tisdag, oktober 24, 2006

Inte bara för att vi är kvinnor

Dolly kommer till Stockholm! Det går knappt att begripa. Dolly gör, för första gången sedan 70-talet, en Europaturné och den 16 mars kommer hon till Globen. Frågan om jag kommer vara där kan bevaras med den där Dolly-vitsen om hur man sover när man har stora tuttar men också med det distinkta svar K skickade på min fråga om hon skulle med: "Ja!"

Ibland känner jag att mänskligheten kan delas upp i dem som förstår Dollys storhet och dem som inte gör det. Förstår man hennes musikaliska geni, hennes kamp mot strukturerna, hennes sprudlande intelligens, eller gör man det inte. Okej, om man inte gillar country (vilket å andra sidan också är klart tveksamt) men de som börjar fnittra, de som drar bröst- och blondinvitsar, de som börjar prata om Dollyland (och inte ser charmen) de är faktiskt hopplöst förtappade. För mig är Dolly en feministisk symbol bortom klassföraktet, bortom den vidriga uppdelningen av kvinnor i bra och dåliga, på en gång inne i och upplösande patriarkatets bojor. Och så sjunger hon som en ängel.

Det var förresten när K skrev det här som jag blev ohjälpligt hopplöst kär. Aldrig tidigare hade jag hört någon annan än jag själv säga den här sortens saker, aldrig hade någon annan använt mina älsklingscitat, aldrig hade någon annan uttryckt samma vrede mot naturligheten.

Vi gillar den här låten också båda två. Inte bara för att vi är kvinnor.

18 kommentarer:

Jonas Morian sa...

Den här är min favorit :-)

P sa...

Dolly är ett geni. Och nuförtiden springer man ju ganska ofta på folk som har insett det, vilket aldrig hände för bara några år sen. Det är i alla fall mitt intryck.

eff sa...

Jag har svårt att förstå hur någon inte kan gilla Dolly.

Daniel sa...

Dolly Parton är lite som Mauro Scocco. Helt värdelös tills man faktiskt lyssnar.

Fredrik Fischer sa...

Isobel: Du vet väl för resten om att "9 to 5" håller på att bli musikal? Dolly är i högsta grad inblandad. Mer finns att läsa här.

Daniel: Vad beträffar Mauro Scocco är väl förhållandet snarare det omvända. Helt underbar tills man börjar lyssna...

Katrine Kielos sa...

och man måste ju bara nämna att 9 to 5 tillkom som ett projekt för att hjälpa yrkesarbetande kvinnor att organisera sig fackligt. det är så nära ett kvinnligt svar på fackföreiningsrock som man kan komma...bokstavligt

och ja naturligtvis är "just because I'm a woman" fantastisk, men jag har å andra sidan aldrig förstått hur hon kunde skriva låten till sin man och ändå stanna hos honom. hade en man som jag var tillsammans med sett ner mig på mig pågrund av att jag har en sexualitet så hade jag dragit illa kvickt. det har ju hänt ett par gånger om man säger så...

nyckfull.net sa...

åh jag vill! men idag var jag tvungen att sno pengar från sparkontot för att ha råd att äta resten av veckan. buhu.

på tal om bröst:
http://www.nyckfull.net/article.php?articleID=67

Roberto sa...

Katrine: är det inte en ganska naturlightetsfascistisk inställning att kräva att en artists liv ska stämma glasklart överens med roller och paroller från vissa låtar artisten har gjort? Ungefär som om man skulle säga att "My Generation" eller "Rebel Rebel" är kassa låtar därför att Roger Daltrey och David Bowie inte dog i en närstrid med polis på en rockkonsert vid 28 års ålder?

En del i fackföreningsrörelsen i USA var nog minst sagt tveksamma till "9 To 5" för övrigt. Här är ett inlägg från feministiska film/mediatidskriften Jump Cut som mosar rullens anspråk på att utgöra ett statement för kvinnlig eller facklig kamp:

http://www.ejumpcut.org/archive/onlinessays/JC24-25folder/9to5.html

Det utesluter ju inte att man gillar Dolly som artist, eller beundrar hennes guts.

