Jag undrar ibland om de som skriver här och på olika sätt hävdar att jag är ointelligent förstår vilka strukturer de agerar utifrån. Mycket kan man såklart hävda utifrån det jag skriver, men faktiskt inte på något enda sätt att jag skulle vara korkad. Just för att förolämpningarna inte biter emotionellt kan man se systemet bakom så enkelt. Det är ingen vacker syn.
Kommentarsfältet ett par inlägg ner verkar ha tagits över av någon troll-debatt där Carina Rydberg (för jag är hyfsat säker på att det är hon på riktigt) är en av deltagarna. Jag lämnade den åt sitt öde för rätt länge sen eftersom den slutade handla om det jag skrivit, men borde möjligen påpeka att jag 1) tror att förintelsen har hänt 2) tycker att Mohammed Omar är politiskt och möjligen också personligt vansinnig. (Det senare ska inte ses som en överslätande/överlägsen medikalisering av ett ideologiskt program, men hans blixtsnabba omvändelse från moderat till fanatiker ger onekligen vissa sådana aningar.) Jag hyser faktiskt respekt för Carina för att hon orkar ta debatten med honom, själv känner jag inte att jag orkar tala med galningar även om man kanske borde.
söndag, maj 03, 2009
lördag, maj 02, 2009
tisdag, april 28, 2009
Hjälp Christofer Fjellner hjälpa oss!
Det är alltså, apropå förra bloggposten, otroligt bråttom nu. Christofer Fjellner har skrivit under tillägg 166 och behöver fram till imorgon kl 12 (Brysseltid) samla 39 underskrifter till från andra parlamentariker för att kunna lägga fram 166 som förslag. Vi måste hjälpa honom. Om han lyckas få ihop 40 underskrifter blir det tydligt att det finns ett brett stöd för 166 och EPP-ledamöter kommer våga följa sina egna uppfattningar och rösta för den. Om han misslyckas är risken stor att 166:an är död.
Hos Hax finns listor på alla EU-parlamentariker men smartast är att rikta in sig på dem som faktiskt röstade för 166 förra gången, eftersom de förhoppningsvis inte ändrat sig. Vi jobbar för att få fram sådana listor, men maila och ring ändå i väntan på dem. Fjellner jobbar mot klockan. Vi måste göra vad vi kan.
Uppdatering: Här finns en lista med mailadresser till alla EU-parlamentariker som röstade för tillägg 166 förra gången (uppgiften "alla" ska tas med viss försiktighet, det finns MEPar som jag vet röstade för som inte är med, men i huvudsak). Maila dem och påminn dem om deras tidigare ställningstagande och uppmana dem att ta sig till Fjellners kontor för att skriva under.
Hos Hax finns listor på alla EU-parlamentariker men smartast är att rikta in sig på dem som faktiskt röstade för 166 förra gången, eftersom de förhoppningsvis inte ändrat sig. Vi jobbar för att få fram sådana listor, men maila och ring ändå i väntan på dem. Fjellner jobbar mot klockan. Vi måste göra vad vi kan.
Uppdatering: Här finns en lista med mailadresser till alla EU-parlamentariker som röstade för tillägg 166 förra gången (uppgiften "alla" ska tas med viss försiktighet, det finns MEPar som jag vet röstade för som inte är med, men i huvudsak). Maila dem och påminn dem om deras tidigare ställningstagande och uppmana dem att ta sig till Fjellners kontor för att skriva under.
Kampen för ett öppet internet fortsätter, del XXIV i en oändlig serie
I några dagar nu har jag följt kvalen bland liberala internetälskare. Ska vi använda oss av EU:s överstatlighet fast vi egentligen ogillar den, kan problemet med telekompaketet kanske lösas genom fri konkurrens, ja borde inte företagen, internetoperatörerna, i den fria konkurrensens namn faktiskt få erbjuda en sämre produkt om de nu vill det? (okej, jag räknar inte Henrik Hansson på näringsdepartementet som liberal internetälskare, men har med hans inlägg här ändå).
Mina svar på de frågorna är, i tur och ordning, ja, nej och nej.
Henrik Alexandersson har lyckligtvis, som den kloka man han är, kommit fram till samma svar på åtminstone den första punkten. De som vill ha ett kabeltv-internet (låt oss för enkelhets skull kalla dem "Frankrike", om så bara av den enkla anledningen att de ofta är därifrån) har ju inga problem med att använda sig av överstatligheten, utan försöker med mer eller mindre hederliga medel smyga in krav på censur, filtrering och avstängning från internet. Se bara på de tillägg till telekompaketet som föreslagits av Jaques Toubon. Om vi skulle välja bort strid i EU nu, för att vi egentligen är emot överstatlighet på dessa områden, skulle det vara att ge bort en seger och låta dem döda internet för att vi är såna gentlemen.
Hur är det då med de andra frågorna, det som ligger till grund för vår kamp för tillägg 138 och 166 eller den utvidgade Citizen rights amendment?
I förslagen till telekompaketet, både rådets förslag och Catherine Trautmanns och Malcolm Harbours kompromissförslag, finns tyvärr delar som riskerar att göra om internet till en kabel-tv-kanal, eller till ett intranät.
Enkelt uttryckt vill de ("Frankrike" m fl.) göra internetoperatörerna ansvariga för det innehåll som kunderna använder. Detta för att kunna tvinga dem att filtrera bort exempelvis torrentsajter, spelsajter eller sajter med felaktigt politiskt innehåll (jämför exempelvis med antiterrorlagstiftningen).
För att göra detta möjligt vill de ge internetoperatörerna uttryckligen rätt att göra en sådan filtrering (det är inte uttryckligen förbjudet i dag, vilket Henrik Hansson påpekat, men det är heller inte tillåtet, vilket det riskerar att bli). Operatörerna ska själva få välja vilka delar av internet som ingår i just deras erbjudande. Om de exempelvis vill blockera Skype, för att de hellre vill sälja sina egna telefontjänster, eller på vilka andra urvalskriterier som helst blockera vad som helst, ska det vara okej.
Ja, men då kan man ju välja bort den operatören, säger en del och hänvisar till konkurrensregler. Det skulle kunna vara sant om internetoperatörsmarknaden faktiskt var en marknad. Som har blivit plågsamt uppenabrt nu på sistone i förhållande till Ipred, består dock den så kallade marknaden tvärtom av många små minimonopol. I likhet med många andra bor jag exempelvis i ett "comhem-hus". Comhem äger kablarna som går i väggen i mitt hus. Jag kan inte byta operatör till något med ens liknande kvalitet med mindre än att jag flyttar. Det är ingen fungerande marknad! Då kan man inte förlita sig på marknadsmekanismer.
Dessutom kan man fråga sig om internet ens är något som bör vara en vara på en marknad. Är inte möjligheten att använda sig av samtidens mest effektiva, starkaste medborgerliga instrument något som snarare är just en medborgerlig rättighet?
Vanlig postgång har långtifrån samma genomslagskraft eller samma betydelse i människors liv, men det finns ändå lagar som garanterar tillgången till postservice och som tvingar posten att förmedla brev (utan att kontrollera eller ha ansvar för vad de innehåller). Posten skulle inte få säga att vi bara vill dela ut saker som kommer i rosa kuvert, eller saker som är maskinporterat. Den kan heller inte tvingas ansvara för vad människor skriver till varandra.
Ska det verkligen vara annorlunda för internetoperatörerna? Ska vi ge dem makten över internet och hoppas på att vi om det krävs kan flytta till ett hus där operatören delar just vår uppfattning om vad internet ska vara?
Jag tycker inte det. Därför måste vi kämpa för att få igenom, helst hela Citizen Rights Amendment, eller bara 138 och 166. De skulle ge oss, ge internet, det skydd som behövs.
Mina svar på de frågorna är, i tur och ordning, ja, nej och nej.
Henrik Alexandersson har lyckligtvis, som den kloka man han är, kommit fram till samma svar på åtminstone den första punkten. De som vill ha ett kabeltv-internet (låt oss för enkelhets skull kalla dem "Frankrike", om så bara av den enkla anledningen att de ofta är därifrån) har ju inga problem med att använda sig av överstatligheten, utan försöker med mer eller mindre hederliga medel smyga in krav på censur, filtrering och avstängning från internet. Se bara på de tillägg till telekompaketet som föreslagits av Jaques Toubon. Om vi skulle välja bort strid i EU nu, för att vi egentligen är emot överstatlighet på dessa områden, skulle det vara att ge bort en seger och låta dem döda internet för att vi är såna gentlemen.
Hur är det då med de andra frågorna, det som ligger till grund för vår kamp för tillägg 138 och 166 eller den utvidgade Citizen rights amendment?
I förslagen till telekompaketet, både rådets förslag och Catherine Trautmanns och Malcolm Harbours kompromissförslag, finns tyvärr delar som riskerar att göra om internet till en kabel-tv-kanal, eller till ett intranät.
Enkelt uttryckt vill de ("Frankrike" m fl.) göra internetoperatörerna ansvariga för det innehåll som kunderna använder. Detta för att kunna tvinga dem att filtrera bort exempelvis torrentsajter, spelsajter eller sajter med felaktigt politiskt innehåll (jämför exempelvis med antiterrorlagstiftningen).
För att göra detta möjligt vill de ge internetoperatörerna uttryckligen rätt att göra en sådan filtrering (det är inte uttryckligen förbjudet i dag, vilket Henrik Hansson påpekat, men det är heller inte tillåtet, vilket det riskerar att bli). Operatörerna ska själva få välja vilka delar av internet som ingår i just deras erbjudande. Om de exempelvis vill blockera Skype, för att de hellre vill sälja sina egna telefontjänster, eller på vilka andra urvalskriterier som helst blockera vad som helst, ska det vara okej.
Ja, men då kan man ju välja bort den operatören, säger en del och hänvisar till konkurrensregler. Det skulle kunna vara sant om internetoperatörsmarknaden faktiskt var en marknad. Som har blivit plågsamt uppenabrt nu på sistone i förhållande till Ipred, består dock den så kallade marknaden tvärtom av många små minimonopol. I likhet med många andra bor jag exempelvis i ett "comhem-hus". Comhem äger kablarna som går i väggen i mitt hus. Jag kan inte byta operatör till något med ens liknande kvalitet med mindre än att jag flyttar. Det är ingen fungerande marknad! Då kan man inte förlita sig på marknadsmekanismer.
Dessutom kan man fråga sig om internet ens är något som bör vara en vara på en marknad. Är inte möjligheten att använda sig av samtidens mest effektiva, starkaste medborgerliga instrument något som snarare är just en medborgerlig rättighet?
Vanlig postgång har långtifrån samma genomslagskraft eller samma betydelse i människors liv, men det finns ändå lagar som garanterar tillgången till postservice och som tvingar posten att förmedla brev (utan att kontrollera eller ha ansvar för vad de innehåller). Posten skulle inte få säga att vi bara vill dela ut saker som kommer i rosa kuvert, eller saker som är maskinporterat. Den kan heller inte tvingas ansvara för vad människor skriver till varandra.
Ska det verkligen vara annorlunda för internetoperatörerna? Ska vi ge dem makten över internet och hoppas på att vi om det krävs kan flytta till ett hus där operatören delar just vår uppfattning om vad internet ska vara?
Jag tycker inte det. Därför måste vi kämpa för att få igenom, helst hela Citizen Rights Amendment, eller bara 138 och 166. De skulle ge oss, ge internet, det skydd som behövs.
måndag, april 27, 2009
söndag, april 26, 2009
Om att dämpa sin inre Carola (och för all del sin inre IRA-soldat)
Samtidigt som man blir anklagad för bushism när man talar om kärlek verkar de mörka sidorna av internet ha löpt helt amok. Jag blir så ledsen. De älskar internet så mycket att de är beredda att förstöra det. För att förtydliga bortom alla gränser till oförståelse är det inte detta jag menar med revolutionen. Alldeles bortsett från hur löjligt det är som protest. Tror de att Ifpi bryr sig om huruvida deras sajt ligger upp?
Själv tänkte jag annars mest kommentera några kommentarer till förra blogginlägget. Jenny skriver att det är nedlåtande att tala om en kunskapsklyfta i förhållande till internet och om sina försök att överbrygga den. Man kan såklart se folkbildning ur det perspektivet, det ser man om inte annat när den gamla diskussionen om arbetarklassen och klassisk bildning kommer upp. Vissa ser uppenbarligen det som föraktfullt att vilja sprida kunskap och kultur till dem som inte har den med sig från början.
Sälv ser jag hur många människor faktiskt inte begripit vad internet handlar om. Det kan vara som när nämndemännen (och för all del åklagarsidan) i TPB-målet inte förstod hur bittorrent-tekniken fungerar eller när politikerna tror att man i allmänhet kan skilja mellan uppladdning och nedladdning av filer när det, som alla torrent-fildelare vet, sker samtidigt.
Det kan vara basala ekonomiska förändringar som att nästan alla människor numera äger de nödvändiga produktionsmedlen för att tillverka digitala kopior och att marginalkostnaden för detta därför är nära noll. Vem som helst som läst en smula ekonomi inser att det gör det svårt att bygga en ekonomi på just exemplarförsäljning, om man inte ackompanjerar sin affärsmodell med grava inskränkningar i människors integritet.
På den demokratiska, medborgerliga arenan ser vi hur internet som inget annat tidigare gjort yttrandefrihet till en realitet och inte bara en teori. Alla människor har möjlighet att producera massmedier. Detta förändrar i grunden samhällskontraktets former. På samma sätt har alla människor möjlighet att producera kultur för en massmarknad. Detta ändrar i grunden synen på kulturen.
Vissa har förstått detta, andra har ännu inte gjort det. Det är inget konstigt i sig, det är så vid stora tekniska, ekonomiska och samhälleliga omvälvningar. (Denna rena kunskapsklyfta bör skiljas från hur man anser att förändringen bör påverka samhället. Det är politik, och jag är inte teknikdeterminist som tror att bara en enda specifik politik kan följa av en teknik. Att det möjligas gränser påverkas av tekniken är däremot självklart.)
Vissa, inte minst politiker och tjänstemän på EU-nivå, ser tvärtom internet som ett ställe som primärt ska handla om försäljning av olika företags produkter och tjänster. De vill reglera bort den demokratiska arenan och ser internet enbart som en distributionskanal, uppifrån och ner. Detta är också problemet med vissa analyser av fildelningen, där folk enbart fokuserar på hur nya tjänster ska kunna göra det möjligt att distribuera exempelvis musik- eller filmfiler mot pengar igen. Jag har ingenting emot det, självfallet vore det bättre om underhållningsindustrin satsade på affärsutveckling snarare än krig mot kunderna och lobbying för att slippa behöva förändras, men det skulle bara påverka en rätt liten del av det som händer.
Mina och andras ansträngningar att förklara detta hör samman med de mer rimliga anklagelser om frikyrklighet som också kommer. Jag kan inte annat säga än att jag förstår dem. Jag kämpar verkligen mot min inre Carola här. Det blir lätt så när man försöker folkbilda kring något man själv starkt engageras i. Missionerande kan det kallas. Det finns klara problem där. Jag vill bara säga att jag är medveten om dem och tacksam för konstruktiv kritik i sammanhanget.
