Internet är hotat

I kväll var jag med i Kulturnyheterna och de klippte visserligen bort allting jag sade utom en mening, men det var en bra mening. Det var ett bra inslag över huvud taget, faktiskt.

My man Omar

En detaljanmärkning bara: är det Kristoffer Viita eller Expressens kulturredaktion som inte vet att tevehistoriens hårdaste bög heter Omar Little och inget annat?

Uppdatering: Uppenbarligen ingen av dem. Nu känner jag verkligen med Kristoffer. Vilket snöpligt pinsamt jobbigt slarvfel.

Livsstil. Smaka på ordet bara. Livsstil. I de två ynka stavelserna finns så mycket sorglig samtidssanning att man bara vill kräkas.

I dag Ipred

Ok, är nu med i FB-Författar-gruppen igen. Vilket sweet Peter Sunde visst också blivit. Just i dag känns det som författare dock viktigast att uttrycka sin kompletta avsky inför Ipred-lagen som alltså röstas igenom inom en kvart eller så. Kanske lägger någon enstaka allians-ledamot ner sin röst, men det spelar ju ingen roll nu när socialdemokraterna också visat att för dem är kapitalet viktigare än människorna. Att det samtidigt känns allt mer orealistiskt att det kan bli fällande dom i tingsrätten gör att det känns lite bättre, men bara lite.

Dagens kvinnoförakt (2)

För en dryg vecka sedan blev jag uppringd av någon på p3 som ville att jag skulle säga något om den extrema mansdominansen i piratrörelsen. Jag förklarade snällt att jag inte såg någon sådan, att flera av de mest lästa nätopinionsbildarna i frågan var kvinnor (som Emma, Johanna, Anna, Mary och kanske rent av jag själv om än utifrån) men att de könsskillnader som fanns nog mest handlade om kvardröjande könsmönster i förhållningssätt till teknik. Jag märkte att hon blev sur och hon försökte få mig att säga något som passade bättre in i hennes idé. När det misslyckade fick jag tydligt känslan att hon skulle ringa vidare och hitta någon som kunde leverera rätt svar.

Hon hade uppenbarligen kunnat ringa Per Wirtén, som i dagens kanske konstigaste text, förklarar:

1) Att the pirate bay nu förlorar all sympati eftersom de har skatteskulder, en av dem är anklagad för narkotikabrott och de inte står upp för någon politik i rättssalen.

2) Att hela piratrörelsen bara är män som speglar sig i varandra.

Jag förstår att man som ledarskribent måste komma på någon ny vinkel på alla möjliga och omöjliga ämnen varje dag, och om man inte är särskilt insatt i sakfrågan blir det ofta något svepande, krystat (jag vet, jag har gjort det själv). Jag tycker ju också att kopplingen till Lundström är tveksam och har skrivit om det. Däremot ser jag inte drogbruk som något i sig moraliskt diskvalificerande, och det har Arena inte heller gjort tidigare.

Men det verkligt konstiga att inte Wirtén reflekterar över varför de åtalade inte vill uttala sig om sina politiska grunder (alldeles bortsett då från att det är konstigt att de blir tillfrågade om dem). De är rädda för att deras politiska uppfattningar ska inverka menligt på domen. Det i sig är otroligt problematiskt. Uppsåtskriteriet innebär alltså möjligen (det vet vi ännu inte) att det är värre att länka till upphovsrättsskyddat material om man personligen är tveksam till upphovsrättens utformning än om man inte bryr sig utan bara gör det för att det är kul. Uppenbarligen anser åklagarsidan det i alla fall, annars skulle de ju inte ägna så mycket tid åt att fråga om de åtalades politiska värderingar.

