En fråga till Niclas Berggren

Jag har en fråga till Niclas Berggren. Hur kan det stämma med din forskning att Kalle Palmås inte tog sig in på miljöpartiets lista till Europaparlamentet när han ställde upp med en sån här bild?

några snabba innan jag springer till dagis

Det här var inte särskilt bra Lisa! Julia skriver bra om varför (och Elin gör en illustrativ hjärndelningsmanöver genom att skriva ut en kommunikationstråd). Själv hatar jag dessutom själva ordet flickvänsmaterial, som manar fram bilden av den anpassningsbara, underordnade, hon som ger av sin kärlekskraft utan att bråka. Den fräscha tjejen, om ni minns den gamla posten.

Det här var däremot fantastiskt bra, Rasmus! (Apropå hjärndelning finns det få andra som jag gillar att dela med lika mycket som med Rasmus.)

"Reproduktionsmedlen har hamnat i akut konflikt med de lagstadgade reproduktionsförhållandena." Det är vackert.

Trötta parodier, nu uppdaterat (så roligt ska vi inte ha det)

Jag har inte hört skivan (och medger att jag är svag för gamla, dvs unge, Thåström) men visst är det roligt att en platta som av recensenten beskrivs som "trötta parodier på Ulf Lundell" inte går att spela på en dator?

Uppdatering: Enligt två kommentatorer går det utmärkt att spela skivan i dator och rippa den. Eftersom jag bara gick på SvD-recensentens ord backar jag såklart.

Jag är inte hatad på Flashback

Satt hemma hos en kompis i natt och pratade om folk som hatar och blir hatade och han gick in och sökte på Flashback på mig och vi insåg att det 1) inte fanns någon specifik tråd om mig 2) de inlägg som refererade till mig huvudsakligen var positiva.

Betyder det här att jag gjort något fel?

Antisemitisk pirathatare på Nyheter24

Rasmus Fleischer började nysta lite i en journalist på Nyheter24 efter att ha utsatts för ett fumligt intervjuförsök, med efterföljande underliga artikel. Han upptäckte dels att journalisten, Ehsan Fadakar, bedriver ett privat krig mot The Pirate Bay på sin blogg, dels att han uppenbarligen är öppen antisemit. Det förra må väl vara hänt, men det borde kanske framgå i en länk eller nåt när Fadakar skriver många av tidningens artiklar om piratfrågan, det senare är i allmänhet rätt obehagligt. Känner Nyheter24s redaktionsledning till det här och tycker de att det är okej?

Twittersjukan och remix

Jag inser att jag allt oftare bara tweetar om sånt jag vill tipsa om i stället för att skriva här. I själva verket känns bloggen alltmer som gammelblogg mot twitters nya. Men ni måste läsa Grovt Initiativ-Gustavs roliga take på Pär Ström. jag håller såklart med huvudsakligen om hans tillägg, men framförallt älskar jag idén. Tag en bok, remixa den efter eget huvud, publicera igen.

PK om piratismen

Nästa måndag ska jag prata upphovsrätt och internets och sånt på publicistklubben. Vore fint om ni kom dit.

Gamla medier, nya tankar

Det här gör mig glad. Ödmjukheten, öppenheten, de rimliga besluten. Självfallet kunde Jan Helin ha kommit fram till det alldeles själv också, men som läsare ger det faktiskt något mer att få följa med direkt i den etiska diskussion som såklart alltid (eller, åtminstone oftast) pågår på redaktioner. Förresten vill jag passa på att säga att jag inte menar något självklart pejorativt med begreppet "gammelmedia". Det är en beskrivande term bara.

En annan som begriper saker är Emanuel Karlsten på Dagen. Jag tvittrade apropå det här tidigare i veckan om att missionärer alltid fattat smitta, men det var ingen som begrep min fyndighet. Jag är lite för inne på memer och smittor just nu kanske.

Årets kvinnor och en flodhäst

Jag delar alltså utmärkelsen till årets kvinna hos Nyheter 24 med bland andra Monkan och finaste Lisa Magnusson (och en för mig okänd skridskoprinsessa). Jag skulle möjligen ta det på något större allvar om jag inte kände halva redaktionen (men tack Aaron, Eric, Gustav och Aaron II) och skulle också möjligen glädjas mer om de inte illustrerat med en bild på mig när jag är på smällen och ser ut som en söt och otroligt glad flodhäst. Det har sina sidor att ha medverkat på tusentals pressbilder under sista trimestern, they do come back and haunt you.

Det skulle i och för sig kanske vara ett sätt att mota den arge kommentatorn som menade att jag for med osanning i Lisa Bjurwald-klass eftersom han tyckte att jag såg mycket smalare, blondare och glittrigare ut på bloggbilden än i verkligheten, där han hävdade sig ha sett mig. Jag skulle kunna ha en 90-pannors gravid-bild här och sen när alla träffar mig blir de bara: "du är ju smal och inte på smällen och har inte två decimeter breda fötter!"
Man bara: "Ja och nej och nej." Win-win.

Min hjärna är din

Dagens text (och ja, jag inser att jag måste börja skriva om nåt annat än internet snart)

Ännu mer apropå internets

I den där filmen nedan som ni kanske inte orkade kolla på eftersom den är 55 minuter lång (även om jag lovar att den är värd det) talar en professor i antropologi om det grundläggande skifte i mänskligt beteende som uppkommit genom internet, och specifikt genom youtube. Om hur anonymitetet på internet kombinerad med de stora avstånden visserligen ger utrymme för hat och ilska, men också för en sanningsenlighet i det mänskliga samspelet som tidigare bara varit de allra närmaste förunnat. Just för att vi kan se människor utan att stirra på dem, för att vi kan känna gemenskap utan krav, kan vi också visa upp oss som hela människor även för främlingar.

Jag var helt uppfylld av den filmen i går, av glädjen, hoppfullheten i den.

Och så läser jag i dag hos bästa Lisa om en spya från Peter Fröberg Idling och så blir jag så trött igen. Någon anonym arg kommentator (som förhoppningsvis får tillfredsställelse av att visa hela sin personlighet) sade att det i dag var löjligt att påstå att det fanns folk som var emot internet "i vidare mening". Tyvärr inte så löjligt, va?

Uppburen författare goes Anakata

Thomas Engström blir väldigt roligt arg i dagens Fokus.

En liten förklaring för er som inte förstår vår kärlek till internets

Läs C-M Edenborg och Mats Kolmisoppi om kulturpolitik.

Misslyckad ideolog

Jag ser att jag blivit utnämnd till internets-ideolog och även om jag såklart är mycket rörd och tacksam, så känns det onekligen lite överdrivet.

Läs däremot prof Ferrada-Nolis intressanta inlägg om vad vi borde ha pratat om mer när vi försvarat oss mot anklagelserna om pr-regi. Jag erkänner mig skyldig. Men det kommer mer när jag har mer tid.

Det där med fakta

Magnus uppmärksammar oss på dagens Lisa Bjurwald. Jag måste säga att jag begriper att DN tycker illa om internet.

Det här kallar jag forskning!

Det finns forskning och det finns forskning.

Medhjälp till brott

Apropå dessa dagars diskussion om det legala ansvaret för att tillhandahålla teknologi som möjliggör brott på internet har Eric Rosén uppmärksammat något i Malmö. Blir vägverket straffskyldiga nu?

Men sluta vara så dum då

Jag har precis upptäckt de pinsamma texterna Dagens medias egen Bob Woodward skrivit om bl a mig (och lite om internet även om han visst inte förstår att internet består av länkar och då är det ju lite svårt att diskutera). Han är nu senast arg på Louise för att hon "idiotförklarat" honom. Well Rolf, du har inte övervägt att mota den sortens angrepp genom att helt enkelt sluta vara en idiot?