Jenny här nere verkar också väldigt arg över mina påståenden att det inte finns några tydligt åtskilda individer. Det är såklart inget nytt med internet, redan David Hume för sådär 400 år sedan vederlade ju individtänkandet, men det är uppenbarligen ändå provocerande. Jag kan också rekommendera lite läsning i modern neurologi, som rimligen för hennes del skulle ge plågsamma insikter i hur lite av det vi tror är vårt eget medvetande som faktiskt stammar från oss själva. Det betyder förstås inte att jaget inte är en funktionell metafor, det känns helt enkelt bättre att låtsas som om vi tänker medvetet själva när det bara är kroppen som reagerar på stimuli utifrån, till den grad att man faktiskt inte kan skilja det som kommer inifrån från det som kommer utifrån, men mycket mer än så är det inte.
Att ur detta härleda att jag skulle kräva att mina ideologiska motståndare inte skulle få finnas på internet är dock så konstigt att jag bara kan förstå det utifrån den där uppenbara ilskan. Det jag har sagt är att jag inte vill att de ska få förstöra internet, med sina repressiva lagar och sin censuriver. Att de ska få uttrycka sig fritt och hävda sina uppfattningar, och att vi förhoppningsvis ska kunna befrukta varandras, är ju självklart. Allt detta Carina, för "den så kallade yttrandefriheten". Den är ju rätt viktig. Den betyder dock inte att alla ska behöva diskutera med just dig när du primärt är ute efter att, som du säger, "attackera" dem.
Själv tänkte jag annars mest kommentera några kommentarer till förra blogginlägget. Jenny skriver att det är nedlåtande att tala om en kunskapsklyfta i förhållande till internet och om sina försök att överbrygga den. Man kan såklart se folkbildning ur det perspektivet, det ser man om inte annat när den gamla diskussionen om arbetarklassen och klassisk bildning kommer upp. Vissa ser uppenbarligen det som föraktfullt att vilja sprida kunskap och kultur till dem som inte har den med sig från början.
Sälv ser jag hur många människor faktiskt inte begripit vad internet handlar om. Det kan vara som när nämndemännen (och för all del åklagarsidan) i TPB-målet inte förstod hur bittorrent-tekniken fungerar eller när politikerna tror att man i allmänhet kan skilja mellan uppladdning och nedladdning av filer när det, som alla torrent-fildelare vet, sker samtidigt.
Det kan vara basala ekonomiska förändringar som att nästan alla människor numera äger de nödvändiga produktionsmedlen för att tillverka digitala kopior och att marginalkostnaden för detta därför är nära noll. Vem som helst som läst en smula ekonomi inser att det gör det svårt att bygga en ekonomi på just exemplarförsäljning, om man inte ackompanjerar sin affärsmodell med grava inskränkningar i människors integritet.
På den demokratiska, medborgerliga arenan ser vi hur internet som inget annat tidigare gjort yttrandefrihet till en realitet och inte bara en teori. Alla människor har möjlighet att producera massmedier. Detta förändrar i grunden samhällskontraktets former. På samma sätt har alla människor möjlighet att producera kultur för en massmarknad. Detta ändrar i grunden synen på kulturen.
Vissa har förstått detta, andra har ännu inte gjort det. Det är inget konstigt i sig, det är så vid stora tekniska, ekonomiska och samhälleliga omvälvningar. (Denna rena kunskapsklyfta bör skiljas från hur man anser att förändringen bör påverka samhället. Det är politik, och jag är inte teknikdeterminist som tror att bara en enda specifik politik kan följa av en teknik. Att det möjligas gränser påverkas av tekniken är däremot självklart.)
Vissa, inte minst politiker och tjänstemän på EU-nivå, ser tvärtom internet som ett ställe som primärt ska handla om försäljning av olika företags produkter och tjänster. De vill reglera bort den demokratiska arenan och ser internet enbart som en distributionskanal, uppifrån och ner. Detta är också problemet med vissa analyser av fildelningen, där folk enbart fokuserar på hur nya tjänster ska kunna göra det möjligt att distribuera exempelvis musik- eller filmfiler mot pengar igen. Jag har ingenting emot det, självfallet vore det bättre om underhållningsindustrin satsade på affärsutveckling snarare än krig mot kunderna och lobbying för att slippa behöva förändras, men det skulle bara påverka en rätt liten del av det som händer.
Mina och andras ansträngningar att förklara detta hör samman med de mer rimliga anklagelser om frikyrklighet som också kommer. Jag kan inte annat säga än att jag förstår dem. Jag kämpar verkligen mot min inre Carola här. Det blir lätt så när man försöker folkbilda kring något man själv starkt engageras i. Missionerande kan det kallas. Det finns klara problem där. Jag vill bara säga att jag är medveten om dem och tacksam för konstruktiv kritik i sammanhanget.
Jenny här nere verkar också väldigt arg över mina påståenden att det inte finns några tydligt åtskilda individer. Det är såklart inget nytt med internet, redan David Hume för sådär 400 år sedan vederlade ju individtänkandet, men det är uppenbarligen ändå provocerande. Jag kan också rekommendera lite läsning i modern neurologi, som rimligen för hennes del skulle ge plågsamma insikter i hur lite av det vi tror är vårt eget medvetande som faktiskt stammar från oss själva. Det betyder förstås inte att jaget inte är en funktionell metafor, det känns helt enkelt bättre att låtsas som om vi tänker medvetet själva när det bara är kroppen som reagerar på stimuli utifrån, till den grad att man faktiskt inte kan skilja det som kommer inifrån från det som kommer utifrån, men mycket mer än så är det inte.
Att ur detta härleda att jag skulle kräva att mina ideologiska motståndare inte skulle få finnas på internet är dock så konstigt att jag bara kan förstå det utifrån den där uppenbara ilskan. Det jag har sagt är att jag inte vill att de ska få förstöra internet, med sina repressiva lagar och sin censuriver. Att de ska få uttrycka sig fritt och hävda sina uppfattningar, och att vi förhoppningsvis ska kunna befrukta varandras, är ju självklart. Allt detta Carina, för "den så kallade yttrandefriheten". Den är ju rätt viktig. Den betyder dock inte att alla ska behöva diskutera med just dig när du primärt är ute efter att, som du säger, "attackera" dem.
fredag, april 24, 2009
Fraktalpolitik, slem och sektens själförsvar
Är vi en sekt? Och i såfall, vilka är "vi"? De frågorna har malt i bakhuvudet på mig sedan jag läste Per Wirténs artikel i Expressen häromdagen, där han tyvärr på en och samma gång lyckades vara komplett ointressant och någonting spännande på spåren.
Det ointressanta är såklart de där konstiga slängarna om att den frihet internetionalister talar om bara skulle handla om fri nedladdning eller att det hot vi ser framför oss endast skulle vara "kulturarbetare som vill ha betalt". Tre av fem nämnda personer i texten var jag själv, Rasmus Fleischer och Karl Palmås och vem som helst som läst mer än ett par rader av det vi skrivit vet ju att den förenklingen bara är löjlig. Jag utgår ifrån att Wirtén också vet precis hur fåniga de påståendena är, men att han kände ett behov av att twista till det lite, vara lite provokativ sådär.
Att kampen för ett fritt internet skulle vara blott de priviligierades är ett eko av den regeringstjänsteman som ifrågasatte om telekommunikation skulle vara en mänsklig rättighet med motiveringen: "Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?" Det i sin tur reflekterar ju de antidemokratiska strömningar från både höger och vänster som genom historien försökt avleda krav på yttrandefrihet och annat medborgerligt deltagande på liknande sätt. Jag har otroligt svårt att se att Per Wirtén egentligen skulle hålla med dem.
Det som däremot förtjänar eftertanke är såklart den underliggande anklagelsen om sekterism. Upphovsrättslobbyns agerande mot fildelning, och politikernas följsamhet i allt hårdare och mer integritetskränkande lagar, har uppenbart radikaliserat internets vänner. De försöker faktiskt ha ihjäl det vi älskar! I den meningen finns onekligen ett vi och ett dom, och jag skulle av ett otal olika skäl önska att det var annorlunda, men nu är det ju så verkligheten ser ut. TPB-domen har ytterligare förstärkt detta. Vi såg bara i går hur nyheten om delikatessjäv för domaren i målet spred sig över nätet med hundratals upprörda bloggposter och debattinlägg som följd. Piratpartiet exempelvis fradgar allt mer av nationalism och hat i en kombination som jag personligen känner mig helt främmande inför.
Det piskas upp en ilska som inte yttrar sig så mycket i konstruktivt byggande av alternativ som i personangrepp och undergångsstämningar. Precis som Kalle Palmås skrev är ju det intressanta nu att tweaka/hacka systemet och skapa något nytt.
Intressant nog tycks Wirtén (liksom fine Björn Wiman, som, om jag förstår det rätt, ledsamt nog ser mig, Rasmus och Kalle som de mest fanatiska och irriterande internetförkämparna) främst uppröras över just det. Han irriteras över våra uttryck för kärlek, över våra försök att förklara storheten i kopimismen, i internet. Åtminstone från min sida har det den senaste tiden varit ett medvetet val att fokusera på all den lycka och gemenskap som internet ger. I den lilla mån jag kan vill jag försöka motverka den negativa energi som å ena sidan alla nya repressiva lagar och å andra sidan TPB-domen leder till.
Det är två olika sorters energi, där den första yttrar sig i rädsla, det jag har kallat "polisen i huvudet". Bästa sättet att mota den är att helt enkelt inte bli rädd. Att inte ändra sitt beteende, att öppna sitt nätverk och dela mer i stället för mindre, att visa sina lojaliteter så öppet man önskar, erkänna det som om det vore hemligt kanske skulle kunna användas emot en.
Den andra sorten är en politiskt motiverad vrede som jag medger att jag också känner. Jag förstår ilskan, jag förstår känslan av att vara hotad, jag förstår sorgen, men jag vill inte bygga mitt politiska engagemang primärt på den sortens känslor. Dessutom är det ju just gemenskapen som skänker oss de vapen vi behöver för att försvara oss och bygga vidare.
Det senare exemplifieras fantastiskt i kampen för 138 i telekompaketet, där den kollektiva kreativiteten och medborgarengagemanget fick ett omedelbart, konkret och tillfälligt segrande uttryck. Den som inte var på insidan av detta arbete ser kanske inte det i bokstavlig mening gloriösa i det. Utan formella organisationer, utan pengar, utan hierarkier lyckades på bara några dagar så mycket folkligt engagemang kanaliseras att ett beslut som tycktes oundvikligt faktiskt förändrades. Själv är jag fortfarande alldeles tagen. Den kärlek till internet som jag talat så mycket om visade sig besvarad.
Detta sagt ställer jag mig alltså ändå frågan: blir vi sekteristiska? Alldeles bortsett från att det där "vi"-et är rörligt och odefinierat, vi - slemmet, vi - internet, vi - några vänner. För den som ser våra virus sprida sig över internet, som ser hur mutationer som Christopher Kullenbergs tal om själförsvar leva vidare, ser hur för allmänheten kanske nya begrepp används och refereras kan det kanske verka så. Lite är det ju medvetet också, vi, eller i alla fall jag, leker smittontologi och tardeansk kopiering lika mycket som vi tänker kring det.
För mig är allt det här som en ständigt pågående upplysningsresa. Jag lär mig bokstavligen nya saker varje dag och dessa nya saker, må det vara en djupare förståelse i Spinozas syn på dialektiken mellan lydnad och uppror eller en plötslig insikt i hur schizoanalytisk förståelse av dividen hänger ihop med anonymiteten på nätet, vill jag ju sprida vidare. Och eftersom jag uppriktigt ser kopiering som den finaste sortens kärlek vill jag ju sprida andras mer eller mindre nyförälskade insikter också. Jag inser att det kan verka sekteristiskt, men i såfall är det en vidöppen sekt, ett alltigenom möjligt inkluderande vi. Kopiera oss, snälla, delta i gemenskapen, tänk med oss, bygg med oss, utmana oss att komma vidare.
Jag ser risken att det blir en klyfta i samtalet mellan "vi som förstår" och "dom som inte gör det". Den klyftan finns ju i verkligheten, inte minst går den mellan generationerna, men jag vill inget hellre än att bygga en bro och hjälpa så många som möjligt över. Om det jag skriver generellt blir inåtvänt och obegripligt har jag verkligen misslyckats.
Det finns personer som talar om sekterism på ett annat sätt, om hur spänningen mellan normer och stat ska möjliggöra ett reellt omkullkastande av den senare och sektens försök att förstärka den spänningen tills så sker. Jag ser såklart att den spänningen finns (som exempelvis otroligt intressanta forskningsprojektet Cybernormer beskriver) men har svårt för idéen om konkreta politiska revolutioner. Precis som både Magnus Eriksson och Rasmus skrivit om finns det ett uppenbart samband mellan den tekniska utvecklingen och den politik som är möjlig, och det kan och bör analyseras i marxistiska termer, men mer faktiskt 68 än så blir nog i alla fall inte jag. Jag är ju reformist i hjärtat. Den revolution jag talar om är kulturell mer än politisk. Vi bygger, vi river inte.
PS. En upplysning också, apropå potentiellt exkluderande begrepp. Om ni ser en plötslig utbredning av begrepp som fraktaler och fraktalpolitik kan det komma härifrån. Förvirring är också ett sätt att bygga:
Det ointressanta är såklart de där konstiga slängarna om att den frihet internetionalister talar om bara skulle handla om fri nedladdning eller att det hot vi ser framför oss endast skulle vara "kulturarbetare som vill ha betalt". Tre av fem nämnda personer i texten var jag själv, Rasmus Fleischer och Karl Palmås och vem som helst som läst mer än ett par rader av det vi skrivit vet ju att den förenklingen bara är löjlig. Jag utgår ifrån att Wirtén också vet precis hur fåniga de påståendena är, men att han kände ett behov av att twista till det lite, vara lite provokativ sådär.
Att kampen för ett fritt internet skulle vara blott de priviligierades är ett eko av den regeringstjänsteman som ifrågasatte om telekommunikation skulle vara en mänsklig rättighet med motiveringen: "Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?" Det i sin tur reflekterar ju de antidemokratiska strömningar från både höger och vänster som genom historien försökt avleda krav på yttrandefrihet och annat medborgerligt deltagande på liknande sätt. Jag har otroligt svårt att se att Per Wirtén egentligen skulle hålla med dem.
Det som däremot förtjänar eftertanke är såklart den underliggande anklagelsen om sekterism. Upphovsrättslobbyns agerande mot fildelning, och politikernas följsamhet i allt hårdare och mer integritetskränkande lagar, har uppenbart radikaliserat internets vänner. De försöker faktiskt ha ihjäl det vi älskar! I den meningen finns onekligen ett vi och ett dom, och jag skulle av ett otal olika skäl önska att det var annorlunda, men nu är det ju så verkligheten ser ut. TPB-domen har ytterligare förstärkt detta. Vi såg bara i går hur nyheten om delikatessjäv för domaren i målet spred sig över nätet med hundratals upprörda bloggposter och debattinlägg som följd. Piratpartiet exempelvis fradgar allt mer av nationalism och hat i en kombination som jag personligen känner mig helt främmande inför.
