"Polisanmäl mig nu Gör det, gör det nu! Gör det nu! Lika snabbt som du gör det så ska jag döda dig och din familj! Och din jävla äckliga horunge till man som du har.
Har du fattat det? Jag kommer klippa till din jävla snubbe och få tolv års fängelse, har du fattat det? Du ska få med mig att göra, jag bara säger det, punkt slut. Du ska få ett sånt helvete med mig, jag bara säger det!
Du har inte haft något helvete, du ska få ett helvete med mig! Varje gång jag ser din kille ska jag slänga fem-sex killar på honom, slå sönder bitar, bara så att du vet det! Du kan gå och polisanmäla och göra det. Gör det nu om du vill, det är ord mot ord."
Om man hotar sin förra fru, hennes familj och hennes nye man till livet anser rättsstaten Sverige att man ska betala 7000 kronor i böter.
Om man delar med sig av filmen Rånarna anser rättsstaten Sverige att man ska betala mer än dubbelt så mycket, eller 16000 kronor i böter.
Fildelning av en enda film är alltså ett mer än dubbelt så allvarligt brott som dödshot och övergrepp i rättssak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Stor komik att det är högre straffvärde på att dela med sig av en kriminalfilm än att hota någon till livet i verkligheten.
Apropå fildelning så skulle man barA önska att så många som möjligt ropade "I am Spartacus! - No, I am Spartacus!" (den som sett scenen i Kubricks film förstår nog)
Jag tror han fick högre böter, för att han hade den usla smaken att fildela just filmen Rånarna.
Ja det är ju onekligen jävligt märkligt.
Emilio Ingrosso får betala 100 dagsböter. Fildelaren får betala 80 dagsböter.
Emilio fick alltså ett STRÄNGARE straff än fildelaren. Däremot har han väldigt låg redovisad inkomst, så själva dagsboten blev lägre. Emilios bot hamnade på 70 kr, totalt 7 000 kr. Fildelarens bot hamnade på 200kr, totalt 16 000 kr.
Visst, jag tycker också att det är fel att det i absoluta belopp blir mer pengar för fildelaren. Han ska inte straffas alls, för det han gjort borde inte vara brottsligt. Men om ni fortfarande tycker att fildelning ska vara brottsligt så är det dagsbotsystemet ni ska ge er på.
Observera också att dagsböterna tillfaller staten. Ingen ersättning betalas ut till de vars rättigheter kränkts av fildelaren. Den summan skulle bli så löjligt låg i en civilrättslig prövning att de inte orkar besvära sig med det.
Tack för informationen tor skude. Man hade ju hoppats att en journalist som Isobel hade kollat upp det där innan hon bloggade.
.............Det finns inga vettiga proportioner hur som haver. Ingrosso uppfattade det ju som att det han gjort var OK, en familjeangelägenhet, och att domstolen förstod honom men gav honom ett litet rapp på fingrarna för syns skull. Andra som är som han tog troligen domen som en signal att det inte är så farligt att skrika lite. Så det var en usel dom både som påföljd och i preventivt syfte och som prejudikat.
Det handlar väl lite om vad som värderas i vårt samhälle, vilka som har inflytande och sätter agendan. Fildelning hotar en betydande näring, filmindustrin. Medan hot och misshandel bara drabbar den enskilde.
helt sjukt, är det någon som vet ungefär hur många som hittils dömts för fildelning?
Alltså, Isobel är en alldeles utmärkt person. Men hon är ju inte den sortens journalist som sitter och gräver, kollar fakta och utför oglamorösa nyhetsjobb.
Hon är opinionsbildare, en del av the chattering classes, skriver med känsla och inlevelse. Ofta gillar jag det hon gör, men jag kan bli lite matt av hennes tendens att övergå till blåbärsmuffinstrams när det börjar hetta till och hon inte orkar ta ställning. Till exempel i fildelningsfrågan..
Göteborgaren var den tredje eller fjärde personen hitills att dömas för fildelning i Sverige, så vitt jag vet.
Här började jag skriva en kommentar om hur jävla trött jag är på anonyma idiotiska kommentarer och om hur den som inte uppfattat mina ställningstaganden i fildelningsfrågan antingen torde vara imbecill eller ha svårt med läskunnigheten.
Men jag orkar inte. Så jag säger som förut. Det här är min verkstad. Jag bestämmer vad som står här. Jag är intresserad av mat, politik, fotboll, smink, smetig soulmusik och en hel del till. Om man tycker att det är obehagligt är det bara att sluta läsa.
Det här var alltså inte riktat till mina snälla läsare. I kommentarstråden under inlägget om min nya yttrandefrihetsrubrik kan man läsa mer om vad jag tycker om upphovsrätt.
Och människor som tycker att blåbärsscones är "trams" (för det var scones och inte muffins) är jag verkligen inte intresserade av att ha som läsare. Det finns få saker som är mindre tramsigt.
Okej, nu är jag inte lika arg längre.
Jag ser mig inte som journalist utan som skribent. Syftet med det här inlägget var att väcka opinion, inte att ge en så heltäckande beskrivning som möjligt av verkligheten.
Och jag vet att dagsbotsantalet var lite högre i fallet Ingrosso-Wahlgren (det står ju rätt tydligt i de artiklar jag länkade till) men att han av någon anledning inte antogs ha nära nog några inkomster alls.
Men slutresultaten blir ändå detta, att böterna för att fildela en (dålig) våldsfilm är mer än dubbelt så höga som böterna för att själv bete sig som om man var med i en. Det säger något om systemet. Och det får resultat i förtroendet för rättssystemet.
Ingrosso-fallet är dessutom intressant p g a komponenten övergrepp i rättssak - det är ett brott mot staten och mot rättssamhället och sådana brukar anses extra allvarliga (alltså att han specifikt hotade henne med våld om hon polisanmälde honom). Men alltså inte allvarligare än fildelning av Rånarna...
Partier vi vill se i Riksdagen efter valet: fucking Ny Diktatur, för att ställa sake i ordning.
Våld och våldshoten drabbar bara enskilda. Sossestaten ser bara kollektiv. Eller som Palme med flera sa "allmännytta går före egennytta".
Fildelning däremot drabbar de som är kapitalstarka nog att i en icke avlägsen framtid anställa före detta justitieministrar och deras vänner till att mot en astronomisk lön göra vadhellst de kan få lust till.
Skicka en kommentar