En guide till allsvenskan och höstens val

"Och så säger de att sport inte hör ihop med politik." Mikael Wiehe hade rätt då och han har rätt nu. Sport hör självklart ihop med politik. Fotboll hör ihop med politik. Eftersom allsvenskan nyss tagit sina första trevande steg för i år samtidigt som valrörelsen är i full försäsong krävs det förstås en guide till hur den där ihophörningen funkar.

Internationellt är det lite roligare, det erkänner jag. Di Canios musse-hälsningar, Livornos supportrar som laddar upp inför matcherna på Bar Stalin, St Paulis anarko-fans som endast uppträder maskerade. Även de israeliska flaggorna på Ajax läktare och Athletic Bilbaos vrede om någon skulle råka uttala deras stolta lagnamn på simpel spanska har en tydlig charm.

Men nu var det ju den svenska valrörelsen det handlade om. Det kan tyckas enkelt att dela upp lag i höger och vänster. För enkelt i själva verket. För långt mer intressant i den svenska fotbollsfloran än så grova indelningar är förstås att gå ner på detaljnivå. För er skull har jag gjort just det.

AIK. Enkelt. Det här är MUF eller möjligen Fria moderata studentförbundet. "Alla hatar oss, vad fan gör det"

Brommapojkarna. Det mest folkpartistiska laget. Alla utvecklingslagen i kombination med bristande framgångar på högsta nivån leder tankarna till det gamla 4-procentspartiet som alla gillade medan elitsatsningen för 7-åringar säger Jan Björklund.

Djurgården. Nya moderaterna. Storkapitalism möter myspys. Rensade ut det gamla och började om på en lägre nivå. Många medgångssupportrar.

Elfsborg. Gamla folkpartiet. Skolbibliotekarie-varianten. Skulle gärna regera i koalition med (s).

Gefle. Förstamajtåg till arenan och tal av s-ministrar före matchstart. Trad-sossar med charmig småstadskänsla.

Göteborg. Vänstersossar med betonghäck. Som skattefuskar och har skumma konton i Luxemburg. Och hade sin storhetstid för ett decennium sedan. Låter det inte misstänkt likt en sönderregerad regering?

Halmstad. Gamla moderater, lantmannatypen, i koalition med ett starkt centerparti.

Hammarby. Vänsterpartiet. Idealen är viktigare än resultaten eller realiteterna. Bråkar gärna internt. Hade en kort storhetstid i början av 2000-talet. Sparkar en tränare som precis vunnit guld.

Helsingborg. Eh. Vet inte.

Häcken. Det är också svårt. Ändå till sist tydligt kanslihushöger. Ekonomiskt vansinnigt framgångsrik, anses allmänt sympatisk men har få direkta anhängare. Företrädare blir kändare när de väl flyttat därifrån.

Kalmar. Sossar. Typ.

Malmö. Kommunalpamp. Kan lika gärna vara (m) som (s). Ser till resultaten. Gillar starka män.

Örgryte. Gamla folkpartiet. Warren Buffet-varianten. Kapitalister som är för fina för att rösta moderat.

Öster. Man skulle vilja säga kd, men känslan är åter vagt socialdemokratisk.


Jag tar inte upp alla lag i Superettan av den enkla anledningen att mina insikter är lite för dåliga om vilken del av det politiska spektrat lag som Qviding kommer från. Däremot är jag övertygad om att Friska Viljor har nära kopplingar till miljöpartiet.