Ni kanske redan gjort det, men annars uppmanar jag er att läsa den extremt intressanta debatten i sydis om integration.
Det faktum att Fredrik Ekelund skäller sina kritiker för politiskt korrekta skulle visserligen kunna leda till (med goda skäl) att man vägrar läsa på rent trots. Men även om jag tycker att just Ekelund uttrycker just den sortens skånska arbetarromantiska skitsnackarmentalitet som som PM skrev om häromsistens (jag är född i Malmö, jag får säga sånt) är diskussionen som helhet mycket läsvärd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Expressens kulturchef Per Svensson tyckte tydligen inte alls det var intressant att diskutera frågan, eftersom det var Fredrik Ekelund som initierat debatten. Synd att han inte kan hålla isär sak och person.
När det gäller den intellektuella vänstern (i den här debatten manifesterat av Ekelund och Mankell) och deras patroniserande syn på invandrare och omvärlden så kommer man osökt att tänka på Lars von Triers Dogville. För alla som inte var totalt förblindade av sitt amerika hat så var det uppenbart att Dogville inte hade någonting med USA att göra utan det var ett inlägg i den danska invandringsdebatten och deras syn på invandrare.
Lite samma sak kan man skönja i Ekelund och Mankells kommentarer. Invandrare och omvärlden är intressant så länge Ekelund och Mankell får visa sin storsinthet och sitt godahjärta. typ "men jag var ju för moskén" Men när omvärlden blir ett hot, när sne ögon och svartskallar i Indien och Kina tar kranen och varvsindustrin då är det inte lika roligt länge. Då är det en "strävsam arbetarklass" som inte längre kan arbeta skyddat bakom gigantiska tullmurar samtidigt som de klappar sig för bröstet och säger, gud vad bra vi är som kan bygga sånt här, låt oss skicka lite bistånd till tredjevärlden.
Är den strävsamma arbetarklassen monster? Tja, vad tycker Ekelund och Mankell om att Byggnadsfacket tvingar svarthåriga svenskar att köra hem och hämta sitt pass för att bevisa att de har tillstånd att arbeta i Sverige. Kanske är Ekelund för poltiskt korrekt för att komma med kritik mot den skånska arbetarklassen.
Socialdemokratin fostrade en självgod arbetarklass som trodde att det var deras samhälle, deras laglydighet som gav dom den unika välfärden. När det i själva verket var ett av kriget sönderslaget Europa, och ett Asien sönderslaget av kolonialismen samt kommunismen. Nu har saker och ting förändrats. Svensk export är inte lika unik länge och Ekelunds granne är arbetslös. Då skiftar vänstern färg från röd till brun.
Återigen; det kan vara bra, åtminstone av en kulturchef, att kunna hålla isär sak och person.
Skicka en kommentar