att tro att vissa specifika åsikter inte är åsikter utan fakta, och raserar inifrån hela idén med en trovärdig journalistik. Och det kan väl inte vara vad granskningsnämnden är ute efter.

Mat, miljö och välståndsutveckling

Läs den intressanta diskussionen hos vinlusen om hur etiskt det egentligen är med etisk mat.

tisdag, december 12, 2006

Representativitet

"Fredrik Reinfeldt är som Västermalmsgallerian"

Karolina är så sjukt smart i bland.

Aftonbladet rasar mot män som vill ha sex med män

Aftonbladet upprörs över sexcruisandet på QX och över att äldre och yngre vuxna män söker varandra för sex. Jon Voss står upp mot moralismen på ett föredömligt sätt.

Plus ca change

När Journalisten för ett år sedan gjorde en sammanfattning av medieåret hävdade sig fem tillfrågade aldrig läsa bloggar. (När jag påpekade det konstiga i det här fick jag förresten ett argt mail från en av dem som inte tyckte att jag hade någon rätt att kritisera henne.)

I år är fyra av de tillfrågade bloggare själva.

Biskop söp bort krucifix

En notis i svenskan med något som kan vara en av årets bästa rubriker. Att alltihop hände på en julfest på irländska ambassaden känns självklart. Biskop Tom Butler blev alltså "drunk as a skunk" (direkt citat från ett vittne) tappade bort sitt krucifix, satte sig i baksätet på en främmande bil och kastade leksaker omkring sig. På frågan varför svarade han: "I'm the Bishop of Southwark. It's what I do."

måndag, december 11, 2006

Bögar, tories och kokain


Normal förlag har köpt rättigheterna till Alan Hollinghursts lysande The line of beauty. I början av januari kommer också SVT sända den miniserie som BBC gjorde av boken. Inte illa för dem av oss som gillar engelsk överklass, kokain, bögar och torypolitiker med repliker som "It's not a party, it's a party conference". Som om det, i det här fallet, nödvändigtvis verkar vara så stor skillnad.

söndag, december 10, 2006

Matchen slutligen stoppad

Om jag inte egentligen hade tyckt att det vore bättre med rättegång och dom och general Pinochet bakom lås och bom skulle jag säga hurra. Eller med Mikael Wiehes ord, man kan inte spela tennis med dom där.

Dräggel var ordet

Jag läste Emmas inlägg om Marcus Birros utfall mot nyliberala drägglande "mediaflickor" också.

När slutar man förresten vara "flicka" för män som vill förminska en? Jag bara undrar eftersom Birro i kommentarstråden hävdar att han talar om kvinnor som såvitt jag vet är strax under eller över 30.

What's in a name?


Jag tänker inte lägga ut bilder på min först plågsamt bleka därefter sakta något mindre blåvita lekamen här, men det fotograferades ju andra saker också på semestern. Som t ex hyllan i den lokala spritaffären, där de sålde rimligare prissatta inhemskt producerade varor. Under, tja, nästan de namn man är van vid. Som Gordoon's gin, John Warders Red Label och John Walers Black Label. Finelandias vodka lyckades jag inte fånga på den här bilden. Annars är förresten egyptiskt rosévin minst lika gott som de enklare varianterna som säljs på systemet på somrarna. Plus att de heter grejer som Obelisk och Ptolemaios grand cru. Där kan man snacka om namnmystik.

fredag, december 08, 2006

Plastic fantastic

"Alltså är det officiellt: Can är den svenska journalistikens svar på tupperwarepartyfavoriten James Blunt."

En känga i skrevet

Att irritera sig över DN På stan känns ungefär lika meningsfullt som att irritera sig över Journalisten. Det är kassa produkter, det är bara att acceptera, och den tid man minns när de var bra var korta flämtande ögonblick av existensiell normavvikelse. Ändå kan man oftast inte låta bli att bläddra genom dem och uppröras över den medelmåttans triumf som breder ut sig åt alla håll. När jag läste Elins beskrivning av Bengt Ohlsons till omsorg förklädda hat mot de unga kvinnor som på sikt hotar hans privilegier blev jag till och med tvungen att leta upp den olästa blaskan i pappersinsamlingshögen.