Om vi för över det till andra olagligheter på nätet och länkar till dem skulle alltså någon som Charlotte i större utsträckning riskera åtal för en länk till en escortsida (jag vet att det inte är olagligt att sälja sex, men om länkar i sig själva kan vara olagliga kan det säkert räknas som koppleri), för att hon uttryckt sig politiskt kritiskt om sexköpslagen, än om en sexköpsmotståndare lägger upp samma länk. Om någon som är kritisk till den svenska narkotikapolitiken lägger ut en länk till en sajt där man säljer hampafrön är det olagligt, medan om någon som arbetar för det narkotikafria samhället lägger ut samma länk så är det lagligt. Vill vi ha ett rättssystem där det är den åtalades politiska åskådning som avgör om dennes handlingar är brottsliga eller inte? När ren informationsspridning är olaglig om den går i linje med spridarens egna värderingar, men laglig om den inte gör det. (Jag vet att vi redan har hatbrott, och jag är tveksam till det på liknande grunder, men där kan man åtminstone argumentera för att det i sig utgör en större kränkning att utsättas för misshandel med ex homohatisk inriktning än för misshandel i största allmänhet, vilket rimligen inte är fallet med länkar till eventuellt upphovsrättsskyddat material. Om nu inte upphovsrättsindustrin anser sig kränkt i sig av att det finns människor som vill förändra upphovsrätten. Det senare ska vi iofs inte vara helt säkra på.)

Sedan över till det där gnället om killar och deras datorer. Sant är förstås att det finns gubbslem på nätet såväl som överallt annars. Eller finns och finns, det bildas och återbildas hela tiden. Men om man följer samtalen kring just upphovsrätt, integritet, kopiering, fildelning, så är de ju faktiskt mindre enkönade än mycket annat. Och de närvarande kvinnorna är inte alibin (se förra bloggposten) utan tvärtom centrala aktörer. När något så viktigt kommenteras så slängigt som hos Wirtén blir resultatet ett förminskande av de kvinnor som faktiskt håller på med frågan. Alldeles bortsett från att det får honom att framstå som lika oinsatt och i grunden ointresserad som han förmodligen är.

Dagens kvinnoförakt (1)

Vid vilken styrkefördelning slutar man att vara ett alibi? Detta apropå en icke nätutlagd kolumn i SvD som beskriver Newsmill-trion som två bonniersredaktörer och ett feministiskt alibi. Eftersom i alla fall PM Nilsson också är feminist, så är alltså alibina i så fall allra minst i majoritet 2 mot 3.

Nu syftar förmodligen skribenten på att Karin Eder Ekman är kvinna men kallar det av oklar anledning feminist. Men även där blir det intressant. Man är alltså ett alibi om man är en av tre. Krävs det helt lika könsfördelning för att ingen ska vara alibi? Eller måste man per definition tillhöra en majoritetsgrupp för att slippa den förminskande stämpeln?

(I övrigt hade artikeln vissa poänger, men var framförallt förvirrad.)

Tradition och fasan

Till att börja med får jag medge att jag läste fel. Jag trodde att det var redaktören för tidningen Tradition och fasan som skrev. Det riktiga namnet är dock nästan ännu roligare. Bortsett från detta, finns det inte ett grundläggande problem i den här texten? Om nu kungaätter förs vidare endast av män, hade inte ett kronprinsessbröllop inneburit slutet för ätten Bernadotte helt oavsett vem Victoria gifte sig med? Om hon nu inte hittat en annan Bernadotte att slå sig ihop med, alltså.

Dagens Magnusson

I dag tipsar Lisa om forumet Fuck my life där man kan läsa om folk som (förhoppningsvis) har det ännu värre. Som kvinnan som skrev: "Today, I was doing a strip tease for my husband. He asked me to stop"

Hjälp mig

Jag vill ha en sån fin sajt som Linton har! Jag frågade om det här för flera år sedan och ett antal personer erbjöd sig att hjälpa mig, men killen som jag sedan träffade och kom överrens med föll ifrån av vad jag gissar vad omänsklig arbetsbelastning och sedan blev det inget. Hur gör jag, vem ska jag prata med? Maila om ni vill till isobelh@hotmail.com.

Apropå det där med pengar

Dagens citat kommer från Lisa:

"Tag en journalist, halvera begåvningen, dubbla lönen och vips har du en copywriter."

vaxproblematik

En fundering apropå Thereses vackra blogghuvud, hur gjorde de viktorianska (eller antika, eller renässansditon) kvinnorna med könshåret? Parallellt till hur det i dagens debatt emellanåt anses naturligt att ha det kvar (och emellanåt att ta bort det) måste ju den tidens kvinnor ha levt under en hård press från det estetiserade samhället att, förutom att skaffa sådär vackra runda bröst, åtminstone inte visa något hår.

