Som jag älskar den här känslan av att ha läst något eller hört något som berör mig på djupet och där hela mitt inre rör sig i oregelbundna vågor utan att ännu ha bestämt sig för var allting vill hamna. När man blir omskakad men inte vet. När världen förändrats en liten liten aning och man står inför nya öppningar och inte vet vilken man vill gå in genom. Den där osäkerheten är underbar.
Så känner jag inför Andrea Dworkin-texten som Katrine översatt. Jag vet inte. jag känner massor av saker och tänker ännu fler, men ännu en stund är ingenting fastslaget eller bestämt. Jag återkommer när jag tänkt ett tag. Läs texten själva så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken infernalisk smörja. Ganska uppenbart varför Dworkin aldrig översatts till svenska. Ytterligare en kvinnlig favoritbloggare som straffar ut sig? Vi får väl vänta tills något är "fastslaget eller bestämt"...
Öh? Den texten var något av det värsta skräp jag sett på mycket länge. Törs knappt ens tänka på vilka patetiska puttar - som uppenbarligen helt ersatt kritiskt tänkande med bräkande tillbedjan o självhat - som utgjorde hennes auditorium där. Hu!
Kontrastera dyngan med tex den uppvisning i retorik signerad RFK som Katrine lade upp i närheten på sin blogg...som att hylla Barca och Grimsås på samma dag. Typ. Obegripligt.
Notera att detta är kommentar #3. Så intressant är det att en förment liberal person hamnar i trans över en radikalfeministisk snorloska...
Vilken feg hyllning till skyarna. Full av beröm. Full av brasklappar.
/Jonas
Skicka en kommentar