Och jag blev tillfälligt stum. Är patriarkatets slut verkligen så nära att så kallat schyssta snubbar som Ohlson öppet oroar sig över att södertjejerna inte längre är uppfostrade att ta skit? Vi lever i en spännande tid när de som trivs med de fördelar förtrycket ger dem äntligen faktiskt känner hur det drar om ryggen. För visst läser man skräcken mellan de omsorgsfullt lättsamt smidda fraserna? Brudarna i kängor kommer inte längre göra vad män säger bara för att de är män, eller suga Benkes kuk bara för att han är en fin författare och schysst kille och skriver i DN. Eller förresten. Det kommer de kanske göra ändå. För nu är det ju inte så väl att unga kvinnor i allmänhet, eller ens unga kvinnor på södermalm, är uppfyllda av samma självklara känsla av egenvärde som, tja, exempelvis Bengt Ohlson är.

Jag är inte särskilt ung och hade en skoltid präglad av 90-talsdepressionen snarare än fittstimsfeminismen, och jag hoppas innerligt att mina yngre systrar tagit långt längre kliv ut ur patriarkatets skugga, men om hatet mot kvinnor som känner sitt värde kan man ju bara läsa i kommentarerna här när jag skriver för mycket om lycka, för mycket om privata glädjeämnen och professionella framgångar. Och kanske allra viktigast och sorgligast - patriarkatet frodas i min själ när jag blir ledsen. Jag upptäckte förresten flera veckor i efterhand att Poppius attackerat mig och typ alla andra mediebloggare i något slags försök att få uppmärksamhet, men just det räknar jag inte hit. Dels blev jag inte ledsen, dels fattade jag inte riktigt vad han menade. Det var något med att det var hemskt och höger att skriva om eller kanske även att baka kakor. Jaha. Jag fick mer välformulerade förolämpningar i mellanstadiet. Det stämmer dock väl med den allmänna tesen.

För kvinnor i den intellektuella offentligheten ska inte vara lyckliga. De ska vara ledsna eller möjligen arga, skära sig, beklaga sig, vara offer. Minst av allt ska de vara öppet stolta över sina prestationer och obekymrat nöjda i sin egen förmåga. Jag vet att offer är ett laddat ord, men det är ju just det man kliver bort från när man bestämmer sig för att sluta ta skit. När brudarna visserligen fortfarande må stå på knä framför fina författare och schyssta killar, men skrattar åt dem efteråt. Ja, kanske redan under tiden förresten. Det klart att det är läskigt. Det klart att det måste förhindras. Det klart att det känns som en känga i skrevet på den som lever med alla de fördelar en schysst kille hittills haft i det sakta söndervittrande patriarkatet.

ps. Jag kunde förstås också ha skrivit bara en enradig medhållan till Elins text, men ibland sveps man med av ordmassorna och ilskan.

torsdag, december 07, 2006

On beauty


Förresten måste ni kolla på videon till Chariots of fire med BWO och Kitty on the catwalk. Kornél har en rosa peruk i början och han och hela Kitty-possen är overkligt snygga och Martin Rolinski ser ännu mer ut som Tadzio än han brukar.

Dagens citat

"Men det är ett bra vin, precis på samma sätt som att Cicciolina var en bra politiker."

Bokhoror är vi allihopa

Den här smarta litteraturbloggen har jag alltså missat ända tills nu.

En brorsa!

Via Lisa hittade jag en bror som verkar ha ungefär samma syn som jag på både mat och familj. Jag har aldrig kunnat motstå en man som lagar osso bucco.

onsdag, december 06, 2006

Sheriffen

En av mina allra äldsta vänner, filmaren, pr-mannen och den allmänne kverulanten Martin Borgs, har börjat blogga.

Tut, tut?

Eye, vart tog nattbussen vägen? Här åker man bort och så försvinner en älsklingsblogg.

Anslagstavlan


Återkommer med interiörer från charterresan. Hade exempelvis en animerad diskussion med en egyptisk kypare om vilken av Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic som var den bäste fotbollsspelaren. Sara Stridsberg är ett poetiskt geni. Drömfakulteten är den bästa bok jag läst i år. Jag har splitternya fräknar och har stirrat öga mot öga med en sån här fisk.

Så länge bör ni följa Lottens julkalender.