lördag, januari 07, 2006

It's fresh!

Fräscht. Det finns inget ord som jag hatar mer. Kanske beror det på att jag växte upp i en region där begreppet fräsch regelbundet användes som fejkad synonym till snygg. Tjejer skulle vara fräscha. Jag ryser fortfarande. Fräsch betyder förstås inte snygg utan mycket mer och mycket mindre. I själva begreppet finns en glättigt, lättanorektiskt antiseptisk skönhetsmall och en hanterlig, lagom snäll, lagom framåt, lagom tillgänglig kvinnokaraktär. Fräscha naturliga tjejer. Naturlig i det här sammanhanget betyder förstås inte hår på benen eller finnar utan en lätt och fruktig parfym och beige ögonskugga. En sån kvinna som män tror är osminkad.

Jag hatade självklart den där sommarplågelåten som kom för några år sedan där någon debil pojkblondin hävdade att kvinnor var vackrare utan spackel. Jag tror att jag vill kräkas. Naturlighetens tyranni. Inga utseendenormer är hårdare. Har man inte rätt gener kan man hälsa hem. Fascism i en fräsch förpackning.

De dehumaniserande anspråken följer ordet fräsch genom alla dess användningsområden. På julafton frågade Svenska Dagbladet ett antal matprofiler om deras julbord. På frågan "Vad saknas inte på ditt julbord?" svarade Renée Voltaire "Det spelar ingen roll vad som finns på mitt julbord, jag vill bara ha det annorlunda." Hon tog avstånd från korv och köttbullar "för att det är onyttigt" och ville hellre ha en fräsch sallad.

Uttalandet är för mig väldigt nära ren ondska. Att medvetet ta avstånd från allt det som gör julen till årets populäraste och kanske viktigaste högtid. Familjetraditionerna, sammanhållningen, tryggheten i årligen återkommande läckerheter som man bara får just då och suktar efter de andra 330-nånting dagarna. Överdådet, feststämningen, känslan av att just de här dagarna får man faktiskt unna sig det man tycker är allra godast utan dåligt samvete. Sånt är inget för Renée. "Vad som helst bara det är nytt och nyttigt" Bakom en sådan hälsofascism och brist på respekt för det mänskliga behovet av egna traditioner anar man hisnande ångestdjup.

Några dagar tidigare hade svenskans recensent avfärdat Nigella Lawsons Feast med att "Detta är samma kvinna som i många år skrev en spalt om smink och skönhetsmedel i Times lördagsbilaga. Nåväl." Det är uppenbarligen extremt suspekt att både hålla på med smink och mat. Själva kokboken kommenteras som "stabbigt och gammeldags".

Jag ska inte ens gå in på vilka själsliga kval som måste ligga bakom sådana uttalanden. Det påminner om de personer i min eget närhet som avstod från perfekt grillat, underbart knaprigt papperstunnt ankskinn för att det var "för fett" och senare på kvällen tömde en hel Aladdin-ask. Vi lever i ett fettfobisk värld där alla ändå blir allt tjockare. Där är svaret på den paradoxen.

Jag är inte särskilt fettfobisk. Och min kärlek till Nigella känner ni ju väl till vid det här laget. I går bakade jag en engelsk fruktkaka ungefärligen utifrån hennes recept i just Feast. Stabbigt är inte ens på kartan när jag ska beskriva hur den smakar. Och gammeldags ser jag inte som något negativt.

Eftersom jag inte har någon stor engelsk barnaskara har jag halverat hennes recept och gjort vissa små ändringar. Man kan alltså om man vill ha en stor kaka göra dubbelt, ta isåfall bara tre stora ägg. Den bakas i till 2 h.