Ännu en person helt utan intellektuell stringens

Ja, jag har också varit med i gruppen "Författare" på Facebook. Jag har länge tänkt gå ur eftersom man hela tiden spammades med diverse triviala upplysningar och kommunikationsförsök, men inte orkat förrän häromdagen när jag som medlem av gruppledaren Carina Rydberg uppmanades att bidra både till Monique Wadsteds slutplädering i TPB-målet och som demonstranter utanför tingsrätten. Det borde jag förstås inte ha gjort. I stället borde jag gjort som Dennis, som enkelt grävde fram vad Rydberg tidigare sagt om fildelning:

"Den som känner mig vet att jag inte är en vän av det faktum att upphovsmän på detta sätt förlorar en del av sin inkomst. Trots detta har jag ändå ett konto på Pirate Bay. Varför?

Därför att jag vill se filmer som inte längre går att hyra, inte heller att köpa via nätet. Jag vill läsa böcker som inte längre är i tryck, och som på eBay betingar ett pris på 750… engelska pund…!

Av den anledningen vill jag att Pirate Bay ska finnas kvar."

Och ändå vill hon alltså att personerna bakom ska dömas till fängelse.

Läs mer hos ProjO, som fått tag på grävresultatet och hos Sam Sundberg som i sin tur republicerat ProjO's scoop.

Stort larm: ingenting har hänt!

Svenska Dagbladet tycks fortfarande inte begripa att själva idén med fri abort är att den är just fri, att man får göra den av vilken anledning man vill, utan att försvara sitt beslut inför socialministrar eller mediedomstolar. Dagens upprörda artikel om hur norska kvinnor kan åka till Sverige för att abortera foster av "fel" kön pryds dessutom av en bisarr detalj:

" I Sverige finns speciella avdelningar för internationella patienter vid Sahlgrenska, Uppsala och Malmö sjukhus. Inget av de sjukhus som SvD varit i kontakt med säger att de tagit emot norska eller danska kvinnor för abort, men enligt uppgifter från Akademiska sjukhuset i Uppsala är det fritt fram för en norska att beställa tid för abort – om hon betalar de cirka 10000 kronor som behandlingen kostar"

Man larmar alltså om något som aldrig ens har hänt. Men bara det faktum att det skulle kunna hända att en norsk kvinna vänder sig till den svenska sjukvården för att avsluta en graviditet av vad som journalisterna anser är "fel" skäl är tillräckligt för moralpanik. Härligt.

Ja för byråkraternas skull

Läs Henrik Alexandersson om det demokratiska underskottet i EU. Eller som jag frågade i går kring det där internationella juryvalet i melfesten - ska man se det som när Margot Wallström ger irländarna en andra chans att rösta rätt?

mer om internets

Jag vet att detta är astråkiga bloggposter, men i dag skriver jag om de där internets igen. Och artikeln är faktiskt inte lika trist.

It takes one to know one

Begår åklagaren alltså upphovsrättsintrång för att försöka bevisa, ja inte upphovsrättsintrång men väl en skeptisk inställning till upphovsrättsindustrin. Vad det nu skulle spela för roll rent rättsligt. Det är ett hemskt bra exempel på att om TPB nu anses olagligt så måste nästan hela internet också vara det.

yo (excuse me miss)

Men WTF, girl? Det är sånt här som gör att man misströstar på mänskligheten. Det påminner mig om en kompis kompis som hade en kille som spöade henne för en massa år sen och som vid ett tillfälle blev tillsopad med en stekpanna. Hennes reaktion: "Men det var ju bara en teflonpanna." Jo, hade det varit gjutjärn hade du förstås lämnat honom. Om du inte dött först, alltså.

Min största invändning

Alltså det här med Carl Lundström, är det ändå inte lite suspekt? Helt bortsett från den övriga politiken. Jag skulle aldrig ha velat ta emot pengar av någon som också finansierade nationaldemokraterna. Jag säger inte att det gör att de bör dömas förstås, eller att det påverkar min syn på fildelning eller kopiering, men det är ganska konstigt.

