söndag, juli 31, 2005

Maskinen i mitt hjärta

För tre år sedan fick jag en assistent i födelsedagspresent av mina föräldrar och min man tillsammans. Inget krom, ingen lackröd kåpa, bara ett enda vred. På eller av.

Som jag älskar den där maskinen.

Jag hade önskat mig den i åratal innan jag fick den. Överlägsen snofsigare varanter stod den där på mormors hylla och nu står den på min. Använd flera gånger i veckan. Surdegsbrödet till frukostägget måste återskapas varje söndag. Med assistentens hjälp knådas tunga rågdegar med mandel och fikon till ystra limpor. Eller syrliga baguetter som får sova i kylen några nätter först i den rostfria stålbunken. En mer än femtio år gammal dröm om en bättre framtid.

När jag året senare fick korvtillsatsen kändes mitt kök nära nog komplett. I går korv: Sidfläsk, surt grönt äpple, tre vitlöksklyftor, färsk timjan, svartpeppar. I svinfjälster som tjocka vackra ringar av matlycka.

lördag, juli 30, 2005

Roland ♥ Expressen

Roland Poirier Martinsson verkar skräckblandat förtjust över att få hänga med de tuffa Expressen-brudarna i vår rörelse i pophögerismens spår.

Med tanke på att mina beundrarbev på tidningen kommer från så skilda håll som tidningen Dagen och svenska cannabisföreningen känns Rolands glada tillrop helt naturliga. Och förstås väldigt välkomna.

fredag, juli 29, 2005

Höst i paradiset

I dag är lillbjörns sista dag på redaktionen. På måndag kommer storbjörn Wiman tillbaka igen. På lunchen omsurrades vi av sommarens första riktigt aggressiva geting. Nisse genomförde höstens första lustmord.

Recensionen av Jonas Bonniers "Eva Lauri & jag" finns tyvärr inte på nätet så köp tidningen och läs i pappersformat. Avslutningsmeningen kommer bli en klassiker: "Att läsa den här är ungefär lika engagerande som det vore att se Ingvar Kamprad med egna händer montera ihop en sektion av bokhyllan Billy."

Det första lövet singlar åtminstone i tanken ner från en av björkarna på andra sidan Gjörwellsgatan.

torsdag, juli 28, 2005

Pophögern, cest moi

Jag är med i Metro i dag, med en oväntat stor bild. Sören Holmberg håller med mig om högervågen, medan Johan Berggren inte gör det.

onsdag, juli 27, 2005

Konsten att förlora, my ass

Man kan förlora en match för att motståndarna är för bra. Typexempel: hemmapremiären mot MFF 2001. Vi fick tokstryk och Zlatan var så ljuvligt bra att man inte ens efter 0-4 kunde annat än beundra honom. Den ilskan lägger sig rätt snabbt.

Man kan också förlora för att de egna spelarna varken hittar planen eller ens de egna skorna. Typexempel: bortapremiären i år mot HBK. Det är svårare att leva med, men ibland kan man ändå till slut skratta åt eländet.

Sedan kan man förlora trots att man är sjufalt bättre, trots att de har ett skott på mål på 90 minuter och trots att målställningen inte borde stå kvar efter alla de egna ribbträffarna. Typexempel: Bortamatchen mot Örebro våren 2003. Det gör oerhört ont. Det gör fortfarande lite ont.

Men det finns en ännu värre kategori. Man kan förlora för att domaren bestämt att man ska det (en så kallad "frisk-förlust").

Matchen ikväll var en plågsam kombination av 3 och 4. De hade en bra spelare, Jonas Sandquist. Han var å andra sidan överjävligt bra. Sen hade de Miro Ukalovic.

Och det räckte förstås.

Jag, bitter? Absolut.

tisdag, juli 26, 2005

Jag är kär i M och R

Nya darlingbloggen Love at first site är galet beroendeframkallande. M och R är som en levandegjord Paglia-teori, komplett med oneliners som "jag behöver en vuxen mans lögner mellan benen".

Jag vill veta allt om Eriks nattliga äventyr!

Shit vilka renhetsivrare det finns. Först var det alla griniga utfall mot medieeliten för att de alls bloggade. Nu skulle de som redan hade en plats få än mer utrymme för att kräkas ur sig sina åsikter. Bloggosfären var till för alla vi som fanns där från början (alternativt, Croneman-linjen, för de där andra som fanns där från början). Vi skulle kort sagt dränkas i sopor.

