Välkommen till sekten

Enligt upphovsrättslobbyns advokat Monique Wadsted i DN imorse förstår alla vanliga tonåringar att fildelning är olagligt och att det inte kommer pågå för alltid. "det finns en liten sekt av så kallade kopimister runt The Pirate Bay däremot inte någon ideologisk rörelse med bred förankring bland svenska ungdomar."

Att läsa de uttalandena efter gårdagens Fores-seminarium om vem som tjänar på gratis kultur på nätet är extra overkligt. Där var ju nämligen alla panelister och som jag uppfattade det de flesta åhörare djupt eniga om motsatsen. Och det handlade trots allt om både kulturjournalister, musiker, akademiker, riksdagsledamöter och annat löst folk. Men vi kanske var den där lilla sekten, vad vet jag. Eller också syftar Wadsted på att den ideologiska rörelsen mest finns bland oss som inte längre är ungdomar.

Just detta blir allt mer underligt. Som jag skrev i min Expressen-krönika i förra veckan så blir enigheten bland intellektuella bedömare allt tydligare kring att det vi kan kalla immaterialrättssamhället har fler nackdelar än fördelar.

Om vi ska hålla oss i anslutning till rättegången mot The Pirate Bay så är fildelning för majoriteten tonåringar fullkomligt oproblematiskt. Det är möjligt att de, som Wadsted säger, inser att den är olaglig. Det är den ju, det kan man inte argumentera kring (till skillnad från om det som The Pirate Bay gör är olagligt, det är inte alls klart än). Som Eric Schüldt sade igår om sin lillebror så ser de däremot musik på nätet som radio. Dvs de reflekterar lika lite över att det är konstigt att det är gratis eller om del vore fel att utnyttja det som vi lite äldre gör när vi slår på p3. Det bara finns. Det är över huvud taget inte en fråga om moral eller omoral. Det är inte en slump att KDU nu i veckan som sista politiska ungdomsförbund gått ut och stött en legalisering av fildelningen.

Än så länge struntar politikerna i detta, sannolikt för att så många av de berörda ännu inte får rösta, men för eller senare kommer det att märkas. Man kommer att inse, som Fredrik Reinfeldt sade redan i förra valrörelsen, att det är rätt dumt att kriminalsiera en hel generation. Nu har han ju inte bara bidragit till det utan kommer också att ge såväl privata intressen som polisen närmast oinskränkta möjligheter att jaga denna kriminaliserade generation, men jag vet inte hur länge det fungerar rent politiskt. Och jag vet verkligen inte hur allvarliga problem för demokratin som kan skapas på vägen.

Åter dock till oss sekteristiska kopimister. Vi lever i dag i ett samhälle där den förhärskande tanken tycks vara att idéer mår bäst av att låsas in i separata boxar tillgängliga endast för inlåsaren själv. (jag säger inte idéskaparen här eftersom det i ex vetenskapliga sammanhang inte alls alltid bara är en person/ett forskningslag som gjort den upptäckt som senare dock patenteras av en enda. Patenten fungera där som ett hinder för vissa människor att använda sig av sina egna idéer.) Bara så anses man kunna främja kreativitet, genom allt längre patenttider på allt mindre upptäckter, genom allt längre upphovsrätter.

Men jakten efter patent gör att allt färre negativa resultat alls publiceras, eftersom man inte vill bjuda konkurrenterna på den informationen. Det leder i sin tur till oändligt slöseri med resurser eftersom samma forskning upprepas i olika forskarlag, olika företag som sedan döljer resultaten för varandra. De som betalar slutnotan är i allmänhet världens skattebetalare (eller försäkringstagare). Någon gång måste vi våga ställa oss frågan om vad vi vinner på detta system som är tillräckligt för att väga upp de uppenbara nackdelarna.

Läs också Christopher Kullenberg om kopimisekten.

I samma anda, men mer kring hoten mot vår demokrati som kommer i spåren av upphovsrättsindustrins kamp, kan man läsa den här kloka s-motionen.