Den stora konspirationen

Jag har funderat vidare på DN:s låtsasscoop i går om att FRA-motståndet blott skulle vara regisserat av en handfull pr-konsulter. Dels förstås för att tidningen skriver en av de mest idiotiska ledare jag sett i dag, helt baserad på uppgifter som i fler fall redan i går avslöjades som felaktiga. Men det hade ju krävts att man läste bloggar för att upptäcka det, och det gör ju inte DN. (min favorit är annars den upprörda anklagelsen om att bloggare "länkar bland annat till varandras sidor")

Men, helt bortsett från mitt förakt för Dagens Nyheter, så frågar jag mig i likhet med Niclas och hemliga morsan vad som ligger bakom alltsammans. Fast jag menar nu artikeln. För det enda omedelbara resultatet av "granskningen" är ju att FRA-motståndet flammar upp igen. Vi återupptäcker varför vi tycker så innerligt illa om Fredrick Federley. Vi enas, samlas, osv.

Vem har att förlora och vinna på det? Tja, en uppenbar förlorare är ju regeringen, som precis fått finfina siffror i opinionen och som faktiskt ändå tagit sig igenom den värsta hatstormen från sina egna grästoppar. Vid insikten om att alternativet var Lars Ohly som finansminister var det ganska många allianssympatisörer som kände att vi nog får Bodström-samhället oavsett vilket och då kan vi ju ändå välja det i övrigt minst dåliga. Men FRA-eländet (och datalagringsdirektiv, och Ipred, och Ipred2 och Acta) sitter ju där som en tagg. Och man behöver inte ruska särskilt mycket på den för att man åter ska känna locktonerna från Maria Wetterstrand, eller för all del piratpartiet eller sofflocket. Själv känner jag ju för första gången någonsin viss entusiasm för att rösta i valet till Europaparlamentet och nej, det kommer inte att bli på ett riksdagsparti.

I sammanhanget kan man alltså inte låta bli att notera att journalisten som i DN låtsas som att FRA-upproret bara var en pr-fejk är gift med Pär Nuder.

Tillägg: Jag hade alltså inte direkt glömt att jag ogillar Federley, jag hade mera glömt att han fanns.

Offrades Gömda-Mia för Lizas skull?

Läs Monica Antonsson i Aftonbladet! Jag måste erkänna att jag faktiskt inte tänkt på Aftonbladets stora Mia-intervjuer på det sättet, men ställd inför teorin är den skrämmande sannolik.

Bonniers regisserar försvaret för The Pirate Bay

Ja, om det i den här texten finns täckning för DN:s förstasidesrubrik "Pr-byråer regisserade FRA-uppror", då stämmer rubriken på det här blogginlägget också. För jag tjänar ju pengar på att arbeta för Bonnier-ägda publikationer vilket gör att jag kan ägna tid åt att försöka försvara internet. (Här måste jag förresten länka till finaste Rasmus och raraste Kalle, som säger snälla saker om mina försök. Slemmiga ryggdunkningar, som Kalle uttryckte det. Jag är om det inte framgår mycket mallig över berömet.) Och det är ju precis vad exempelvis Henrik Alexandersson gjort, tjänat pengar på att jobba med pr och ägnat sin fritid åt att driva opinion mot bl a FRA.

Jag har ingen aning om det är så att vissa personer inom antifrapismen faktiskt fick betalt för att driva frågan, Henrik antyder ju att det skulle vara så, eller vilka de fick betalt av, men som någon som skrivit om frågan sedan Mikael Odenberg lämnade det första lagförslaget till riksdagen i mars 2007 (mitt första blogginlägg om FRA kom 20e mars) och sedan dess visserligen ibland fått betalt för FRA-kritiska artiklar men definitivt inte för bloggandet så känns anklagelsen om pr-regi lätt malplacerad.

Mest av allt påminner DN-granskningen om Håkan Roswalls desperata försök att hitta en enda ansvarig, en enda Han Som Bestämmer, bakom TPB. De kan helt enkelt inte begripa det organiska, vildvuxna, oreglerade. Någon måste ha regisserat den perfekta stormen. Som sagt, de begriper inte internet. Långsiktigt är det mer deras problem än vårt, men just i detta nu är jag djupt oroad över vad deras oförståelse kan få för konsekvenser.

Läs också Johanna, Mary, Emma, Amanda. (Ojdå, var det inte integritetsrörelsen som var extremt mansdominerad? Eller hur Per Wirtén?)

Internet är hotat

I kväll var jag med i Kulturnyheterna och de klippte visserligen bort allting jag sade utom en mening, men det var en bra mening. Det var ett bra inslag över huvud taget, faktiskt.

My man Omar

En detaljanmärkning bara: är det Kristoffer Viita eller Expressens kulturredaktion som inte vet att tevehistoriens hårdaste bög heter Omar Little och inget annat?

Uppdatering: Uppenbarligen ingen av dem. Nu känner jag verkligen med Kristoffer. Vilket snöpligt pinsamt jobbigt slarvfel.

Livsstil. Smaka på ordet bara. Livsstil. I de två ynka stavelserna finns så mycket sorglig samtidssanning att man bara vill kräkas.

I dag Ipred

Ok, är nu med i FB-Författar-gruppen igen. Vilket sweet Peter Sunde visst också blivit. Just i dag känns det som författare dock viktigast att uttrycka sin kompletta avsky inför Ipred-lagen som alltså röstas igenom inom en kvart eller så. Kanske lägger någon enstaka allians-ledamot ner sin röst, men det spelar ju ingen roll nu när socialdemokraterna också visat att för dem är kapitalet viktigare än människorna. Att det samtidigt känns allt mer orealistiskt att det kan bli fällande dom i tingsrätten gör att det känns lite bättre, men bara lite.

Dagens kvinnoförakt (2)

För en dryg vecka sedan blev jag uppringd av någon på p3 som ville att jag skulle säga något om den extrema mansdominansen i piratrörelsen. Jag förklarade snällt att jag inte såg någon sådan, att flera av de mest lästa nätopinionsbildarna i frågan var kvinnor (som Emma, Johanna, Anna, Mary och kanske rent av jag själv om än utifrån) men att de könsskillnader som fanns nog mest handlade om kvardröjande könsmönster i förhållningssätt till teknik. Jag märkte att hon blev sur och hon försökte få mig att säga något som passade bättre in i hennes idé. När det misslyckade fick jag tydligt känslan att hon skulle ringa vidare och hitta någon som kunde leverera rätt svar.

Hon hade uppenbarligen kunnat ringa Per Wirtén, som i dagens kanske konstigaste text, förklarar:

1) Att the pirate bay nu förlorar all sympati eftersom de har skatteskulder, en av dem är anklagad för narkotikabrott och de inte står upp för någon politik i rättssalen.

2) Att hela piratrörelsen bara är män som speglar sig i varandra.

Jag förstår att man som ledarskribent måste komma på någon ny vinkel på alla möjliga och omöjliga ämnen varje dag, och om man inte är särskilt insatt i sakfrågan blir det ofta något svepande, krystat (jag vet, jag har gjort det själv). Jag tycker ju också att kopplingen till Lundström är tveksam och har skrivit om det. Däremot ser jag inte drogbruk som något i sig moraliskt diskvalificerande, och det har Arena inte heller gjort tidigare.

Men det verkligt konstiga att inte Wirtén reflekterar över varför de åtalade inte vill uttala sig om sina politiska grunder (alldeles bortsett då från att det är konstigt att de blir tillfrågade om dem). De är rädda för att deras politiska uppfattningar ska inverka menligt på domen. Det i sig är otroligt problematiskt. Uppsåtskriteriet innebär alltså möjligen (det vet vi ännu inte) att det är värre att länka till upphovsrättsskyddat material om man personligen är tveksam till upphovsrättens utformning än om man inte bryr sig utan bara gör det för att det är kul. Uppenbarligen anser åklagarsidan det i alla fall, annars skulle de ju inte ägna så mycket tid åt att fråga om de åtalades politiska värderingar.

