Dagens man

Jag borde förstås ha skrivit något redan i går. Men jag var för upptagen med att 1) springa runt i lägenheten och skrika saker om att den gamla smutsiga tanten äntligen fått vad hon förtjänade 2) snyta mig. Jo, jag är verkligen förkyld igen. Vilken tur att jag inte pussat lika mycket på baby Fabregas som jag i går kväll kände att jag skulle vilja. Då skulle jag nog smitta honom. Det vore dåligt för nästa vecka.

Men herregud, vilken kväll. Vilken avklädning. Och oavsett vilka tantslemmiga tankar man kan ha om de där rödklädda tonåringarna så var det inte de som stod där nakna på slutet. Cesc spelade förstås som om han aldrig gjort annat, men också Eboue, Touré, Flamini. Vilken säkerhet! De är nära nog helt nya i sina positioner, kom i håg det. Flamini är innermittfältare egentligen och fyller världens kanske allra bästa vänsterbacks plats så att man knappt märker dennes frånvaro.

Och som jag älskar det vackra i att hela Highbury sjöng för underbare fruktade Viera innan avspark. Det finns en lojalitet, en uppriktig kärlek där. Att han sen inte hade en av sina bättre dagar var ju bara en bonus i sammanhanget. Att han är avstängd i returen är rätt schysst det också.

Ps. Benficas målvakt! Vansinne. Strålande.