Jag erkänner att jag har vilat. Fåniga säsongen och ihopfantiserade startelvor har inte varit min grej den här här vintern. Herregud, jag har knappt ens sett mer än en match i veckan från andra ligor.
Men nu börjar det kännas. I kroppen. Det där krypande viskande underbara "snart är det dags" som forsar fram i blodomlopp och lymfvätska. Än ligger snön djup på planerna, men Tobias Hysén har redan gjort fler mål som betytt något än vad man under de där första eländiga ribbträffstiderna trodde honom mäktig. Det var som i en annan värld. Men kom i håg, även förra säsongen skrattade man åt det där "jag lovar att göra minst ett hat-trick". Han gjorde väl inget heller. Trots 8-1 mot Elfsborg och 6-1 mot Halmstad. Nåja. Det kan komma den här säsongen. Jag hatar att ta ut glädje i förskott, men som vi spelade första halvan av första halvlek i går kan det gå riktigt jävla bra i år. Som vi spelade första halvan av andra halvlek kan det tyvärr gå sämre.
Ett annat glädjetecken. Hur är det man brukar säga nu igen? Nåt med att ett visst lag kan inte vinna. Inte när det gäller. Inte nu heller. (Om det inte under dagen dyker upp fradgande grönvita som bröstar upp sig över publiksiffror eller sångglädje eller färgglada banderoller blir jag mycket missnöjd. Det är ju sånt ni egentligen bryr er om, eller hur?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
I all vänlighet kan jag konstatera att Jyrgårns försäsong har varit bra; lite finstilt homobashing från "Bevara-Äktenskapet-Barsom" och Hyséns vilda kamp med gymbänkar lovar gott. Guldet lär ni inte ta, men en ett hedersomnämnande i Dagen ska ni nog lyckas få.
Som sagt, får inte Sjölund spela kan Dif dra åt helvete.
Vad jag bryr mig om är följande:
Tom Åhlund ska ha spöstraff för att han i måndags sa att han tror att Bajen vinner med 2-0 och att det blir straffar som avgör, för att i nästa andetag erkänna att de inte planerat att träna straffar och att man inte heller gjort det under hela vintern.
Saker som gjorde mig glad i tolv minus:
Petur läkur spelur är att se som ett åttonde underverk i den här världen.
Petter Andersson ska bara gå från lovande till genombrott om det fortsätter som igår.
Laget klarade (för första gången, nära på) en omställning av spelsystem under en pågående match från rakt 442 till diamantliknande 4321 - DET var underbart att se.
I övrigt inte så mycket att säga. Matchen var bra och jag var inte så ledsen när jag åkte hemåt till de södra förorterna.
Saker som gör mig desto mer upprörd i dagarna:
Bajen går back trots försäljning. var fan är de svarta hålen i Bajen? Ledningen kan bokstavligen dra åt helvete. Får se om det blir ny styrelse så vi får en kompetent ledning utsedd. Värvningsfronten ska vi inte ens börja prata om.
Iso: Bara för att jag älskar Bajen betyder inte att jag vill att den ska vara någon jävla lallarklubb, då har du missförstått mig helt. Men väljer jag så återgår jag hellre till 4 000 fanatiska jävlar på Söderstadion än att ha 10 000 extra medgångare med mig som inte sett en match före guldåret 2001.
/redaktörn
Isobel, ville bara säga att jag är så fruktansvärt imponerad av din text i dagens Expressen. Så fint och bra och smart och starkt.
Skicka en kommentar