Det piskas upp en ilska som inte yttrar sig så mycket i konstruktivt byggande av alternativ som i personangrepp och undergångsstämningar. Precis som Kalle Palmås skrev är ju det intressanta nu att tweaka/hacka systemet och skapa något nytt.
Intressant nog tycks Wirtén (liksom fine Björn Wiman, som, om jag förstår det rätt, ledsamt nog ser mig, Rasmus och Kalle som de mest fanatiska och irriterande internetförkämparna) främst uppröras över just det. Han irriteras över våra uttryck för kärlek, över våra försök att förklara storheten i kopimismen, i internet. Åtminstone från min sida har det den senaste tiden varit ett medvetet val att fokusera på all den lycka och gemenskap som internet ger. I den lilla mån jag kan vill jag försöka motverka den negativa energi som å ena sidan alla nya repressiva lagar och å andra sidan TPB-domen leder till.
Det är två olika sorters energi, där den första yttrar sig i rädsla, det jag har kallat "polisen i huvudet". Bästa sättet att mota den är att helt enkelt inte bli rädd. Att inte ändra sitt beteende, att öppna sitt nätverk och dela mer i stället för mindre, att visa sina lojaliteter så öppet man önskar, erkänna det som om det vore hemligt kanske skulle kunna användas emot en.
Den andra sorten är en politiskt motiverad vrede som jag medger att jag också känner. Jag förstår ilskan, jag förstår känslan av att vara hotad, jag förstår sorgen, men jag vill inte bygga mitt politiska engagemang primärt på den sortens känslor. Dessutom är det ju just gemenskapen som skänker oss de vapen vi behöver för att försvara oss och bygga vidare.
Det senare exemplifieras fantastiskt i kampen för 138 i telekompaketet, där den kollektiva kreativiteten och medborgarengagemanget fick ett omedelbart, konkret och tillfälligt segrande uttryck. Den som inte var på insidan av detta arbete ser kanske inte det i bokstavlig mening gloriösa i det. Utan formella organisationer, utan pengar, utan hierarkier lyckades på bara några dagar så mycket folkligt engagemang kanaliseras att ett beslut som tycktes oundvikligt faktiskt förändrades. Själv är jag fortfarande alldeles tagen. Den kärlek till internet som jag talat så mycket om visade sig besvarad.
Detta sagt ställer jag mig alltså ändå frågan: blir vi sekteristiska? Alldeles bortsett från att det där "vi"-et är rörligt och odefinierat, vi - slemmet, vi - internet, vi - några vänner. För den som ser våra virus sprida sig över internet, som ser hur mutationer som Christopher Kullenbergs tal om själförsvar leva vidare, ser hur för allmänheten kanske nya begrepp används och refereras kan det kanske verka så. Lite är det ju medvetet också, vi, eller i alla fall jag, leker smittontologi och tardeansk kopiering lika mycket som vi tänker kring det.
För mig är allt det här som en ständigt pågående upplysningsresa. Jag lär mig bokstavligen nya saker varje dag och dessa nya saker, må det vara en djupare förståelse i Spinozas syn på dialektiken mellan lydnad och uppror eller en plötslig insikt i hur schizoanalytisk förståelse av dividen hänger ihop med anonymiteten på nätet, vill jag ju sprida vidare. Och eftersom jag uppriktigt ser kopiering som den finaste sortens kärlek vill jag ju sprida andras mer eller mindre nyförälskade insikter också. Jag inser att det kan verka sekteristiskt, men i såfall är det en vidöppen sekt, ett alltigenom möjligt inkluderande vi. Kopiera oss, snälla, delta i gemenskapen, tänk med oss, bygg med oss, utmana oss att komma vidare.
Jag ser risken att det blir en klyfta i samtalet mellan "vi som förstår" och "dom som inte gör det". Den klyftan finns ju i verkligheten, inte minst går den mellan generationerna, men jag vill inget hellre än att bygga en bro och hjälpa så många som möjligt över. Om det jag skriver generellt blir inåtvänt och obegripligt har jag verkligen misslyckats.
Det finns personer som talar om sekterism på ett annat sätt, om hur spänningen mellan normer och stat ska möjliggöra ett reellt omkullkastande av den senare och sektens försök att förstärka den spänningen tills så sker. Jag ser såklart att den spänningen finns (som exempelvis otroligt intressanta forskningsprojektet Cybernormer beskriver) men har svårt för idéen om konkreta politiska revolutioner. Precis som både Magnus Eriksson och Rasmus skrivit om finns det ett uppenbart samband mellan den tekniska utvecklingen och den politik som är möjlig, och det kan och bör analyseras i marxistiska termer, men mer faktiskt 68 än så blir nog i alla fall inte jag. Jag är ju reformist i hjärtat. Den revolution jag talar om är kulturell mer än politisk. Vi bygger, vi river inte.
PS. En upplysning också, apropå potentiellt exkluderande begrepp. Om ni ser en plötslig utbredning av begrepp som fraktaler och fraktalpolitik kan det komma härifrån. Förvirring är också ett sätt att bygga:
tisdag, april 21, 2009
Det kan vara så att vi vann!
La Quadrature berättar att ITRE nyss röstade för 138 med sifforna 40-4! Vi vågar inte jubla, men jag tror att vi kanske vann!
Läs världens bästa Lisa!
Jag dubbelpostar lite nu, men det här är för jävla underbart för att missa. Lisa förklarar exakt var vi riskerar att hamna. Läs och ring och maila vidare för att försöka stoppa vansinnet.
Ring, ring, bara du slår en signal (ok stäm mig då Ulvéus!)
Om man är orolig för att tala något annat än svenska kan man under alla omständigheter kontakta Reino Paassilinna som sitter i ITRE och enligt uppgift talar svenska.
Hans nummer i Strasbourgh (där ledamöterna är i dag) är +33 3 8817 7734
reino.paasilinna@europarl.europa.eu
Hans nummer i Strasbourgh (där ledamöterna är i dag) är +33 3 8817 7734
reino.paasilinna@europarl.europa.eu
Jag älskar er!
Jag blir så ödmjuk och tacksam över att befinna mig mitt i en politisk rörelse där det vi just nu gör tillsammans är möjligt. Vi kämpar för internet och bevisar i själva den kollektiva kreativa kampen exakt hur mycket det finns att kämpa för. Måhända bevisar vi också exakt varför politiker och näringslivsintressen skulle vilja snöpa oss.
På bara ett par dagar har vi skapat ett tryck i en fråga där även de ytterligt engagerade fram till i lördags natt uppgivet trodde att det var kört. Vi har redan övertygat de svenska delegaterna i ITRE-utskottet som röstar i kväll att följa det de själva redan tidigare har sagt att de tyckte, nu fortsätter vi med resten.
Här finns en lista på mailadresser till alla ITRE-ledamöterna. De behöver få reda på vad vi tycker.
adam.gierek@europarl.europa.eu
adinaioana.valean@europarl.europa.eu
alejo.vidal-quadras@europarl.europa.eu
alexander.alvaro@europarl.europa.eu
alyn.smith@europarl.europa.eu
amalia.sartori@europarl.europa.eu
andras.gyurk@europarl.europa.eu
andres.tarand@europarl.europa.eu
anni.podimata@europarl.europa.eu
antonios.trakatellis@europarl.europa.eu
atanas.paparizov@europarl.europa.eu
avril.doyle@europarl.europa.eu
bernhard.rapkay@europarl.europa.eu
claude.turmes@europarl.europa.eu
cristina.gutierrez-cortines@europarl.europa.eu
david.hammersteinmintz@europarl.europa.eu
den.dover@europarl.europa.eu
dirk.sterckx@europarl.europa.eu
dominique.vlasto@europarl.europa.eu
dorette.corbey@europarl.europa.eu
dragosflorin.david@europarl.europa.e
edit.herczog@europarl.europa.eu
eija-riitta.korhola@europarl.europa.eu
eluned.morgan@europarl.europa.eu
erika.mann@europarl.europa.eu
erna.hennicot-schoepges@europarl.europa.eu
esko.seppanen@europarl.europa.eu
etelka.barsi-pataky@europarl.europa.eu
eugenijus.maldeikis-assistant@europarl.europa.eu
eugenijus.maldeikis@europarl.europa.eu
fiona.hall@europarl.europa.eu
florencio.luqueaguilar@europarl.europa.eu
francisca.pleguezuelosaguilar@europarl.europa.eu
francoise.grossetete@europarl.europa.eu
gabriele.albertini@europarl.europa.eu
giles.chichester@europarl.europa.eu
goran.farm@europarl.europa.eu
gunnar.hokmark@europarl.europa.eu
herbert.reul@europarl.europa.eu
ivo.belet@europarl.europa.eu
jacky.henin@europarl.europa.eu
jan.hudacky@europarl.europa.eu
jean-pierre.audy@europarl.europa.eu
jerzy.buzek@europarl.europa.eu
john.attard-montalto@europarl.europa.eu,
john.purvis@europarl.europa.eu
jorgo.chatzimarkakis@europarl.europa.eu
josep.borrellfontelles@europarl.europa.eu
lena.ek@europarl.europa.eu
malcolm.harbour@europarl.europa.eu
manuel.dossantos@europarl.europa.eu
mary.honeyball@europarl.europa.eu
nicole.fontaine@europarl.europa.eu
nikolaos.vakalis@europarl.europa.eu
patrick.louis@europarl.europa.eu
patrizia.toia@europarl.europa.eu
paul.ruebig@europarl.europa.eu
pawelbartlomiej.piskorski@europarl.europa.eu
peter.skinner@europarl.europa.eu
philippe.busquin@europarl.europa.eu
piaelda.locatelli@europarl.europa.eu
pierre.pribetich@europarl.europa.eu
pilar.ayuso@europarl.europa.eu
pilar.delcastillo@europarl.europa.eu
rebecca.harms@europarl.europa.eu
reino.paasilinna@europarl.europa.eu
robert.goebbels@europarl.europa.eu
roberts.zile@europarl.europa.eu
romana.jordancizelj@europarl.europa.eu
sahra.wagenknecht@europarl.europa.eu
sarunas.birutis@europarl.europa.eu
satu.hassi@europarl.europa.eu
silviaadriana.ticau@europarl.europa.eu
teresa.rieramadurell@europarl.europa.eu
thegoodpeople@europarl.europa.eu
thierry.cornillet@europarl.europa.eu
toine.manders@europarl.europa.eu
umberto.guidoni@europarl.europa.eu
vincenzo.lavarra@europarl.europa.eu
vittorio.prodi@europarl.europa.eu
vladimir.urutchev@europarl.europa.eu
vremek@europarl.eu.int
werner.langen@europarl.europa.eu
På bara ett par dagar har vi skapat ett tryck i en fråga där även de ytterligt engagerade fram till i lördags natt uppgivet trodde att det var kört. Vi har redan övertygat de svenska delegaterna i ITRE-utskottet som röstar i kväll att följa det de själva redan tidigare har sagt att de tyckte, nu fortsätter vi med resten.
Här finns en lista på mailadresser till alla ITRE-ledamöterna. De behöver få reda på vad vi tycker.
adam.gierek@europarl.europa.eu
adinaioana.valean@europarl.europa.eu
alejo.vidal-quadras@europarl.europa.eu
alexander.alvaro@europarl.europa.eu
alyn.smith@europarl.europa.eu
amalia.sartori@europarl.europa.eu
andras.gyurk@europarl.europa.eu
andres.tarand@europarl.europa.eu
anni.podimata@europarl.europa.eu
antonios.trakatellis@europarl.europa.eu
atanas.paparizov@europarl.europa.eu
avril.doyle@europarl.europa.eu
bernhard.rapkay@europarl.europa.eu
claude.turmes@europarl.europa.eu
cristina.gutierrez-cortines@europarl.europa.eu
david.hammersteinmintz@europarl.europa.eu
den.dover@europarl.europa.eu
dirk.sterckx@europarl.europa.eu
dominique.vlasto@europarl.europa.eu
dorette.corbey@europarl.europa.eu
dragosflorin.david@europarl.europa.e
edit.herczog@europarl.europa.eu
eija-riitta.korhola@europarl.europa.eu
eluned.morgan@europarl.europa.eu
erika.mann@europarl.europa.eu
erna.hennicot-schoepges@europarl.europa.eu
esko.seppanen@europarl.europa.eu
etelka.barsi-pataky@europarl.europa.eu
eugenijus.maldeikis-assistant@europarl.europa.eu
eugenijus.maldeikis@europarl.europa.eu
fiona.hall@europarl.europa.eu
florencio.luqueaguilar@europarl.europa.eu
francisca.pleguezuelosaguilar@europarl.europa.eu
francoise.grossetete@europarl.europa.eu
gabriele.albertini@europarl.europa.eu
giles.chichester@europarl.europa.eu
goran.farm@europarl.europa.eu
gunnar.hokmark@europarl.europa.eu
herbert.reul@europarl.europa.eu
ivo.belet@europarl.europa.eu
jacky.henin@europarl.europa.eu
jan.hudacky@europarl.europa.eu
jean-pierre.audy@europarl.europa.eu
jerzy.buzek@europarl.europa.eu
john.attard-montalto@europarl.europa.eu,
john.purvis@europarl.europa.eu
jorgo.chatzimarkakis@europarl.europa.eu
josep.borrellfontelles@europarl.europa.eu
lena.ek@europarl.europa.eu
malcolm.harbour@europarl.europa.eu
manuel.dossantos@europarl.europa.eu
mary.honeyball@europarl.europa.eu
nicole.fontaine@europarl.europa.eu
nikolaos.vakalis@europarl.europa.eu
patrick.louis@europarl.europa.eu
patrizia.toia@europarl.europa.eu
paul.ruebig@europarl.europa.eu
pawelbartlomiej.piskorski@europarl.europa.eu
peter.skinner@europarl.europa.eu
philippe.busquin@europarl.europa.eu
piaelda.locatelli@europarl.europa.eu
pierre.pribetich@europarl.europa.eu
pilar.ayuso@europarl.europa.eu
pilar.delcastillo@europarl.europa.eu
rebecca.harms@europarl.europa.eu
reino.paasilinna@europarl.europa.eu
robert.goebbels@europarl.europa.eu
roberts.zile@europarl.europa.eu
romana.jordancizelj@europarl.europa.eu
sahra.wagenknecht@europarl.europa.eu
sarunas.birutis@europarl.europa.eu
satu.hassi@europarl.europa.eu
silviaadriana.ticau@europarl.europa.eu
teresa.rieramadurell@europarl.europa.eu
thegoodpeople@europarl.europa.eu
thierry.cornillet@europarl.europa.eu
toine.manders@europarl.europa.eu
umberto.guidoni@europarl.europa.eu
vincenzo.lavarra@europarl.europa.eu
vittorio.prodi@europarl.europa.eu
vladimir.urutchev@europarl.europa.eu
vremek@europarl.eu.int
werner.langen@europarl.europa.eu
söndag, april 19, 2009
En piratpartiväljare kommer ut
Peter J Olsson på Kvällsposten publicerade i kväll det här mailet från en nyövertygad piratpartiväljare. Jag återpublicerar här. Jag känner själv vissa tveksamheter inför Piratpartiet, men argumenten är mycket svåra att säga emot:
"Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.
