torsdag, oktober 26, 2006
Know when to fold'em
Jag ska aldrig skriva om parfym mer i mitt liv. För det är omöjligt att nå upp till Chandler Burrs nivå, det är omöjligt att ens aspirera, omöjligt att föreställa sig att något man kan tänka, formulera, karva fram kan bli lika spirituellt, lika exakt, lika sagoskimrande synestesiskt. Eller förresten, jag kommer sannolikt inte kunna hålla mig. Men varje ord kommer vara indränkt i insikten om den totala underlägsenhetens ödmjukhet. Är det inte i grunden fantastiskt att känna så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Sannerligen i grunden fantastiskt. Finnes det överhuvudtaget något mer fantastiskare?
Hi, hi, hi, jo det måste kännas underbart,lol. Tyvärr så kommer jag aldrig att känna så, är inte så överdrivet intresserad av parfym, kan bero på att jag har snopp och så, däremot gillar jag whisky och öl, tycker dock att de skribenter på området inte kommer upp till de höjder du beskriver att den där......ja, vad fan hon nu hette, kommer upp till. beror också på att smaken är högst personlig, jag tycker inte som experterna på området, jag har min egen smak och tenderar attbli irriterad påskribenter som beskriver sin smakupplevelse, de får pengar för något jag skulle kunna göra lika bra, men då skulle andra bli irriterade på mig. En whisky innehåller kanske tusen olika smaker, det går inte att känna alla smaker lika mycket, därför blir det alltid en personlig upplevelse, en whiskyrecensent KAN aldrig uppnå några sådana höjder. Parfym har också ett brett spektrym av smaker, dock gillar jag de inte alls, dessutom stinker andedräkten så förfärligt efteråt, polarna undrar om man gått och blivit bög...
Jo det är en skön känsla. En känsla som tar ned mig på jorden och det behövs sannerligen ibland...
Å ja, jag tycker du skriver rätt fantastiskt själv. Jag vet inte om jag håller med dig om hälften, ens, men jag älskar ditt språk.
Skicka en kommentar