Numera är vi som läser förstås ändå mest lystna efter mer interiörer från det Ekbergska hushållet.

Det ansluter till nästa linje i grinträsket. Att mediesnubbarna och -brudarna bara skriver trist privatmaterial som värsta skunktjejer utan vare sig syntax eller sammanhang. Om vi lämnar språkfrågan därhän, är den åsikten förstås än mer debil. För det är ju exakt vad vi vill ha.

Fast Mr bigshot blogger Stattin himself är ändå roligast. Nu bittrar han sig för att pophögermediebloggarna (alltså moi!) inte bara skriver om medier utan också om vilka som hånglat upp vem på firmafesterna. Han tror att vi gör det för att verka tuffa och låter antyda att han minsann varit med om långt värre kalas utan att lockas att kiss'n'tell.

Men Erik, varför skriver du inte om dina nakenfester? Jag skulle älska att läsa om dem. För du tror väl ändå inte att vi högerbrudar framförallt dricker oss snyggare och badar nakna för att höja vår bloggkredd? Om du inte verkade så purken skulle jag bjuda med dig nästa gång. Du skulle självfallet få skriva vad du ville efteråt.

PS. Om du verkligen har flirtat upp Pagrotsky mot en vägg och INTE skrivit om det betraktar jag det som tjänstefel.

söndag, juli 24, 2005

Är det konstigt att man älskar det här jobbet?

Sjöslag med redaktionen i fredags. Lysande. Från gubbröran till uppvaknandet i en främmande säng med två inte fullt så främmande personer i.

Däremellan diskussion om manlig intimhygien, hjärtesorg, tröst, Dom Perignon, utslängda från Riche, häng på tf statsminister, nakenbad (tyvärr utan densamme). Detaljerna tillfälligtvis sekretessbelagda.

fredag, juli 22, 2005

Post festum

Jag måste ha någon slags nyvunnen, återvunnen, alkoholtolerans. Eller också, vilket jag blir allt mer övertygad om, har vi alla haft en felaktig uppfattning om vad baksmällorna berott på. Det var aldrig spriten, det var röken. Nu må det lukta fotsvett på stan, men man vaknar fräsch som en nyponros efter den värsta krogrunda.

Gårdagskvällens födelsedagsfirande mycket lyckat. På Rival träffade vi på delar av Mellquist-maffian. Jag hamnade nästan i säng med världens vackraste barista. In my dreams. (Reellt skeende: han låg i den där dubbelsängen i lobbyn och jag satt i en fåtölj en bit bort.)

onsdag, juli 20, 2005

Vad är de så rädda för?

Skulle ha suttit i tevesoffan imorgon också och diskuterat Orbacks försvar för Centrum mot rasism. Men han ville inte debattera med någon. Så då tog SVT bort mig.

Att ministrarna kommer undan med det där hela tiden! De tar inte en debatt om de inte absolut måste. Och medierna kryper med. Stig Wallin, CMR:s ordförande vägrade ju också debattera häromdagen. SvD-murvlarna är nåt ordentligt på spåren här.

Åt lunch med en annan sommarvikarie, Mattias Svensson, som är på just svenskan. Han menade att de där dyra vinerna CMR druckit på konferenserna förmodligen var en bättre användning av pengarna än den eventuelle reguliära verksamhet de kunde använts till. För priset av ett par lådor Chablis har vi sluppit kampanjen mot GB Sandwich. Han har en poäng.

I morgon fyller jag år. Min man har köpt rökt lax som jag ska få med äggröra till frukost. Det är kärlek.

tisdag, juli 19, 2005

Alla bloggar bär till Expressen

Redaktionen har blivit en av den svenska bloggosfärens knutpunkter. PM skriver om vår reaktion på hans nya snagg. Han ser precis ut som min lillkusin Anders gjorde som 11-åring. Både Björn och Karin kombinerar vårt redaktionsliv med betraktelser över detsamma. Och så jag här.

Kanske klarar vi bara inte av att prata med varandra direkt. Kanske borde vi dricka sprit tillsammans istället för att blogga. En härlig Croneman-uppfattning att framhärda i. Ibland lockar det reaktionära.

De är åtminstone inte med mig på match.

