Ett herbarium i håret

Morgonpromenad i Hagaparken. Varje morgon borde inledas här. På brunnsviken simmar svanarna en och en. Den klara luften är fylld med ett egendomligt rasslande ljud. Det är löven som faller. De singlar inte längre utan kastar sig samfällt ut från grenarna så att man snabbt nog befinner sig mitt inne i ett gulgröntrött skyfall. Från kastanjen skjuter sig frukterna som handgranater och faller i dova dunsar mot marken. Ett par svischar förbi centimeter från mitt ansikte.

En alm har tappat alla sina ännu gröna blad över natten och står med fötterna meterhögt i sin egen avfällning. Gräset är täckt med frostig florsockerglasyr och frasar under fötterna när man bryter av de frusna stråna. En beagle leker i lövhögarna och kamoufleras perfekt i den rödbruna lönnmassan. Klara heter den. Det ropar i alla fall dess husse.

När jag kommer hem har jag ett helt herbarium i håret.