Om vi för över det till andra olagligheter på nätet och länkar till dem skulle alltså någon som Charlotte i större utsträckning riskera åtal för en länk till en escortsida (jag vet att det inte är olagligt att sälja sex, men om länkar i sig själva kan vara olagliga kan det säkert räknas som koppleri), för att hon uttryckt sig politiskt kritiskt om sexköpslagen, än om en sexköpsmotståndare lägger upp samma länk. Om någon som är kritisk till den svenska narkotikapolitiken lägger ut en länk till en sajt där man säljer hampafrön är det olagligt, medan om någon som arbetar för det narkotikafria samhället lägger ut samma länk så är det lagligt. Vill vi ha ett rättssystem där det är den åtalades politiska åskådning som avgör om dennes handlingar är brottsliga eller inte? När ren informationsspridning är olaglig om den går i linje med spridarens egna värderingar, men laglig om den inte gör det. (Jag vet att vi redan har hatbrott, och jag är tveksam till det på liknande grunder, men där kan man åtminstone argumentera för att det i sig utgör en större kränkning att utsättas för misshandel med ex homohatisk inriktning än för misshandel i största allmänhet, vilket rimligen inte är fallet med länkar till eventuellt upphovsrättsskyddat material. Om nu inte upphovsrättsindustrin anser sig kränkt i sig av att det finns människor som vill förändra upphovsrätten. Det senare ska vi iofs inte vara helt säkra på.)

Sedan över till det där gnället om killar och deras datorer. Sant är förstås att det finns gubbslem på nätet såväl som överallt annars. Eller finns och finns, det bildas och återbildas hela tiden. Men om man följer samtalen kring just upphovsrätt, integritet, kopiering, fildelning, så är de ju faktiskt mindre enkönade än mycket annat. Och de närvarande kvinnorna är inte alibin (se förra bloggposten) utan tvärtom centrala aktörer. När något så viktigt kommenteras så slängigt som hos Wirtén blir resultatet ett förminskande av de kvinnor som faktiskt håller på med frågan. Alldeles bortsett från att det får honom att framstå som lika oinsatt och i grunden ointresserad som han förmodligen är.

Dagens kvinnoförakt (1)

Vid vilken styrkefördelning slutar man att vara ett alibi? Detta apropå en icke nätutlagd kolumn i SvD som beskriver Newsmill-trion som två bonniersredaktörer och ett feministiskt alibi. Eftersom i alla fall PM Nilsson också är feminist, så är alltså alibina i så fall allra minst i majoritet 2 mot 3.

Nu syftar förmodligen skribenten på att Karin Eder Ekman är kvinna men kallar det av oklar anledning feminist. Men även där blir det intressant. Man är alltså ett alibi om man är en av tre. Krävs det helt lika könsfördelning för att ingen ska vara alibi? Eller måste man per definition tillhöra en majoritetsgrupp för att slippa den förminskande stämpeln?

(I övrigt hade artikeln vissa poänger, men var framförallt förvirrad.)

Tradition och fasan

Till att börja med får jag medge att jag läste fel. Jag trodde att det var redaktören för tidningen Tradition och fasan som skrev. Det riktiga namnet är dock nästan ännu roligare. Bortsett från detta, finns det inte ett grundläggande problem i den här texten? Om nu kungaätter förs vidare endast av män, hade inte ett kronprinsessbröllop inneburit slutet för ätten Bernadotte helt oavsett vem Victoria gifte sig med? Om hon nu inte hittat en annan Bernadotte att slå sig ihop med, alltså.

Dagens Magnusson

I dag tipsar Lisa om forumet Fuck my life där man kan läsa om folk som (förhoppningsvis) har det ännu värre. Som kvinnan som skrev: "Today, I was doing a strip tease for my husband. He asked me to stop"

Hjälp mig

Jag vill ha en sån fin sajt som Linton har! Jag frågade om det här för flera år sedan och ett antal personer erbjöd sig att hjälpa mig, men killen som jag sedan träffade och kom överrens med föll ifrån av vad jag gissar vad omänsklig arbetsbelastning och sedan blev det inget. Hur gör jag, vem ska jag prata med? Maila om ni vill till isobelh@hotmail.com.

Apropå det där med pengar

Dagens citat kommer från Lisa:

"Tag en journalist, halvera begåvningen, dubbla lönen och vips har du en copywriter."

vaxproblematik

En fundering apropå Thereses vackra blogghuvud, hur gjorde de viktorianska (eller antika, eller renässansditon) kvinnorna med könshåret? Parallellt till hur det i dagens debatt emellanåt anses naturligt att ha det kvar (och emellanåt att ta bort det) måste ju den tidens kvinnor ha levt under en hård press från det estetiserade samhället att, förutom att skaffa sådär vackra runda bröst, åtminstone inte visa något hår.

Ännu en person helt utan intellektuell stringens

Ja, jag har också varit med i gruppen "Författare" på Facebook. Jag har länge tänkt gå ur eftersom man hela tiden spammades med diverse triviala upplysningar och kommunikationsförsök, men inte orkat förrän häromdagen när jag som medlem av gruppledaren Carina Rydberg uppmanades att bidra både till Monique Wadsteds slutplädering i TPB-målet och som demonstranter utanför tingsrätten. Det borde jag förstås inte ha gjort. I stället borde jag gjort som Dennis, som enkelt grävde fram vad Rydberg tidigare sagt om fildelning:

"Den som känner mig vet att jag inte är en vän av det faktum att upphovsmän på detta sätt förlorar en del av sin inkomst. Trots detta har jag ändå ett konto på Pirate Bay. Varför?

Därför att jag vill se filmer som inte längre går att hyra, inte heller att köpa via nätet. Jag vill läsa böcker som inte längre är i tryck, och som på eBay betingar ett pris på 750… engelska pund…!

Av den anledningen vill jag att Pirate Bay ska finnas kvar."

Och ändå vill hon alltså att personerna bakom ska dömas till fängelse.

Läs mer hos ProjO, som fått tag på grävresultatet och hos Sam Sundberg som i sin tur republicerat ProjO's scoop.

Stort larm: ingenting har hänt!

Svenska Dagbladet tycks fortfarande inte begripa att själva idén med fri abort är att den är just fri, att man får göra den av vilken anledning man vill, utan att försvara sitt beslut inför socialministrar eller mediedomstolar. Dagens upprörda artikel om hur norska kvinnor kan åka till Sverige för att abortera foster av "fel" kön pryds dessutom av en bisarr detalj:

" I Sverige finns speciella avdelningar för internationella patienter vid Sahlgrenska, Uppsala och Malmö sjukhus. Inget av de sjukhus som SvD varit i kontakt med säger att de tagit emot norska eller danska kvinnor för abort, men enligt uppgifter från Akademiska sjukhuset i Uppsala är det fritt fram för en norska att beställa tid för abort – om hon betalar de cirka 10000 kronor som behandlingen kostar"

Man larmar alltså om något som aldrig ens har hänt. Men bara det faktum att det skulle kunna hända att en norsk kvinna vänder sig till den svenska sjukvården för att avsluta en graviditet av vad som journalisterna anser är "fel" skäl är tillräckligt för moralpanik. Härligt.

Ja för byråkraternas skull

Läs Henrik Alexandersson om det demokratiska underskottet i EU. Eller som jag frågade i går kring det där internationella juryvalet i melfesten - ska man se det som när Margot Wallström ger irländarna en andra chans att rösta rätt?

mer om internets

Jag vet att detta är astråkiga bloggposter, men i dag skriver jag om de där internets igen. Och artikeln är faktiskt inte lika trist.

It takes one to know one

Begår åklagaren alltså upphovsrättsintrång för att försöka bevisa, ja inte upphovsrättsintrång men väl en skeptisk inställning till upphovsrättsindustrin. Vad det nu skulle spela för roll rent rättsligt. Det är ett hemskt bra exempel på att om TPB nu anses olagligt så måste nästan hela internet också vara det.

yo (excuse me miss)

Men WTF, girl? Det är sånt här som gör att man misströstar på mänskligheten. Det påminner mig om en kompis kompis som hade en kille som spöade henne för en massa år sen och som vid ett tillfälle blev tillsopad med en stekpanna. Hennes reaktion: "Men det var ju bara en teflonpanna." Jo, hade det varit gjutjärn hade du förstås lämnat honom. Om du inte dött först, alltså.