Orsaken till detta är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.
Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då kunde man ju förstå om situationen vore så fruktansvärt allvarlig att vissa inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga. Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utvecklingen.
En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.
Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte då?
"Själv är jag en konservativ medelålders man som aldrig någonsin har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu för avsikt att gå med i piratpartiet, rösta på dem i EU-valet och ge dem ett penningbidrag till deras valkampanj.
Orsaken till detta är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.
Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då kunde man ju förstå om situationen vore så fruktansvärt allvarlig att vissa inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga. Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utvecklingen.
En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.
Till sist en fråga: Är det någon på listan (utom riksdagsmän och andra i uppenbar lojalitetskonflikt) som _inte_ har för avsikt att rösta på piratpartiet i EU-valet? Och i så fall: Varför i helvete inte då?
Ett stillsamt avskaffande av den europeiska demokratin
På tisdag kväll hålls en omröstning i Europaparlamentets ITRE-utskott där parlamentarikerna på en och samma gång riskerar att förklara att det är meningslöst att rösta till europaparlamentet och att EU numera slutat bry sig om grundläggande medborgerliga rättigheter.
EU-politiken är snårigare än det mesta och det är svårt att se vad som är viktigt i beslutfloden. Men så dramatisk är faktiskt den omröstning som avgör om det som tidigare kallades tillägg 138, men som nu heter tillägg 46, ska finnas med i det stora telekompaketet. I tillägg 138 slås fast att man inte får stängas av från internet eller på annat sätt kringskäras i sin tillgång till internet utan rättslig prövning:
”tillämpa principen att inga begränsningar i slutanvändarnas grundläggande rättigheter och friheter framför allt enligt artikel11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om yttrandefrihet och informationsfrihet får ske utan föregående beslut från rättsvårdande myndigheters sida utom i de fall den allmänna säkerheten hotas då beslut kan fattas i efterhand.”
Utan tillägg 138 är det öppet för avstängning från internet av fransk modell, efter bara tre misstänkta men inte rättsligt utredda fall av fildelning. Det skulle alltså räcka att din granne använt ditt öppna nätverk vid tre ynka tillfällen för att ladda ner något för att du ska bli avstängd från nätet. Utan att ens ha en chans att försvara dig. Avstängning från nätet är en barock bestraffningsmodell alldeles oavsett, föreställ er tanken att politiker skulle kräva att en person som döms för ett i sammanhanget mycket litet brott inte ska få skriva i tidningar, inte få prata med journalister, inte få använda telefon. Att dessutom kunna göra det helt utan rättslig prövning skakar om demokratins grundvalar.
Detta tillägg har EU-parlamentet redan röstat för med 80-procentig majoritet, men eftersom Frankrike med president Nicolas Sarkozy i spetsen uppenbarligen varken bryr sig om EU-demokratin eller medborgarnas digitala rättigheter är utskottet under hård press att ändå kompromissa bort 138:ans grundstenar. Om ITRE-utskottet går honom till mötes säger de alltså att inte ens en bedövande majoritet i EU:s enda demokratiskt utsedda organ spelar någon roll om ett enskilt land, eller enskilda tjänstemän vill något annat.
Varför någon i all världen i såfall skulle bry sig om att rösta till EU-parlamentet i allmänhet, eller på exempelvis Gunnar Hökmark, Lena Ek och Göran Färm, svenskarna i ITRE, i synnerhet, är en gåta. Det spelar ju då ingen roll att Gunnar Hökmark säger sig kämpa för det i sig självklara att det är rättssystemet och inte privata bolag som ska hantera eventuella olagligheter på nätet liksom i övriga livet. Om han inte står fast vid det när Frankrike morrar är han ju bara en halmdocka. Det är ett mysterium att europaparlamentarikerna verkar vara beredda att visa upp sin pinsamma impotens så tätt före ett EU-val.
Om parlamentarikerna i ITRE däremot står fast vid det de tidigare hävdat kommer tillägg 138 följa med till den stora omröstningen i hela parlamentet den 5 maj. Då finns stora chanser att parlamentet än en gång följer sin faktiska uppfattning och röstar för detta grundläggande medborgerliga skydd. Då visar de också att det finns en poäng med att alls ha ett demokratiskt valt EU-parlament.
Läs mer på telekompaketet.se om vad du själv kan göra. Henrik Alexandersson, Erik Josefsson och underbara Anaïs har också skrivit mer.
EU-politiken är snårigare än det mesta och det är svårt att se vad som är viktigt i beslutfloden. Men så dramatisk är faktiskt den omröstning som avgör om det som tidigare kallades tillägg 138, men som nu heter tillägg 46, ska finnas med i det stora telekompaketet. I tillägg 138 slås fast att man inte får stängas av från internet eller på annat sätt kringskäras i sin tillgång till internet utan rättslig prövning:
”tillämpa principen att inga begränsningar i slutanvändarnas grundläggande rättigheter och friheter framför allt enligt artikel11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om yttrandefrihet och informationsfrihet får ske utan föregående beslut från rättsvårdande myndigheters sida utom i de fall den allmänna säkerheten hotas då beslut kan fattas i efterhand.”
Utan tillägg 138 är det öppet för avstängning från internet av fransk modell, efter bara tre misstänkta men inte rättsligt utredda fall av fildelning. Det skulle alltså räcka att din granne använt ditt öppna nätverk vid tre ynka tillfällen för att ladda ner något för att du ska bli avstängd från nätet. Utan att ens ha en chans att försvara dig. Avstängning från nätet är en barock bestraffningsmodell alldeles oavsett, föreställ er tanken att politiker skulle kräva att en person som döms för ett i sammanhanget mycket litet brott inte ska få skriva i tidningar, inte få prata med journalister, inte få använda telefon. Att dessutom kunna göra det helt utan rättslig prövning skakar om demokratins grundvalar.
Detta tillägg har EU-parlamentet redan röstat för med 80-procentig majoritet, men eftersom Frankrike med president Nicolas Sarkozy i spetsen uppenbarligen varken bryr sig om EU-demokratin eller medborgarnas digitala rättigheter är utskottet under hård press att ändå kompromissa bort 138:ans grundstenar. Om ITRE-utskottet går honom till mötes säger de alltså att inte ens en bedövande majoritet i EU:s enda demokratiskt utsedda organ spelar någon roll om ett enskilt land, eller enskilda tjänstemän vill något annat.
Varför någon i all världen i såfall skulle bry sig om att rösta till EU-parlamentet i allmänhet, eller på exempelvis Gunnar Hökmark, Lena Ek och Göran Färm, svenskarna i ITRE, i synnerhet, är en gåta. Det spelar ju då ingen roll att Gunnar Hökmark säger sig kämpa för det i sig självklara att det är rättssystemet och inte privata bolag som ska hantera eventuella olagligheter på nätet liksom i övriga livet. Om han inte står fast vid det när Frankrike morrar är han ju bara en halmdocka. Det är ett mysterium att europaparlamentarikerna verkar vara beredda att visa upp sin pinsamma impotens så tätt före ett EU-val.
Om parlamentarikerna i ITRE däremot står fast vid det de tidigare hävdat kommer tillägg 138 följa med till den stora omröstningen i hela parlamentet den 5 maj. Då finns stora chanser att parlamentet än en gång följer sin faktiska uppfattning och röstar för detta grundläggande medborgerliga skydd. Då visar de också att det finns en poäng med att alls ha ett demokratiskt valt EU-parlament.
Läs mer på telekompaketet.se om vad du själv kan göra. Henrik Alexandersson, Erik Josefsson och underbara Anaïs har också skrivit mer.
DN ska läsas som Darth Nader
Jag tycker att det är fascinerande att det jag ser som kreativ gemenskap, ser DN och Peter Wolodarski som "parasitering". Det säger så mycket om vilka värderingsklyftor det handlar om. (Alldeles bortsett från det genuint bisarra i att hävda att google tjänar pengar på tidningarnas jobb men glömma bort hur mycket en genomsnittlig journalist använder google i sitt arbete.)
Nu ställer sig DN helhjärtat på dåtidens sida mot framtiden, på etablissemangets mot uppstickarna, på Imperiets mot rebellerna. Det förvånar såklart ingen, DN är ju det modernistiskt reaktionäras hemvist, men det förtjänar ändå att uppmärksammas. Bara så att vi vet var skiljelinjerna går.
Nu ställer sig DN helhjärtat på dåtidens sida mot framtiden, på etablissemangets mot uppstickarna, på Imperiets mot rebellerna. Det förvånar såklart ingen, DN är ju det modernistiskt reaktionäras hemvist, men det förtjänar ändå att uppmärksammas. Bara så att vi vet var skiljelinjerna går.
lördag, april 18, 2009
Älskade internet!
Det är inte jag som satt rubriken alltså, men här är ännu en kärleksförklaring, till er, till oss, till internet.
fredag, april 17, 2009
Det här är en bra dag!
Jag vaknade i dag alldeles lycklig. Inte bara för att jag väcktes så sent som vid kvart i sju av den allt tjockare guldklimp som krupit upp i vår säng nån gång vid femtiden och nu lyfte sitt sömndruckna lilla huvud och med lika delar kärlek och uppfordran sa: "mamma?" Sen ville han pussas.
Det är visserligen fullt tillräckligt för en bra dag, men den berusning jag känner handlar också om er, om oss, om att befinna sig mitt inne i revolutionen. I dag kommer domen mot The Pirate Bay, och jag förstår såklart om de faktiskt åtalade personerna ser det på ett annat sätt, men för mig är detta, oavsett domslut i dag, bara ännu en dag när vi som är internet gör världen ännu mer sammankopplad, ännu mer mångfacetterad, förvirrad, utmanande, kärleksfull.
Jag ogillar alltför uttalad determinism, historien rider inte åt ett enda håll, men jag kan inte se hur ens de starkaste, mest välfinansierade lobbyintressen ska kunna riva ner och förstöra det som så många miljoner lever i och älskar. De försöker såklart febrilt, och vi gör allt vi kan för att hindra dem, kringgå dem, bråka med dem, försvara oss. Men alla vet att om de vinner blir världen sämre, mörkare, tråkigare, farligare. Om vi vinner, och jag syftar alltså inte specifikt på dagens dom, även i ett snävt juridiskt perspektiv är den ju i realiteten helt meningslös, får vi fortsätta att leka.
Det är visserligen fullt tillräckligt för en bra dag, men den berusning jag känner handlar också om er, om oss, om att befinna sig mitt inne i revolutionen. I dag kommer domen mot The Pirate Bay, och jag förstår såklart om de faktiskt åtalade personerna ser det på ett annat sätt, men för mig är detta, oavsett domslut i dag, bara ännu en dag när vi som är internet gör världen ännu mer sammankopplad, ännu mer mångfacetterad, förvirrad, utmanande, kärleksfull.
Jag ogillar alltför uttalad determinism, historien rider inte åt ett enda håll, men jag kan inte se hur ens de starkaste, mest välfinansierade lobbyintressen ska kunna riva ner och förstöra det som så många miljoner lever i och älskar. De försöker såklart febrilt, och vi gör allt vi kan för att hindra dem, kringgå dem, bråka med dem, försvara oss. Men alla vet att om de vinner blir världen sämre, mörkare, tråkigare, farligare. Om vi vinner, och jag syftar alltså inte specifikt på dagens dom, även i ett snävt juridiskt perspektiv är den ju i realiteten helt meningslös, får vi fortsätta att leka.
torsdag, april 16, 2009
en anmärkning kring blogg- och länksökbarhet
Blogg-johan borde bygga om och bygga ihop med twitter/facebook. Det är ju där alla länkar finns numera. Går det att göra?
tisdag, april 14, 2009
Jag älskar Lisa och jag älskar Margret
Lisa säger det enda som måste sägas om den störtlöjliga diskussionen om Margret Atladottirs sursnappiga bloggkommentarer. Om jag hade fått en tiondel av den skit Margret får skulle jag dessutom överväga att skicka brandbomber till mina läsare.
Några snabba bara
Cybernormer är måsteläsning varje dag numera.
Finaste Fredrik Westerlund har börjat blogga igen, hos Liberati. Här skriver han lite om den genuint bisarra historien om hur Amazon valde att hugga sig själv i ryggen med en köttyxa.
Chris K ger ett bidrag till världens virusspridning.
Jag älskar solglasögonen. Jag älskar minisynthen. Jag älskar internet.
Natalia har en fantastisk text om vår tids alternativa pelargon-tanter, gräsodlare. Särskilt förtjust är jag i kommentaren från en företrädare för den fundamentalistiska organisationen RNS om varför cannabis är farligt: "Man skulle helt enkelt inte klara av att följa med i den snabba utvecklingen med datorer, twittring och nanobloggar."
Som någon sade i går: "Nej, för att palla nanobloggande krävs nog minst meth."
Finaste Fredrik Westerlund har börjat blogga igen, hos Liberati. Här skriver han lite om den genuint bisarra historien om hur Amazon valde att hugga sig själv i ryggen med en köttyxa.
Chris K ger ett bidrag till världens virusspridning.
Jag älskar solglasögonen. Jag älskar minisynthen. Jag älskar internet.
Natalia har en fantastisk text om vår tids alternativa pelargon-tanter, gräsodlare. Särskilt förtjust är jag i kommentaren från en företrädare för den fundamentalistiska organisationen RNS om varför cannabis är farligt: "Man skulle helt enkelt inte klara av att följa med i den snabba utvecklingen med datorer, twittring och nanobloggar."
Som någon sade i går: "Nej, för att palla nanobloggande krävs nog minst meth."
söndag, april 12, 2009
Varför kan det inte vara som på den goda tiden när män hade affärer med sina sekreterare och kvinnor inte träffade några jävla grekiska kypare
Jag vill tacka hemliga morsan som uppmärksammade mig på den här Daily Mail-artikeln om en bedragen och hämndlysten äkta man som talar ut (illustrerat bl a av bikinibilder på exfrun).
Vi får exempelvis lära oss att: "is not always men who stray in a marriage - and that when a wife is unfaithful it can be equally as devastating, if not more so." (obs, det står verkligen equally AS devastating, att kunna skriva är uppenbarligen inget prerekvisit för att få göra det där heller.)
För att inte tala om att: "how common it is becoming for men to be the victims of adultery in a world where careers have given women financial freedom and time away from home - independence their mothers and grandmothers never enjoyed."
Ja, det var väl det.
Vi får exempelvis lära oss att: "is not always men who stray in a marriage - and that when a wife is unfaithful it can be equally as devastating, if not more so." (obs, det står verkligen equally AS devastating, att kunna skriva är uppenbarligen inget prerekvisit för att få göra det där heller.)
För att inte tala om att: "how common it is becoming for men to be the victims of adultery in a world where careers have given women financial freedom and time away from home - independence their mothers and grandmothers never enjoyed."
Ja, det var väl det.
torsdag, april 09, 2009
Det finns ju en hel kakburk!
I den fortsatta diskussionen mellan Elin, Lisa och alla andra hittade jag ett gammalt inlägg från Tanja Suhinina som gjorde min eftermiddag mycket gladare!
