fredag, september 29, 2006

Det finns dagar som är bättre än andra


Det finns dagar när livet är rätt okej ändå. Det finns dagar att vara tacksam för. Det finns dagar när man dricker Dry Martini direkt ur immiga glas (under den kalla årstiden förvarar jag min gin i frysen för detta ändamål), det finns dagar när lammet stilla puttrar i ugnen, när lägenheten fylls med doften av grön kardemumma, spiskummin, honung, kryddpeppar, när man har de bästa män man vet i hela världen omkring sig, när man blir bjuden på gräddfilspannacotta med passionsfrukt, när man pratar om viktiga riktiga saker och lyssnar på Miles Davis och Madeleine Peyroux och Frank Sinatra, när man badar i badolja med doft av marockanska rosor, när nån kliar en i nacken och livet är rätt okej ändå.

Dry Martini

Häll 5 cl gin ur frysen i ett cocktailglas.
Häll 1,25 cl vermouth ur kylen i samma glas.
Lägg i en oliv (gärna en av Zetas Olive dolci verdi)
Skala av en liten bit citronskal, vrid över glaset och släpp i.

Sefardiskt Rosh Hashana-lamm

En bit lammrygg
Ett nät schalottenlök
10 vitlöksklyftor
ett par deciliter vitt vin
Kryddblandning på hel kryddpeppar, gröna kardemummakapslar (peta ur fröna ur kapseln), hel spiskummin, ett par nejlikor, en liten bit torkad chili, hela korianderfrön, hela svartpeppar, vanliga kardemummafrön. Rosta i torr panna, mortla till pulver.
Torkad timjan.
1 dl gula russin
1/3 dl flytande honung
Olivolja (+ smör om man inte kör ren kosher)

Sätt ugnen på 225 grader.

Klappa in kryddblandningen + timjan på lammet. Skala men dela ej alla lökarna/vitlöksklyftorna. Bryn lammet rätt hårt runt om i en gjutjärnsgryta (som har ett lock) i (smör och) olivolja. Häll av fettet. Lägg lökarna under och runt lammet. Häll på vinet. Häll/stryk ut honungen ovanpå köttet. Sätt in grytan utan lock i 30 minuter. Sänk värmen till 150 grader och lägg på lock. Kör i 2-2,5 timmar till. Ha i russinen efter 1 timme.

Servera med couscous med pistagenötter.

Alla ska ut, så enkelt är det

Hos Katallaxi hittar jag uppgifter från Sydsvenskan om hur Sverige åter utvisar skyddssökande homosexuella till Iran. Den nya migrationsdomstolen har avslagit en asylansökan från en homosexuell man som bland annat torterats och våldtagits i det iranska rättsväsendet.

"Migrationsdomstolen – som letts av rådmannen Magnus Åhammar – lutar sig i sin dom bland annat mot en rapport från UD: "Mänskliga rättigheter i Iran 2005″. I den står att Irans muslimska rätt "föreskriver grymma straff för homosexuella handlingar. För män gäller dödsstraff vid penetration och piskning vid annan form av sexuell handling."

Men UD skriver också att de flesta homosexuella i Iran kan undgå fara om de lever "diskret och tillbakadraget". Domstolen slår nu fast att det inte finns något generellt skyddsbehov som ger homosexuella från Iran rätt till asyl i Sverige."

Tar det här aldrig slut?

På en blogg nära dig

Tre Hörnor Straff publicerar vi en exklusiv intervju med Zlatan där Glenn Hysén ockå passar på att kommentera situationen i världen i allmänhet:
-Bedrövligt.

Läs!

Läs världens bästa Johannes Forssberg som är tillbaka på ledarsidan.

onsdag, september 27, 2006

Läs, läs!

Ni måste läsa nya Bang! Både sjukt snygg ny form och massor av intressanta texter om alltifrån postmodernismens relation till feminismen till 80-talets litteraturkritik och CFRN:s hat mot den quirkiga light-ångest tonårsbruden. Ett hat vi delar, förstås, särskilt sen när hon blev Winona-vacker och älvanorektisk.

ps. Eh, det var quirkybruden som blev Winona-vacker. Inte CFRN, även om hon förstås är assnygg helt i sig själv. Apropå utseenden ligger en liten detalj från Bang-läsningen kvar och gnager mot mitt medvetande. Malin Ullgren tycker alltså att hon är rätt ful. Det står det. Hon skriver det. Det är komplett obegripligt.

Jag ska inte säga att jag inte känner igen mig i den sortens tankemönster, för det gör jag förstås, men det är lättare att inse det bisarra i dem när man ser dem hos någon annan.

