torsdag, mars 09, 2006

Tack för allt

Det gör så jävla ont att erkänna det. Det finns ingen spelare som har stått högre. Ingen annan har haft samma genialitet, samma kombination av de minsta och mest oväntade, mest omöjliga gesterna med fysiken, styrkan, glädjen. Ingen spelare har jag, om jag för ögonblicket bortser från den instinktsmässiga styrkan i mina känslor för dem som spelar i blåblått, älskat mer.

Men Zizou borde ha slutat innan den här säsongen. Att se honom är att se raserad storhet, spillrorna av det allra bästa. Han är fortfarande förstås bättre än de flesta av världens fotbollsspelare. Men att se honom misslyckas med sådant som både han själv och vi förväntar oss att han borde klara, det är en plåga som ger mer än tårar i ögonen. Även om inte ens en majoritet av spelarna på Highbury i går skulle klara de där finterna, de där nedtagningarna, de där passningarna med kroppen åt fel håll. ZZ SKA vara överjordisk. Annars: tårar.

Sådana ömma känslor har jag inte för en annan av gårdagens pinsammare föredettor. Varför inte Lopez tog ut världens fetaste brasse redan efter första halvlek är ett mysterium som nästan bara kan förklaras med mutor eller sinnesförvirring. (Vad jag skrek i går framför teven innehöll fler könsord och passar sig inte i skrift. Han jag kollade på matchen ihop med tyckte iofs att jag borde ha skrivit exakta citat här bara för att därefter få hit folk som googlade kombinationen "knulla" "röv" och "köttbulle"). Fettot gjorde ingenting efter de första tio. Ändå, och det är här det pinsamma kommer in, försökte han då och då med sina patenterade knep. Fast i ultrarapid. Fast som vandrade han inklibbad i honung. Få saker ser lika avklätt ut som en väldigt långsam fotbollsfint som obönhörligt slutar med att motståndaren tar bollen.

Ändå tar de ut Raúl i stället, med två stolpträffar och den kanske allra bästa inställningen ihop med Casillas och Salgado. Obegripligt.

Och ändå. Matchen var fenomenal. Trots resultatet. Trots bristen på mål. Just det berodde i och för sig mer på två fullkomligt självlysande målvakter. Att Iker är bäst i världen vet väl alla, men att den där tysken har lite takter i sig, det hade jag inte trott. Och såklart unnar jag Titi chansen att komma vidare. Barcelona-Arsenal i final, det vore mumma för uthungrade fotbollsälskare. Jag har ju haft en öm punkt för Arsenal ända sedan den där gången i 7-8-årsåldern när min storebror bestämde att jag och mamma också skulle ha egna engelska lag. Jag fick boring boring Arsenal, det tråkigaste laget i hela ligan. Mamma fick Coventry. Hur argumenterar man mot det?

Nu är Perez lyckligtvis borta. Nye ordföranden får lov att gå på shoppingtur i sommar. För så gamla och så trötta före detta stjärnor vill jag faktiskt inte se på plan nån mer gång. Hejdå, ZZ. Jag kommer alltid att tänka på dig med värme. Alltid minnas det där volleymålet i CL-finalen 2001. Inte gårdagens magplask. Försök att glömma du också. Du har varit världens bäste, världens mest konstfulle, världens vackraste fotbollsspelare (nej, inte looks, spelmässigt). Jag har dyrkat asfalten du lekte fram din overkliga talang på. Det kan väl räcka?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Men Isobel, nu börjar det bli tröttsamt att jag ska rätta dig. Zizu slog den där volleyn i finalen 2002, mot Leverkusen. Det var samma år som Leverkusen kom tvåa i ligan, champ. leauge, tyska cupen samt, några av spelarna kom tvåa i VM. De eviga tvåornas år alltså. Ett annat riktmärke kan vara att Real bara vinner vid jämna år, 1998 mot Juve, 2000 mot Valencia och 2002 mot Leverkusen.

PS. Såhär i slutet av detta inlägg känner man sig jävligt nördig...

