Jag vet att bokmässan känns so last week, men äntligen upptäckte jag lite rolig kritik! Entusiastisk bitterhet är den bästa sorten. Hur kan man motstå ett så frustande påhopp?
En anmärkning bara. Det där med rasbiologi fattar jag faktiskt inte. Om bara supersöte Kristofer Lind hade kommit med på kortlistan hade nomineringarna till bokmässans snyggaste sett ut som en veritabel Benetton-annons. Alla anklagelser om estetisk rasism är alltså helt ogrundade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Och så kunde han ha skippat det där hångelepitetet. Sexistiskt. Annars var det rätt kul och rätt träffande.
Eftersom personen kallar sig för Kameliadamen utgick jag från att det var en hon. Och jag gillade särskilt hångelepiteten och spekulationerna kring mitt och Björns (eventuellt gemensamma) sexliv. Men jag är bevars djupt nere med dyngan.
Lite om något helt annat: när vissa ondgjorde sig över drevet mot F! fanns Isobel där till försvar för kvällstidningarnas sensationshunger och konstaterade att det endast rörde sig om kritisk analys. En reflektion i sammanhanget: var är samma kritiska analys av Junilistan (trötta artiklar om självdeklarationer gills inte)? Hur många dödshot har Nils Lundgren utsatts för som en konsekvens av denna kritiska analys?
Allt som skrivits om F! har inte varit kritisk analys. Något sådant har jag heller aldrig sagt. Jag menar ju heller inte att allting som skrivs om politik måste handla om nedplitade förslag eller appeller från talarstolar. Partier kan läsas som text också. Det förstår om inte andra Tiina Rosenberg.
Redan i dag har ju Aftonbladet dessutom stort om Junilistans abortmotstånd, så de kommer nog också manglas. Hoppas jag i alla fall.
Men hatet mot Rosenberg har många intressanta bottnar. Dels förstås att hon har åsikter som extremt få delar (vissa av dem delar jag personligen, andra inte). Det berättigar till ett inte oansenligt mått av ogillande.
Men också att hon i sin person kommit att symbolisera normbrytandet. Det är välkänt att människor som inte inordnar sig i de traditionella könsmönstrena provocerar.
Rosenberg beter sig i många stycken som en traditionell man. Arrogant, självtillräcklig, tar oreflekterat plats på andras bekostnad. Inte helt olikt Göran Persson faktiskt.
Men när kvinnor gör det tycker de allra flesta fortfarande att det är värre. Därav det personliga hatet och hoten och allt det andra. Så tragiskt enkelt tror jag att det är.
Jag instämmer i stort, men hävdar att den massmediala misshandeln av F! skiljer sig markant ifrån den ganska snälla mediebevakningen av Junilistan.
Att media granskar ett partimanifest (vilket väl ändå måste ses som obligatoriskt) skiljer sig ifrån HUR media granskar ett partimanifest. Jag ser t ex en tydlig skillnad på vilka värdeladdade ord som används i beskrivningen av F! och Jl. När någon utmanar det hävdvunna är det tydligen okej att kasta all objektivitet över bord. Roland PM var inne på en liknande diskussion, även om det då gällde Vänsterpartiet.
Jag tolkade din kommentar på Sigge Eklunds text + bild för någon vecka sedan att du inte delade min åsikt. Kanske missuppfattade jag dig.
Skicka en kommentar