"Men imorgon måste de väl ta upp det" sa Leo. "Annars är det ett givet ämne för nästa vecka" sa Virren. Vi satt på Sjögräs och drack rödvin. Diskuterade vår alldeles nyinspelade allra första mediepanel. På måndagarna ska alltså jag och Leo snacka medier i Studio Virtanen.
I går handlade samtalet, som också inbegrep Felix Herngren, mest om bacon och sperma. Det första fanns knaperstekt i en skål i studion och Leo betraktade det som en provokation mot hans mosaiska trosinriktning. Sperman kom in lite senare apropå Locums fantastiska kampanj för några år sedan (den där det statliga fastighetsbolaget hävdade sig älska sperma på stortavlor och julkort till kunderna). Herngren sa att han gillade att sprida sin till sin fru. Jag såg i Virrens ögon att han funderade på att fråga mig vad min inställning till den aktuella kroppsvätskan var, men han avstod. Kanske lika bra det.
Däremellan en jämförelse mellan Journalistens chefredaktör Maja Aases upprördhet över att sportjournalister ibland håller på vissa av de lag de bevakar och densammas helt frånvarande upprördhet över att det fina seriösa grävarprogrammet Drevet köpt sexuella tjänster.
"Men det måste ju finnas något i den tidningen som kommer imorgon" sa alltså Leo där över rödvinet. Men det gjorde det inte. Journalisten damp nyss ner på hallgolvet. Ett okommenterat citat från en TV4-chef. Det är allt.
Mer harmsenhet finns alltså inte hos tjusighetens själva högborg över att journalister som ser sig själva som ljusets riddare själva köper det de gör sitt program för att förfasa sig över. Det finns något så självklart och samtidigt fantastiskt ofattbart i det hela. Först moraliserar sig Mustafa Can och Per Svensson och de andra verkligt fina murvlarna sig harmynta över att det finns folk som betalar för att se nån onanera på web-kamera. Sen betalar de för att se nån onanera på web-kamera. Med lite pixlar över fittan. Med betoning på lite.
Sånt är inget problem för Maja Aase. Däremot är hon jättearg över att Viggo hellre anställer pr-konsulter än folk som gått på JMK. Och drar till med den värsta jämförelen hon kunde komma på: Tänk om inte hjärnkirurgerna utbildade sig heller va?!
Jo, det vore ju dumt. Kolla här på Resumé-TV:s film från JMK-föreläsningen. I likhet med smarte Konrad fascineras jag särkilt över kvinnan i början som berättar att hon efter 3 år ska bli "helt färdig journalist". Hon kanske kan få jobb på Journalisten i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Jag kanske inte har fattat grejen. Vad gör Viggo intressant? Han är inte ens rolig. "Akademiska utbildningar är till för akademiska yrken - inga andra". Så man ska bara gå i skolan om man lovar att stanna där? Rena rama ordförande Mao. Hoppas nån kan förklara vad som är bra med Viggo.
Så sant. Drevet-reportaget pixlade nog inte en enda bild som jag minns det. Det var en skönt moralinbakad snuskblaffa straight from the hip riktad enkom till de som sätter löpsedlar. Att hon dessutom halade fram plånboken själv gör ju egentligen bara saken bättre. Drevet kommer att etablera sig som program nu. Alla vet ju vad det där nu.
/Goesta
Är Drevet så fint egentligen? Det kändes redan innan de började sända som att de var väldigt fokuserade på sensationalism mer än journalistik. Och hittills har inslagen bekräftat den här bilden.
Hade Viggo gått på JMK hade han exempelvis kanske lärt sig att behandla statistik: Nittio procent icke uppsträckta händer betyder förstås att de närvarande "erkände" att de inte visste vad en nyhet var, inte - vilket Viggo påstår - att de försökte dölja det.
Viggo hade sin gapiga tes med sig in i JMK-salen. Synd att verkligheten i JMK-salen inte stämde med Viggos tes. Och värst av allt: Att Viggo fortsatte att driva den trots att verkligheten motbevisat honom, live, mitt fram för ögonen. DET är riktigt, riktitg dålig journalistik. OCH en nyhet, tvärtemot Viggos stulna och kassa definition, och alltså trots att Viggo inte på något sätt försökte dölja sitt klavertramp. För han förstod ju inte ens att han gjorde klavertrampet.
Men, till tröst för Viggos och andras bildningsfobi, är att journalisthögskolor inte är någon garanti för att man inte blir en puckad Drev-journalist. Det finns massor av exempel på det därute på redaktionsgolven.
Det var in deed en fantastisk sekund, när Virren frågat Felix om sperma, såg ängsligt på dig och bestämde sig för att inte låta frågan gå vidare.
Kan spontant känna att ett visst akademikerförakt kan vara bra i den meningen att det ger lite plats för autodidakter. Markus Birro skrev ett rätt bra inlägg i Aftonbladet om fenomenet för en tid sen...
Sen tycker jag förstås att Viggo är mer än ute och cyklar i andra avseenden. Fast glöm inte att han faktiskt chefar på Resumé och inte på DN eller SvD. Rimligen kan det få vara högre i tak på en branschtidning...och få branscher är ju f ö så översållade med medelmåttor som just mediabranchen. Finns ett helt gäng självutnämnda journalister där ute med eller utan bildning som hade gjort sig bättre elsewhere så det är ju långt ifrån någon garanti för högklassigt journalistiskt arbete att vederbörande har någon slags bildning.
/RFE
Va fan...naturligtvis ger ju inte akademikerförakt i sig plats för autodidakter. Menade mest att det kan vara bra att skaka om trädet lite ibland...och få fokus på annat än den egna naveln ibland.