Fri abort betyder faktiskt att man får välja själv

Läs kloke Mattias Svensson. Den fria aborten betyder faktiskt att det är helt upp till enskilda kvinnan varför hon vill avsluta en tidig graviditet. Att jag personligen må ha svårt att begripa just denna anledning påverkar inte den saken, och det bör heller inte göra det. Andra kanske inte förstår varför någon vill abortera för att de är för unga, för gamla eller redan har lagom många barn. Det spelar inte heller någon roll. Man får bestämma själv. Det är liksom det hela frågan handlar om. Läkare som inte indirekt vill medverka till eventuella abortbeslut får nog välja att jobba någon annanstans än inom fosterdiagnostiken.

Förklara för en femåring

Vi tittar på vad som kan vara Teletubbies version av konflikten kring The Pirate Bay. Tinky Winky stoppar ner de andra teletubbiesarnas sånger i sin röda väska. Po sjunger vad jag tror är "tubby tubby tubby tubby Po" och så hamnar sången i väskan. Det är lite oklart hur det ska fortsätta dock. Kommer Tinky Winky stämma skiten ur Po nu om hon fortsätter sjunga eftersom han har lagt hennes sång i sin väska och alltså äger den? Eller är det Po som stämmer Tinky för att han laddar ner hennes sång till sin väska? Eller är tubbyland ett utopia där man begripit värdet av att dela kultur och information med varandra?

Det här twitter dårå

Jag använder mest twitter som en kombination av statusraden i facebook och en kollektiv, offentlig chatt med folk jag redan känner. Jag tror kanske inte att det ska gå ut hit till bloggen mer, det är ytterst osäkert hur intressant det är för omvärlden. Ändå har jag redan sjukt många som följer mig, folk som jag inte alls känner. Vill de verkligen läsa om att jag har tränat eller att jag och Sanna Rayman pratar om nagellack eller att jag varit på TPB-pressis? Tveksamt.

Scen från frukostbordet

Lille S pekar på tidningen och säger: "pappa!"
Jag: "Nej, det är inte pappa, det är Anders Björk."
Lille S igen: "Pappa!"
Jag: "När du var bebis var du rätt lik Anders Björk. En dag som denna känns det lite mindre jobbigt än det gjorde då."

Spektaklet har börjat

Jag har ju bevars egna repliker hos Rasmus, men också en grej i tidningen i dag om en framtid som faktiskt kan hända (även om jag nog tyvärr inte egentligen tror att det kan bli så bra).

Ligga eller baka

Bella för den gamla diskussionen om man kan vara både smart och slampig vidare till det nya motsatsparet att ligga runt vs. att baka.

Bortsett från det är det (och bortsett från att jag inte sett någon av de nämnda tv-serierna på sådär fem år och alltså kan ha missat eventuella utvecklingar i karaktärerna) lite spännande med någon som föredrar att efterlikna en av den moderna tvdramats mest uttalat neurotiska karaktärer framför en av få vuxna kvinnor med en till synes hälsosam och bejakande syn på sin sexualitet.

The stakes are high

I Ipred2 vill man såvitt jag begriper med bl a näringsförbud och rättslig upplösning av verksamheten, samt förstås böter och förverkande av verktyg och medier som använts kunna bestraffa "anstiftan till uppsåtligt upphovsrättsintrång".

Betyder det att exempelvis Expressen kommer kunna beläggas med näringsförbud och upplösning om jag på ledarsidan propagerar för fildelning?

“TILL SALU: VAPEN, KNARK OCH BARNPORR - VIA DATOR"

Läs Billys fantastiska berättelse om hur medierna beskrev internets barndom.

Välkommen till sekten

Enligt upphovsrättslobbyns advokat Monique Wadsted i DN imorse förstår alla vanliga tonåringar att fildelning är olagligt och att det inte kommer pågå för alltid. "det finns en liten sekt av så kallade kopimister runt The Pirate Bay däremot inte någon ideologisk rörelse med bred förankring bland svenska ungdomar."

Att läsa de uttalandena efter gårdagens Fores-seminarium om vem som tjänar på gratis kultur på nätet är extra overkligt. Där var ju nämligen alla panelister och som jag uppfattade det de flesta åhörare djupt eniga om motsatsen. Och det handlade trots allt om både kulturjournalister, musiker, akademiker, riksdagsledamöter och annat löst folk. Men vi kanske var den där lilla sekten, vad vet jag. Eller också syftar Wadsted på att den ideologiska rörelsen mest finns bland oss som inte längre är ungdomar.

