Det är inte drogen som dödar

Läs Johannes Forssbergs fantastiska text om legalförskrivet heroin! Det var jag som såg till att han fick börja på Expressen. I dag är jag alldeles särskilt stolt över det.

Är det lika illa att försöka lindra sin egen smärta som att nästan slå ihjäl ett nyfött barn?

I dag fortsätter jag på berättelsen om Susanne Eriksson, den ms-sjuka kvinnan som dömdes till ett års fängelse för att för att ha odlat och använt cannabis som medicin.

Ett rättsövergrepp

I måndags träffade jag en svårt handikappad kvinna som det svenska rättssystemet i realiteten dömt till döden. Här är texten.

Kärlek starkare än morfin

Med hybrisvarningen hängande som en giljotinklinga över huvudet måste jag ändå låta mig säga det här. Min unge är en reklambebis. Inte det att han är sötare än alla andra ungar jag hittills lagt ögonen på. Jag inser förstås att jag förmodligen inte är helt objektiv med det påståendet (även om det absolut stämmer!). Inte heller på det sättet som han är en mediebebis - att han redan förekommit, om än endast indirekt, i spalterna, och att han kanske kommer smygröka med snygg-Hanna om sådär 15 år.

Nej, det är han som är själva reklamen. För det där med att ha småbarn. Vi tittar ibland på varandra och undrar över när det som alla varnat för ska komma. Det jobbiga, skrikmisären, matvägrandet, nattvaken. Han har förvisso bara levt i 10 dagar nu, men hittills är han en dröm. Jag antar att det kommer att förändras. När brukar koliken komma? Och bara för att jag tycks gjord för att amma betyder det inte att det inte lurar mjölkstockningar från helvetet bara i nästa vecka.

Men nu då. Just nu är han klasser bättre än såna kampanjer som görs av Forsman och Bodenfors.

Visst gråter vi ibland, men bortsett från ett par väldigt tydliga trött-och-hormontjutstunder från mig, så handlar de tårarna om tacksamhet och lycka.

Visst vaknar han varannan timme och ska äta på nätterna, men å andra sidan har jag aldrig tidigare sovit så djupt som man gör när man somnar under pågående amning. Visst finns det dagar när jag känner mig som ett mjölkpaket och stunder när jag är beredd att kasta ut honom genom fönstret för att han är så puckad att han envisas med att vifta med sina urstarka små armar framför sin egen mun samtidigt som han vrålar efter den mat som därmed hindras att nå honom. Undrar när han ska lära sig att handlingar får konsekvenser? Förmodligen inte så länge jag ser det som min livsuppgift att göra honom tillfredställd, trots att han emellanåt arbetar så hårt själv för motatsen.

För sen har han varit ifrån mig i ett par timmar. I från i det här fallet betyder någon annanstans än hud mot hud, i sin pappas famn, eller någon enstaka gång när han accepterat att läggas ner. När jag då tar upp honom och får hans duniga huvud mot mitt bröst, hans allt tyngre men ännu pyttelilla kropp i mina armar, hans mun snuttande i sömnen mot huden i min urringning, blir ruset som far genom kroppen starkare än intravenöst morfin.

Han är bara min och han gör mig lyckligare än jag någonsin varit bara genom att finnas. Det är ungefär då jag brukar börja gråta. Det är ungefär nu jag måste spana ut där han ligger för att kolla att han fortfarande är kvar och nästan lite besviket upptäcka att han fortfarande sover lugnt. Saknar han mig inte mer än så?

Att han dessutom ser ut precis som Chucky när han, ett hundratal gånger per dagen eller så, med glasartat stirrande blick söker med huvudet och hugger efter bröstet ser jag som en skojig bonus.

Bra om knarket

Joel Malmqvist skriver strålande om varför den svenska narkotikapolitiken måste förändras. Apropå strafflängderna för olika brott bör man inte heller bara titta på de uppsatta straffspannen. Praxis är dessutom att i just narkotikabrott döma till den övre delen av straffskalan, medan alla andra brott döms i den den nedre delen. Detta är anledningen till att även rätt små narkotikainnehav ofta döms hårdare, och alltså av staten anses värre, än ex grovt sexuellt utnyttjande.

Lyssna också på debatten i Studio Ett mellan Birgitta Rydberg (fp) och Berne Stålenkrantz från Svenska brukarföreningen om rena sprutor. Rydberg fortsätter alltså att hävda, i strid med ex Smittskyddsinstitutet, WHO och Röda Korset, att rena sprutor för narkomaner skulle göra läget sämre för missbrukarna.

Uppdatering: Här är en till socialdemokratisk bloggare som funderar över narkotikapolitiken.

Läs Johannes Forssberg i dag! Det var modigt av Federley att säga som han gjorde och genuint glädjande av Vänsterpartiet att äntligen våga föreslå att missbrukare inte i första hand bör ses som kriminella.

Birgitta Rydbergs hat mot missbrukare, forts.

Det sprids nya hiv-stammar i Stockholm för att tunga missbrukare delar sprutor med varandra. Hittills i år har 26 smittats. Smittskyddsinistitutet ser situationen som allvarlig. I Skåne har man inte haft ett enda nytt hiv-fall på många år. Där delar man sedan länge ut fria sprutor till missbrukare. Ändå hävdar landstingsrådet Birgitta Rydberg att det är en ”väldigt hypotetisk möjlighet” att sprutbyten skulle rädda liv. Jaha. Själv ser jag det som en ytterst hypotetisk möjlighet att Rydberg skulle drivas av något annat än ett förblindat hat mot, nej inte drogerna, utan dem som använder dem. Varför skulle hon annars blunda för det alla andra begriper?

Läs också Ann-Charlotte Marteus i dag.

Uppdatering: S i Stockholms läns landsting vill alltså ha sprutbyten. Det borde innebära att en majoritet är för, eftersom både kristdemokraterna och centern sagt sig vilja rösta igenom ett sådant förslag i strid mot allianskompisarna. Eller är jag för dålig på att räkna, har folkpartiet och moderaterna egen majoritet?

Som vi är mot de allra svagaste

Otroligt viktig och bra artikel i Stockholms Fria.

Mer media

I dag blev jag moraltestad i Christer i P3. Jag fick ett okej betyg i alla fall. (Inslaget kommer ca 14.20)

Engelsk polischef vill legalförskriva heroin

Via Pressylta hittade jag den här intressanta Independent-artikeln.

Saker håller verkligen på att hända. (Tja, inte i Stockholms läns landsting då, där politikerna tycker att tunga missbrukare gott kan dela sprutor och sjukdomar, men runt om i världen.)

Jag vet inte om jag tycker att legalförskrivning är rätt i varje läge, men jag blir så glad över själva inställningen. Syftet måste vara att minska människors lidande.