Vems sanning, vems verklighet

Nu kom en artikel jag skrev för någon vecka sedan upp på Dagens media på nätet. Den är lite konstigt utgjord och illustreras underligt nog av en 5 år gammal pressbild från någon timbro-grej, trots att en DM-fotograf var här och tog massor av nya bilder på mig.

tisdag, september 26, 2006

Det var bokstävernas fel!

I dag skriver jag om en bok om det politiska språket och hur orden styr vad som är bokstavligen tänkbart.

Up and running

Tre Hörnor Straff kommer du alltså framöver kunna läsa mig, Jesper Högström, Magnus Hagström, Andreas Magnell, Kris Johnson, Ulf Rooswald och Henrik Högström. Vi är din bänknötare, bollvinnare, pajkastare, pärmtydare, Majlard-hånare, fotbollsälskare i bloggosfären.

Eller älskare förresten, Jesper tycker att sådana känslouttryck är fåniga. Så det får väl stå för mig. Men vi utlovar texter skrivna av folk som både kan offsideregeln och det här med subjekt och predikat. Vi tycker nämligen att det är lite för ovanligt.

måndag, september 25, 2006

Nu börjar det

I morgon startar jag och Jesper Högström och några till en fotbollsblogg. Om den hade varit igång i dag hade jag till exempel kunnat skriva något litet om DVD-brassar (eller MSN-brassar, som det nu sägs) jämfört med livs levande kongoleser. Ibland kan man inte göra annat än skratta, hur ont det än gör.

Mer information följer.

Nytt år, ny höst.


Jag gick förstås till doktorn. Sin mamma ska man inte bråka med i onödan. Särskilt inte med min mamma. Jag fick andas i olika maskiner och ta blodprov i fingret och han konstaterade att jag inte hade tuberkolos (farväl drömmar om tjusiga kurtisan-dödsrosslingar) men väl virusorsakad bronkit och lätt nedsatt andningsfunktion.

Det är förfärligt jobbigt att ha lätt nedsatt andningsfunktion. I övrigt gör det inte så mycket att ha bronkit. Man får oerhört mycket mer sympati när man berättar om det dessutom, än om det bara hade varit en simpel förkylning.

Nere på Mellqvist väckte mitt tillstånd exempelvis stor bestörtning. Jag tog uppståndelsen med jämnmod och önskade i stället Gabriel gott nytt år i efterskott.

Sen kokade jag äppelmos med lingon. Snart ska jag göra honungskaka med mandel och granatäpple. Det kan bli en riktigt bra höst det här.

söndag, september 24, 2006

Bronkit botas bäst med blåbärskaka


"Det kanske är TBC" sa han oroat. Jag hostade. Det kändes onekligen som om små bitar av bröstet följde med upp. "Men jag har inte träffat några barn som går på dagis på länge" invände jag, när jag återfått talförmågan. Det förstås. "Desutom hostar du ju inte blod" sa han uppmuntrande "det har jag sett på teve att man gör om man har TBC." Hans källa till denna kunskap visade sig vid närmare efterforskningar vara Moulin Rouge. Ja, filmen.

Men nä, jag tror faktiskt inte att jag har tuberkolos. Även om sjukdomen har ett romantiskt skimmer över sig som mina vanliga vinterförkylningar saknar. I verkligheten har jag lite svårt att andas och ont i bröstet. Och hostar. Min mamma säger att jag borde gå till doktorn. Själv gjorde jag i stället en kaka.

Kaka med blåbär och äpplen

125 g smör
125 g socker
1 ägg
185 g vetemjöl
1 tsk bakpulver

4 stora syrliga äpplen
fint rivet skal från en citron
2 matskedar socker

150 g blåbär
strösocker för toppen

Kör socker och smör i matberedare eller med elvisp tills ljusgult och krämigt. Ha i ett ägg, fortsätt röra. Ha i mjöl och bakpulver, kör tills precis blandat. Dela degen i två delar, lägg i gladpack i kylen i minst 30 minuter.

Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Lägg äppelklyftor, citronskal, socker + 2 matskedar vatten i en vid kastrull. Koka upp, låt sjuda på låg värme under lock i ca 10 minuter. Låt svalna.

Sätt ugnen på 200 grader. Kavla ut varje degbit till en cirkel (enklast mellan två sjok gladpack). Lägg den ena i botten på en form med avtagbar kant. Lägg äpplena ovanpå, lämna en liten kant fri längst ut. Ha på blåbären. Lägg den andra degplattan ovanpå, det gör inget om det inte täcker helt. Pensla med vatten och strö socker ovanpå. Baka i 35-40 minuter.

