onsdag, april 05, 2006

"Men ska man inte acceptera att kroppen förändras när man fått barn?"

Den försåtliga frågan fick Maria Carlshamre av Aftonbladet när de "avslöjade" att hon opererat magen. "Nej, varför det?" svarar hon klokt. För varför någon enda kvinna skulle behöva acceptera kasserat sexliv, analinkontinens, isärslitna magmuskler eller andra "naturliga" förändringar som kan följa på en graviditet och förlossning är väldigt svårt att begripa. Allra minst ur ett feministiskt perspektiv.

I lördags skrev Linna som vanligt smart om det här. Nu berättar Carlshamre själv om operationen.

15 kommentarer:

Karin sa...

Ett par frågor:
1. Var det enbart barnafödandet som sträckte hennes muskler? Och vem/vad är det egentligen som är hennes måltavla? De långa vårdköerna? Stopplagen? "Frigida" feminister av annan sort?

2. Var det inte den här operationen som hon lät sitt företag deklarera för - vilket hon sedan skyllde på att "min ex-man skötte bokföringen av det där, jag orkade inte bry mig"?

Vigg sa...

I sak kan jag förstå kvinnor som opererar sig pga av problem som kan uppkomma efter en graviditet. Men i Maria C:s fall håller jag nog med Karins kommentar avseende p2.

Höres
Vigg

Isobel sa...

Jag hoppas att ni inte tror att jag kan svara på era frågor i Maria Carlshamres ställe.

Klok Kloksson sa...

En undran - är ordet "klokt" inte bland det mest överanvända av alla just nu? Någon "skriver klokt", någon annan "svarar klokt".

Egentligen betyder det väl ingenting, annat än att den som använder ordet "klokt" håller med den som skrev eller svarade.

hannahsthlm sa...

jag bryr mig inte om vem som har skrivit eller deklarerat vad..Det enda som är den väsentliga kontentan av detta är ju..Jaaa..varför skulle någon kvinna bara acceptera allt som kan följa med en graviditet utan att opponera sig eller operera sig!?Låt varje tjej/kvinna göra det de mår bra av..desto bättre för barnet med en mamma som är nöjd och glad med sig själv!

Karin sa...

Hannah:
Inte för att vända mig emot en kvinna som starkt upplever att hon var fysiskt nersliten efter graviditet (eller efter flera förlossningar?) och nu känner att hon fixat vad hon behövde, men Carlshamres artikel frånkänner litet grann kroppen förmåga till att återhämta sig. I förlängingen är det som om hon menar att vi alltid behöver hjälp av plastikkirurgi för att må bra.

Och då blir det ungefär som diskussionen kring statligt subventionerad Viagra till alla som vill ha: var hamnar vi, om "anybody who is anybody" förväntas bättra på kroppen med plastikingrepp (fixade kinder, snyggare mage, ändrat hudpigment) för att hänga med?

Lisa sa...

Det som överhuvudtaget inte diskuteras är att operationer är ett traumatiskt ingrepp på mäniskokroppen. De medför risker för komplikationer, sjukskriving och det är inte alltid resultatet blir det önskade. Smärtan kan vara fruktansvärd. Nerver kan (som i mitt fall) få kroniska skador. Nej, en omfattande operation kan inte jämföras med munsårssalva eller tandreglering.

Visst är det en svår fråga vilka svagheter och brister vi ska acceptera hos våra kroppar. Fysiska handikapp som inkontinens och muskelbristningar är en sak. Det estetiska är en annan. Visst är det svårt att dra gränsen. Men å andra sidan — vad händer om vi inte drar några gränser alls?

Jag har en mycket vacker väninna som opererade brösten privat. Hon gick för tillfället på antidepressiva mediciner, var psykiskt instabil och arbetslös. Hon tog ett lån på 50 000 för att få större bröst. Egentligen hade hon behövt nya tänder eftersom de var förstörda av ett långt matmissbruk. Det är så klart att det var hennes eget "fria val". Men jag tycker att det är något mycket sjukt i en kultur där fasta, stora bröst har blivit så åtråvärt.