Nu blev jag alldeles vansinnigt mallig!
"De bästa skribenterna Sverige har i dag är kvinnor, slog det mig. Karolina Ramqvist, Isobel Hadley Kamptz, Åsa Linderborg och kanske framförallt: Nina Björk. Nämn en enda manlig journalist som kommer upp i samma nivå i dag vad gäller stilistisk säkerhet? De lyckas ofta dessutom vara provocerande, nyanserade och intellektuella - samtidigt."
Jag håller inte med Nina Björk eller Åsa Linderborg om nästan någonting (Karolina och jag tycker ju däremot lika i rätt många frågor) men att bli placerad i det här sällskapet är så smickrande att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Så jag säger ett stillsamt tack och hoppas innerligt att jag kan leva upp till orden.
Jag håller inte med Nina Björk eller Åsa Linderborg om nästan någonting (Karolina och jag tycker ju däremot lika i rätt många frågor) men att bli placerad i det här sällskapet är så smickrande att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Så jag säger ett stillsamt tack och hoppas innerligt att jag kan leva upp till orden.
Detta är ett meddelande till eventuella folkpartister, kristdemokrater och andra
"Maria Larsson kanske läser din blogg", sa S. "Å, hjälp", tänkte jag. "Hon kanske får idéer av de senaste inläggen", sa han. "Hjälphjälphjälp!"
Som ett tillägg vill jag alltså säga till den svenska politiker som överväger förbud mot mappieporr, införande av kommunala Smink och Frisyrnämnder och politisk inblandning i medborgarnas könshår: Please don't! Ok?
Som ett tillägg vill jag alltså säga till den svenska politiker som överväger förbud mot mappieporr, införande av kommunala Smink och Frisyrnämnder och politisk inblandning i medborgarnas könshår: Please don't! Ok?
onsdag, april 08, 2009
No more gilf-action
Man kan tycka vad man vill om de spekulationer om Amelia Adamo och hennes eventuella partners som fick kommerspressdrottningen själv att tala ut på Newsmill. Men att Amelia och hennes generationssystrar har sex är det väl få som betvivlar. Jag vet inte hur långt upp i åldrarna tendensen att filmatisera sina eskapader har nått, men en sak är säker, lagstiftarna i Massachussets är nu beredda att sätta stopp.
Om man är över 60 år ska man nämligen inte få förekomma på sexuellt implicita bilder eller filmer där. Åldringar, vilket man räknas som efter 60, ska tillsammans med handikappade inkluderas i barnporrlagstiftningen och all sådan porr, inklusive sådan som avbildar äldre som har sex med varandra ska vara lika förbjuden och ha likadana straffskalor. En 61-åring anses alltså lika lite tillräknelig i sexuella sammanhang som en 7-åring. Säg det till John McCain.
Om man är över 60 år ska man nämligen inte få förekomma på sexuellt implicita bilder eller filmer där. Åldringar, vilket man räknas som efter 60, ska tillsammans med handikappade inkluderas i barnporrlagstiftningen och all sådan porr, inklusive sådan som avbildar äldre som har sex med varandra ska vara lika förbjuden och ha likadana straffskalor. En 61-åring anses alltså lika lite tillräknelig i sexuella sammanhang som en 7-åring. Säg det till John McCain.
Avslöjade lögner är så pinsamma
Några riksdagsledamöter som sitter i näringsutskottet hävdade i går på Newsmill att Acta-förhandlingarna absolut inte tog upp förslag på att tullen ska få söka igenom datorer och mp3-spelare efter illegalt nedladdat material. De förnekade också att förhandlingarna inkluderade något om internet.
Enligt DN, och enligt den kanadensiska Acta-förhandlingsdelegationen är detta dock exakt vad förhandlingarna handlar om. Dessa förhandlingar som de svenska riksdagsledamöterna vill hålla så hemliga som möjligt, alltså.
Som Henrik Alexandersson också säger:
Antingen försöker riksdagsledamöterna lura oss väljare eller också är de själva lurade. Jag vet inte riktigt vilket som är minst smickrande.
Enligt DN, och enligt den kanadensiska Acta-förhandlingsdelegationen är detta dock exakt vad förhandlingarna handlar om. Dessa förhandlingar som de svenska riksdagsledamöterna vill hålla så hemliga som möjligt, alltså.
Som Henrik Alexandersson också säger:
Antingen försöker riksdagsledamöterna lura oss väljare eller också är de själva lurade. Jag vet inte riktigt vilket som är minst smickrande.
Dodged the bullet
Jag hade helt missat att New Jersey nästan införde förbud mot brasiliansk vaxning.
"The ban was being considered by the state's Board of Cosmetology and Hairstyling because two women had been hospitalized in the last year for infections following a bare-it-all Brazilian-style treatment.
But in a letter to the board on Friday, New Jersey Consumer Affairs Director David Szuchman wrote: "I cannot agree to the complete prohibition ... banning removal of hair in the genital area."
NJ har alltså en state Board of Cosmetology and Hairstyling. Jag kan inte låta bli att tänka på hur de skulle göra för att fastslå gränserna för hur mycket könshår som egentligen får tas bort.
"The ban was being considered by the state's Board of Cosmetology and Hairstyling because two women had been hospitalized in the last year for infections following a bare-it-all Brazilian-style treatment.
But in a letter to the board on Friday, New Jersey Consumer Affairs Director David Szuchman wrote: "I cannot agree to the complete prohibition ... banning removal of hair in the genital area."
NJ har alltså en state Board of Cosmetology and Hairstyling. Jag kan inte låta bli att tänka på hur de skulle göra för att fastslå gränserna för hur mycket könshår som egentligen får tas bort.
Den naturliga kvinnan all over again.
Jag kan inte fatta varför jag inte gjort det tidigare men nu lägger jag till Grovt Initiativ! Gustav är så otroligt bra.
Läs också alla delarna i diskussionen mellan Lisa Magnusson, Elin, Eric och Lisa igen. Det här är ju tre av de bloggare jag gillar allra mest. Det är roligt. Jag är mest på Erics linje. Alldeles särskilt irriterad blev jag av Novotny-intervjun utifrån perspektivet att det skulle vara mer moraliskt att ha "lagom naturligt smink" och jeans och t-shirt. Den "naturliga" kvinnligheten. Tvål-och-vatten-kvinnorna. Den fräscha tjejen. Ni vet att jag hatar.
Lisa säger också något mycket bra i sista texten:
"Själv älskar jag att vara ett sexobjekt, jag får en kick av att betraktas som vacker och upphetsande. Bara i feministisk teori utesluter det att jag samtidigt är ett subjekt som själv styr över min sexualitet."
Jag vill dock påpeka att det bara gäller viss feministisk teori. Inte all. Inte alls.
Läs också alla delarna i diskussionen mellan Lisa Magnusson, Elin, Eric och Lisa igen. Det här är ju tre av de bloggare jag gillar allra mest. Det är roligt. Jag är mest på Erics linje. Alldeles särskilt irriterad blev jag av Novotny-intervjun utifrån perspektivet att det skulle vara mer moraliskt att ha "lagom naturligt smink" och jeans och t-shirt. Den "naturliga" kvinnligheten. Tvål-och-vatten-kvinnorna. Den fräscha tjejen. Ni vet att jag hatar.
Lisa säger också något mycket bra i sista texten:
"Själv älskar jag att vara ett sexobjekt, jag får en kick av att betraktas som vacker och upphetsande. Bara i feministisk teori utesluter det att jag samtidigt är ett subjekt som själv styr över min sexualitet."
Jag vill dock påpeka att det bara gäller viss feministisk teori. Inte all. Inte alls.
måndag, april 06, 2009
söndag, april 05, 2009
Henrik och Erik superstars
Jag för för trött för att skriva något längre och mer begåvat om det här just nu just nu, men EU-politiken bevisar verkligen det där många av oss säger om bloggar och medborgarjournalistik. Jag har lärt mig mer om hur EU faktiskt fungerar på att följa Henrik Alexanderssons och Erik Josefssons bloggar än på ett helt liv av gammelmediekonsumtion. Och ja, jag vet att de är partiska, precis som sura kommentarer alltid säger för att nedvärdera politiska bloggar, men givet deras hyfsat åtskilda positioner på åsiktsspektrat känns det som ett mindre problem.
Varför lägger inte vanliga redaktioner, som har tid och pengar i större utsträckning än två enskilda personer, ner tid på att faktiskt gräva bakom hur EU-besluten egentligen fattas? På att faktiskt förklara EU-kommissionens mandat bortom flosklerna, på att undersöka vilka kopplingar som finns mellan tjänstemän och lobbyister, på att kolla vad de svenska europaparlamentarikerna egentligen håller på med. På att ge oss läsare, väljare, ett rimligt underlag till att säga något som helst om det där jävla paketet än tack, men nej tack?
Okej, det har blivit bättre, det har det. Sannolikt för att ett antal journalister faktiskt läser bloggar som ovanstående och insett att det finns mer väsentliga saker att fråga om än om en svensk parlamentsledamotkandidat är för eller emot integration, men fortfarande leder bloggarna överlägset. Det är så konstigt alltsammans.
Varför lägger inte vanliga redaktioner, som har tid och pengar i större utsträckning än två enskilda personer, ner tid på att faktiskt gräva bakom hur EU-besluten egentligen fattas? På att faktiskt förklara EU-kommissionens mandat bortom flosklerna, på att undersöka vilka kopplingar som finns mellan tjänstemän och lobbyister, på att kolla vad de svenska europaparlamentarikerna egentligen håller på med. På att ge oss läsare, väljare, ett rimligt underlag till att säga något som helst om det där jävla paketet än tack, men nej tack?
Okej, det har blivit bättre, det har det. Sannolikt för att ett antal journalister faktiskt läser bloggar som ovanstående och insett att det finns mer väsentliga saker att fråga om än om en svensk parlamentsledamotkandidat är för eller emot integration, men fortfarande leder bloggarna överlägset. Det är så konstigt alltsammans.
fredag, april 03, 2009
onsdag, april 01, 2009
Jag har fått Augustpriset. Mitt språk har valts till det vackraste i Sverige. Jag får många hyllande recensioner, men jag är fortfarande bara lärjunge
Det här är en vecka sent, men Axel Schulmans Ranelid-intervju kan utmärkt väl vara det här årets bästa text.
tisdag, mars 31, 2009
Ipred är en kontrarevolution (från kulturnytt, på begäran)
Den här lagen ger upphovsrättsorganisationerna större polisiära befogenheter än polisen själv. Husrannsakningar, låsta bankkonton, gigantiska skadeståndskrav väntar. Nästan oavsett vad man tycker om fildelning är det uppenbart att åtgärderna saknar rimliga rättsliga proportioner.
Särskilt tydligt blir det när man betänker de större konsekvenserna. Ingen seriös bedömare tror att de hårdare lagarna kan stoppa fildelningen. Eftersom de utpekade brottslingarna, fildelande ungdomar, ser lagarna som precis lika orättfärdiga som de är, kommer man i stället bara hitta smartare sätt att fildela anonymt, utom räckhåll för Hollywoods privatpoliser.
Vad som däremot kommer att påverkas, av Ipred, av datalagringsdirektivet, av FRA, av Acta och alla andra steg som just nu tas mot en digital totalitarism, är människors allmänna beteende på nätet. Polisen i huvudet blir ett större hot än polisen på gatan. Vi har redan sett hur FRA-lagen i Tyskland fått människor att avstå från kontakter med psykologer och missbruksvård via nätet. Vi vill inte att staten loggar våra svagheter. Vi kommer att noga överväga vad vi skriver, vilka vi har kontakt med, vad vi visar upp. Vad av allt detta kan användas emot mig?
Nätet delas upp i många mindre enheter, dit bara betrodda har tillträde. För den utan rätt kontakter blir det inte mycket mer än aftonbladet.se kvar.
Kanske är det också syftet. Den stora massan ska tvingas att åter bli snälla, lydiga konsumenter av det som någon med pengar och inflytande vill att vi ska se. Internets frigörande potential dämpas.
Ipred är del i en kontrarevolution. Ännu kan vi bara hoppas att vi, vi som är internet, klarar att mota den.
Särskilt tydligt blir det när man betänker de större konsekvenserna. Ingen seriös bedömare tror att de hårdare lagarna kan stoppa fildelningen. Eftersom de utpekade brottslingarna, fildelande ungdomar, ser lagarna som precis lika orättfärdiga som de är, kommer man i stället bara hitta smartare sätt att fildela anonymt, utom räckhåll för Hollywoods privatpoliser.
Vad som däremot kommer att påverkas, av Ipred, av datalagringsdirektivet, av FRA, av Acta och alla andra steg som just nu tas mot en digital totalitarism, är människors allmänna beteende på nätet. Polisen i huvudet blir ett större hot än polisen på gatan. Vi har redan sett hur FRA-lagen i Tyskland fått människor att avstå från kontakter med psykologer och missbruksvård via nätet. Vi vill inte att staten loggar våra svagheter. Vi kommer att noga överväga vad vi skriver, vilka vi har kontakt med, vad vi visar upp. Vad av allt detta kan användas emot mig?
Nätet delas upp i många mindre enheter, dit bara betrodda har tillträde. För den utan rätt kontakter blir det inte mycket mer än aftonbladet.se kvar.
Kanske är det också syftet. Den stora massan ska tvingas att åter bli snälla, lydiga konsumenter av det som någon med pengar och inflytande vill att vi ska se. Internets frigörande potential dämpas.
Ipred är del i en kontrarevolution. Ännu kan vi bara hoppas att vi, vi som är internet, klarar att mota den.
Ipred är del i kontrarevolutionen
Imorse pratade jag om Ipred i kulturnytt. I eftermiddag, närmare bestämt kl 14. pratar jag vidare om samma sak i Nya Vågen.
söndag, mars 29, 2009
Liza på analyssoffan
Det kan inte vara bara jag som vid varje Liza Marklund-text numera läser in allt det hon inte pratar om. "Hur kunde vansinnet uppstå?" frågar hon, och pekar på att direktörer och LO-chefer är intelligenta människor. Själv tänker jag bara, ja Liza, du är väl rätt smart du också. Så hur kunde vansinnet uppstå? Den granskande journalistik hon ser som medicin mot direktörssjukan tolkar jag som bloggarnas envishet mot hennes egen dårskap och lögner.
Ett steg under ytan vet hon nog vad hon har gjort. Det marklundska undermedvetna talar till oss. Eller också är det bara jag som läser allt detta.
Ett steg under ytan vet hon nog vad hon har gjort. Det marklundska undermedvetna talar till oss. Eller också är det bara jag som läser allt detta.
lördag, mars 28, 2009
fredag, mars 27, 2009
Kalla en våldtäkt för en våldtäkt
Det är obehagligt att läsa om det som Expressen och Aftonbladet kallar för gruppsexhärva, resp. gruppsexnätverk. Nu syftar jag inte på obehaget inför de händelser som skildras, utan på själva skildringarna. Uppgifter om fantasier blandas hämningslöst med uppgifter om påstådda övergrepp:
"utsatts för sexuell förnedring, våldtäkter och utnyttjats i sadomasochistiska sexlekar med piskor, handklovar och långa dildos. Det har också förekommit gruppsexträffar, gangbangs, i privata bostäder och på guldkantade hotell i Stockholm, däribland Radisson SAS vid centralstationen.