/RFE
Viggo är virrig och självgod. Det säger å andra sidan inte i sig emot hans tes. JMK ger inte bra journalister. Det är toppenbra med ämneskunskaper, och de får förstås gärna införskaffas på högskolor. Men journalistik i sig är ett hantverk och det går inte att lära sig på en skola. Eller förresten, kanske går det, men man gör det inte på JMK i alla fall. Det man lär dig där är mest den där synen på sig själv som införd skinande rustning tar sig an värlens orättvisor. Bara uppdelningen i teoretisk och praktisk journalistik är ju bisarr. Jag känner i alla fall inte till några redaktioner där de efterfrågar människor som kan vara bra journalister i teorin.
alltså, rätt mycket av min tid på JMK upptogs av medikritiska böcker som gjorde sitt bästa för att sticka hål på rustningarna. bortsett från de diskussionerna var det mesta ganska onödigt, vilket också blev ytterst tydligt redan när vi hade en kortare redaktionspraktik i slutet av första terminen.
att kunna teoretisera över, och tänka kritiskt kring sin egen (förhoppningsvis kommande iaf) yrkessituation är väl inte negativt?
Jag har gjort en hel U-sväng i frågan, och mina motiv är inte särskilt ädla. Innan jag gick utbidlningen (visserligen JMG, inte JMK) tyckte jag det var ett nödvändigt ont, och att jag skulle kunna jobba lika gärna utan den. Men nu när jag sitter med studielån och allt gnager det lite när i vissa fall helt outbildat folk får glassiga jobb. Därav de oädla motiven. Men jag tror att det finns en sak man lär sig där som jag inte hade innan, och det var något slags yrkesetisk grund. Jag har lärt mig det mesta om att skriva på egen hand, och jag tror att just skribent är något som är svårt att plugga till i skola, men "journalist" innehåller så mycket mer. När gränsen luckras upp mellan journalistik och PR tror jag faktiskt de som inte gått JMK är mest skyldiga. Även om jag själv har eller kommer bryta den gränsen, så VET jag i alla fall att det strider mot den där grunden. Dessutom är en utbildning åtminstone ett litet skydd för meritokratin och mot nepotismen.
Visst, JMK/JMG är skräp. Jag har gått på båda så jag vet. Folk som vill och kan skriva borde läsa teoretiska ämnen och skaffa sig mer allmängiltiga ämneskunskaper i stället, sen kunde de få en liten lathund med tidlös journalistslang som "mackor", "snömos" och "typometer" och så kunde det vara bra med det.
Sen är det en annan femma att just Ducati-Viggo faktiskt inte kan skriva och talar som om han hade en typometer uppe i stjärten. Hade Sverige varit en meritokrati hade han troligen varit inkastare på någon porrbio.
Men är det JMK som är dåligt då? Är det inte bara så att vissa journalister är usla trots att de gått utbildningen? Vilka är alla dessa vrak till skribenter som gör JMK så uselt?
/Goesta
min tid på jmg sög. eller, nja, den kändes mest som en meningslös transportsträcka, det jag hade behövt öva på (själva hantverket, så här skriver man en bra ingress på extremt kort tid) fick vi knappt chans att öva på. Men med tanke på konkurrensen på mediemarknaden är det inte konstigt att det har skett en viss utbildningsinflation. Och på ett sätt är det ju ändå en rättvisa i det- jmg & jmk-studenterna har passerat en del gallringsmekanismer innan de går ut på marknaden. sen finns det ju knappast en tidning i landet som tar in en total novis, ens som sommarvikarie (det skämtas friskt om alla ansökningar från outbildade människor kring lunchborden), och då är ju jmg/k ett förhållandevis bra utbildningsval.
Exakt! Hur många riktiga reportage får man skriva under sina, vad är det, tre år på JMK/JMG? Det är ju hantverket man måste kunna. En annan grej jag har lite svårt för med JMK-människorna är att de liksom har "journalist"-märket fäst vid bröstet. Att de ÄR journalister. Fast de generellt skriver rejält mycket sämre än Viggo Cavling. Sen blir de olyckliga när de inte får jobb på DN eller nåt. Om man nödvändigtvis vill utbilda sig inom journalistik skulle jag absolut hellre rekommendera Poppius. Eller möjligen det där tilläggsåret efter att man har en examen i något annat. Då kan man åtminstone förhoppningsvis i grunden i alla fall.
Viggos poäng är ju heller inte hans egna texter. Jag är inte säker på hur det går till, men han tycks vara rätt bra på att få andra människor att göra riktigt bra tidningar.
Isobel, det är mest för att Vigs är konstant bakfull och håller sig undan, så att redaktionschefen kan styra upp verksamheten.
Kuriosa: på JMG lärde jag mig redigera på papper, med typometer och bildsnurra. Det var 1994. Quark Xpress tog över på tidningarna 1991-1992, men JH-lärarna tyckte ändå att det var bra att "kunna det riktiga hantverket". Ifall datorerna skulle visa sig vara en fluga, alltså.
Ursäkta en messerschmidt, men Locum är inte ett statligt fastighetsbolag utan Stockholms läns landstings fastighetsbolag. Värden för vården, typ.
Jag tror inte Viggo finns. Han är bara ett listigt uttänkt varumärke, en pappdocka med ett soundtrack. Dra i snöret - ut kommer kommentaren.
Fast han har faktiskt gjort en fantastisk intervju - med Kristina Lugn. Nästa gång vill jag läsa Kristina Lugns intervju med the Viggster.
Skicka en kommentar