Ja, jag tillhör de sippa människor som bekymras över utseendefixering och sexualisering. Det finns intressanta studier som visar att unga kvinnor presterar sämre på intelligenstester och har signifikant sämre självförtroende efter att ha suttit och bläddrat i typiska "kvinnomagasin".

Nej, vi kan inte lagstifta eller negligera vårt behov att vara attraktiva men vi kan erbjuda alternativ. Och vi måste vara medvetna om att den omfattande diskrimineringen av fysiskt mindre attraktiva människor är lika anstötlig som den av invandrare och kvinnor.


Isobel: Jag längtar efter fler bilder på kvinnor med ett BMI över 25 på din blogg eftersom det är de som du tilltalas mest av.

Isobel sa...

Fast om magmusklerna inte växt ihop igen efter en graviditet finns det heller ingenting man kan göra genom träning.

Jag vet inte vad Carlshamre anser om vem som ska betala, själv har jag har inga problem med att man betalar själv för en eventuell operation, men men det jag vänder mig mot är ju tonen i Aftonbladet-texten, där det anses ofeministiskt att vilja ha hela magmuskler om man fött barn. I det synsättet finns inbott ett helt tankekomplex om hur mödrar inte förväntas vara könsvarelser, att den moderliga kroppen endast är till för barnet och inte för kvinnan själv, som jag avskyr.

Det är svårt att få plats i kommentarsfältet för större resonemang, men jag har generellt också förfärligt svårt för hela tanken att vi bör acceptera vår genetiska lott. De som råkade födas snygga får vara det, men vi andra ska eller inte sträva efter det. Tvärtom finns det något (åtminstone filosofiskt, som Lisa påpekar är ju inte operationer alltid okomplicerade) emancipatoriskt i synen att vi får skapa oss själva, kan skapa om oss efter egen vilja. Naturlig skönhet är dessutom tristare än artificiell.

Det betyder inte att jag personligen gillar de trånga ramarna för vad som i vissa sammanhang anses attraktivt, till exempel älskar jag den sortens böjda framträdande näsor som ex persiska kvinnor envisas med att operera bort (där finns det dessutom en etnisk aspekt som är rätt besvärlig, att vi alla förväntas se ut som nordeuropéer).


Ps. Lisa, den kvinna som oftast förekommer på bild här är jag själv och jag har definitivt ett BMI över 25.

Villervalla sa...

Eftersom jag själv också har haft och har det knepigt med mage och korsrygg efter två grviditeter, kan jag ju så klart bara instämma med Isobel. Varför är det en feministisk fråga att vilja fungera optimalt, vara stark som tidigare, kunna ha en rak hållning och kunna träna sig snygg och stark? Jag kan inte se Carlshamres operation som något annat än en klok investering i sig själv och ett högst personligt val. Det har väldigt lite med med utseendefixering och objektifiering att göra - sådant är det väl ingen som välkomnar?

Vad förödmjukande att behöva ta till offentligt försvar över sin egen kropp. Vad förödmjukande att ha behövt ta ställning för någons rätt att investera i sin kropp och sin hälsa. Och vad malplacé att göra en jämförelse med en sjuk och deprimerad flicka som gjort en bröstförstoring, Lisa? Inte ALLS samma sak. Verkligen inte.

Ibland blir jag oerhört förvirrad av verkligheten, ska jag erkänna. Hur kan det vara att så många bara aningslöst stämmer in i en sån här begreppsförvirring? Tycker folk verkligen att detta är en sak för feminismen och offentligheten att diskutera? Förvirrad som sagt...

Lisa sa...