Just detta blir allt mer underligt. Som jag skrev i min Expressen-krönika i förra veckan så blir enigheten bland intellektuella bedömare allt tydligare kring att det vi kan kalla immaterialrättssamhället har fler nackdelar än fördelar.

Om vi ska hålla oss i anslutning till rättegången mot The Pirate Bay så är fildelning för majoriteten tonåringar fullkomligt oproblematiskt. Det är möjligt att de, som Wadsted säger, inser att den är olaglig. Det är den ju, det kan man inte argumentera kring (till skillnad från om det som The Pirate Bay gör är olagligt, det är inte alls klart än). Som Eric Schüldt sade igår om sin lillebror så ser de däremot musik på nätet som radio. Dvs de reflekterar lika lite över att det är konstigt att det är gratis eller om del vore fel att utnyttja det som vi lite äldre gör när vi slår på p3. Det bara finns. Det är över huvud taget inte en fråga om moral eller omoral. Det är inte en slump att KDU nu i veckan som sista politiska ungdomsförbund gått ut och stött en legalisering av fildelningen.

Än så länge struntar politikerna i detta, sannolikt för att så många av de berörda ännu inte får rösta, men för eller senare kommer det att märkas. Man kommer att inse, som Fredrik Reinfeldt sade redan i förra valrörelsen, att det är rätt dumt att kriminalsiera en hel generation. Nu har han ju inte bara bidragit till det utan kommer också att ge såväl privata intressen som polisen närmast oinskränkta möjligheter att jaga denna kriminaliserade generation, men jag vet inte hur länge det fungerar rent politiskt. Och jag vet verkligen inte hur allvarliga problem för demokratin som kan skapas på vägen.

Åter dock till oss sekteristiska kopimister. Vi lever i dag i ett samhälle där den förhärskande tanken tycks vara att idéer mår bäst av att låsas in i separata boxar tillgängliga endast för inlåsaren själv. (jag säger inte idéskaparen här eftersom det i ex vetenskapliga sammanhang inte alls alltid bara är en person/ett forskningslag som gjort den upptäckt som senare dock patenteras av en enda. Patenten fungera där som ett hinder för vissa människor att använda sig av sina egna idéer.) Bara så anses man kunna främja kreativitet, genom allt längre patenttider på allt mindre upptäckter, genom allt längre upphovsrätter.

Men jakten efter patent gör att allt färre negativa resultat alls publiceras, eftersom man inte vill bjuda konkurrenterna på den informationen. Det leder i sin tur till oändligt slöseri med resurser eftersom samma forskning upprepas i olika forskarlag, olika företag som sedan döljer resultaten för varandra. De som betalar slutnotan är i allmänhet världens skattebetalare (eller försäkringstagare). Någon gång måste vi våga ställa oss frågan om vad vi vinner på detta system som är tillräckligt för att väga upp de uppenbara nackdelarna.

Läs också Christopher Kullenberg om kopimisekten.

I samma anda, men mer kring hoten mot vår demokrati som kommer i spåren av upphovsrättsindustrins kamp, kan man läsa den här kloka s-motionen.

Teknisk fråga

Hur får man in sitt twitterflöde på bloggen? Jag hittar ingen widget i blogger?

Iso med extra bacon

Dagens Magnusson!

"Verkligen tråkigt att prinsessan Madeleine visat sig feströka, förresten.

Fast kanske inte så förvånande om man tänker efter? Undersökningar visar ju entydigt att den typiska rökaren är just en ung kvinna som går på socialbidrag."

Jag skäms

Ibland känns det lite för äckligt att jobba åt en tidning som tycker att en rimlig politikbevakning går ut på att förfasa sig över att anställda på regeringskansliet kollat på porr.

Vänta nu lite

Det här är lite besvärligt. Peter Sunde påstår, utan att ange källor, att Stockholms tingsrätt sållar bland de medier som vill närvara vid rättegången mot The Pirate Bay: "De får gå igenom en form av säkerhetskontroll för att TR vill vara säkra på att media inte har “en koppling till rörelsen” (som de själv säger)".