Enkel engelsk julkaka
390 g blandad torkad frukt av bra kvalitet, hackad i inte alltför små bitar. (Jag hade ca 100 g gula russin som jag köper i Hötorgshallen, ca 150 g Saltå kvarns fikon, resten Saltå kvarns aprikoser. Deras fruktsortiment är strålande. Aprikoserna är inte svavlade, det är därför de är mörka. Det lär vara nyttigare och de är fantastiskt goda, bara som de är.)
87 g smör
125 mörkt muscovadosocker
70 g kastanjekräm (jag hade en tub i kylen som var från Chez Albert, man kan ersätta med aprikosmarmelad. Om man särskilt gillar kastanjesmaken kan man också byta ut marmeladen mot mer kräm)
55 g aprikosmarmelad (jag använder en fransk osötad som jag också har på mackan)
65 ml whisky (kan ersättas med den sprit man helst vill ha eller vill bli av med, typ rom, konjak, osv)
juice och rivet skal av en halv apelsin (jag hade bara blodapelsiner hemma, så jag tog en sån)
rivet skal av en citron
2 ägg, vispade
125 g vetemjöl
1/4 tsk bakpulver
1 krm kanel
1 krm malda nejlikor
1 krm riven muskotnöt
en nypa salt
en näve skalad hel mandel

Ha frukten, smöret, sockret, kastanjepurén, marmeladen, whiskyn, apelsinjuicen och citrusskalen i en vis kastrull. Låt koka upp sakta och rör under tiden medan smöret smälter. Sjud i tio minuter. Ställ åt sidan i 30 minuter.

Sätt på ugnen på 150 grader. Slå in en vanlig kakform med borttagbar botten i folie. Jag använde detta som ersättning för det klassiska engelska bruna pappret, men jag erkänner att jag inte vet varför man använder vare sig det ena eller det andra. Min form är i teflon, om inte smöra och mjöla.

Blanda de torra ingredienserna. Rör ner de vispade äggen i fruktblandningen. Sikta i mjölblandningen. Rör försiktigt. Häll i kakformen och dekorera i önskat mönster med mandeln. Sätt in i ugnen. Baka i ca 1,5 timmar, kanske lite mindre beroende på hur stor kakformen är. Toppen ska vara fast och torr och ha spruckit lite. En kniv i mitten ska vara bara lite kladdig. Låt svalna. Om man vill kan man sticka hål lite varstans i toppen och stänka över någon eller några matskedar av egen vald sprit direkt den kommit ur ugnen.

Kakan håller längre än den räcker om man förfarar den svalt invirad i folie. Den är kompakt och extremt fruktig och inte så söt. Total julkänsla på ett bra sätt. Inte fräscht någonstans.

14 kommentarer:

Lisa sa...

Divine! Jag kontrar med min egen julkaka de närmaste dagarna. Har lite idér om en ny kryddkombination som kommer att skaka världen.

Jag har alltid förknippat ordet fräsch med militant intimhygien. Typ antibakteriell jordgubbspray.

marianne sa...

Tack för en trevlig liten text och ett intressant recept som jag ska testa vid tillfälle. Jag blir glad av att se att du verkar vara glad igen!
Men att kalla Martin en utvecklingsstörd blondin är väl ädnå orättvist? Jag kommer väl ihåg låten vacker utan spackel. Det var som jag förstod en redovisning av hans uppfattning om att flickor inte behöver sminka sig för att bli vackra, utan att de är det ändå. Att skönhet kommer inifrån eller är något man ser i ögonen. Avskiljt från de reklamideal som handlar om anorexia och dockansikten. Det är väl ändå en sympatisk idé som om fler anammade den skulle göra världen till en trevligare plats? Kanske är hela den tankebanan svår att förstå för borgarflickor som uppfostrats att passa in i stenhårda mallar. Så varför inte styra om skutan dikt babord för att hamna i trevligare, människovänligare farvatten?
Men bli inte arg av dessa mina tankar utan fortsätt vara glad såsom det såg ut i din blogg, det är det viktigaste!

klubb-jindi sa...

Vi tycker att alla borde sluta vara så jäkla ängsliga över sin vikt! Herregud. Det är så jävla osexigt att svälta sig och noja över fett. Tack för din underbara inställning i frågan Isobel!