Jag har svårt att förstå vad som är intressant med ett artificiellt utseende. Visst, vi är genetiskt programmerade att attraheras av det perfekt geometriska, drag som är karikatyrer på proportionerna som karakteriserar våra kön. Men den kulturella likriktningen som pågår har ett pris vi ännu bara kan ana.

Isobel, visst förekommer det bilder av dig. Men när du hyllar andras skönhet är det i regel över 25 som gäller. Jag tycker att du är mer attraktiv. Men det är nog för att du utstrålar värme och intelligens.

Och jag ifrågasätter definitivt Carlshamres beräkningar att 70-80% av barnaföderskor skadas så allvarligt att de inte läker på naturlig väg. Visst är komplikationer efter förlossningar det ett nedtystat och underskattat problem. Och det är bedrövligt att knipövningar och situps är den juvudsakliga ordinationen. Men jag är otroligt nyfiken vad hon baserar sin statistik på.

Lisa sa...

Halåå Villervalla! Läs noggrannare! Jag skrev att inkontinens och muskelbristningar är en sak och estetiska problem en annan.

Jag ifrågasätter inte att man opererar ickefungerande muskler. Oavsett om det är en graviditet eller något annat som orsakat skadan. Och samhället borde definitivt stå för kostnaden.
Jag ifrågasätter operationer av estetiska skäl. Isobels återkommande resonemang att man inte ska acceptera sin genetiska lott. Ursäkta om kopplingen var oklar.

Johanna sa...

"Skönhet är imgen mänsklig rättighet, men det tråkiga är att inte heller ett vanligt, ostylat vackert utseende är det."

-Ann-Charlotte Altstadt om plastikkirurgi i Aftonbladet (citatet lätt retuscherat för att få fram poängen). Och nej, det handlar inte om någon slags benhård norm för vad som är normalt utan just om rätten att inte behöva lägga pengar, möda och en massa mental energi på att bättra på sin egen kropp på operationsbordet.

Isobel sa...

Läs förresten fortsättningen i dag om ointresset för att kvinnors underliv ska funka även efter en förlossning: http://expressen.se/index.jsp?d=1180&a=559832

Maria Carlshamre sa...

Hej Isobel!
jag minns när vi jobbade ihop DN sommaren-hösten 2002. Det var strax innan jag äntligen fick ut min sambo ur lägenheten.
Tack för snälla ord och intresserade frågor!
Bara några korta svar om min riksbekanta mage:
1. Nej, det var ingen annan eller mitt företag som betalade operationen. Det där är en skröna som en mindre nogräknad journalist skapade och som sen dess har levt ett eget liv. Jag betalade litet drygt 47.000 kronor för att operera mina magmuskler och pengarna var ett förskott jag hade fått för en kommande bok. Boken kommer ut i augusti i år.
2. Operationer medför alltid en risk. men jag hade i alla år fått höra att min ryggvärk berodde på att mina magmuskler inte gav nödvändigt stöd och att jag borde träna upp dem. Vilket jag försökte men det funkade inte. Blev arg när jag förstod att det inte går att träna upp muskler som inte finns. Och bestämde mig för att bli av med min ryggvärk genom att laga mina muskler i en operation. Sen dess (våren 2003) har jag också haft mycket mindre ont i ryggen!
3. Siffran 70 - 80 har jag från flera läkare bland annat på Karolinska Sjukhuset. Jag tror dock att vi behöver forska mycket mer på det här - i dag forskas det nästan ingenting eftersoim det av många anses vara naturligt att kvinnor får probolem efter förlossningen. Det tycker inte jag.
Därför blev jag också så glad när jag såg Isobels första blog om saken efter Aftonbladets infama val av rubrik ("FInare mage...")
Om det är nån som vill veta mer får niu gärna maila mig på mcarlshamre@europarl.eu.int

bästa hälsningar
Maria Carlshamre

Anonym sa...

Isobel, på sajt www.mariacarlshamre.se har hon själv förklarat mer ingående vad som kostade vad och hur det nu var med att företaget betalade.