Den var verkligen INTE trist! Tvärtom, tyckte jag, den var jättebra. Parallellen till '68 - både revolten och Nixon - helt klart inspirerande. (På många sätt, för i kontakten med människor som knappt använder Internet har jag funderat en del på både generations- och klassperspektivet i Internetrevolutionen.) Och jag vet inte, men den dagen (det var mitt under Isabella Lund-debatten) när jag insåg, verkligen insåg, vad Internet och bloggar och länkandet hit och dit innebar så nästan gungade marken under fötterna på mig. Det här är så mycket större än ett så uttjatat slagord som "Information wants to be free". Väl skrivet.
Jag tror det är få som ser hur väldigt stor den negativa inverkan skulle bli ifall fritt utbyte av åsikter och kultur via Internet skulle stoppas eller minskas drastiskt. Jag jämför med när patentlagstiftningen antogs runt om i världen, framför allt i USA. Visserligen kom det då upp i högsta domstolen där, och lagen antogs som konstitutionsenlig med en rösts övervikt (annars hade patent troligen inte funnits någonstans idag), men redan då bifogades kraftiga reservationer både hos de som rösta för och de som röstade emot lagen i deras domstol. Den största anledningen till reservationerna då var att om folk skulle hindras åtkomst till ny teknik och nya kulturella verk under lång tid så skulle detta leda till långsammare utveckling av samhället och därigenom till onödigt lidande för hela mänskligheten. Det som gjorde att det hela ändå ansågs vara acceptabelt var att patenten gällde under en kort tid (har för mig på rak arm att det gällde 25 år totalt). Idag har vi nått en punkt då dessa utvecklingshämmande folk fått igenom utökningar stegvis till den grad att frågan är hur många decenier efter ursprungliga "upphovsrätten" etablerats.
Patenten ledde så småningom till copyright lagstiftningen internationellt (från början patenterades hela filmer av exempelvis Edison eftersom det var enda metoden att få ensamrätt innan copyright). Av någon konstig anledning ansåg sig INTERPOL ha rätten att etablera en internationell konvention i Stockholm 1977 där denna inter-polisiära enhet alltså tyckte sig ha rätten att besluta om hur copyright skulle appliceras internationellt.
De har alltså smugit sig på oss bakifrån och därigenom etablerat en rättslig syn som kraftigt skiljer sig från vad både vad folk i genomsnitt, kulturen i samhället och lagstiftarnas ursprungliga intentioner.
Någonstans måste vi sätta ner foten för att hindra dessa samhällsfarliga och i slutändan människofientliga krafter från att fortsätta sin invasion av vår gemensamma rätt till delat kulturellt arv och strävande efter samarbete för gemensamt minimalt lidande i världen. I sin extrem är alltså denna fråga i princip lika viktig som kampen mot nazismen eller andra totalitära och icke-folkstyrda tendenser.
P.S. Jag hävdar ingen upphovsrätt till denna kommentar. ;-)
I denna underliga krönika utmålas du och Johanne Hildebrandt som fjäskisar för bloggvärlden, och några journalister som bloggar för nyttiga idioter. Världen är upp och ner! Du ÄR ju bloggvärlden – också. Go get him.
Fast P, man kan väl vara bekymrad över sin privatekonomi utan att för den skull kräva att x eller y ska ge en pengar? I mediebranschen finns dessutom den ytterligare komplikationen att alla andra utom den som skapar själva innehållet generellt ökat sina inkomster rejält samtidigt som ersättningarna till exempelvis frilansar minskat. Det ger ju fog för ett visst avundsjukeinriktat gnällande.
Artikeln finns väl visst under ledare? Jag får fram den i alla fall. Och vilken hemskt konstig text van den brink skrivit! Jaja. Han har säkert någon anledning till det.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
8 kommentarer:
Oj! Kalasbra! Inspirerande!
Ville bara säga det.