Min största invändning

Alltså det här med Carl Lundström, är det ändå inte lite suspekt? Helt bortsett från den övriga politiken. Jag skulle aldrig ha velat ta emot pengar av någon som också finansierade nationaldemokraterna. Jag säger inte att det gör att de bör dömas förstås, eller att det påverkar min syn på fildelning eller kopiering, men det är ganska konstigt.

Fri abort betyder faktiskt att man får välja själv

Läs kloke Mattias Svensson. Den fria aborten betyder faktiskt att det är helt upp till enskilda kvinnan varför hon vill avsluta en tidig graviditet. Att jag personligen må ha svårt att begripa just denna anledning påverkar inte den saken, och det bör heller inte göra det. Andra kanske inte förstår varför någon vill abortera för att de är för unga, för gamla eller redan har lagom många barn. Det spelar inte heller någon roll. Man får bestämma själv. Det är liksom det hela frågan handlar om. Läkare som inte indirekt vill medverka till eventuella abortbeslut får nog välja att jobba någon annanstans än inom fosterdiagnostiken.

Förklara för en femåring

Vi tittar på vad som kan vara Teletubbies version av konflikten kring The Pirate Bay. Tinky Winky stoppar ner de andra teletubbiesarnas sånger i sin röda väska. Po sjunger vad jag tror är "tubby tubby tubby tubby Po" och så hamnar sången i väskan. Det är lite oklart hur det ska fortsätta dock. Kommer Tinky Winky stämma skiten ur Po nu om hon fortsätter sjunga eftersom han har lagt hennes sång i sin väska och alltså äger den? Eller är det Po som stämmer Tinky för att han laddar ner hennes sång till sin väska? Eller är tubbyland ett utopia där man begripit värdet av att dela kultur och information med varandra?

Det här twitter dårå

Jag använder mest twitter som en kombination av statusraden i facebook och en kollektiv, offentlig chatt med folk jag redan känner. Jag tror kanske inte att det ska gå ut hit till bloggen mer, det är ytterst osäkert hur intressant det är för omvärlden. Ändå har jag redan sjukt många som följer mig, folk som jag inte alls känner. Vill de verkligen läsa om att jag har tränat eller att jag och Sanna Rayman pratar om nagellack eller att jag varit på TPB-pressis? Tveksamt.

Scen från frukostbordet

Lille S pekar på tidningen och säger: "pappa!"
Jag: "Nej, det är inte pappa, det är Anders Björk."
Lille S igen: "Pappa!"
Jag: "När du var bebis var du rätt lik Anders Björk. En dag som denna känns det lite mindre jobbigt än det gjorde då."

Spektaklet har börjat

Jag har ju bevars egna repliker hos Rasmus, men också en grej i tidningen i dag om en framtid som faktiskt kan hända (även om jag nog tyvärr inte egentligen tror att det kan bli så bra).

Ligga eller baka

Bella för den gamla diskussionen om man kan vara både smart och slampig vidare till det nya motsatsparet att ligga runt vs. att baka.

Bortsett från det är det (och bortsett från att jag inte sett någon av de nämnda tv-serierna på sådär fem år och alltså kan ha missat eventuella utvecklingar i karaktärerna) lite spännande med någon som föredrar att efterlikna en av den moderna tvdramats mest uttalat neurotiska karaktärer framför en av få vuxna kvinnor med en till synes hälsosam och bejakande syn på sin sexualitet.

The stakes are high

I Ipred2 vill man såvitt jag begriper med bl a näringsförbud och rättslig upplösning av verksamheten, samt förstås böter och förverkande av verktyg och medier som använts kunna bestraffa "anstiftan till uppsåtligt upphovsrättsintrång".

Betyder det att exempelvis Expressen kommer kunna beläggas med näringsförbud och upplösning om jag på ledarsidan propagerar för fildelning?

“TILL SALU: VAPEN, KNARK OCH BARNPORR - VIA DATOR"

Läs Billys fantastiska berättelse om hur medierna beskrev internets barndom.

Välkommen till sekten

Enligt upphovsrättslobbyns advokat Monique Wadsted i DN imorse förstår alla vanliga tonåringar att fildelning är olagligt och att det inte kommer pågå för alltid. "det finns en liten sekt av så kallade kopimister runt The Pirate Bay däremot inte någon ideologisk rörelse med bred förankring bland svenska ungdomar."

Att läsa de uttalandena efter gårdagens Fores-seminarium om vem som tjänar på gratis kultur på nätet är extra overkligt. Där var ju nämligen alla panelister och som jag uppfattade det de flesta åhörare djupt eniga om motsatsen. Och det handlade trots allt om både kulturjournalister, musiker, akademiker, riksdagsledamöter och annat löst folk. Men vi kanske var den där lilla sekten, vad vet jag. Eller också syftar Wadsted på att den ideologiska rörelsen mest finns bland oss som inte längre är ungdomar.

Just detta blir allt mer underligt. Som jag skrev i min Expressen-krönika i förra veckan så blir enigheten bland intellektuella bedömare allt tydligare kring att det vi kan kalla immaterialrättssamhället har fler nackdelar än fördelar.

Om vi ska hålla oss i anslutning till rättegången mot The Pirate Bay så är fildelning för majoriteten tonåringar fullkomligt oproblematiskt. Det är möjligt att de, som Wadsted säger, inser att den är olaglig. Det är den ju, det kan man inte argumentera kring (till skillnad från om det som The Pirate Bay gör är olagligt, det är inte alls klart än). Som Eric Schüldt sade igår om sin lillebror så ser de däremot musik på nätet som radio. Dvs de reflekterar lika lite över att det är konstigt att det är gratis eller om del vore fel att utnyttja det som vi lite äldre gör när vi slår på p3. Det bara finns. Det är över huvud taget inte en fråga om moral eller omoral. Det är inte en slump att KDU nu i veckan som sista politiska ungdomsförbund gått ut och stött en legalisering av fildelningen.

Än så länge struntar politikerna i detta, sannolikt för att så många av de berörda ännu inte får rösta, men för eller senare kommer det att märkas. Man kommer att inse, som Fredrik Reinfeldt sade redan i förra valrörelsen, att det är rätt dumt att kriminalsiera en hel generation. Nu har han ju inte bara bidragit till det utan kommer också att ge såväl privata intressen som polisen närmast oinskränkta möjligheter att jaga denna kriminaliserade generation, men jag vet inte hur länge det fungerar rent politiskt. Och jag vet verkligen inte hur allvarliga problem för demokratin som kan skapas på vägen.

Åter dock till oss sekteristiska kopimister. Vi lever i dag i ett samhälle där den förhärskande tanken tycks vara att idéer mår bäst av att låsas in i separata boxar tillgängliga endast för inlåsaren själv. (jag säger inte idéskaparen här eftersom det i ex vetenskapliga sammanhang inte alls alltid bara är en person/ett forskningslag som gjort den upptäckt som senare dock patenteras av en enda. Patenten fungera där som ett hinder för vissa människor att använda sig av sina egna idéer.) Bara så anses man kunna främja kreativitet, genom allt längre patenttider på allt mindre upptäckter, genom allt längre upphovsrätter.

Men jakten efter patent gör att allt färre negativa resultat alls publiceras, eftersom man inte vill bjuda konkurrenterna på den informationen. Det leder i sin tur till oändligt slöseri med resurser eftersom samma forskning upprepas i olika forskarlag, olika företag som sedan döljer resultaten för varandra. De som betalar slutnotan är i allmänhet världens skattebetalare (eller försäkringstagare). Någon gång måste vi våga ställa oss frågan om vad vi vinner på detta system som är tillräckligt för att väga upp de uppenbara nackdelarna.

Läs också Christopher Kullenberg om kopimisekten.

I samma anda, men mer kring hoten mot vår demokrati som kommer i spåren av upphovsrättsindustrins kamp, kan man läsa den här kloka s-motionen.

Teknisk fråga

Hur får man in sitt twitterflöde på bloggen? Jag hittar ingen widget i blogger?

Iso med extra bacon

Dagens Magnusson!

"Verkligen tråkigt att prinsessan Madeleine visat sig feströka, förresten.

