Det är lika bra att jag säger det. Den som vill ha initierade intressanta kommentarer om allt det där som händer i Tyskland får söka sig till annat håll. Själv är jag så trött på alla ord att jag knappt lyckats få igång entusiasmen över själva spelet. Jag vill inte egentligen bidra med fler.
Fast jag ljuger förstås. Jag är entusiastisk och jag kommer att skriva. Men inte i dag. Inte om det här. Inget kan sägas som inte redan har sagts. För som min gode vän Krohnman skulle ha sagt, det gick ju sådär.
On a happier note så är dödens grupp så nära den lilla döden man kan komma i fotboll (okej, det där var en fotbollsmetafor i nära nog Ernst Brunner-klass, men jag kunde inte låta bli och jag såg åtminstone själv hur fånigt det lät).
I Argentina blev Aimar inbytt med 6 minuter kvar att spela. Till skillnad från när Kim blir inbytt i 77e säger det en hel del om kvaliteten på den argentinska truppen. Och Robben och van Persie och hela Elfenbenskusten och Serbien också förresten. Man baxnar. Man ryser. Min tacksamhet över att det faktiskt spelas så vidunderlig fotboll gör att fiaskot i går känns lite mer uthärdligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha,
ja, det lustiga är att du inte var ensam med budskapet. Efter slutsignalen fick jag inte mindre än sju sms med samma innehåll - "det gick sådär".
Beklagar att jag inte var på humör att svara, men nog lättade det allt upp stundens allvar en smula.
Nja, så illa var inte de blågulas spel. Problemet var att de flesta hade för höga förväntningar. Vi på Kulturbloggen hade en mer realistisk utgångspunkt och vi blev positivt överraskade.
RS
kulturbloggen.com
Fundera över det här: Lagerbäck kan vara en reinkarnation av Stalin. Lagerbäck föddes 1948. 5 år senare dog Stalin. Det finns de som säger att själen föds vid 5 års ålder. Stalin övertog Lagerbäcks kropp då.
Tänk också på hur Lagerbäck kuppade sig fram till förbundskaptensposten. Först åkte han snålskjuts på att vara mysfarbror Söderbergs kompis och blev biträdande förbundskapten. Sen upphöjdes han till en av två huvudansvariga. Sen avgick mysfarbrorn, och plötsligt var det självklart att Lagerbäck skulle ta över.
Här kan det vara på sin plats att komma ihåg hur Stalin manövrerade sig fram till posten som Sovjetunionens högsta höns. Aldrig någonsin med något medlemsmandat, alltid genom slug taktik, alltid på ett underligt sätt utan att någon gillade honom. Han manövrerade bort Trotskij, och plötsligt stod han bara där och efterträdde Lenin (kanske inte någon mysfarbror, men vem har sagt att analogier måste vara perfekta?) med sin elaka terrorregim.
Och nu: Lagerbäcks jonglerande med sanningen. Det är rent ut sagt Orwells "new speak". En usel handlingsförlamning blir till "fantastiskt match". Han är galen. Han är Stalin.
Skicka en kommentar