Den var verkligen INTE trist! Tvärtom, tyckte jag, den var jättebra. Parallellen till '68 - både revolten och Nixon - helt klart inspirerande. (På många sätt, för i kontakten med människor som knappt använder Internet har jag funderat en del på både generations- och klassperspektivet i Internetrevolutionen.) Och jag vet inte, men den dagen (det var mitt under Isabella Lund-debatten) när jag insåg, verkligen insåg, vad Internet och bloggar och länkandet hit och dit innebar så nästan gungade marken under fötterna på mig. Det här är så mycket större än ett så uttjatat slagord som "Information wants to be free". Väl skrivet.
Jag tror det är få som ser hur väldigt stor den negativa inverkan skulle bli ifall fritt utbyte av åsikter och kultur via Internet skulle stoppas eller minskas drastiskt.
Jag jämför med när patentlagstiftningen antogs runt om i världen, framför allt i USA.
Visserligen kom det då upp i högsta domstolen där, och lagen antogs som konstitutionsenlig med en rösts övervikt (annars hade patent troligen inte funnits någonstans idag), men redan då bifogades kraftiga reservationer både hos de som rösta för och de som röstade emot lagen i deras domstol.
Den största anledningen till reservationerna då var att om folk skulle hindras åtkomst till ny teknik och nya kulturella verk under lång tid så skulle detta leda till långsammare utveckling av samhället och därigenom till onödigt lidande för hela mänskligheten.
Det som gjorde att det hela ändå ansågs vara acceptabelt var att patenten gällde under en kort tid (har för mig på rak arm att det gällde 25 år totalt).
Idag har vi nått en punkt då dessa utvecklingshämmande folk fått igenom utökningar stegvis till den grad att frågan är hur många decenier efter ursprungliga "upphovsrätten" etablerats.
Patenten ledde så småningom till copyright lagstiftningen internationellt (från början patenterades hela filmer av exempelvis Edison eftersom det var enda metoden att få ensamrätt innan copyright).
Av någon konstig anledning ansåg sig INTERPOL ha rätten att etablera en internationell konvention i Stockholm 1977 där denna inter-polisiära enhet alltså tyckte sig ha rätten att besluta om hur copyright skulle appliceras internationellt.
De har alltså smugit sig på oss bakifrån och därigenom etablerat en rättslig syn som kraftigt skiljer sig från vad både vad folk i genomsnitt, kulturen i samhället och lagstiftarnas ursprungliga intentioner.
Någonstans måste vi sätta ner foten för att hindra dessa samhällsfarliga och i slutändan människofientliga krafter från att fortsätta sin invasion av vår gemensamma rätt till delat kulturellt arv och strävande efter samarbete för gemensamt minimalt lidande i världen.
I sin extrem är alltså denna fråga i princip lika viktig som kampen mot nazismen eller andra totalitära och icke-folkstyrda tendenser.
P.S. Jag hävdar ingen upphovsrätt till denna kommentar. ;-)
Då hoppas jag vi slipper fler griniga bloggposter om hur dåliga inkomster du har som kulturskribent.
b9AcE: Skitsnack. Och det är ju synnerligen intressant att du tar upp just nazismen som något man måste kämpa mot...
Varför finns den inte länkad på Expressen under Ledare & Krönikor?
I denna underliga krönika utmålas du och Johanne Hildebrandt som fjäskisar för bloggvärlden, och några journalister som bloggar för nyttiga idioter. Världen är upp och ner! Du ÄR ju bloggvärlden – också. Go get him.
http://www.vandenbrink.se/2009/02/23/guillou-eldas-upp-i-hildebrandts-och-hadley-kamptzs-bloggfjsk
Marie
Fast P, man kan väl vara bekymrad över sin privatekonomi utan att för den skull kräva att x eller y ska ge en pengar? I mediebranschen finns dessutom den ytterligare komplikationen att alla andra utom den som skapar själva innehållet generellt ökat sina inkomster rejält samtidigt som ersättningarna till exempelvis frilansar minskat. Det ger ju fog för ett visst avundsjukeinriktat gnällande.
Artikeln finns väl visst under ledare? Jag får fram den i alla fall. Och vilken hemskt konstig text van den brink skrivit! Jaja. Han har säkert någon anledning till det.
Skicka en kommentar