Fast kanske inte så förvånande om man tänker efter? Undersökningar visar ju entydigt att den typiska rökaren är just en ung kvinna som går på socialbidrag."

Jag skäms

Ibland känns det lite för äckligt att jobba åt en tidning som tycker att en rimlig politikbevakning går ut på att förfasa sig över att anställda på regeringskansliet kollat på porr.

Vänta nu lite

Det här är lite besvärligt. Peter Sunde påstår, utan att ange källor, att Stockholms tingsrätt sållar bland de medier som vill närvara vid rättegången mot The Pirate Bay: "De får gå igenom en form av säkerhetskontroll för att TR vill vara säkra på att media inte har “en koppling till rörelsen” (som de själv säger)".

Detta motsägs på tingsrättens hemsida där man säger: "Media tilldelas platser allteftersom man anmäler sig. Tingsrätten gör ingen bedömning som innebär att någon skulle uteslutas."

Om Sunde har belägg är detta förstås en otrolig skandal. Vem är "de" som "själva säger" att media inte får ha koppling till piratrörelsen? Vem sades det till? Jag måste veta mer innan jag kan säga någonting alls. Det vore ytterst olyckligt om detta spreds som en sanning om en bias hos domstolen innan det här retts ut.

Uppdatering: Det tycks ha retts ut, och det är alltså INTE så att tingsrätten försökt neka tillträde för medier med eventuell koppling till piratrörelsen.

Goda grannar

Jag vet inte om jag kan bo kvar där jag bor längre. Jag älskar min lägenhet, som köptes sista helgen innan marknaden föll och som därför sannolikt förlorat en fjärdedel minst av sitt värde sedan dess, men jag vet inte om det går nu när mina grannar uppenbarligen tror att jag slår mitt barn eller åtminstone är en usel mor.

Jag vet knappt var jag ska börja. Med att han snart är två och gallskriker vid varje motgång, om det nu är att gröten inte kommer upp på skeden som han vill på morgonen, eller när han itvingas overall eller när han inte hittar rätt duplobit i lådan? För att inte tala om när han tvingas gå och lägga sig eller inte släpps in till toaletten för att någon därinne vill vara ifred. Vår gullunge ger oss kort sagt en skrikfest nästan varje dag. Inte hela tiden förstås, men då och då, regelbundet återkommande. Det är ju jobbigt, men jag trodde uppriktigt att det var så för alla föräldrar.

I dag satt han och hojtade över hur dåligt det gick att äta gräddfil med händerna och vägrade prova sked när han plötsligt tog hela tallriken och i vredesmod kastade på golvet. Och ja, han åt på porslinstallrik eftersom han skriker än värre över förödmjukelsen att äta på gemena plasttallrikar. Jag vrålade tillbaka och hade porslinsskärvor över hela golvet ihop med diverse gräddfilsindränkta livsmedel och en gallskrikande unge när det ringer på dörren. Där står en granne. "Vi hör skrik." Eh, jo. "Vi är oroliga." Hon ser bister ut. "Vi ville kolla så att det inte var något allvarligt." Nja, eh, jag gestikulerar mot röran och den nu bedårande tyste sonen som tycker att det hänt något spännande. Det är inte förrän jag stängt dörren igen som jag insett att hon tror att jag slagit honom. Det finns väl ingen annan anledning att ringa på hos en granne för att deras småbarn skriker.

Nyss gick jag så, med slutligen sovande barn, över till dem för att reda ut saken. Jag kan ju inte låta henne tro att vi är barnmisshandlare. "Det kommer att kännas bättre efteråt" sa S. Tji fick han. Och jag. För där var samma bistra miner fortfarande. "Vi har ju hört honom skrika förut." Ja. "Vi har hört dig skrika också." Men herregud. Ja. Det är sant. Jag skriker ibland när jag blir arg. Ingenstans kändes det som att hon insåg att hon tagit fel, att det här var en utryckning för säkerhets skull men där man rett ut saker och det är ju bättre att kolla än inte kolla, utan ansiktsutrycket, orden, allting, skvallrar om att barn som mår bra skriker inte så mycket som ditt och riktiga föräldrar skriker inte på sina barn (eller på någon annan).

Jag vet uppriktigt inte vad jag ska göra. Jag visste inte vad jag skulle säga heller. Kanske har hon rätt. Jag vet inte hur starka röstresurser barn i allmänhet har och hur ofta och intensivt de använder dem. Jag är övertygad om att min son är lycklig men kanske skulle han skrika mindre om han var ännu lyckligare, och förresten kan man ju aldrig veta. Och det där med att vara en mamma och ändå ha häftigt humör var en av mina värsta farhågor innan jag fick barn, kan man bli arg som mamma, får man visa det, skadar man sitt barn genom att visa både goda och dåliga känslor? Efter väldigt mycket grubblande kom jag fram till att man nog inte gjorde det så länge man var noga med att visa otroligt mycket kärlek också, men det är uppenbarligen inte en åsikt som delas av alla.

Vad ska jag göra? Just nu känns det som att grannen sannolikt anmäler oss till socialen imorgon när hon hör oss ta på lille S overallen. Eller redan när han misslyckas med gröten. Om hon hade stått utanför och lyssnat på några av de mer minnesvärda grälen från den vedervärdiga vintern 2005 hade vi nog haft påhälsning för länge sedan.

Man måste antingen vara liberal eller korkad?

Var inte den här texten något av det konstigaste man läst? Man måste vara antingen konservativ eller socialdemokrat (vilket beskrivs som liberal - alltså den amerikanska beteckningen.) För att, ja, det vet jag inte. Inte Roland heller. Men i USA brukar det ju för all del vara så. Är det någon som begrep hur han menade, egentligen? Alldeles bortsett från att den inledande stumpen om de psykologiska faktorerna bakom konservatism och liberalism torde tyda på att liberaler tänker medan konservativa föredrar lycklig ignorans.

Jag ser förresten att Johan Norberg förnekar att han spökskrivit RPM:s text som politisk satir så nu kan en möjlig förklaringsmodell i alla fall räknas bort.

Själv är jag förstås inte alls särskilt negativ till den amerikanska liberalismen (se ex posten nedan om en, eh, lite mer intressant och stringent politisk analys än den RPM bjuder) men det här handlar ju om att RPM förklarar att mer klassisk liberalism är en psykologisk och politisk anomali. Typ. För det var väl det han gjorde? Jag vet faktiskt inte ens.

Helgbokslut

Snor, ont i halsen, missad homecoming-fest för finaste P (se "snor" och "ont i halsen"), omläsning av Revolutionary Road (Boken är såklart fortfarande briljant även om filmen tyvärr är lite för snygg för att gripa tag ordentligt. Kate är magiskt desperat, och Leo är millimeterprecist misslyckad, men man tänker tyvärr för mycket på att de är Kate och Leo snarare än April och Frank.), releasekalas för Protokoll (riktigt skojig etikettbok för den påtvingat normala samtiden även om de konstiga författarna blir ilsket röda i ansiktet om man säger ordet etikett i samband med deras bok. Jag vet inte vad de själva anser att det är för genre.), genuint bisarr hemmafest som kallades inflyttningsfest fast personen ifråga bott där i minst fyra år och där folk pratade om mens, opera och otrohet och minst två var obalanserat nyskilda, dock ej vad jag förstod från varann, sedan mer snor och mer ont i halsen (när man tror att det är över och går på bisarra hemmafester kommer det såklart tillbaka) och till sist ett långt och synbarligen uppriktigt förlåt-mail från en person som för sådär fyra år sedan gjorde mig mer illa än jag tror att någon annan någonsin har gjort och som jag inte pratat med sedan dess. Jaha. En helg alltså.

Upphovsrätt och -fel

I dag skriver jag om problemen med immaterialrättssamhället.

Ja, när är jag egentligen redo?

Nyss kollade jag på knuff om någon skrivit om mig på sistone. Det var en del grejer, men självfallet fastnade jag för den här bloggposten:

"Idag väntar jag på provsvaret. Provsvaret som ska tala om när Isobel är redo för parning."

Apropå den där olagliga fildelningen

Det här tycker jag är hemskt roligt. Sydsvenskan har lagt upp lördagens stora reportage om upphovsrätt på The Pirate Bay.