En gång tog jag med mig PM. Han blev mest skärrad av upplevelsen. Cupsemin mot gnaget förra hösten. Ett kokande underbart stadion med 13 000 vrålande. Han hade lite svårt att greppa att jag tar allvarligt på att lämna mitt civiliserade jag vid grindarna. De flesta intellektuella som inte är uppväxta med att gå på fotboll skräms av att ingå i en pöbel. Jag eldas av det.

I dag jämförde vi bildbylines. Två av varandra helt oberoende personer har trott att jag var från sydostasien utifrån min fotobyline. Det är rätt kul om man vet hur jag ser ut. När jag försökte ta en ny antog håret dock en obehaglig Dynastin/dreadlocks-skepnad. Väldigt stort. Platta, platta. Marginellt mindre. Man kan inte se ut som en partypingla från Saturday Night Fever på sin ledarbyline.

Björn är mycket missnöjd med sin kulturteckning. Jag förstår honom. På bilden ser han ut som en sån kille som man tyckte var tuff om man gick i sexan i Ludvika 1988. Särskilt känsligt för en intello-yngling från Hedemora som förmodligen hatade exakt likadana tuffa killar ett gäng år senare (se BabyBjörn för funderingar om HUR många år senare det handlar om). I verkligheten ser han förstås förtjusande ut. Undrar om jag skulle tycka det i dag om Stefan och Tobias?

måndag, juli 18, 2005

Early bird

I morgon ska jag sitta i SVT:s morgonsoffa och prata champagnesprutare på Centrum mot rasism. 7.15. Vad ska jag ha på mig?

4 - 0

Under säkert tio minuter av andra halvlek spelade vi som Real Madrid. Ja, eller nästan i alla fall. Och då var årets två bästa spelare inte ens på plan.

Vi är i början av någonting stort. Men om GIF hade ett par till av Peos kaliber skulle de inte ligga där de ligger i tabellen.

Rädda Zack

Jag hittade en blogger, Zack, som har problem med sina föräldrar. På en nivå som får de flestas tonårstid att framstå som ett enda långt cocktail-party.

När han berättade att han var bög skickade de honom till ett fundamentalistiskt omskolningsläger som kräver att han ska berätta om sina sexuella fantasier och förbjuder polisonger som går längre än till där örat börjar ("the top of the ear is defined as where the ear meets the face below the temple"). Reglerna för kvinnor kräver bl a att de rakar ben och armhålor minst två gånger i veckan.

Då huvusyftet med lägret är att "förstärka genderidentiteten" får män inte bära smycken och kvinnor inte bära pojkaktiga kläder. Inte heller får man ägna sig åt "campy" or gay/lesbian talk".

Zack ska få komma därifrån den 20 juli och bloggar alltså därifrån (efter förmåga, även datorer och mobiltelefoner är förbjudna). Låt oss hoppas att han klarar sig därifrån utan alltför stora men.

Tyvärr skriver han redan om sina självmordsidéer, så om den kristna extremhögern får som de vill kan alltihop resultera i ännu en död bög. Är det nån som vill skramla så att Zack kan rymma hemifrån?

Hur svårt kan det vara att skriva 200 tecken?

Kom hem från tidningen i går vid 8. Tillbringade den sista timmen med att försöka skriva stick. Hur svårt kan det rimligen vara att komma på två ämnen att skriva tre snärtiga meningar om? Väldigt, som det visade sig. Blev inget vidare. Ännu sämre bildidé till huvudledaren.

Björn kom förbi. Han hade däremot magiska bilder till sin text. Orättvist.

söndag, juli 17, 2005

Lördagskväll

Annakhans självbetitlade cocktail är inte bara den här sommarens och förra sommarens utan alla somrars främsta. Det är något med ingefäran. Men hur många kan man rimligen få i sig på två timmar? Minst en fler än vad du tror.

Dessutom en trevlig plattvändare och en blond lockig trettionånting vars moves rörde sig i gränslandet mellan Usher och en uppspelt femåring, initialt obekymrat och entusiastiskt ensam på det miminala dansgolvet.

Kvällen började bra med gigantiska lammlägg på en uteservering vid Vasaparken. Särskilt nöjd var den snälla hunden vid bordet intill som fick själva benen. Kanske har jag nu skapat orimliga förväntningar hos vovven om vad det innebär att gå ut och öla med husse. En stor stark och ett ben till hunden, tack.

Visst hade det varit skojigt att få allsjunga till There is a light that never goes out i fredags också, men man kan inte få allt på en enda helg.

Jag älskar stan på sommaren. I dag måste jag in till redaktionen.

lördag, juli 16, 2005

Vad ska Ohly säga nu?