- Det här är fantasier som knappast levs ut i det egna hemmet, säger citypolisens ansvarige utredare Jonas Trolle."
Märkte ni hur våldtäkten liksom smögs in bland dildosar, fantasier och gangbangs? Det är som om den sexualfientliga moralismens idé om att udda sexuella praktiker och sex i utbyte mot pengar i sig är förnedrande, i sig är våldtäkter, har slagit igenom så hårt att man inte längre förmår särskilja de faktiska övergreppen. Att bli bunden under sex frivilligt är liksom i stort sett lika illa. Att man kallar nyheten för "gruppsexhärva" i stället för "våldtäktshärva" (som faktiskt Nyheter24 gör) är också talande. Det är gruppsexet som är det spännande.
Uppdatering: jag har lagt in ett extra kommatecken för att ett miffo jag känner klagade.
"utsatts för sexuell förnedring, våldtäkter och utnyttjats i sadomasochistiska sexlekar med piskor, handklovar och långa dildos. Det har också förekommit gruppsexträffar, gangbangs, i privata bostäder och på guldkantade hotell i Stockholm, däribland Radisson SAS vid centralstationen.
- Det här är fantasier som knappast levs ut i det egna hemmet, säger citypolisens ansvarige utredare Jonas Trolle."
Märkte ni hur våldtäkten liksom smögs in bland dildosar, fantasier och gangbangs? Det är som om den sexualfientliga moralismens idé om att udda sexuella praktiker och sex i utbyte mot pengar i sig är förnedrande, i sig är våldtäkter, har slagit igenom så hårt att man inte längre förmår särskilja de faktiska övergreppen. Att bli bunden under sex frivilligt är liksom i stort sett lika illa. Att man kallar nyheten för "gruppsexhärva" i stället för "våldtäktshärva" (som faktiskt Nyheter24 gör) är också talande. Det är gruppsexet som är det spännande.
Uppdatering: jag har lagt in ett extra kommatecken för att ett miffo jag känner klagade.
torsdag, mars 26, 2009
Vad har hänt med Jan Guillou?
Läs Olles Guillou-sågning och framförallt Gunillas kommentar. Själv tycker jag absolut att man kan skriva för Aftonbladet (skulle journalistiska feltramp göra hela tidningsföretag till omöjliga uppdragsgivare skulle inte många av oss kunna jobba alls) men jag undrar mer över hur man kan vara Jan Guillou. Jag önskar mig, precis som Gunilla, en rejäl, kritisk och sansad, intervju med hövdingen själv. Hur motiverar han sina irrfärder?
"På något märkligt vis tycks han vara "untouchable" numera. Eller så tas han inte på allvar. Det är mycket mystiskt." säger GK.
Själv tror jag dock att den ledsamma, åtminstone för JG, sanningen ligger någonstans mittemellan. Han är untouchable just på grund av sitt ärorika förflutna och för att han inte tas på allvar. Det är ju bara Jan Guillou. Man förväntar sig självupptagen okunskap från honom numera. Det är hans nya trademark. Man skrattar, bloggar lite, går vidare.
"På något märkligt vis tycks han vara "untouchable" numera. Eller så tas han inte på allvar. Det är mycket mystiskt." säger GK.
Själv tror jag dock att den ledsamma, åtminstone för JG, sanningen ligger någonstans mittemellan. Han är untouchable just på grund av sitt ärorika förflutna och för att han inte tas på allvar. Det är ju bara Jan Guillou. Man förväntar sig självupptagen okunskap från honom numera. Det är hans nya trademark. Man skrattar, bloggar lite, går vidare.
Rättelse
Jag har upptäckt att jag inte hade läst den senaste undersökningen om svenskarnas inställning till astrologi i min text i lördags. Enligt Vetenskap och allmänhet säger bara var sjunde i dag att de tror att astrologi är en vetenskap.
Det har också framkommit oklarheter kring vad Obama egentligen har beslutat om federala anslag till stamcellsforskning. Han tycks först ha tagit bort förbudet för att därefter införa det igen. Vissa säger att det här är delar i en lagstiftningsprocess som syftar till att göra det lagligt, men om jag hade känt till detta hade jag kanske i stället exemplifierat med besluten kring sexualundervisning och rena sprutor till svåra missbrukare, som också tydligt visar på tendensen bort från vidskeplighet och mot evidensbaserade beslut.
Det har också framkommit oklarheter kring vad Obama egentligen har beslutat om federala anslag till stamcellsforskning. Han tycks först ha tagit bort förbudet för att därefter införa det igen. Vissa säger att det här är delar i en lagstiftningsprocess som syftar till att göra det lagligt, men om jag hade känt till detta hade jag kanske i stället exemplifierat med besluten kring sexualundervisning och rena sprutor till svåra missbrukare, som också tydligt visar på tendensen bort från vidskeplighet och mot evidensbaserade beslut.
tisdag, mars 24, 2009
måndag, mars 23, 2009
stolt men inte nöjd
Det är ledsamt att det inte händer oftare* (men vem vet, jag kanske får vänja mig) men jag är fan stolt över den tidning jag jobbar åt! Thomas Mattsson twittrade nyss om att det blir rättelse i tidningen imorgon av Liza Marklunds krönika, såvitt jag begriper gäller det faktauppgiften om nedladdningarna. Det är vackert att se, det här.
* bristen på stolthet gäller givetvis inte de redaktioner jag jobbar åt.
Uppdatering: Det är nu också ändrat i själva texten, de 80 000 nedladdningarna är borta, vilket visar upp krönikan i all sin pinsamma tomhet. Blogglänkar finns där också. Efter påpekanden i kommentarerna kan jag villigt medge att det är ledsamt att man ska bli stolt över något som borde vara så självklart. Men det är inte självklart! Det har inte varit det. Och jag är väl medieskadad, men jag blir verkligen glad åt att det går åt rätt håll.
* bristen på stolthet gäller givetvis inte de redaktioner jag jobbar åt.
Uppdatering: Det är nu också ändrat i själva texten, de 80 000 nedladdningarna är borta, vilket visar upp krönikan i all sin pinsamma tomhet. Blogglänkar finns där också. Efter påpekanden i kommentarerna kan jag villigt medge att det är ledsamt att man ska bli stolt över något som borde vara så självklart. Men det är inte självklart! Det har inte varit det. Och jag är väl medieskadad, men jag blir verkligen glad åt att det går åt rätt håll.
Marklund, Mattsson, transparensen och sanningen
I går häpnade många över att Liza Marklund med gillande citerade en musikervän som ville följa det kinesiska exemplet i förhållande till filtrerat internet. Sedan insåg vi att hon dessutom tror att det är illegal nedladdning att besöka bandets egen Myspace-profil. Och nu i dag syns inte Marklunds artikel på Expressens förstasida och inga blogglänkar syns till själva texten, trots Thomas Mattssons förklaring häromdagen om att Expressen som sista stora tidning ska börja med sådana. Och trots att artikeln är en av de mest ombloggade just nu.
Det är svårt med transparens, det måste sägas. Det där länkverktyget Expressen använde kanske dessutom har inkörningproblem. Frågan som just nu aktualieras är dock om den där kloka policyn om rättelser som Mattsson lanserade även gäller tidningens kolumnister?
I Liza Marklunds fall är det dock uppenbarligen, fortfarande, framförallt svårt med sånt som källkoll och faktakontroll.
Uppdatering 1: Den aktuella ickesäljande skivan finns alltså än så länge bara till salu på Coop Forum och Coop extra.
Uppdatering 2: Det tycks som om uppgiften om 80 000 illegala nedladdningar inte handlar om Myspace-sidan, utan om en fejktorrentsajt.
Det är svårt med transparens, det måste sägas. Det där länkverktyget Expressen använde kanske dessutom har inkörningproblem. Frågan som just nu aktualieras är dock om den där kloka policyn om rättelser som Mattsson lanserade även gäller tidningens kolumnister?
I Liza Marklunds fall är det dock uppenbarligen, fortfarande, framförallt svårt med sånt som källkoll och faktakontroll.
Uppdatering 1: Den aktuella ickesäljande skivan finns alltså än så länge bara till salu på Coop Forum och Coop extra.
Uppdatering 2: Det tycks som om uppgiften om 80 000 illegala nedladdningar inte handlar om Myspace-sidan, utan om en fejktorrentsajt.
fredag, mars 20, 2009
Men han är ju så vacker
Lite halvt relaterat till smart/snygg/osynlig-diskussionen träffade jag för ett tag sedan en 17-årig kille som var djupt och innerligt övertygad om att hela hans skola hatade honom. Han var där så lite som möjligt. När jag upprört frågade om inte lärarna gjorde något ryckte han på axlarna och sade att det inte fanns något att göra. Trakasserierna han berättade om var både öppna och mer subtila, dag efter dag, år efter år. Eftersom han både var svart och sedan ett antal år öppet bisexuell utgick han själv från att både rasism och homofobi låg bakom, men när man är i den åldern är det ssvårt att inte känna i sitt inre att felen ligger hos dig lika mycket som hos omgivningen. Det är förresten svårt i alla åldrar.
Vi pratade i säkert en timme, han var vältalig, charmig, sorgsen, bitter. Hela tiden tänkte jag någonstans i bakhuvudet "om också han drabbas finns det ingen som är säker". Hela tiden tänkte jag "men han är ju så vacker". Han var det. Filmstjärnevacker. Sexig. Jag är inte själv särskilt inne på tonåringar, men det var omöjligt att inte se och drabbas.
Var nu inte förutsägbara och säg att folk kanske trakasserade honom just för hans perfektion. Visst är det säkert sant, men det finns något där som gör mig, inte minst som mamma, så oändligt ledsen. Inte för att de fula och ocharmiga förtjänar tonårseländet mer, men för att det faktiskt inte finns någon som går säker. Alla kan drabbas. Och det spelar faktiskt ingen som helst roll hur ytligt sett lyckligt lottad man är. Den egna upplevelsen kan ändå vara den av komplett och outhärdlig ensamhet.
Vi pratade i säkert en timme, han var vältalig, charmig, sorgsen, bitter. Hela tiden tänkte jag någonstans i bakhuvudet "om också han drabbas finns det ingen som är säker". Hela tiden tänkte jag "men han är ju så vacker". Han var det. Filmstjärnevacker. Sexig. Jag är inte själv särskilt inne på tonåringar, men det var omöjligt att inte se och drabbas.
Var nu inte förutsägbara och säg att folk kanske trakasserade honom just för hans perfektion. Visst är det säkert sant, men det finns något där som gör mig, inte minst som mamma, så oändligt ledsen. Inte för att de fula och ocharmiga förtjänar tonårseländet mer, men för att det faktiskt inte finns någon som går säker. Alla kan drabbas. Och det spelar faktiskt ingen som helst roll hur ytligt sett lyckligt lottad man är. Den egna upplevelsen kan ändå vara den av komplett och outhärdlig ensamhet.
onsdag, mars 18, 2009
tisdag, mars 17, 2009
DN Debatt och urinposer
Intressant att DN Debatt publicerar en artikel som redan varit på Aftonbladets debattsida. Eventuellt ännu mer intressant är att skribenten som illustration till Aftonbladet-texten poserar med foten i en urinoar.
Jag vill bara uppmärksamma att den hett efterlängtade blogg-comebacken för allas vår älskling Donnie skett på, hrm, DN På Stan. Där han bloggar om béapizzor (rimligt), schlager (??) och skam (självklart).
måndag, mars 16, 2009
Eva Hemmungs-Wirtén superstar!
Jag kom nyss tillbaka från pk-debatten, som till min egen förvåning faktiskt blev riktigt bra. Stillsam, nyanserad och intressant. Kanske lite för mysig, som jag och Andy sade till varandra efteråt (för trots att vi gillar varann så tycker vi ju nära nog rakt motsatta saker i den här debatten, vilket bara delvis framgick).
Jag fick en ny idol i Eva Hemmungs-Wirtén och så fick jag säga några fina saker om internet och dra några roliga exempel om upphovsrättens problem, som det om den fina filmen Tarnation som blev rätt uppmärksammad i Cannes för ett par år sedan och som kostade ett par hundra dollar att göra och 400 000 dollar för att köpa loss rättigheterna till musiken.
Här kan ni se debatten:
Jag fick en ny idol i Eva Hemmungs-Wirtén och så fick jag säga några fina saker om internet och dra några roliga exempel om upphovsrättens problem, som det om den fina filmen Tarnation som blev rätt uppmärksammad i Cannes för ett par år sedan och som kostade ett par hundra dollar att göra och 400 000 dollar för att köpa loss rättigheterna till musiken.
Här kan ni se debatten:
Kom och lyssna i kväll
I kväll är det alltså debatt om upphovsrätt på Publicistklubben, med bl a mig, Sam Sundberg, Andreas Ekström och Eva Hemmungs-Wirtén. Det är på café Panorama, högst upp i kulturhuset. Det börjar kl 19.30 med en grej om prinsessförlovningen, vi börjar 20. Man behöver inte vara pk-medlem så kom gärna och lyssna!
*Förresten objektifierar jag alltså inte bara briljanta akademiker från Göteborg, även galna/kloka/stiliga förläggare från Stockholm går bra.
söndag, mars 15, 2009
Idag är Grovt Initiativ-Gustavs Pär Ström-remix på Svenska Dagbladets ledarsida, ihop med Louise Perssons bok om Klassisk Feminism (som jag tyvärr inte hunnit mer än bläddra i än, men det är hemskt roligt att Louise också gillar min tonårsfeministidol Wendy McElroy).
lördag, mars 14, 2009
En förbannad Gud (och han är visst på upphovsrättslobbyns sida)
I dag kommenterar jag Mats Söderlunds genuint bisarra artikel från häromdagen.
Jag inser att jag är för illa insatt i kulturpolitik, men de stipendier som Författarförbundet delar ut till sina medlemmar, är de bekostade med skattepengar? Jag kan ju förstås inte av politiska skäl tänka mig att gå med i Författarförbundet och det är ju lite besvärligt om man då tvingas avstå från de bidrag som staten vill ge till konstnärligt skapande. Men det är väl korporativismens idé å andra sidan.
Jag inser att jag är för illa insatt i kulturpolitik, men de stipendier som Författarförbundet delar ut till sina medlemmar, är de bekostade med skattepengar? Jag kan ju förstås inte av politiska skäl tänka mig att gå med i Författarförbundet och det är ju lite besvärligt om man då tvingas avstå från de bidrag som staten vill ge till konstnärligt skapande. Men det är väl korporativismens idé å andra sidan.
fredag, mars 13, 2009
När jag nu kommit igång på objektifiering kan jag ju lika gärna säga att jag tycker att Elin säger allt som jag inte hann eller orkade säga igår i kommentarsdiskussionen om fräscha flickvänstjejer. Det är ju rätt få som säger till Jocke Berg att han ska sluta kokettera "du är ju snygg och framgångsrik, skärp dig." Å andra sidan kanske man borde.