Anmärkning: Kakan på bilden kommer, liksom receptet, från min kakkung Bill Grangers Bills Food, eftersom min egen kaka blev uppäten innan den hann bli fotogaraferad. Men min såg faktiskt nästan exakt likadan ut.

Rubriker och autentiska reaktioner

"Fick penis av hjärndöd 20-åring"

- Har det inte hänt oss alla?

"Tretton miljoner går ur kinesiska kommunistpartiet"

- De kanske inte kände igen sitt parti

fredag, september 22, 2006

Debutantpresentationsångest

I går skrev jag en stump om debutantpresentationer och min egen ångest inför att skriva en.

Stolthet

Jag vet att det ibland verkar som att jag försvarar allt Expressen gör. Och visst har jag en stark och för frilansare dessutom lite bisarr tidningslojalitet. Ibland blir jag onödigt defensiv och ibland är jag lite för tyst om den kritik jag ändå har. Men sånt här gör mig verkligen glad och stolt över att jobba där.

torsdag, september 21, 2006

Hyckleriet och cynismen har uppenbarligen inga gränser

Vi visste visserligen att den socialdemokratiska regeringens flyktingpolitik trotsade beskrivning i sin cyniska antihumansim. Men Gellert Tamas reportage i Uppdrag Granskning (som går i repris i kväll) visar upp lögner som borde chocka även dem som är mer förhärdade än jag.

Den enda auktoritet som den statliga utredningen lutade sig på när det gällde anklagelserna om simuleringar visar sig vara självproklamerad motståndare till mångkultur och nära vän med en f d nationaldemokrat.

En av utredarens Marie Hessles närmaste medarbetare var samma person vid migrationsverket som firade med champagne och tårta när en svårt sjuk pojke blev avvisad.

Den läkare som talade om förgiftningar hade inga, och då menar man inga alls, belägg för det i sina tester på de apatiska barnen. Ingen, och då menar man ingen alls, har sett några apatiska barn springa uppe på nätterna, trots att migrationsministern har hävdat det i nationella massmedier.

Ett krav på amnesti för de apatiska barnen och deras familjer röstades ner av socialdemokraterna och moderaterna. "Allt annat hade varit en humanitär katastrof" sade migrationsminister Barbro Holmberg (s).

Se programmet i kväll, eller på lördag.

Jag blir så trött

DET FINNS INGEN SPECIFIK POLITISK KOMPETENS I ATT HA KUK!

Lika lite som det finns i att vara folkpartiledare. Jag menar, Lars Leijonborg lär väl få en fin post i regeringen. Snacka om inkvotering.

onsdag, september 20, 2006

Mina egna grannar

Okej, vi gnäller på Malmö och Landskrona. Och det har vi förstås rätt att göra. PM skrev häromdagen utmärkt om den skånska skitsnackarmentaliteten (och eftersom jag är född i Malmö har jag alltså rätt att hålla med). De sociala problemen i Malmö är välkända, och även om det är ytterst svårt att begripa varför stan inte funkar bättre så är arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet sånt som invånarna tvingats vänja sig vid.

Men hur är det i såfall här hemma. I Birkastan, där jag bor, har vi extremt liten arbetslöshet. Vi har nära nog ingen våldsbrottslighet och den enda segregationen att tala om är den som handlar om att det bor alldeles för få människor här som inte skulle platsa på en Kalles Kaviar-tub. Ändå röstade 158 personer i Matteus församling (vilket ungefär motsvarar Birkastan) på Sverigedemokraterna. Okej, det är långt färre än dem som röstade på Feministiskt initiativ, och i många valkretsar till och med förre än som röstade på Piratpartiet. Men ändå. 158 sverigedemokrater. Här. Mina grannar. De kanske fikar på Mellqvist. Handlar på Konsum. Lunchar hos Günther. Och röstar på ett gäng främlingsfientliga kvinnomisshandlare.

Det är inte någon specifik Vasastans-sjukdom heller. Bara på lilla Mariaberget röstade 66 personer SD.

Att Valu dessutom räknat inihelvete fel så att vi nära nog ett par dagar efter valet fick ett populistparti i knäet mitt inne i riksdagen är illa nog. Men vi måste, alla, inse, att det här inte är en skånsk sjuka. Det är ingen dansk sjuka. Det är inget som drabbar utslagna före detta industriarbetare i gamla nazistbygder. Utan våra egna grannar. Jag vet förstås en del av det som blivit fel. Och det finns en del enkla saker som kan göra det rätt igen. Men vi har inte ens börjat begripa vilket problem vi har inför oss.