Detta motsägs på tingsrättens hemsida där man säger: "Media tilldelas platser allteftersom man anmäler sig. Tingsrätten gör ingen bedömning som innebär att någon skulle uteslutas."

Om Sunde har belägg är detta förstås en otrolig skandal. Vem är "de" som "själva säger" att media inte får ha koppling till piratrörelsen? Vem sades det till? Jag måste veta mer innan jag kan säga någonting alls. Det vore ytterst olyckligt om detta spreds som en sanning om en bias hos domstolen innan det här retts ut.

Uppdatering: Det tycks ha retts ut, och det är alltså INTE så att tingsrätten försökt neka tillträde för medier med eventuell koppling till piratrörelsen.

Goda grannar

Jag vet inte om jag kan bo kvar där jag bor längre. Jag älskar min lägenhet, som köptes sista helgen innan marknaden föll och som därför sannolikt förlorat en fjärdedel minst av sitt värde sedan dess, men jag vet inte om det går nu när mina grannar uppenbarligen tror att jag slår mitt barn eller åtminstone är en usel mor.

Jag vet knappt var jag ska börja. Med att han snart är två och gallskriker vid varje motgång, om det nu är att gröten inte kommer upp på skeden som han vill på morgonen, eller när han itvingas overall eller när han inte hittar rätt duplobit i lådan? För att inte tala om när han tvingas gå och lägga sig eller inte släpps in till toaletten för att någon därinne vill vara ifred. Vår gullunge ger oss kort sagt en skrikfest nästan varje dag. Inte hela tiden förstås, men då och då, regelbundet återkommande. Det är ju jobbigt, men jag trodde uppriktigt att det var så för alla föräldrar.

I dag satt han och hojtade över hur dåligt det gick att äta gräddfil med händerna och vägrade prova sked när han plötsligt tog hela tallriken och i vredesmod kastade på golvet. Och ja, han åt på porslinstallrik eftersom han skriker än värre över förödmjukelsen att äta på gemena plasttallrikar. Jag vrålade tillbaka och hade porslinsskärvor över hela golvet ihop med diverse gräddfilsindränkta livsmedel och en gallskrikande unge när det ringer på dörren. Där står en granne. "Vi hör skrik." Eh, jo. "Vi är oroliga." Hon ser bister ut. "Vi ville kolla så att det inte var något allvarligt." Nja, eh, jag gestikulerar mot röran och den nu bedårande tyste sonen som tycker att det hänt något spännande. Det är inte förrän jag stängt dörren igen som jag insett att hon tror att jag slagit honom. Det finns väl ingen annan anledning att ringa på hos en granne för att deras småbarn skriker.

Nyss gick jag så, med slutligen sovande barn, över till dem för att reda ut saken. Jag kan ju inte låta henne tro att vi är barnmisshandlare. "Det kommer att kännas bättre efteråt" sa S. Tji fick han. Och jag. För där var samma bistra miner fortfarande. "Vi har ju hört honom skrika förut." Ja. "Vi har hört dig skrika också." Men herregud. Ja. Det är sant. Jag skriker ibland när jag blir arg. Ingenstans kändes det som att hon insåg att hon tagit fel, att det här var en utryckning för säkerhets skull men där man rett ut saker och det är ju bättre att kolla än inte kolla, utan ansiktsutrycket, orden, allting, skvallrar om att barn som mår bra skriker inte så mycket som ditt och riktiga föräldrar skriker inte på sina barn (eller på någon annan).

Jag vet uppriktigt inte vad jag ska göra. Jag visste inte vad jag skulle säga heller. Kanske har hon rätt. Jag vet inte hur starka röstresurser barn i allmänhet har och hur ofta och intensivt de använder dem. Jag är övertygad om att min son är lycklig men kanske skulle han skrika mindre om han var ännu lyckligare, och förresten kan man ju aldrig veta. Och det där med att vara en mamma och ändå ha häftigt humör var en av mina värsta farhågor innan jag fick barn, kan man bli arg som mamma, får man visa det, skadar man sitt barn genom att visa både goda och dåliga känslor? Efter väldigt mycket grubblande kom jag fram till att man nog inte gjorde det så länge man var noga med att visa otroligt mycket kärlek också, men det är uppenbarligen inte en åsikt som delas av alla.

