Jag har inte givit några lästips på ett tag, men helgens tidningar var faktiskt fulla av fina texter:
Göran Greider om syréner.
Jens-Christian Brandt om livet som tysk.
Per Svensson om vikten att inte gå ner sig i det reaktionära träsket i kampen mot fascism och islamism.
PS 1.Jag hade en text själv också, men den tänker jag inte ens länka till. Den var nämligen inget vidare. Visst, faktainnehållet var väl vettigt, men stilistiskt dötrist. Så är det tyvärr ibland när man måste skriva varje dag. Jag försöker att inte hata mig själv för det. Det går sådär.
PS 2. Jag hatar att det bara var män som skrev de där bra texterna. Det är kanske inte mitt fel, men jag hatar det ändå. Läs Natalia också förresten, som kommer ut som centerpartist. Jag lovar, hon är verkligen förvånad!
PS 3. Det är verkligen sant att Torbjörn Fälldin var het på de där bilderna. Han och Napoleon är centerns posterboys.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Först Dworkin och nu Greider? Vad 17 är med dig, Isobel? ;)
Jo, jag vet. Man får inte tycka att folk är intressanta om man inte håller med dem i varje stavelse. Och verkligen inte om man knappt håller med dem alls. Hur skulle det se ut om folk gick omkring och var, tja, intellektuellt nyfikna? Fast jag gillar iofs syréner.
isobel:
det där är jag också så trött på! det brukar också vara så att om man inte jämt säger att t.ex choklad är jättegott utan smakar på något o säger "det här smakar choklad" säger någon annan "vadådå?".
så fort man sätter något i ett sammanhang där det inte omedelbart är skitbra så är man anti och klagar.
syrener mår man nog bara bra av att läsa om!
För att återvända till en bekant: Karolina Lassbos berättelse om hur hon ville styla upp midsommarfesten i det lånade sommarhuset där hon skulle fira tillsammans med sina kompisar (det tycks ha varit efter första året på universitetet) men, ve och förbannelse, blev överkörd av gänget som ville ha ett mer avslanppnat midsommarfirande utan linnedukar. riggad placering och silverbestick (postat på hennes blogg för någon vecka sen) är ofrivilligt stor komik. Huvudpersonen framstår som en besserwisser-festmamma, som inte kan med att hennes polare inte vill ha linnedukar till jordgubbar och potatis, eller om det nu är flintastek (det hade ju blivit nerkört med fläckar på studs?). Och i slutändan fattar man ju att även en "fin och uppstyrd" fest är en ursäkt för att få bli rejält gladpackad. Yeah.
Skicka en kommentar