Jag ser mer och mer Cecilia Stegö Chilòs usla problemhantering som en personlig förolämpning. Det hade varit så lätt (förhållandevis i alla fall) att ursäkta sig och samtidigt få en vettig debatt om licenssystemet och public service. Och jag tror fortfarande att hon hade varit en bra person att driva igenom de kvalitetshöjande förändringar i den senare som jag (och hon) tror är nödvändiga.
Men icke då. Lögner och undanflykter och slingrighet har i stället gjort det helt omöjligt att ens prata om förändringar i public service utan att det ses i ett ljus av futtigt, girigt pubertaltrots.
Nu tror jag att hon avgår. På något annat sätt kan man inte tolka den inställda debatten hos publicistklubben.
Därmed blir också den ideologiska konflikt som hade kunnat leda till intressanta och givande (och förstås upprörda) samtal ett misstag på samma sjaskiga nivå som överklasstanter som får djursholmsvillor i studentpresent av pappa och ändå varken har råd att betala vita barnflickor eller fastighetsskatt för sommarhuset.
Det är verkligt sorgligt, och ingen annans fel än hennes eget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men rösta tillbaka socialdemokraterna då.
Ja, det är pinsamt. Pinsammast av allt är att hon sa att hon "glömt" betala licencen. I 16 år. Hade haft mycket mer förtroende för henne om stått för varför hon lät bli att betala, men att hon nu ändrat åsikt, eller nåt.
Jag förstår om du känner dig besviken, Isobel, men jag är glad att hon avgått nu. Tänk om det väsentliga i sammanhanget inte alls är de misstag hon har gjort utan snarare hennes övertro på sig själv? Tänk om det är så att hon helt enkelt inte har förstått vad public service innebär för kvalitén? Tänk om hon, trots att hon efter vad jag förstår är mycket duktig, helt enkelt har en övertro på sig själv? En övertro som kan verka lockande för den som möter henne. Tankarna går ju mycket snabbare om man inte behöver tänka efter ordentligt.
Men det här tycker du nog är oförskämt. Det är dock inte meningen. Men för mig representerar Timbro just detta. Människor med en sorglig övertro på sig själva. Det ger handlingskraft i vissa situationer och är jättebra då, men för långsiktig styrning? Nej tack. Då behövs helt annat tänkande tror jag.
Som vi säger i Sverige: word.
En personlig förolämpning var ordet.
Skicka en kommentar