Jag vågar inte säga något om i kväll. Vi är alldeles för avslappnade, enades vi om på lunchen, jag och Wiman. Han biter på naglarna. Jag försöker skriva ledare. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att kännas i 87e minuten när T & T leder med 3-0 mot ett demoraliserat Paraguay och Theo Walcott chippar in ett ledningsmål för de rödvita. Nej, jag vill inte vara demoraliserande. Bara påminna om att det inte alls är klart än. Fan. Jag vet knappt hur jag ska våga titta. Vi hade förresten fel laguppställning i tidningen för andra gången på kort tid. Pinsamt. Förlusten av Olof Lundh sved. Förlusten av Christian "Tofsen" Wilhelmsson svider inte riktigt lika mycket.
Andra observationer: Fernando Torres kommer att vinna skytteligan. Älskade Raúl fick göra mål. Fabrégas kommer bli en av världens allra största. Det tyder på oerhörd moral att enträget fortsätta spela, vackert och metodiskt, när man ligger under i mer än 70 minuter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag vågar inte heller titta tror jag. jag pallar liksom inte att vara adrenalinhög i två timmar. iih.
Arigo Sacchi, italiensk förbundskapten, lär ha sagt:
– Av alla oviktiga saker är fotboll den viktigaste.
Vilken universell sanning!
MC
Är det verkligen i år som Spanien slår till med råsoppen och tystar kritikerna? Jag vet inte ännu men det var viktigt att Raul fick göra mål. Särskilt då han inte har gjort en bra fotbollsmatch på 4 år. Det som talar för dem är att de kan dra på sig hur många gula kort de vill. Bänken dryper av europas bästa mittfältare.
Ja, hur är det med Olof Lundh egentligen? Slutade han, eller fick han kicken?
Skicka en kommentar