Vad ska jag göra? Just nu känns det som att grannen sannolikt anmäler oss till socialen imorgon när hon hör oss ta på lille S overallen. Eller redan när han misslyckas med gröten. Om hon hade stått utanför och lyssnat på några av de mer minnesvärda grälen från den vedervärdiga vintern 2005 hade vi nog haft påhälsning för länge sedan.

Man måste antingen vara liberal eller korkad?

Var inte den här texten något av det konstigaste man läst? Man måste vara antingen konservativ eller socialdemokrat (vilket beskrivs som liberal - alltså den amerikanska beteckningen.) För att, ja, det vet jag inte. Inte Roland heller. Men i USA brukar det ju för all del vara så. Är det någon som begrep hur han menade, egentligen? Alldeles bortsett från att den inledande stumpen om de psykologiska faktorerna bakom konservatism och liberalism torde tyda på att liberaler tänker medan konservativa föredrar lycklig ignorans.

Jag ser förresten att Johan Norberg förnekar att han spökskrivit RPM:s text som politisk satir så nu kan en möjlig förklaringsmodell i alla fall räknas bort.

Själv är jag förstås inte alls särskilt negativ till den amerikanska liberalismen (se ex posten nedan om en, eh, lite mer intressant och stringent politisk analys än den RPM bjuder) men det här handlar ju om att RPM förklarar att mer klassisk liberalism är en psykologisk och politisk anomali. Typ. För det var väl det han gjorde? Jag vet faktiskt inte ens.

Helgbokslut

Snor, ont i halsen, missad homecoming-fest för finaste P (se "snor" och "ont i halsen"), omläsning av Revolutionary Road (Boken är såklart fortfarande briljant även om filmen tyvärr är lite för snygg för att gripa tag ordentligt. Kate är magiskt desperat, och Leo är millimeterprecist misslyckad, men man tänker tyvärr för mycket på att de är Kate och Leo snarare än April och Frank.), releasekalas för Protokoll (riktigt skojig etikettbok för den påtvingat normala samtiden även om de konstiga författarna blir ilsket röda i ansiktet om man säger ordet etikett i samband med deras bok. Jag vet inte vad de själva anser att det är för genre.), genuint bisarr hemmafest som kallades inflyttningsfest fast personen ifråga bott där i minst fyra år och där folk pratade om mens, opera och otrohet och minst två var obalanserat nyskilda, dock ej vad jag förstod från varann, sedan mer snor och mer ont i halsen (när man tror att det är över och går på bisarra hemmafester kommer det såklart tillbaka) och till sist ett långt och synbarligen uppriktigt förlåt-mail från en person som för sådär fyra år sedan gjorde mig mer illa än jag tror att någon annan någonsin har gjort och som jag inte pratat med sedan dess. Jaha. En helg alltså.

Upphovsrätt och -fel

I dag skriver jag om problemen med immaterialrättssamhället.

Ja, när är jag egentligen redo?

Nyss kollade jag på knuff om någon skrivit om mig på sistone. Det var en del grejer, men självfallet fastnade jag för den här bloggposten:

"Idag väntar jag på provsvaret. Provsvaret som ska tala om när Isobel är redo för parning."

Apropå den där olagliga fildelningen

Det här tycker jag är hemskt roligt. Sydsvenskan har lagt upp lördagens stora reportage om upphovsrätt på The Pirate Bay.

The first cut is the deepest, eller en patetisk stump om att växa upp i hockeysverige

Jag har feber och en text att skriva och ett barn som inte vill sova. Om jag skulle välja tre saker ur luften att kombinera så skulle jag inte välja dessa. Kanske två av dem, men inte tre. Helst inte två heller, faktiskt. Helst inte ens en. Utom att ha en text att skriva då. Det är bra. Om man inte har feber eller en övertrött unge.

Jag lever ett konstigt liv just nu. Alla jag träffar tycks vara mer eller mindre deprimerade och själv väntar jag febrigt (just nu alltså i dubbel betydelse) på vad min förläggare ska säga om första utkastet på nästa roman. Vi åt lunch i höstas när jag hade total skrivkramp och hatade romanen och ville kasta den och hon ville läsa men jag inte vågade och då sade hon det trösterika att det värsta som kunde hända väl var att hon tyckte att jag borde arbeta om det jag hade skrivit. Så är det ju nu också, förstås. Det är en ynnest att ha en förläggare. Ändå, en klump som skaver mot nedersta revbenen. En annan längst bak i halsen. Den senare har dock förmodligen med min sjukdom att göra.