En fråga till Niclas Berggren
Jag har en fråga till Niclas Berggren. Hur kan det stämma med din forskning att Kalle Palmås inte tog sig in på miljöpartiets lista till Europaparlamentet när han ställde upp med en sån här bild?
torsdag, mars 12, 2009
några snabba innan jag springer till dagis
Det här var inte särskilt bra Lisa! Julia skriver bra om varför (och Elin gör en illustrativ hjärndelningsmanöver genom att skriva ut en kommunikationstråd). Själv hatar jag dessutom själva ordet flickvänsmaterial, som manar fram bilden av den anpassningsbara, underordnade, hon som ger av sin kärlekskraft utan att bråka. Den fräscha tjejen, om ni minns den gamla posten.
Det här var däremot fantastiskt bra, Rasmus! (Apropå hjärndelning finns det få andra som jag gillar att dela med lika mycket som med Rasmus.)
"Reproduktionsmedlen har hamnat i akut konflikt med de lagstadgade reproduktionsförhållandena." Det är vackert.
Det här var däremot fantastiskt bra, Rasmus! (Apropå hjärndelning finns det få andra som jag gillar att dela med lika mycket som med Rasmus.)
"Reproduktionsmedlen har hamnat i akut konflikt med de lagstadgade reproduktionsförhållandena." Det är vackert.
onsdag, mars 11, 2009
Trötta parodier, nu uppdaterat (så roligt ska vi inte ha det)
Jag har inte hört skivan (och medger att jag är svag för gamla, dvs unge, Thåström) men visst är det roligt att en platta som av recensenten beskrivs som "trötta parodier på Ulf Lundell" inte går att spela på en dator?
Uppdatering: Enligt två kommentatorer går det utmärkt att spela skivan i dator och rippa den. Eftersom jag bara gick på SvD-recensentens ord backar jag såklart.
Uppdatering: Enligt två kommentatorer går det utmärkt att spela skivan i dator och rippa den. Eftersom jag bara gick på SvD-recensentens ord backar jag såklart.
Jag är inte hatad på Flashback
Satt hemma hos en kompis i natt och pratade om folk som hatar och blir hatade och han gick in och sökte på Flashback på mig och vi insåg att det 1) inte fanns någon specifik tråd om mig 2) de inlägg som refererade till mig huvudsakligen var positiva.
Betyder det här att jag gjort något fel?
Betyder det här att jag gjort något fel?
tisdag, mars 10, 2009
Antisemitisk pirathatare på Nyheter24
Rasmus Fleischer började nysta lite i en journalist på Nyheter24 efter att ha utsatts för ett fumligt intervjuförsök, med efterföljande underliga artikel. Han upptäckte dels att journalisten, Ehsan Fadakar, bedriver ett privat krig mot The Pirate Bay på sin blogg, dels att han uppenbarligen är öppen antisemit. Det förra må väl vara hänt, men det borde kanske framgå i en länk eller nåt när Fadakar skriver många av tidningens artiklar om piratfrågan, det senare är i allmänhet rätt obehagligt. Känner Nyheter24s redaktionsledning till det här och tycker de att det är okej?
måndag, mars 09, 2009
Twittersjukan och remix
Jag inser att jag allt oftare bara tweetar om sånt jag vill tipsa om i stället för att skriva här. I själva verket känns bloggen alltmer som gammelblogg mot twitters nya. Men ni måste läsa Grovt Initiativ-Gustavs roliga take på Pär Ström. jag håller såklart med huvudsakligen om hans tillägg, men framförallt älskar jag idén. Tag en bok, remixa den efter eget huvud, publicera igen.
PK om piratismen
Nästa måndag ska jag prata upphovsrätt och internets och sånt på publicistklubben. Vore fint om ni kom dit.
Gamla medier, nya tankar
Det här gör mig glad. Ödmjukheten, öppenheten, de rimliga besluten. Självfallet kunde Jan Helin ha kommit fram till det alldeles själv också, men som läsare ger det faktiskt något mer att få följa med direkt i den etiska diskussion som såklart alltid (eller, åtminstone oftast) pågår på redaktioner. Förresten vill jag passa på att säga att jag inte menar något självklart pejorativt med begreppet "gammelmedia". Det är en beskrivande term bara.
En annan som begriper saker är Emanuel Karlsten på Dagen. Jag tvittrade apropå det här tidigare i veckan om att missionärer alltid fattat smitta, men det var ingen som begrep min fyndighet. Jag är lite för inne på memer och smittor just nu kanske.
En annan som begriper saker är Emanuel Karlsten på Dagen. Jag tvittrade apropå det här tidigare i veckan om att missionärer alltid fattat smitta, men det var ingen som begrep min fyndighet. Jag är lite för inne på memer och smittor just nu kanske.
söndag, mars 08, 2009
Årets kvinnor och en flodhäst
Jag delar alltså utmärkelsen till årets kvinna hos Nyheter 24 med bland andra Monkan och finaste Lisa Magnusson (och en för mig okänd skridskoprinsessa). Jag skulle möjligen ta det på något större allvar om jag inte kände halva redaktionen (men tack Aaron, Eric, Gustav och Aaron II) och skulle också möjligen glädjas mer om de inte illustrerat med en bild på mig när jag är på smällen och ser ut som en söt och otroligt glad flodhäst. Det har sina sidor att ha medverkat på tusentals pressbilder under sista trimestern, they do come back and haunt you.
Det skulle i och för sig kanske vara ett sätt att mota den arge kommentatorn som menade att jag for med osanning i Lisa Bjurwald-klass eftersom han tyckte att jag såg mycket smalare, blondare och glittrigare ut på bloggbilden än i verkligheten, där han hävdade sig ha sett mig. Jag skulle kunna ha en 90-pannors gravid-bild här och sen när alla träffar mig blir de bara: "du är ju smal och inte på smällen och har inte två decimeter breda fötter!"
Man bara: "Ja och nej och nej." Win-win.
lördag, mars 07, 2009
Min hjärna är din
Dagens text (och ja, jag inser att jag måste börja skriva om nåt annat än internet snart)
fredag, mars 06, 2009
Ännu mer apropå internets
I den där filmen nedan som ni kanske inte orkade kolla på eftersom den är 55 minuter lång (även om jag lovar att den är värd det) talar en professor i antropologi om det grundläggande skifte i mänskligt beteende som uppkommit genom internet, och specifikt genom youtube. Om hur anonymitetet på internet kombinerad med de stora avstånden visserligen ger utrymme för hat och ilska, men också för en sanningsenlighet i det mänskliga samspelet som tidigare bara varit de allra närmaste förunnat. Just för att vi kan se människor utan att stirra på dem, för att vi kan känna gemenskap utan krav, kan vi också visa upp oss som hela människor även för främlingar.
Jag var helt uppfylld av den filmen i går, av glädjen, hoppfullheten i den.
Och så läser jag i dag hos bästa Lisa om en spya från Peter Fröberg Idling och så blir jag så trött igen. Någon anonym arg kommentator (som förhoppningsvis får tillfredsställelse av att visa hela sin personlighet) sade att det i dag var löjligt att påstå att det fanns folk som var emot internet "i vidare mening". Tyvärr inte så löjligt, va?
Jag var helt uppfylld av den filmen i går, av glädjen, hoppfullheten i den.
Och så läser jag i dag hos bästa Lisa om en spya från Peter Fröberg Idling och så blir jag så trött igen. Någon anonym arg kommentator (som förhoppningsvis får tillfredsställelse av att visa hela sin personlighet) sade att det i dag var löjligt att påstå att det fanns folk som var emot internet "i vidare mening". Tyvärr inte så löjligt, va?
torsdag, mars 05, 2009
onsdag, mars 04, 2009
Misslyckad ideolog
Jag ser att jag blivit utnämnd till internets-ideolog och även om jag såklart är mycket rörd och tacksam, så känns det onekligen lite överdrivet.
Läs däremot prof Ferrada-Nolis intressanta inlägg om vad vi borde ha pratat om mer när vi försvarat oss mot anklagelserna om pr-regi. Jag erkänner mig skyldig. Men det kommer mer när jag har mer tid.
Läs däremot prof Ferrada-Nolis intressanta inlägg om vad vi borde ha pratat om mer när vi försvarat oss mot anklagelserna om pr-regi. Jag erkänner mig skyldig. Men det kommer mer när jag har mer tid.
tisdag, mars 03, 2009
Det där med fakta
Magnus uppmärksammar oss på dagens Lisa Bjurwald. Jag måste säga att jag begriper att DN tycker illa om internet.
Medhjälp till brott
Apropå dessa dagars diskussion om det legala ansvaret för att tillhandahålla teknologi som möjliggör brott på internet har Eric Rosén uppmärksammat något i Malmö. Blir vägverket straffskyldiga nu?
måndag, mars 02, 2009
Men sluta vara så dum då
Jag har precis upptäckt de pinsamma texterna Dagens medias egen Bob Woodward skrivit om bl a mig (och lite om internet även om han visst inte förstår att internet består av länkar och då är det ju lite svårt att diskutera). Han är nu senast arg på Louise för att hon "idiotförklarat" honom. Well Rolf, du har inte övervägt att mota den sortens angrepp genom att helt enkelt sluta vara en idiot?
Den stora konspirationen
Jag har funderat vidare på DN:s låtsasscoop i går om att FRA-motståndet blott skulle vara regisserat av en handfull pr-konsulter. Dels förstås för att tidningen skriver en av de mest idiotiska ledare jag sett i dag, helt baserad på uppgifter som i fler fall redan i går avslöjades som felaktiga. Men det hade ju krävts att man läste bloggar för att upptäcka det, och det gör ju inte DN. (min favorit är annars den upprörda anklagelsen om att bloggare "länkar bland annat till varandras sidor")
Men, helt bortsett från mitt förakt för Dagens Nyheter, så frågar jag mig i likhet med Niclas och hemliga morsan vad som ligger bakom alltsammans. Fast jag menar nu artikeln. För det enda omedelbara resultatet av "granskningen" är ju att FRA-motståndet flammar upp igen. Vi återupptäcker varför vi tycker så innerligt illa om Fredrick Federley. Vi enas, samlas, osv.
Vem har att förlora och vinna på det? Tja, en uppenbar förlorare är ju regeringen, som precis fått finfina siffror i opinionen och som faktiskt ändå tagit sig igenom den värsta hatstormen från sina egna grästoppar. Vid insikten om att alternativet var Lars Ohly som finansminister var det ganska många allianssympatisörer som kände att vi nog får Bodström-samhället oavsett vilket och då kan vi ju ändå välja det i övrigt minst dåliga. Men FRA-eländet (och datalagringsdirektiv, och Ipred, och Ipred2 och Acta) sitter ju där som en tagg. Och man behöver inte ruska särskilt mycket på den för att man åter ska känna locktonerna från Maria Wetterstrand, eller för all del piratpartiet eller sofflocket. Själv känner jag ju för första gången någonsin viss entusiasm för att rösta i valet till Europaparlamentet och nej, det kommer inte att bli på ett riksdagsparti.
I sammanhanget kan man alltså inte låta bli att notera att journalisten som i DN låtsas som att FRA-upproret bara var en pr-fejk är gift med Pär Nuder.
Tillägg: Jag hade alltså inte direkt glömt att jag ogillar Federley, jag hade mera glömt att han fanns.
Men, helt bortsett från mitt förakt för Dagens Nyheter, så frågar jag mig i likhet med Niclas och hemliga morsan vad som ligger bakom alltsammans. Fast jag menar nu artikeln. För det enda omedelbara resultatet av "granskningen" är ju att FRA-motståndet flammar upp igen. Vi återupptäcker varför vi tycker så innerligt illa om Fredrick Federley. Vi enas, samlas, osv.
Vem har att förlora och vinna på det? Tja, en uppenbar förlorare är ju regeringen, som precis fått finfina siffror i opinionen och som faktiskt ändå tagit sig igenom den värsta hatstormen från sina egna grästoppar. Vid insikten om att alternativet var Lars Ohly som finansminister var det ganska många allianssympatisörer som kände att vi nog får Bodström-samhället oavsett vilket och då kan vi ju ändå välja det i övrigt minst dåliga. Men FRA-eländet (och datalagringsdirektiv, och Ipred, och Ipred2 och Acta) sitter ju där som en tagg. Och man behöver inte ruska särskilt mycket på den för att man åter ska känna locktonerna från Maria Wetterstrand, eller för all del piratpartiet eller sofflocket. Själv känner jag ju för första gången någonsin viss entusiasm för att rösta i valet till Europaparlamentet och nej, det kommer inte att bli på ett riksdagsparti.
I sammanhanget kan man alltså inte låta bli att notera att journalisten som i DN låtsas som att FRA-upproret bara var en pr-fejk är gift med Pär Nuder.
Tillägg: Jag hade alltså inte direkt glömt att jag ogillar Federley, jag hade mera glömt att han fanns.
söndag, mars 01, 2009
Offrades Gömda-Mia för Lizas skull?
Läs Monica Antonsson i Aftonbladet! Jag måste erkänna att jag faktiskt inte tänkt på Aftonbladets stora Mia-intervjuer på det sättet, men ställd inför teorin är den skrämmande sannolik.
Bonniers regisserar försvaret för The Pirate Bay
Ja, om det i den här texten finns täckning för DN:s förstasidesrubrik "Pr-byråer regisserade FRA-uppror", då stämmer rubriken på det här blogginlägget också. För jag tjänar ju pengar på att arbeta för Bonnier-ägda publikationer vilket gör att jag kan ägna tid åt att försöka försvara internet. (Här måste jag förresten länka till finaste Rasmus och raraste Kalle, som säger snälla saker om mina försök. Slemmiga ryggdunkningar, som Kalle uttryckte det. Jag är om det inte framgår mycket mallig över berömet.) Och det är ju precis vad exempelvis Henrik Alexandersson gjort, tjänat pengar på att jobba med pr och ägnat sin fritid åt att driva opinion mot bl a FRA.
Jag har ingen aning om det är så att vissa personer inom antifrapismen faktiskt fick betalt för att driva frågan, Henrik antyder ju att det skulle vara så, eller vilka de fick betalt av, men som någon som skrivit om frågan sedan Mikael Odenberg lämnade det första lagförslaget till riksdagen i mars 2007 (mitt första blogginlägg om FRA kom 20e mars) och sedan dess visserligen ibland fått betalt för FRA-kritiska artiklar men definitivt inte för bloggandet så känns anklagelsen om pr-regi lätt malplacerad.
Mest av allt påminner DN-granskningen om Håkan Roswalls desperata försök att hitta en enda ansvarig, en enda Han Som Bestämmer, bakom TPB. De kan helt enkelt inte begripa det organiska, vildvuxna, oreglerade. Någon måste ha regisserat den perfekta stormen. Som sagt, de begriper inte internet. Långsiktigt är det mer deras problem än vårt, men just i detta nu är jag djupt oroad över vad deras oförståelse kan få för konsekvenser.
Läs också Johanna, Mary, Emma, Amanda. (Ojdå, var det inte integritetsrörelsen som var extremt mansdominerad? Eller hur Per Wirtén?)