Sveriges eget Dallas

I går hade jag en text om Sveriges egen Miss Ellie. Läs också om Bobby Ewing, Cliff Barnes, Ray Krebbs och förstås om vem som egentligen sköt JR.

måndag, september 18, 2006

Nästan allt gick riktigt bra

Jag vaknade imorse med mascaran kletig på kinderna. Den kletar förresten fortfarande. Jag har bara jobbat hemma och har inte orkat ta bort den ordentligt. "Herregud" sa jag till den som nyss hade gått upp. "Det är borgerlig regering."

Jag var 15 år sist det hände. Nu är jag 30. Med tanke på att jag alltså följaktligen är född 1976 känns symmetrin mellan mitt liv och de svenska borgerliga regeringarna vagt övernaturlig.

"Det känns så konstigt" sa jag vidare. Imorse alltså. Och i går kväll också. För det gör det. Jag förstår plötsligt det där Marita Ulvskog sa om en statskupp. För det känns som om att det inte borde få hända. Det står inte i reglerna. Göran Persson ska stå där och självbelåtet regera vidare. Det står skrivet så i det svenska politiska manuskriptet. Nu har han i stället avgått. Curiouser and curiouser.

Jag vet inte vad som kommer att hända nu. Men jag vet att jag givet utgångspunkterna inte kunde vara mer nöjd med det som hände. (Med ett stort läskigt undantag, mer om det senare)

1) Det blev alliansregering.
2) Göran Persson avgår, vilket förhoppningsvis leder till inre reformer och en yngre helst kvinnlig socialdemokratisk partiledare
3) Det gick dåligt för folkpartiet
4) Det gick bra för centern, från noll till två riktiga mandat i Stockholm! Jag känner mig som en del i en folkrörelse. Det finns uppenbarligen socialliberaler i Sverige ändå.
5) Det gick bra för miljöpartiet
6) Det blev ja till trängselavgifter (även om puckot Sten Nordin nu verkar hävda att riksdagen än en gång ska köra över stockholmarna)
7) Fredrik Reinfeldt var stenhård med att det är de nya moderaterna som vunnit valet och att det är de nya moderaterna som ska regera. Gunnar Hökmark, eat your heart out.
8) Alliansen är på riktigt. På den moderata valvakan skanderade folk "Alliansen, alliansen" när Reinfeldt höll sitt segertal. Visst borde de ha haft en gemensam valvaka hela tiden, med så småningom tog sig de flesta till Nalen. Att alliansen lever på lägre nivå exemplifierades förresten också på ett vackert sätt av det entusiastiska råhångel som sent på kvällen utbröt mellan (tror jag) MUFs och CUFs respektive pressekreterare.
9) Mauricio Rojas åkte ur riksdagen

Nu hoppas jag bara innerligt på att Birgitta Ohlsson blivit kryssad förbi Jan Björklund också. Och att Zaida kommer in. Och förstås på att kristdemokraterna inte får familjeministerposten.

Det som är verkligt verkligt verkligt tråkigt är däremot förstås framgångarna för Sverigedemokraterna. Vad är det för fel på folk i Skåne och Blekinge egentligen? I Landskrona får Sverigedemokraterna 22,3 procent. I Skåne län blir de vågmästare. I Karlskrona, Sölvesborg, Kävlinge, Helsingborg och Malmö får de också konkret möjlighet till påverkan. De får oerhört mycket mer pengar i statsbidrag än tidigare och kommer utifrån den här positionen kunna bygga vidare i lugn och ro inför nästa val.

Vi får inte ge dem det lugnet. Vi får inte ge dem den ron. Vi får inte invaggas i tron att de inte spelar någon roll, att de är ofarliga och obetydliga. Framförallt måste den borgerliga regeringen lyckas skapa ett bättre företags- och anställningsklimat så att människor i städer som Landskrona får tillbaka något av en framtidstro. Den måste våga öppna för arbetskraftsinvandring och ha en generös human flyktingpolitik, samtidigt som den med alla medel försöker arbeta mot segregation och utanförskap. För det är ett av det här valets stora brister. Ingen har talat, mer än indirekt, om segregationen. Ja, om vi bortser från hetsen mot muslimska friskolor och de där obligatoriska gynundersökningarna, då. Ingen har försökt fundera över vad som måste göras för att förändra svenskheten till att inkludera alla som bor här, alla som jobbar här, alla som vill vara med.

Man kan inte få allt. Men jag utgår från att en borgerlig regering försöker ta tag i de frågorna, och då inte på det folkpartistiska viset. Annars har vi ett verkligt läskigt val framför oss om fyra år.