Destiny sa...

Är det en ironi jag missar nu igen när du skriver Dollyland och inte Dollywood? Eller har hon ett Dollyland också?

Ett tips inför konsertuppladdningen: Dolly, Emmylou Harris och Linda Ronstadt fuktar världens ögon i klassikern Trio från 1987. Jag upptäckte den inte förrän 1992, men bättre sent än aldrig.

http://www.amazon.com/Trio-Dolly-Parton/dp/B000002LAC

Anonym sa...

Bra skrivet, Isobel. Men, som vanligt,så kommer då det här snacket om den patriarkala strukturen... Är du aldrig självkritisk? Funderar du aldrig över VAR du har lärt dig, "trimmat in" det där snacket? Har du gått en kurs hos Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg?!
Kan man inte bara lyssna på Dolly Parton och gilla henne? Otroligt att en "insändare" har ont av att Dolly är gift och är kvar hos sin man.
Hälsningar Doften av viol.

Katrine Kielos sa...

Roberto,

du har rätt om att det är en konstig och orättvis grej att folk ska leva som de sjunger. men jag kan inte låta bli att undra då hon ju har pratat om den låten kopplat till sitt äktenskap ett par gånger.

tack för artikeltips

anonym,

vad är så "otroligt" med mitt lilla inlägg ovan?

Isobel sa...

Jag håller såklart helt med om 9 to 5. Däremot är mitt allmänna intryck att Dollys man varit tydligt förstående genom åren inför hennes behov av frihet och oberoende, även om jag inte visste att hon sagt att Just because I'm a woman riktar sig till honom.

Jag är nu ägare till två biljetter....

Therese E sa...

Åh, vi har också fått tag på biljetter! Det ska bli helt lovely, det är nästan så att jag inte tror att man KAN se Dolly på riktigt. Men nu ska jag det. Det bästa att se fram emot på länge. Nu ska jag lyssna på "But you know I love you". Kram.

Malena sa...

Exakt! Jag instämmer helt med texten. Dolly fattar inte hur en kvinna ska vara, och det struntar hon i. Det är nog hon och Francesco Totti för mig. Man blir inte större idol än så.

pontus sa...

Vad, vad? Whut? Är det feministiskt nu att inte vara naturlig på grund av att det är 'naturligt' män vill ha?

Shit, det är ju skitsvårt att vara feminist ju. Jag hänger aldrig med i dessa svängarna.

Redaktörn sa...

Missa inte heller ”Just Because I'm a Woman: The Songs of Dolly Parton”, en mycket bra hyllningsplatta med bland andra Alison Krauss, Emmylou Harris och Kasey Chambers. Vederstyggligt omslag dock.
De kanske inte plockar så höga feministpoäng, men det går inte att komma ifrån att ”Coat of many colors”, ”I will always love you” och ”My Tennesse mountain home” är fantastiska låtar.

Dolly Partons karriär och musik är på sätt och vis rätt typisk för countrygenren med sin blandning av genialitet och stolpskott, högt och lågt, trams och talang. Själv tycker jag nog att Trio-plattorna med Linda Ronstadt och Emmylou Harris är det mest helgjutna hon gjort.

När jag ändå tar upp utrymme här på bloggen vill jag passa på att påminna om några andra fantastiska kvinnor i countryn: Loretta Lynn, Patsy Cline, Tammy Wynette, Kelly Willis, Alison Krauss, Patty Loveless, Gillian Welch, Gretchen Wilson, Kitty Wells, Lucinda Williams, Allison Moorer…

Vi ses i Globen!

Anna sa...

Jag kan knappt bärga mig!!! Jag kan inte påminna mig om att jag har längtat så efter en konsert någonsin.

Rollx sa...

Oj !. Här har vi några Dolly Parton fans. Känns lite ovanligt. Har personligen blott bristfälliga kunskaper om henne. Vet bara om att hon är tungt bestyckad, och sjunger country.