Ännu en djurgårdare, splitternye Mattias Jonson, håller på Reinfeldt. Svårt för Lars Ohly att hantera det där. Mest förvånande i sport-&-politik-genren var iofs Tommy Salos moderatsympatier från häromdagen. Hockeykillar från Ö-vik förväntas verkligen inte vara höger, oavsett inkomstnivåer.

Den öronbedövande enigheten om supervärvningen Jonson oroar lite. Jag trivs bättre när alla sportjournalister dömer ut oss. Särskilt som jag egentligen själv hellre ser en dribbler som högerytter. Jonson kan många saker, men han kommer aldrig lura upp stackars Stenman på läktaren.

Fast jag gillar hans självförtroende. Undrar bara om han förstår hur mycket blod, svett och ära det bor i numret han bär?

fredag, juli 15, 2005

Kosmiskt

Uttrycket "kosmiskt" har i min värld en tydligt östgötsk prägel. Alla jag känner som kommer från Linköpingstrakten och som är födda på sextiotalet använder det som synonym till "galet skojigt".

De senaste dagarnas mejlskörd förtjänar dock himlakonnotationerna. Martin Aagård, gitarrist i Doktor Kosmos och redaktör för Svenska Dagbladets understrecket(!) blev jättearg när jag hävdade att Uje slängde sig med "stalinposer".

Som Nisse påpekade vid lunchen i dag är man sällan särskilt spirituellt elak när man är arg. Aagårds påhopp på mig och Expressen var ett tydligt exempel. Det enda man kunde få ut ur det hela var att han inte tycker att Uje är stalinist, men däremot att vi är dumma. Jaha. En viktig argumentationslinje tycks dessutom gå ut på att jag inte lyssnat på doktorns skivor.

Tänk att jag har det. Lyckligtvis nedladdade snarare än köpta, om än vid tillfället inte av ideologiska skäl. Men that's capitalism for you. Eller nåt.

Och jag har fortfarande svårt att se käcka ironiska refränger om att döda kapitalister som något annat än poserande stalinism. Möjligheten finns förstås att de verkligen menar att uppmana till folkmord efter klasstillhörighet och då kan jag förstå missnöjet. Då borde det å andra sidan vara anklagelsen om poserande som upprör snarare än stalinismetiketten.

torsdag, juli 14, 2005

Queerish

Jag har ont i halsen och en av mina grannar leker Ulf Lundell på balkongen. Kombinationen känns sådär.

Jag ska äta färskriven pepparrot, som min mamma hävdar hjälper. Hade varit roligare att ha en blodig biff till, men jag har tyvärr ingen direkt matlust. Min ynklighet vid små åkommor påminner än en gång om min vantrivsel i feminiteten.

Andra stereotypt manliga drag:
1) Jag skriker könsord efter felaktiga offside-avblåsningar. Även hemma vid teven.
2) Jag kör helst stora dyra bilar så snabbt de går, men drömmer om en Alfa Romeo från tidigt 70-tal.
3) Jag tänker på sex mer än dubbelt så mycket som andra kvinnor brukar erkänna.
4) Jag har inte tvättat på snart ett halvt decennium.
5) Jag uppskattar tidningen Gear.

tisdag, juli 12, 2005

BabyBjörn

I dag tog jag med mig vår nye bedårande redaktionsmedlem Björn af Kleen på ett glas vin efter jobbet. Hans min när jag berättade att det är mer än tio år sedan jag började skriva på kultursidor sa mig en eller flera av dessa saker:

1) Han är väldigt mycket yngre än jag.
2) Han är inte riktigt lika mycket av ett wunder-kid som jag var och blir därför extra imponerad.
3) Jag ser lite yngre ut än jag är.

Jag hoppas på nr 3 och 2, men gissar på nr 1.

93.36

Få saker känns så förlösande som mål på övertid. Eller så vidrigt. Efter förra årets helvetiska femminuterstillägg mot Halmstad borta kan man fortfarande hitta små små bitar porslin i sovrummet. Jag hade åtminstone självbehärskning nog att inte kasta den där skålen direkt mot teven.

Man börjar känna gulddoften. Då tog vi också poäng i riktigt usla matcher.

torsdag, juli 07, 2005

Pinsamt var ordet

Många är vi som oroar oss för familj och vänner en dag som denna. Det gäller emellertid inte Aftonbladets Wolfgang Hansson, som beskriver katastrofen som "pinsamt för Blair". Känslokylan i ett sådant uttalande är obeskrivlig.