Jag har ingen aning om det är så att vissa personer inom antifrapismen faktiskt fick betalt för att driva frågan, Henrik antyder ju att det skulle vara så, eller vilka de fick betalt av, men som någon som skrivit om frågan sedan Mikael Odenberg lämnade det första lagförslaget till riksdagen i mars 2007 (mitt första blogginlägg om FRA kom 20e mars) och sedan dess visserligen ibland fått betalt för FRA-kritiska artiklar men definitivt inte för bloggandet så känns anklagelsen om pr-regi lätt malplacerad.
Mest av allt påminner DN-granskningen om Håkan Roswalls desperata försök att hitta en enda ansvarig, en enda Han Som Bestämmer, bakom TPB. De kan helt enkelt inte begripa det organiska, vildvuxna, oreglerade. Någon måste ha regisserat den perfekta stormen. Som sagt, de begriper inte internet. Långsiktigt är det mer deras problem än vårt, men just i detta nu är jag djupt oroad över vad deras oförståelse kan få för konsekvenser.
Läs också Johanna, Mary, Emma, Amanda. (Ojdå, var det inte integritetsrörelsen som var extremt mansdominerad? Eller hur Per Wirtén?)
torsdag, februari 26, 2009
Internet är hotat
I kväll var jag med i Kulturnyheterna och de klippte visserligen bort allting jag sade utom en mening, men det var en bra mening. Det var ett bra inslag över huvud taget, faktiskt.
My man Omar
En detaljanmärkning bara: är det Kristoffer Viita eller Expressens kulturredaktion som inte vet att tevehistoriens hårdaste bög heter Omar Little och inget annat?
Uppdatering: Uppenbarligen ingen av dem. Nu känner jag verkligen med Kristoffer. Vilket snöpligt pinsamt jobbigt slarvfel.
Livsstil. Smaka på ordet bara. Livsstil. I de två ynka stavelserna finns så mycket sorglig samtidssanning att man bara vill kräkas.
onsdag, februari 25, 2009
I dag Ipred
Ok, är nu med i FB-Författar-gruppen igen. Vilket sweet Peter Sunde visst också blivit. Just i dag känns det som författare dock viktigast att uttrycka sin kompletta avsky inför Ipred-lagen som alltså röstas igenom inom en kvart eller så. Kanske lägger någon enstaka allians-ledamot ner sin röst, men det spelar ju ingen roll nu när socialdemokraterna också visat att för dem är kapitalet viktigare än människorna. Att det samtidigt känns allt mer orealistiskt att det kan bli fällande dom i tingsrätten gör att det känns lite bättre, men bara lite.
Dagens kvinnoförakt (2)
För en dryg vecka sedan blev jag uppringd av någon på p3 som ville att jag skulle säga något om den extrema mansdominansen i piratrörelsen. Jag förklarade snällt att jag inte såg någon sådan, att flera av de mest lästa nätopinionsbildarna i frågan var kvinnor (som Emma, Johanna, Anna, Mary och kanske rent av jag själv om än utifrån) men att de könsskillnader som fanns nog mest handlade om kvardröjande könsmönster i förhållningssätt till teknik. Jag märkte att hon blev sur och hon försökte få mig att säga något som passade bättre in i hennes idé. När det misslyckade fick jag tydligt känslan att hon skulle ringa vidare och hitta någon som kunde leverera rätt svar.
Hon hade uppenbarligen kunnat ringa Per Wirtén, som i dagens kanske konstigaste text, förklarar:
1) Att the pirate bay nu förlorar all sympati eftersom de har skatteskulder, en av dem är anklagad för narkotikabrott och de inte står upp för någon politik i rättssalen.
2) Att hela piratrörelsen bara är män som speglar sig i varandra.
Jag förstår att man som ledarskribent måste komma på någon ny vinkel på alla möjliga och omöjliga ämnen varje dag, och om man inte är särskilt insatt i sakfrågan blir det ofta något svepande, krystat (jag vet, jag har gjort det själv). Jag tycker ju också att kopplingen till Lundström är tveksam och har skrivit om det. Däremot ser jag inte drogbruk som något i sig moraliskt diskvalificerande, och det har Arena inte heller gjort tidigare.
Men det verkligt konstiga att inte Wirtén reflekterar över varför de åtalade inte vill uttala sig om sina politiska grunder (alldeles bortsett då från att det är konstigt att de blir tillfrågade om dem). De är rädda för att deras politiska uppfattningar ska inverka menligt på domen. Det i sig är otroligt problematiskt. Uppsåtskriteriet innebär alltså möjligen (det vet vi ännu inte) att det är värre att länka till upphovsrättsskyddat material om man personligen är tveksam till upphovsrättens utformning än om man inte bryr sig utan bara gör det för att det är kul. Uppenbarligen anser åklagarsidan det i alla fall, annars skulle de ju inte ägna så mycket tid åt att fråga om de åtalades politiska värderingar.
Om vi för över det till andra olagligheter på nätet och länkar till dem skulle alltså någon som Charlotte i större utsträckning riskera åtal för en länk till en escortsida (jag vet att det inte är olagligt att sälja sex, men om länkar i sig själva kan vara olagliga kan det säkert räknas som koppleri), för att hon uttryckt sig politiskt kritiskt om sexköpslagen, än om en sexköpsmotståndare lägger upp samma länk. Om någon som är kritisk till den svenska narkotikapolitiken lägger ut en länk till en sajt där man säljer hampafrön är det olagligt, medan om någon som arbetar för det narkotikafria samhället lägger ut samma länk så är det lagligt. Vill vi ha ett rättssystem där det är den åtalades politiska åskådning som avgör om dennes handlingar är brottsliga eller inte? När ren informationsspridning är olaglig om den går i linje med spridarens egna värderingar, men laglig om den inte gör det. (Jag vet att vi redan har hatbrott, och jag är tveksam till det på liknande grunder, men där kan man åtminstone argumentera för att det i sig utgör en större kränkning att utsättas för misshandel med ex homohatisk inriktning än för misshandel i största allmänhet, vilket rimligen inte är fallet med länkar till eventuellt upphovsrättsskyddat material. Om nu inte upphovsrättsindustrin anser sig kränkt i sig av att det finns människor som vill förändra upphovsrätten. Det senare ska vi iofs inte vara helt säkra på.)
Sedan över till det där gnället om killar och deras datorer. Sant är förstås att det finns gubbslem på nätet såväl som överallt annars. Eller finns och finns, det bildas och återbildas hela tiden. Men om man följer samtalen kring just upphovsrätt, integritet, kopiering, fildelning, så är de ju faktiskt mindre enkönade än mycket annat. Och de närvarande kvinnorna är inte alibin (se förra bloggposten) utan tvärtom centrala aktörer. När något så viktigt kommenteras så slängigt som hos Wirtén blir resultatet ett förminskande av de kvinnor som faktiskt håller på med frågan. Alldeles bortsett från att det får honom att framstå som lika oinsatt och i grunden ointresserad som han förmodligen är.
Hon hade uppenbarligen kunnat ringa Per Wirtén, som i dagens kanske konstigaste text, förklarar:
1) Att the pirate bay nu förlorar all sympati eftersom de har skatteskulder, en av dem är anklagad för narkotikabrott och de inte står upp för någon politik i rättssalen.
2) Att hela piratrörelsen bara är män som speglar sig i varandra.
Jag förstår att man som ledarskribent måste komma på någon ny vinkel på alla möjliga och omöjliga ämnen varje dag, och om man inte är särskilt insatt i sakfrågan blir det ofta något svepande, krystat (jag vet, jag har gjort det själv). Jag tycker ju också att kopplingen till Lundström är tveksam och har skrivit om det. Däremot ser jag inte drogbruk som något i sig moraliskt diskvalificerande, och det har Arena inte heller gjort tidigare.
Men det verkligt konstiga att inte Wirtén reflekterar över varför de åtalade inte vill uttala sig om sina politiska grunder (alldeles bortsett då från att det är konstigt att de blir tillfrågade om dem). De är rädda för att deras politiska uppfattningar ska inverka menligt på domen. Det i sig är otroligt problematiskt. Uppsåtskriteriet innebär alltså möjligen (det vet vi ännu inte) att det är värre att länka till upphovsrättsskyddat material om man personligen är tveksam till upphovsrättens utformning än om man inte bryr sig utan bara gör det för att det är kul. Uppenbarligen anser åklagarsidan det i alla fall, annars skulle de ju inte ägna så mycket tid åt att fråga om de åtalades politiska värderingar.
Om vi för över det till andra olagligheter på nätet och länkar till dem skulle alltså någon som Charlotte i större utsträckning riskera åtal för en länk till en escortsida (jag vet att det inte är olagligt att sälja sex, men om länkar i sig själva kan vara olagliga kan det säkert räknas som koppleri), för att hon uttryckt sig politiskt kritiskt om sexköpslagen, än om en sexköpsmotståndare lägger upp samma länk. Om någon som är kritisk till den svenska narkotikapolitiken lägger ut en länk till en sajt där man säljer hampafrön är det olagligt, medan om någon som arbetar för det narkotikafria samhället lägger ut samma länk så är det lagligt. Vill vi ha ett rättssystem där det är den åtalades politiska åskådning som avgör om dennes handlingar är brottsliga eller inte? När ren informationsspridning är olaglig om den går i linje med spridarens egna värderingar, men laglig om den inte gör det. (Jag vet att vi redan har hatbrott, och jag är tveksam till det på liknande grunder, men där kan man åtminstone argumentera för att det i sig utgör en större kränkning att utsättas för misshandel med ex homohatisk inriktning än för misshandel i största allmänhet, vilket rimligen inte är fallet med länkar till eventuellt upphovsrättsskyddat material. Om nu inte upphovsrättsindustrin anser sig kränkt i sig av att det finns människor som vill förändra upphovsrätten. Det senare ska vi iofs inte vara helt säkra på.)
Sedan över till det där gnället om killar och deras datorer. Sant är förstås att det finns gubbslem på nätet såväl som överallt annars. Eller finns och finns, det bildas och återbildas hela tiden. Men om man följer samtalen kring just upphovsrätt, integritet, kopiering, fildelning, så är de ju faktiskt mindre enkönade än mycket annat. Och de närvarande kvinnorna är inte alibin (se förra bloggposten) utan tvärtom centrala aktörer. När något så viktigt kommenteras så slängigt som hos Wirtén blir resultatet ett förminskande av de kvinnor som faktiskt håller på med frågan. Alldeles bortsett från att det får honom att framstå som lika oinsatt och i grunden ointresserad som han förmodligen är.
Dagens kvinnoförakt (1)
Vid vilken styrkefördelning slutar man att vara ett alibi? Detta apropå en icke nätutlagd kolumn i SvD som beskriver Newsmill-trion som två bonniersredaktörer och ett feministiskt alibi. Eftersom i alla fall PM Nilsson också är feminist, så är alltså alibina i så fall allra minst i majoritet 2 mot 3.
Nu syftar förmodligen skribenten på att Karin Eder Ekman är kvinna men kallar det av oklar anledning feminist. Men även där blir det intressant. Man är alltså ett alibi om man är en av tre. Krävs det helt lika könsfördelning för att ingen ska vara alibi? Eller måste man per definition tillhöra en majoritetsgrupp för att slippa den förminskande stämpeln?
(I övrigt hade artikeln vissa poänger, men var framförallt förvirrad.)
Nu syftar förmodligen skribenten på att Karin Eder Ekman är kvinna men kallar det av oklar anledning feminist. Men även där blir det intressant. Man är alltså ett alibi om man är en av tre. Krävs det helt lika könsfördelning för att ingen ska vara alibi? Eller måste man per definition tillhöra en majoritetsgrupp för att slippa den förminskande stämpeln?
(I övrigt hade artikeln vissa poänger, men var framförallt förvirrad.)
tisdag, februari 24, 2009
Tradition och fasan
Till att börja med får jag medge att jag läste fel. Jag trodde att det var redaktören för tidningen Tradition och fasan som skrev. Det riktiga namnet är dock nästan ännu roligare. Bortsett från detta, finns det inte ett grundläggande problem i den här texten? Om nu kungaätter förs vidare endast av män, hade inte ett kronprinsessbröllop inneburit slutet för ätten Bernadotte helt oavsett vem Victoria gifte sig med? Om hon nu inte hittat en annan Bernadotte att slå sig ihop med, alltså.
Dagens Magnusson
I dag tipsar Lisa om forumet Fuck my life där man kan läsa om folk som (förhoppningsvis) har det ännu värre. Som kvinnan som skrev: "Today, I was doing a strip tease for my husband. He asked me to stop"
Hjälp mig
Jag vill ha en sån fin sajt som Linton har! Jag frågade om det här för flera år sedan och ett antal personer erbjöd sig att hjälpa mig, men killen som jag sedan träffade och kom överrens med föll ifrån av vad jag gissar vad omänsklig arbetsbelastning och sedan blev det inget. Hur gör jag, vem ska jag prata med? Maila om ni vill till isobelh@hotmail.com.
Apropå det där med pengar
Dagens citat kommer från Lisa:
"Tag en journalist, halvera begåvningen, dubbla lönen och vips har du en copywriter."
"Tag en journalist, halvera begåvningen, dubbla lönen och vips har du en copywriter."
måndag, februari 23, 2009
vaxproblematik
En fundering apropå Thereses vackra blogghuvud, hur gjorde de viktorianska (eller antika, eller renässansditon) kvinnorna med könshåret? Parallellt till hur det i dagens debatt emellanåt anses naturligt att ha det kvar (och emellanåt att ta bort det) måste ju den tidens kvinnor ha levt under en hård press från det estetiserade samhället att, förutom att skaffa sådär vackra runda bröst, åtminstone inte visa något hår.
Ännu en person helt utan intellektuell stringens
Ja, jag har också varit med i gruppen "Författare" på Facebook. Jag har länge tänkt gå ur eftersom man hela tiden spammades med diverse triviala upplysningar och kommunikationsförsök, men inte orkat förrän häromdagen när jag som medlem av gruppledaren Carina Rydberg uppmanades att bidra både till Monique Wadsteds slutplädering i TPB-målet och som demonstranter utanför tingsrätten. Det borde jag förstås inte ha gjort. I stället borde jag gjort som Dennis, som enkelt grävde fram vad Rydberg tidigare sagt om fildelning:
"Den som känner mig vet att jag inte är en vän av det faktum att upphovsmän på detta sätt förlorar en del av sin inkomst. Trots detta har jag ändå ett konto på Pirate Bay. Varför?
"Den som känner mig vet att jag inte är en vän av det faktum att upphovsmän på detta sätt förlorar en del av sin inkomst. Trots detta har jag ändå ett konto på Pirate Bay. Varför?
Därför att jag vill se filmer som inte längre går att hyra, inte heller att köpa via nätet. Jag vill läsa böcker som inte längre är i tryck, och som på eBay betingar ett pris på 750… engelska pund…!
Av den anledningen vill jag att Pirate Bay ska finnas kvar."
Och ändå vill hon alltså att personerna bakom ska dömas till fängelse.
Läs mer hos ProjO, som fått tag på grävresultatet och hos Sam Sundberg som i sin tur republicerat ProjO's scoop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
