För en dryg vecka sedan blev jag uppringd av någon på p3 som ville att jag skulle säga något om den extrema mansdominansen i piratrörelsen. Jag förklarade snällt att jag inte såg någon sådan, att flera av de mest lästa nätopinionsbildarna i frågan var kvinnor (som Emma, Johanna, Anna, Mary och kanske rent av jag själv om än utifrån) men att de könsskillnader som fanns nog mest handlade om kvardröjande könsmönster i förhållningssätt till teknik. Jag märkte att hon blev sur och hon försökte få mig att säga något som passade bättre in i hennes idé. När det misslyckade fick jag tydligt känslan att hon skulle ringa vidare och hitta någon som kunde leverera rätt svar.
Hon hade uppenbarligen kunnat ringa Per Wirtén, som i dagens kanske konstigaste text, förklarar:
1) Att the pirate bay nu förlorar all sympati eftersom de har skatteskulder, en av dem är anklagad för narkotikabrott och de inte står upp för någon politik i rättssalen.
2) Att hela piratrörelsen bara är män som speglar sig i varandra.
Jag förstår att man som ledarskribent måste komma på någon ny vinkel på alla möjliga och omöjliga ämnen varje dag, och om man inte är särskilt insatt i sakfrågan blir det ofta något svepande, krystat (jag vet, jag har gjort det själv). Jag tycker ju också att kopplingen till Lundström är tveksam och har skrivit om det. Däremot ser jag inte drogbruk som något i sig moraliskt diskvalificerande, och det har Arena inte heller gjort tidigare.
Men det verkligt konstiga att inte Wirtén reflekterar över varför de åtalade inte vill uttala sig om sina politiska grunder (alldeles bortsett då från att det är konstigt att de blir tillfrågade om dem). De är rädda för att deras politiska uppfattningar ska inverka menligt på domen. Det i sig är otroligt problematiskt. Uppsåtskriteriet innebär alltså möjligen (det vet vi ännu inte) att det är värre att länka till upphovsrättsskyddat material om man personligen är tveksam till upphovsrättens utformning än om man inte bryr sig utan bara gör det för att det är kul. Uppenbarligen anser åklagarsidan det i alla fall, annars skulle de ju inte ägna så mycket tid åt att fråga om de åtalades politiska värderingar.
Om vi för över det till andra olagligheter på nätet och länkar till dem skulle alltså någon som Charlotte i större utsträckning riskera åtal för en länk till en escortsida (jag vet att det inte är olagligt att sälja sex, men om länkar i sig själva kan vara olagliga kan det säkert räknas som koppleri), för att hon uttryckt sig politiskt kritiskt om sexköpslagen, än om en sexköpsmotståndare lägger upp samma länk. Om någon som är kritisk till den svenska narkotikapolitiken lägger ut en länk till en sajt där man säljer hampafrön är det olagligt, medan om någon som arbetar för det narkotikafria samhället lägger ut samma länk så är det lagligt. Vill vi ha ett rättssystem där det är den åtalades politiska åskådning som avgör om dennes handlingar är brottsliga eller inte? När ren informationsspridning är olaglig om den går i linje med spridarens egna värderingar, men laglig om den inte gör det. (Jag vet att vi redan har hatbrott, och jag är tveksam till det på liknande grunder, men där kan man åtminstone argumentera för att det i sig utgör en större kränkning att utsättas för misshandel med ex homohatisk inriktning än för misshandel i största allmänhet, vilket rimligen inte är fallet med länkar till eventuellt upphovsrättsskyddat material. Om nu inte upphovsrättsindustrin anser sig kränkt i sig av att det finns människor som vill förändra upphovsrätten. Det senare ska vi iofs inte vara helt säkra på.)
Sedan över till det där gnället om killar och deras datorer. Sant är förstås att det finns gubbslem på nätet såväl som överallt annars. Eller finns och finns, det bildas och återbildas hela tiden. Men om man följer samtalen kring just upphovsrätt, integritet, kopiering, fildelning, så är de ju faktiskt mindre enkönade än mycket annat. Och de närvarande kvinnorna är inte alibin (se förra bloggposten) utan tvärtom centrala aktörer. När något så viktigt kommenteras så slängigt som hos Wirtén blir resultatet ett förminskande av de kvinnor som faktiskt håller på med frågan. Alldeles bortsett från att det får honom att framstå som lika oinsatt och i grunden ointresserad som han förmodligen är.
onsdag, februari 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Charlotte kommenterade i höstas en artikel av Per Wirtén, på ungefär samma tema.
Tack för puffen till gubbslemsforsket! Hoppas kunna knyta ihop den där säcken någon gång..
/K, juat hemma från Indien
Jag tycker att det är som det brukar med såväl journalister som "Wirtens krönika" - alltså; man leatar efter någon som bekärftar ens (journalistens/tidningens) "känsla om verkligheten" samt att "det är ju mest män som hörs om det ska räknas".
Annars finns det ju alltid artiklarna som "förvånat förklarar att det är 4 kvinnor (fast dom skriver oftast flickor) som är dom mest lästa bloggarna på nätet". Kanske är det åtminstone lika många eller fler (svenska) kvinnor på nätet än män?? Även om spelsiter nu är mansdomnierade så finns det ju som sagt många kvinnor i de andra sfärerna (men dom räknas ju kanske inte heller?!)
Vad gäller piratsakerna är det väl lite mer komplicerat eftersom piratpartiets frontpersoner är män men även personer som inte är med i Piratpartiet är väldigt aktiva mot Pirate Bay rättegången (och äldre kivnnor är ju lite otäcka rent allmänt, inte sant? ;) )
Vilken fruktansvärt pinsam text av Wirtén! Undrar just hur stor andel som tyvärr inte kan genomskåda det hela, utan nickar instämmande åt den gedigna analysen över sakernas tillstånd.
Och det här med hagelgevär under disken hos Frihetsfronten, har det nåt med Hinze att göra det med, eller är det en annan incident, eller författarens fria fantasier?
"När det misslyckade fick jag tydligt känslan att hon skulle ringa vidare och hitta någon som kunde leverera rätt svar."
Ha ha! Jag kan inte göra annat än att skratta. Går det inte att rätta in någon i ledet letar man upp någon annan. Det är bara synd att lyssnarna får reporterns sanning och inte sanningen. Men det har ju hänt färr gubevars och lär väl hända igen.
Men Wirtèn, vilken tönt.
Skicka en kommentar