Jag läser intressanta och ledsamma saker hos Elin och Julia och inser att nästan alla smarta heta tjejer verkar ha haft samma upplevelse av bristande attraktionskraft i tonåren. I Elins kommentarer har jag berättat om det blogginlägg jag har liggande i ämnet, men som jag inte vågar publicera. Jag vill ju rätt gärna vara någon som inte längre bryr mig om att killar i Ludvika i början av 90-talet tyckte att jag var uttalat osnygg. Att växa upp i Ludvika var som att vara med i ett helt eget Flicka-projekt. Smart eller snygg, smart eller snygg. Jag var ju bevars rätt begåvad och rätt intellektuell och hade inte ens vett att dölja det. Jag försökte dölja det ibland och leka att jag kunde välja att vara snygg i stället. Det gick sådär. De mest minnesvärda insatserna inkluderade några hyfsat misslyckade hempermanenter och låtsat engagemang för hockeykillarnas rinkträning. Så jävla Fucking Åmål. Och ändå sågs man som ett seriöst oliggbart, ohångelbart smartass. Det tär en del på en att ha den upplevelsen från sina mest desperat hormonstinna tonår.

Och ändå vill jag ju vara en sådan som Louise eller Sanna, som uppriktigt ifrågasätter att "det värsta som kan hända en kvinna är ju att vara ful?" En vuxen kvinna som fattat hur fånigt det är att hänga upp sig på sånt. Men det är jag ju inte.

Om någon skulle säga att jag var dum i huvudet skulle jag se det som ett tecken på att vederbörande var dum i huvudet och rycka på axlarna, om någon skulle säga att jag var ful och tjock skulle jag se det som sanningar och bli ledsen.

Jag vet att folk hatar mig när jag säger sånt här. De tror att det är koketteri. Att jag trålar efter komplimanger. Tro mig, om det ändå vore så väl. Det är ju mycket löjligare än så. Men det blir bättre, det blir det. I dag tror jag t ex inte spontant att folk skämtar om de säger att jag är het. Det är alltid ett steg åt rätt håll. Det händer för all del också att jag känner mig åtråvärd själv. Jag skulle så aldrig ha skrivit det här om jag inte haft feber.

Keep blogging like it's 2005

I dag har tre personer sökt sig hit för att hitta information om "snygga mediemän". En har sökt efter "Johannes Forssberg". Om sökningarna hör ihop så har den sökande rätt bra koll. Jag kanske annars borde göra en lista. Sweet Johannes skulle självklart vara med. (I går sökte någon på "Andreas Malm + porr". Något dylikt har jag dock, till skillnad från heta mediekillar, såvitt jag vet aldrig skrivit om.)

Så knäcker vi knarket!

Peter Santesson-Wilson har lösningen.

Dagens mysterium

Det här är helt jävla vrickat! Kan någon förklara för mig varför folk som kallar sig liberaler, eller tja, åtminstone inte såvitt jag vet kallar sig rasister, tycker att det är dåligt att lära sig matte på arabiska, om man nu råkar kunna arabiska så bra att man därför lär sig matten bättre så än om man hade lärt sig den på något annat språk (svenska), medan man tycker att det är helt okej att exempelvis lära sig matte på engelska, trots att man inte kan engelska tillräckligt bra för att då lära sig den lika bra som om man hade lärt sig det på ett annat språk (svenska)?

Förresten

En annan anledning till att jag gillar Lisa Magnusson, bortsett från att hon är smart och rolig och gillar mig och så, är att vi är lite lika. Hon är yngre och sötare och helt säkert smalare, men ändå. Det finns nånting där. Det är som att ha en sjukt rolig lillasyster som man inte känner. Jag har visserligen redan en lillasyster (som alltså också är, tja, yngre och sötare och smalare än jag) men hon bor så långt borta och förresten så delar hon inte riktigt min nazifadderbarnshumor, så jag ser Lisa som ett komplement.