Efter påpekanden från arga läsare har Aftonbladet tagit bort formuleringen, Wille Faler lägger här ut sin brevväxling med Aftonbladets redaktion.

Min bror mår bra

För åtta år sen hände det mig. Bomberna som jag fortfarande knappt kan tänka på, och som i ögonblicket inte heller var det viktigaste.

Paniken gällde att ringa hem. Min mamma fick inte se de där trasiga vattenmelonerna på teve utan att veta om jag var okej. Efter en halvtimme eller så lyckades jag ringa till Expressen, där min man jobbade på den tiden. Och snyftande berätta att jag inte skadats.

Att vara i den andra ändan är nästan lika läskigt som jag den gången föreställde mig. Han tar ju tunnelbanan till jobbet precis vid den tiden, och åker via Liverpool street. Precis som den gången har telefonnätet brutit samman och de där minuterna innan mamma ringde förlorade jag hela min nyhetskänsla. PM planerade tidning, jag grät.

Men han mår bra. Och jag kan andas igen. Jag skulle inte klara mer elände nu.

onsdag, juli 06, 2005

Alla talar om.... klass

Ebbas självbild som arbetarklass kommenterades häromdagen av bl a Anna Hellsten. Uttalandet håller onekligen hög Ebba-klass, men bimbon i sammanhanget är förstås Marita Ulvskog.

Vad vill hon? Är hon rädd för Ebbas inflytande över alla unga potentiella s-väljare som hädanefter kommer att kräva hårt arbete av dem som kallar sig arbetarklass? Tror hon att påhoppet kommer minska Ebbas popularitet eller öka hennes egen? För det verkar ju så övervägt på nåt sätt att hoppa på en sminkskribent på politikerveckan.

Nä, oroa dig inte Ebba. Det blir som med kungen, en hatattack från Ulvskog är det bästa som kan hända. Fast det hade varit roligare om Marita toksågat Lip Venom eller volangkjolar.

Sommar på ledarsidan

Jag kunde inte komma på ett enda bra ämne till morgondagens ledare. Jag och PM skulle prata igen i eftermiddag. Tänk om alla almedalingarna tänkt på det när de toklobbade in grejer i måndags. Hade ett enda av de hyfsade ämnena dykt upp i dag hade de fått en ledare, men då fick vi knappt plats med stick om allt. Nåja, det brukar dyka upp nåt.

Själv ska jag badluncha vid bryggan nedanför ryska ambassaden. Det är hårt på redaktionen så här års.

måndag, juli 04, 2005

Det allra värsta

Jag skriver sällan om det allra värsta, trots att det tar upp så mycket av min energi. Jag gråter mycket igen nu. Särskilt när jag ser barn som är i den ålder hon borde varit. Ett par tre veckor.

Det är en saknad som är lika delar abstrakt och rent fysisk. Jag känner det fortfarande i kroppen. Det är som om hon aldrig lämnat mig. Hon kommer aldrig lämna mig. Jag saknar henne så.

söndag, juli 03, 2005

One down, six to go

Inte för att jag räknar sommarens veckor på redaktionen på riktigt det sättet. Det är lika roligt varje år att komma tillbaka. Oroar mig dock ibland för att jag blir för arty för ledarna, det är ju inte som med Linna som får skriva precis vad hon vill.

PM strök några som han tyckte lätt cyniska passager ur min Live 8-ledare, där jag bland annat hävdade att även den som drevs av viljan att vara god kunde göra gott. "Troskyldigt utvecklingsoptimistisk" sade han att vår linje var, vilket gjorde att man inte behövde påpeka sådana självklarheter.. Det är nog klokt.

Jag och Natalia pratade om det någon gång i vintras, att det var roligare att vara entusiastisk än att krönikörgnälla. Hela gnällgrejen känns så 90-tal. Spengler bor inte här längre. Jag ska bli mer troskyldigt optimistisk. Ett löfte för sommaren.

fredag, juli 01, 2005

Upp till kamp

Sandra Day O'Connor avgår ut den amerikanska högsta domstolen. Detta är anledningen till att jag helt säkert skulle ha röstat Kerry, trots att han är en sådan patetisk vindflöjel och tråkmåns.

Nu får Bush möjlighet att förbjuda aborter i USA. Och, boy om han kommer att vilja ta den.