The first cut is the deepest, eller en patetisk stump om att växa upp i hockeysverige

Jag har feber och en text att skriva och ett barn som inte vill sova. Om jag skulle välja tre saker ur luften att kombinera så skulle jag inte välja dessa. Kanske två av dem, men inte tre. Helst inte två heller, faktiskt. Helst inte ens en. Utom att ha en text att skriva då. Det är bra. Om man inte har feber eller en övertrött unge.

Jag lever ett konstigt liv just nu. Alla jag träffar tycks vara mer eller mindre deprimerade och själv väntar jag febrigt (just nu alltså i dubbel betydelse) på vad min förläggare ska säga om första utkastet på nästa roman. Vi åt lunch i höstas när jag hade total skrivkramp och hatade romanen och ville kasta den och hon ville läsa men jag inte vågade och då sade hon det trösterika att det värsta som kunde hända väl var att hon tyckte att jag borde arbeta om det jag hade skrivit. Så är det ju nu också, förstås. Det är en ynnest att ha en förläggare. Ändå, en klump som skaver mot nedersta revbenen. En annan längst bak i halsen. Den senare har dock förmodligen med min sjukdom att göra.

Jag läser intressanta och ledsamma saker hos Elin och Julia och inser att nästan alla smarta heta tjejer verkar ha haft samma upplevelse av bristande attraktionskraft i tonåren. I Elins kommentarer har jag berättat om det blogginlägg jag har liggande i ämnet, men som jag inte vågar publicera. Jag vill ju rätt gärna vara någon som inte längre bryr mig om att killar i Ludvika i början av 90-talet tyckte att jag var uttalat osnygg. Att växa upp i Ludvika var som att vara med i ett helt eget Flicka-projekt. Smart eller snygg, smart eller snygg. Jag var ju bevars rätt begåvad och rätt intellektuell och hade inte ens vett att dölja det. Jag försökte dölja det ibland och leka att jag kunde välja att vara snygg i stället. Det gick sådär. De mest minnesvärda insatserna inkluderade några hyfsat misslyckade hempermanenter och låtsat engagemang för hockeykillarnas rinkträning. Så jävla Fucking Åmål. Och ändå sågs man som ett seriöst oliggbart, ohångelbart smartass. Det tär en del på en att ha den upplevelsen från sina mest desperat hormonstinna tonår.

Och ändå vill jag ju vara en sådan som Louise eller Sanna, som uppriktigt ifrågasätter att "det värsta som kan hända en kvinna är ju att vara ful?" En vuxen kvinna som fattat hur fånigt det är att hänga upp sig på sånt. Men det är jag ju inte.

Om någon skulle säga att jag var dum i huvudet skulle jag se det som ett tecken på att vederbörande var dum i huvudet och rycka på axlarna, om någon skulle säga att jag var ful och tjock skulle jag se det som sanningar och bli ledsen.

Jag vet att folk hatar mig när jag säger sånt här. De tror att det är koketteri. Att jag trålar efter komplimanger. Tro mig, om det ändå vore så väl. Det är ju mycket löjligare än så. Men det blir bättre, det blir det. I dag tror jag t ex inte spontant att folk skämtar om de säger att jag är het. Det är alltid ett steg åt rätt håll. Det händer för all del också att jag känner mig åtråvärd själv. Jag skulle så aldrig ha skrivit det här om jag inte haft feber.

Keep blogging like it's 2005

I dag har tre personer sökt sig hit för att hitta information om "snygga mediemän". En har sökt efter "Johannes Forssberg". Om sökningarna hör ihop så har den sökande rätt bra koll. Jag kanske annars borde göra en lista. Sweet Johannes skulle självklart vara med. (I går sökte någon på "Andreas Malm + porr". Något dylikt har jag dock, till skillnad från heta mediekillar, såvitt jag vet aldrig skrivit om.)

Så knäcker vi knarket!

Peter Santesson-Wilson har lösningen.

Dagens mysterium

Det här är helt jävla vrickat! Kan någon förklara för mig varför folk som kallar sig liberaler, eller tja, åtminstone inte såvitt jag vet kallar sig rasister, tycker att det är dåligt att lära sig matte på arabiska, om man nu råkar kunna arabiska så bra att man därför lär sig matten bättre så än om man hade lärt sig den på något annat språk (svenska), medan man tycker att det är helt okej att exempelvis lära sig matte på engelska, trots att man inte kan engelska tillräckligt bra för att då lära sig den lika bra som om man hade lärt sig det på ett annat språk (svenska)?

Förresten

En annan anledning till att jag gillar Lisa Magnusson, bortsett från att hon är smart och rolig och gillar mig och så, är att vi är lite lika. Hon är yngre och sötare och helt säkert smalare, men ändå. Det finns nånting där. Det är som att ha en sjukt rolig lillasyster som man inte känner. Jag har visserligen redan en lillasyster (som alltså också är, tja, yngre och sötare och smalare än jag) men hon bor så långt borta och förresten så delar hon inte riktigt min nazifadderbarnshumor, så jag ser Lisa som ett komplement.

Jag älskar Quetzala Blanco (2)!

Läs och gråt igen!

Jag älskar Lisa Magnusson!

Läs och gråt!

En dag i livet för en mediehora

I går var jag med i det kanske allra konstigaste teveprogram någonsin. Och då har jag ändå både kommenterat Fredrik Strages bröstvårtor i Studio Virtanen och suttit knäpptyst i en hel timme i mitt livs första teveframträdande i programmet Speciellt.

Ändå detta, en off-stage bedårande men ohyggligt okoncentrerad och nervös Andreas Kleerup som sade samma sak minst fyra gånger, en musiker från Hammerfall som sade att man minsann inte behöver droger för att vara konstnär och exemplifierade med sig själv, en Birgitta Stenberg som obekymrat ville att hasch skulle säljas på Apoteket (en uppfattning som inte är alls lika vansinnig som det kan tyckas, förstås), en till synes fjortonårig konstskolestudent som upprördes av att konstnärer sågs som "lallande knarkare", två tanter som på frågan om "Vad tycker ni om det här?" svarade "Det är hemskt!" "Vadå? "Knarket förstås!", en reggea-man som förnekade att det fanns en koppling mellan cannabis och den musik-genren, en konstnärstjej som sade att folk faktiskt förväntar sig något sinnesutvidgande av konst och är det då så konstigt om de som förväntas tillverka detta sinnesutvidgande ur intet försöker få hjälp på traven, och Katarina Wennstam som sade att man kan lämna på dagis och jobba på dagtid och ändå skapa litteratur.

The literary giant also known as Kokainförfattaren skulle ha varit där, men hoppade av. Själv åkte jag alltså till Göteborg för detta. Det var, kan man säga, ett rätt tveksamt beslut, även om jag tror att jag sade en del kloka saker som ingen annan skulle ha sagt i min frånvaro.

Till sist ett privat meddelande till Lisa Magnusson: Jag gillar dig också. Let's do that wine-thing nån dag.

Det är nog inte bara drogerna som gjort att kokainförfattaren skrivit bättre böcker än Johanne Hildebrandt.

Obs! Inbjudan är personlig. Obs!

Rubriken ovan utgör sista meningen i den inbjudan till releasefest för ett omgjort Axess Magasin som nyss anlände i brevinkastet. Jag inser att den personliga inbjudan är till mig. Den är dock inte så personlig att inbjudarna kan stava till mitt namn.

Mer om knarket

I dag skriver jag om varför man inte kan stoppa missbruk med polisinsatser.

Knarkförfattaren talar ut

Det här är stor journalistik.

Karl Palmås superstar, eller varför jag slutade oroa mig och lärde mig älska sociologer

Den som är det allra minsta intresserad av avancerad politisk/filosofisk/sociologisk analys läser förstås redan den briljante Karl Palmås blogg. Där, snarare än hos skribenter med ett mer entydigt politiskt engagemang, kan man läsa de verkligt intressanta och djupt politiska tankarna om samtiden och framtiden. Nu har han skrivit lite om liberalismens två sidor, alltså inte socialliberalism mot nyliberalism utan snarare Locke-liberalismen mot Hume-liberalismen.