Men nu ska jag bara vara nöjd en stund.

fredag, september 15, 2006

SVT är dumma i huvudet

Om en timme, dvs 22.30 börjar SVT sända 7e och sista säsongen av West Wing. Detta helt utan marknadsföring, helt utan ens rimlig information till potentiella tittare. Om jag inte more or less av misstag kollat på partiledardebatten och tvingats zappa över till 2an när de pratade för länge om el hade jag aldrig upptäckt det.

Antingen är jag dum i huvudet som fortfarande är intresserad av serien (och som inte laddad hem den) eller också gäller idiotin public service TV. Jag vet vad jag tror.

A few good men

Det finns politiker som är idioter. Det finns politiker som tycker saker som liknar mina egna åsikter men som jag ändå helst håller mig långt långt borta ifrån. Det finns politiker som tycker helt vrickade saker men som ändå är trevliga. Det finns Bosse Ringholm.

Sen finns det också politiker som tycker kloka och intressanta saker och samtidigt är kloka, intressanta och trevliga personer. Bra människor, bra politiker, helt enkelt. De senare finns i alla partier. Om ni tänkt att gå och rösta på söndag kommer här min lista över några av dem jag tycker att ni ska överväga att lägga er röst på. Självklart är urvalet gjort utifrån en grundläggande uppfattning om människans frihet som politikens viktigaste mål.

Birgitta Ohlsson, Folkpartiet

Zaida Catalán, Miljöpartiet

Fredrick Federley, Centerpartiet

Henrik von Sydow, Moderaterna

Tasso Stafilidis, Vänsterpartiet

Som jag sa finns det bra människor i alla partier. Att jag varken nämner någon kristdemokrat eller socialdemokrat bekräftar emellertid resultaten i de där partitesten där de två partierna alltid blir de jag har minst gemensamt med. Jag kom helt enkelt inte på några riksdagsledamoter från de partierna som jag ärligt kunde rekommendera. Om ni har några bra förslag lämna dem gärna i kommentarsfältet. Självklart kan jag också nämna fler bra personer ur de här fem partierna, Karin Svensson-Smith i miljöpartiet, Fredrik Malm i folkpartiet m fl. Men det här är mina favoriter, mina endorsements, som det så tjusigt heter. Rösta på dem.

onsdag, september 13, 2006

Nya moderater

Ali Esbati har hittat en sällsamt ny moderat som inte bara är "ceremionimästare" hos ”Unga konservativa moderater – ett nätverk för traditionella moderater” utan också enligt uppgift ska ha bytt namn från något vanligt svenssonigt till "Löwenhöök". Ceremoniellt så det förslår.

Uppdatering: Det visar sig att Löwenhööks skara är samma en som både Anna Hellsten och Goesta skrev om i vintras!

Här, här, och här finns mer matnyttigt. Men det är ändå namnbytet som gör alltihop till konst.

Imorgon: bowling

Imorgon kl 22 i Insider på TV3 visar de förresten en nedklippt version av Martin Borgs 1200 miljarder. Den skrev jag såhär upprymt om i våras.

Vem får säga vad?

Pressombudsmannen har alltså klandrat DN för att de publicerade en artikel av Per-Gunnar Evanders dotter där hon menade att hans bild av hennes och systerns barndom i "I min ungdom speglade jag mig ofta" inte hade någon grund i verkligheten.

Läs Bo Strömstedt på sidan fyra.
Läs också de ursprungliga artiklarna i DN här.

Jag lyckas inte hitta PO:s beslut i skrift och kan tyvärr inte heller länka till den intressanta diskussion som fördes i vintras på Sigges blogg.

Pros & Cons

Aldrig får man vara riktigt glad.

tisdag, september 12, 2006

Läs också!

I Journalisten berättar Sakine om att Stockholm City tvingat henne ta bort ett blogginlägg där hon var kritisk mot tidningen.

Läs!

Esref Okumus skriver om Stockholms Citys fege och okunnige chefredaktör Mikael Nestius som inte förstår att det är den turkiska regeringen som kränker turkarna, inte Sakine Madon.

söndag, september 10, 2006

Pippi på yttrandefrihet

Jag antar att ni alla redan har följt triangeldramat mellan Sakine Madon-Stockholm City-Kemal Atatürk. Jovisst, en part är död, men det tycks inte hindra något. I går hade redaktör Slätt, Johan Norberg och Håkan Jakobsson en debattartikel om eländet i Expressen, som finns här.

söndag, september 03, 2006

Läs och begrunda

Ett välformulerat och huvudsakligen välgrundat j'accuse mot svensk sportjournalistik i allmänhet och Jan Majlard i synnerhet.