tisdag, oktober 03, 2006
Förresten
verkar Per Gudmundsson vara tillbaka. Han slutade ju blogga innan alla andra började och börjar nu igen när de andra slutat (eller nåt), men allting talar ändå för ett varmt välkomnande. Även om jag själv snart kräks på den allmänna antiintellektuella bloggpolitiseringen. Valet är över, ni kan sluta med slagorden. (För C, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga annars om dina analyser av mina ords existens. Tror du verkligen själv på det där?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ah förlåt
mena nåt, mena kanske inte det som jag skrev.
Din blogg kan delas upp i flera skikt. I stora drag:
1. Känslor - det var så det börja, det var väldigt bra.
2. Medietips - du har hjälpt många
3. recept. - ser gott ut
4 politik - åsikter - liberala sådana
så en liten del stämmer väl, får man inte ens vara bitter längre över valets utgång?
Skisamma, jag har personliga problem och antagligen kör en klassisk projektion.
tar bort skiten, kan ändå aldrig stå för en åsikt, finns ingen sannig i det, är min åsikt.
Klart man får vara bitter. Jag citerar min vän den kloke hr Krohnman:
"Sist & minst: en del liberaler i bloggosfären har gjort sig putslustiga över att Ali Esbati deklarerat att det är okey för vänsterpeps att unna sig att vara lite bittra ett tag. Jag fattar nada. Vad är problemet? Har inte de liberala krafterna i Sverige haft bitterhet som ett stående inslag under fruktansvärt lång tid?"
Men jag vet inte vad jag har med det att göra. Det är lite samma gräl som jag och K hade i somras. Jag har inga gruppmässiga lojaliteter och vill inte buntas ihop med folk bara för att vi föredrar samma regeringsalternativ.
Å andra sidan har jag kanske bidragit till att vissa (den lilla gruppen bloggläsare, typ...) ser att människor kan vara höger och ändå inte vara onda. På så sätt har jag kanske dragit mitt strå till maktskiftet, ha.
Skicka en kommentar