Som någon som alltid, från min nyliberala barndom till min nuvarande position i högerflanken av Arena-vänstern, varit på Hume-sidan av den konflikten har jag dock svårt att se vilka problem l-ordet, eller liberalism-etiketten egentligen innebär. Såvitt jag begriper är exempelvis Alexander Bards Liberati i sina delar ett projekt för en Hume-liberalism, och det till och med delvis inom Folkpartiet. "Hume-smittan", med Palmås ord, har möjligen en gynnsammare miljö än någonsin tidigare i Sverige.

Lejonkungen

Igår hade jag förresten en artikel om Obama där jag kallade honom President McDreamy. Jag önskar bara att de hade illustrerat med den där magrutebilden.

KB har inte heller fattat

Apropå att Liza Marklund hävdar att det borde ha stått klart att Gömda var en "dokumentär" roman hela tiden har jag blivit uppmärksammad på hur Kungliga Biblioteket klassificerar den:

Lz
Vnamb

Alltså under biografier och faktaböcker om kvinnomisshandel. Inte under skönlitteratur. Det är en liten detalj, men dock.

Två intressanta texter om Gömda

Här görs det en intressant parallell mellan Liza Marklunds för grov misshandel dömda agent och "mannen med de svarta ögonen".

Här skriver Åsa Linderborg om en vinkel som jag tyvärr inte hade plats för i min krönika, nämligen om hur Marklund i Gömda konsekvent gjort Mia till ett bättre offer. Ett offer ska vara oskyldigt, medelklassigt, intelligent. Inte en sexuellt lössläppt underbegåvad socialbidragsentreprenör. Jag säger inte att det är Marklunds fel att den idén finns, men hon väljer att anamma den för att framhäva Mias offerstatus, på samma sätt som hon framhäver förövarens annorlundaskap, hans muslimska tro och våldsamma arabiska vänner för att göra honom till en mer perfekt skurk. De görs till de andra, medan Mias nye man, som i verkligheten var chilenare, görs till den gode mannen, norrlänningen Anders.

Jag vill också påpeka att jag inte har det minsta emot att fiktion är fiktion. Jag tycker illa om den här autencitetskulten där en bra bok anses sämre om innehållet inte hänt på riktigt. Men det är inte det det här handlar om. Det handlar om att man påstått att det är sant när det inte är det. Det handlar om att man offrat människor, framförallt barnen, för att storyn blev bättre så. Det är det obehagliga.

Det är verkligen 2005! (och en otroligt bra artikel)

Jag återupptäckte fina Therese E i kommentarerna här nere och upptäckte att hon skrivit exakt det jag har velat säga om Efter arbetsschema, men inte vågat eftersom jag faktiskt aldrig själv har jobbat i äldreomsorgen.

(Björn, eftersom jag vet att du läser här och brukar läsa de skribenter jag rekommenderar, läs Therese!)

Nyårsenkät från Andy dearest

Den här har jag snott från Andy för att riktigt känna att jag bloggar like it's 2005. Jag vill bara påpeka att sweetest Donnie i kommentarerna nämner mig som en offentlig person han beundrar. Jag vill alltså bara säga det.

Vad gjorde du 2008 som du aldrig gjort förr? Skolade in på dagis.

Fick några av dina vänner barn? Jadå.

Dog någon i din närhet? Inte så värst nära.

Vilka länder besökte du? Danmark, Italien, England. Räknas det att jag flyttade till söder?

Vad skulle du vilja ha 2009 som du saknade 2008? Modafinil och Valium

Vilket datum 2008 kommer du att minnas, och varför? Den 8e april då min son slutade vakna var 45e minut hela natten.

Vart tog det mesta av dina pengar vägen? En lägenhet inköpt sista helgen innan marknaden kollapsade. Det gäller sannolikt också många år framöver.

Vad önskar du att du gjort mera av? Knullat, sovit (eller förresten förmodligen i omvänd ordning även om det låter mer patetiskt).

Vad önskar du att du gjort mindre av? Vakat, haft skrivkramp.

Hur firade du nyårsafton? Med att krossa ostron.

Blev du kär under 2008?
 Ja.

Vilken var den bästa boken du läste? Anaïs Nins Henry & June.

Bästa filmen? Ingen jag minns. Jag säger säsong fyra av The Wire i stället.

Vad gjorde du på din födelsedag?
 Drack champagne. Fick förmodligen inte ligga.

Hur skulle du beskriva din stil 2008? Samma som alltid, foxy sekreterare möter Valium-dopad hemmafru

Hur höll du dig från att bli galen?
 Det lyckades inte det här året heller, men jag försökte i alla fall med jobb, sprit, sex och små tjocka barnarmar.

Vilken kändis/offentlig person beundrade du mest? Camilla Lindberg

Vilken politisk fråga gjorde dig upprörd?
 Den fortgående nedmonteringen av den personliga integriteten

Vem saknade du? Mig själv

Vem var den bästa nya personen du träffade? Paulina, följd av Björn och Clarence.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2008? Att hålla-vaken-tortyr fungerar.

Marklund och sanningen

I dag skriver jag om det som borde vara en oerhörd medieskandal kring Liza Marklunds genombrott Gömda men som än så länge nästan bara är tystnad. (Jag vet att det var en intressant recension av Monica Antonssons grävbok i Sydsvenskan i går, som jag tyvärr inte fick plats att nämna i den redan alltför långa texten.)

Les débutantes

Själv skrev jag ju min debutroman delvis i den här bloggen (eller med hjälp av åtminstone) men här finns några som snart ska debutera som har en blogg ihop som väcker en hel del obehagliga minnen av den alldeles specifika debutantångesten. (Som alltså skiljer sig från bok nr 2-ångesten bland annat genom att man eventuellt inbillar sig att den ska gå över)

Jag älskar Quetzala

"Snart ska jag börja med en skönhetsspalt här i bloggen där jag tänke tipsa om hur man oavsätt ålder och längt och vikt snabbast går ner i vikt, hur man detoxar bäst, fixar fina fötter i ett kick, vilken läppskrubb som verkligen är värd pengarna, var man ska utföra brasiliansk vaxning, varför Philip B's hårolja är underbar, hur man undviker fultjack, hur man inte blir för full på krogen och så vidare. Tycker att det känns särskilt viktigt då jag ser mig själv som en otroligt stark förebild för unga tjejer där ute."

Bäst om Gaza

Jag hoppas att ni alla följer Gaza-bevakningen på Newsmill. Varje dag nya texter, de flesta initierade, en del vansinniga, hela skalan, oändligt mycket mer intressant än något som står i papperstidningarna. I dag förklarar Rolf Ekéus t ex att konflikten egentligen är mellan Iran och arabvärlden.

Ta det piano

Peter Santesson-Wilson har skrivit det här årets bästa text om varför Maud Olofsson varken vet hur kartan eller verkligheten ser ut.

Sommarfågelsdalen

Inger Christensen har dött. Om jag inte hade haft nästan alla mina böcker i lådor på vinden skulle jag ha citerat ur en av de vackraste diktsamlingar jag någonsin läst: Sommerfugledalen. Nu säger jag bara att jag är ledsen.

Uppdatering: Läs Eva Ström om Christensen.

Still histrionic

Kommer ni ihåg när hela den då ännu pyttelilla bloggosfären gjorde personality disorder tests? Jag återupplivade den gamla vanan och upptäckte att jag alltså fortfarande är betydligt mer histrionic än de flesta och lite mer narcissistisk men i övrigt är hyfsat stabil.