Eric Goesta Rosén sa...

Trots att han spelar i vedervärdiga Real är Zidane en spelar som alltid varit underbar. Håller helt med dig om det hemska i att se någon omänsklig plötsligt bli mänsklig. Det är så ovärdigt på någoit sätt. Samtidigt tycker jag ofta, ofta, att spelare lägger av alldeles för tidigt. Men Zidane kanske skulle slutat inför denna säsong och lämnat oss med känslan av att han hade mer att ge.

Apropå Ronaldo tror jag faktiskt att han kommer att ta sig igen. Det handlar inte bara om att han är ett fläskberg, det handlar lika mycket om avsaknaden av spelglädje. Återfår han den, kanske lagom till VM, är han där och trycker in avgörande mål i 89:e igen.

Vad värre är åkte ju Liverpool ut igår på ett jävligt ovärdigt sätt. Mästarna liksom. Yeah, right.

/Goesta

odenplan.nu sa...

Arsenal-Barca i final. Jag tror du precis såg rätt in framtiden...utan att passera gå. Äntligen två rumsrena klubbar i final. Och Arsenal kommer ju tyvärr att förlora...men Henke kommer tokladdad till VM och passar där på att bli uttagen i världslaget.

För övrigt är Ronaldinhos mål i förrgår ett utslag för vad fotboll egentligen handlar om...på sista raden...längs ned til höger. Styrka, Snabbhet och teknik i kombination. Fulländat. Att göra den dribblingen, ta dom smällarna och sen placera skottet med sån precision är stor konst.

Viva La Resistance! sa...

Egentligen är det alldeles för småsinnt av mig att kommentera det här inläget, men skadeglädjen är i dagar som dessa den enda sanna glädjen!

...men jag hävdar med bestämdhet att la vecchia signora visste exakt vad hon gjorde när hon kysste manen som gav tillbaka självfötroendet till män med flint adjö på perrongen i Turin. Kanske något år för tidigt rent fotbollsmässigt men absolut inte om man kalkylerar in pris kontra kvalitet. Och utförsbacken har varit knappt märkbar i vissa stunder, men Zizou såg aldrig till att ställa sig upp på cykeln och trampa utan gled sakta ner för serpentinvägarna med ett halmstrå mellan tänderna. Man ser honom knappt längre...men om vinden ligger rätt kan man höra hur han visslar om fornstora dagar..

...eller? *asg*

joelh sa...

tycker talet om att man ska sluta på topp är vansinnigt överdrivet. det leder bara till second thought senare. när man minns hur kul det var och går och undrar hur länge man kunde ha legat kvar på topp. nej, man ska sega ut det så länge man kan leva på det. som JO. som stefan edberg. vi idoldyrkare får leva med att se våra hjältars förnedring; priset för deras framtida sinnesro. kanske kan det lära oss något om livet!

Anonym sa...

real och jyrgårn. isobel, vem är du egentligen?

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Men Sia, jag är bara tacksam för dina korrigeringar! Jag och årtalen har aldrig varit kompisar.

Och oavsett hur mycket jag egentligen avskyr de katalanska hundarna måste man beundra det lag Barca har just nu. En verkligt storslagen match, in deed.

Och Anders, din skadeglädje kostade dig precis 8 cl gin, 2 cl vermouth, en liten bit citronskal och två oliver. Kommer indrivas vid lämpligt tillfälle.

Anders Eriksson sa...

Isobel, det finns ingen som skriver om fotboll lika bra som du.

CV sa...

Arsenal, stackars dig. Jag blir glad varje gång de får mothugg.
RS
kulturbloggen.com

Viva La Resistance! sa...

Steve Gerrard gav ett fint mothugg igår, hehe...

...när en stjärna slocknar tänds alltid en ny. Iso, vilken bra bror du har trots allt. Han gav dig Arsenal, Arsene Wenger och Cesc Fabregas. 18-åring är på väg att bli bäst på riktigt. Pepe Guardiola once again...