Nu ska vi ha avskedsmiddag med en underbar kladdkaka som efterrätt.

Kram

maja sa...

skönt att någon annan fattat att rene voltaire är pure evil. jobbade på hennes cafe och fick uppleva brainwash och fruktansvärda direktiv. om man sa till fick man möjligtvis ob. annars blev det inget. dessutom sa kocken hela tiden att maten de lanserade som nyttig (och som kostade dubbelt så mycket som på andra cafeer) innehöll lång mer fett de gav sken av. deras grej var fejk rätt igenom.

nb sa...

Mmm fruktkaka! Bakar varje jul, fuck it, ngt kul skall man väl ha.

Anna sa...

I många år fick jag rysningar i hela kroppen av ordet fräsch - det var väl mest på gymnasiet och anledningarna ganska på pricken det som du beskriver Isobel. Nu har jag kommit över min fräsch-fobi en smula kanske - i alla fall ibland.

På juldagen brukar min mans familj alltid äta plumpuddig, men jag har aldrig smakat eftersom jag är vegetarian, och min man har inte ätit det sen han blev veg 1996. Men i år hade hans snälla bror lagat vegetarisk plumpudding med kokosfett. Maken var mycket nöjd, själv tyckte jag det var godare än jag hade tänkt mig, men en gång om året räcker nog.

lilith sa...

Tacka vet jag riktig vispgrädde och riktigt smör istället för alla substitut som lanseras överallt.

julia sa...

ja fyfan. 'fräsch' är ett riktigt vidrigt ord. i alla sammanhang.

jag har tom svårt att säga -creme fraiche-

om nån skulle säga att jag såg 'fräsch' ut. skulle jag gå hem och gråta.

hejdå.

Katti sa...

What about synen på det "naturliga" i Brasilien? Där är ju det optimala att vara "producerad" och där det "naturliga" är ngt som skys och motarbetas. kanske mer uppriktigt än svenskens hycklande.
jag tror dock inte att alla har samma konnotationer till "fräsch", för min del handlar det om gymnasietiden på danderyds gymn där fräsch var detsamma som superga, lacoste, blondt hår, stomatol-leenden och undergivenhet. och förstås en tight röv. (ja. jag är fortfarande bitter över att aldrig ha fått ingå i den kretsen)

idacecilia sa...

Men, alltså, jag måste bara säga att det inte var Martin som sjöng "Vacker utan spackel" utan one-hit-vandraren Joakim Hilsson. Och ja, låten sög verkligen (raden "du borde tänka mer på ditt inre" känns särskilt fin).

Villervalla sa...

"Uttalandet är för mig väldigt nära ren ondska" - ha ha, just så känner jag med. Sånt oförställt snusförnuft som Voltaires är det skottpengar på.

Max sa...

Är inte fräsch, ursprungligen ett ord för någon som ÄR svettig/motionerad/rödkindad typ?

Och att det sedan har fått sin totalt motsatta betydelse lite som visk-leken. Kan någon undersöka please!

Anja sa...

Nigella er også kvinnen som er datter av Storbritannias tidligere finansminister, har en utdannelse i engelsk litteratur fra Oxford og har jobbet som litteraturkritiker (og har vært gift med en forfatter og er nå gift med Englands største kunsthandler). Greit nok at man vil kritisere Nigella, men dum og/eller ureflektert kan man ikke kalle henne. Det er tvilsom praksis å avferdige en latterlig god skribent (å skrive flere hundre sider om mat uten et eneste bilde er prestasjon god nok i seg selv) for at hun har skrevet en spalte om sminke.

Heller dekadente Nigella enn "fräsche" Tina, spør du meg.

isabelle sa...

det gjorde mig så desillusionerad när Linda skugge totalsågade tjejer som vågar klä och sminka sig utanför den Niveafascistoida fräschmallen. de gör det svårt för sig själva, skrev hon i en krönika och avsade sig feministepitetet. bara några år tidigare hade hon propagerat mot det förtryckande lagomfräscha idealet. idiot.