Personality Disorder Test Results Paranoid |||||||||||| 46% Schizoid |||||||||| 34% Schizotypal |||||||||||| 42% Antisocial |||||||||||| 42% Borderline |||||||||||| 42% Histrionic |||||||||||||||||||| 82% Narcissistic |||||||||||||| 54% Avoidant |||||||||| 38% Dependent |||||| 26% Obsessive-Compulsive |||||| 30%

Take Free Personality Disorder Test
personality tests by similarminds.com

En allmän studie i den ofullständige klassresenärens självförakt

Jag kunde inte öppna mina ostron. Alltså, jag kunde inte öppna ett enda så att det gick att äta. Mitt självförakt när jag massakrerat även det tolfte kan bara förstås av någon annan som också är från lägre medelklass i Ludvika och som ändå håller sig med pretentionerna att man kan köpa hem ostron och öppna dem själv. Å, the hatred. Obs, jag har gjort det ett antal gånger förut, obs, jag äger en ostronkniv, obs, det var jättefina ostron. Tror jag alltså. Innan de blev ostronflis. Nyårskvällens lycka är alltså att jag slapp långsiktigt handikappande men. Det lär vara dåligt för skribenter att hugga ostronknivar rakt genom handflatan.

I övrigt vill jag hänvisa till pressylte-Gunnars profetior för 2009.
"Januari Går till historien som “Harold Pinter”-månaden. Ingenting händer, men på ett lite hotfullt sätt."
Det har börjat bra, det här.

Nytt år, böcker, ostron mm

Jag är trött på den här bloggen. Jag är trött på alla ställen där jag borde skriva, men där jag inte känner att jag har något att säga för att jag inte vill skriva om det som är viktigt längre, och förresten skriver jag bara på min bok och använder allting viktigt där. I går försökte jag till exempel fråga ut en av mina bästa vänner om varför han egentligen anser att livet är meningslöst eftersom jag insett att en av mina karaktärer i boken är hemskt lik honom och att han alltså kunde förklara för mig hur min romangestalt tänkte. Han vägrade. Det var nog lika bra.

Annars har jag läst otroligt bra böcker på sistone. En lista (alla gör ju listor just nu):
1. Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
Något av det bästa jag någonsin läst, ohyggligt intensivt och vackert om psykisk sjukdom inifrån. (alltså, inte vackert som i estetiserat,
2. Isabella Varricchio - Pioner
Mycket modernt och flytande, sånt jag inte brukar gilla alltså, men fantastiskt genomfört.
3. Carl-Johan Vallgren - Kunzelmann & Kunzelmann
Galet berättande i Vallgrens vanliga pastichform, tyvärr med sockrat slut.
4. Johan Kling - Människor helt utan betydelse
Samma plågsamt exakta tonträff som i Darling av ett samtida fåfängt sökande efter mening och äkthet.

Alla de här böckerna kommer ut i början av året. Jag bryter alltså mot alla recensionsdatumsregler nu, men det är väl ändå ingen som läser här längre. Gott Nytt år! I år har jag kommit ihåg att fixa is till mina ostron. Förra året såg det ut som längst upp (efter att vi ätit alltså, jag hade inte köpt hem tomma ostronskal som pynt).

Rosengård i våra spalter

Dan Hallemar skriver om barnen, julen och kackerlackorna. När i helvete blev sånt här något vi bara accepterar?

Per Svensson skrev bra om kravallerna i Rosengård häromdagen också.

Ännu en bransch i kris

Kanske kan Berth Milton begära statsstöd? Om bilar och konstglas är delar av den svenska identiteten så måste väl samma sak rimligen gälla den svenska synden? Alternativt kanske de kan hävda upphovsrätt till de mest bildmässiga ställningarna och sedan stämma skiten ur vanliga amatörsexare.

Och så lite pausmusik

Ps. Okej, jag har rätt ocool musiksmak, men titta på alla permanentade tjejer som slänger med håret i videon också. Och killar i urtvättade jeans och långt hår som spelar gitarr på refuger. Det här är kärlek på riktigt.

Nämen, Therese Bohman har blivit med vanlig blogg! Eftersom jag är på utsidan och slipper tampas med skunk-tekniken tar jag mig rätten att känna ett stänk av det vemod hon själv avstår från. Å andra sidan kan det här ha the added benefit of att folk på exempelvis den tidning hon själv jobbar lär sig stava henne namn.

Ännu en man helt utan övertygelser

En gång i tiden var Henrik von Sydow en verklig integritetskämpe. Det var innan han insåg att man inte kunde vara det om man ville göra karriär i moderaterna. Det tar emot att säga sånt här om en gammal vän, men när jag läste det här i morse ville jag bara kräkas. Tänk att det är sånt här politiken gör med människor, mal ner dem och gör dem till åsiktslösa mähän som säger vad som helst om husse så kräver.

Läs också Johannas utmärkta genomgång av vad Beatrice Ask tyckte om datalagringsdirektivet innan hon blev justitieminister:

"Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat." (2005)

(detta är blott ett exempel)

Spökjägare

Det är fascinerande att DN Kulturs Lars Linder menar att den urgamla konflikten mellan natur och kultur är att "jaga spöken". Är detta ett slutgiltigt tecken på den intellektuella vänsterns marginalisering? Att den utsätts för samma attacker som feminismen alltid gjort: "men måste ni bråka om småsaker, det viktiga är ju att vi drar åt samma håll." Eh, jaha.

Ni måste läsa Kjell Häglunds lustmord på Jan Guillou i GP!

"Men det finns också något kittlande kul, och faktiskt tidstypiskt, i Guillous Aftonbladet-krönikor och chat-deltagande om fildelning den senaste månaden. Det har med kombinationen av okunnighet och absurditetsnivå att göra. Ungefär som om Blondinbella skulle börja messa in krönikor om Mellanöstern till Stureplan.se."

En man helt utan övertygelser

Finns det några andra sätt att tolka detta på än att Fredrik Reinfeldt inte längre tror att internationell handel är välståndsskapande? Jag återkommer till min krönika från förra veckans Expressen, den om den farliga rädsla för omvärlden som ekonomiska kriser tenderar att leda till. Vad gäller frihandeln tog jag då Barack Obama och den amerikanska vänstern som exempel, men jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig ens trodde att man borde känna samma farhåga inför de nya moderaterna. Nya, in deed.

Så många frågor om Ipred, så få svar

Alltså det här med att ladda upp och ladda ner, är det någon som vet vad politikerna menar när man vill jaga "uppladdarna"? Vet de inte hur bittorrents funkar, att man laddar upp och ner samtidigt? Syftar de på personerna som lägger upp helt nya torrents? Vet de inte att dessa personer numera alltid använder anonymiseringstjänster?

Så många frågor, så få svar.

Det presenteras också som en ny mjukare linje att vid mål som gäller skadeståndsanspråk som är lägre än ett halvt basbelopp, 21400, ska man inte riskera att få betala alltför höga rättegångskostnader vid förlust i domstol. Problemet är bara att så är det redan! Det finns ingenting nytt i det, men det är ju smart att presentera det som en kompromiss.

Med de nya preciseringarna om att upphovsrättsinnehavaren måste ha lidit ekonomisk skada får man förhoppningsvis in viss proportionalitet i lagen (allt beror förstås på hur domstolarna agerar) men luddigheten och den tekniska okunnigheten bland våra lagstiftare är fortfarande bedövande. Enda glädjen är det uppsving för anonymiseringstjänster som Ipred kommer att leda till. Det kommer att göra de ännu värre lagar som väntar runt hörnet, datalagringsdirektivet och annat, hyfsat beskurna i sin totala övervakningskapacitet. Alltid något.

Titta ner i en kloak och demokratin stirrar tillbaka

Läs också Karl Palmås om bloggkloaken och demos.

Arbetaren är en man

En mycket tänkvärd ledarkrönika från Aftonbladet.

Det är inte drogen som dödar

Läs Johannes Forssbergs fantastiska text om legalförskrivet heroin! Det var jag som såg till att han fick börja på Expressen. I dag är jag alldeles särskilt stolt över det.

Rolling

Jag funderar på varför inga av alla dem som kräver statsinsatser för att rädda Volvo tänkt på den tredelade svenska offentligheten. Det är ju inte staten som borde äga Volvo, det är förstås Göteborgs kommun. Detta kommunala bolag, Göteborgs Personbil AB, skulle vara alla s&m-pampars dröm, Johnny Magnusson och Göran Johansson ska självfallet sitta i styrelsen och så kan man hämta tillbaka PG som vd.