Jag måste börja med att säga att jag inte är det allra minsta objektiv. Och då menar jag inte åsiktsmässigt, för jag har förstås aldrig stuckit under stol med att jag tycker att skattepengar hellre borde användas till schyssta skolor än till kommunala ångfartyg. Men det faktum att Martin Borgs är en av mina allra äldsta vänner och att jag älskar honom innerligt får ju inte heller göra att jag inte kan berätta hur osannolikt jävla bra hans film är.
Martin har alltså gjort en dokumentärfilm om vart de svenska skattepengarna går. Det låter ju ungefär lika roligt som att se en mittfältare som avstår från att gå in i närkamper, men jag lovar, det är precis tvärtom. För i samma anda som amerikanska gladpropagandister som Michael Moore och Morgan Spurlock ägnar Martin sig åt verklighetens underliggande svarta humor snarare än sammanträdesrummens och politikernas floskulösa låtsasvärld.
Det gäller alltifrån inledningsscenerna när han tatuerar in M74 på överarmen för att aldrig någonsin glömma bort den onkologavdelning på Huddinge Sjukhus där han räddades till livet vintern för tre år sedan, till när han går runt på stan i Borlänge och värvar medlemmar till stans hattförening för att den ska klara sig utan den halva miljon i bidrag som den får årligen. På en timme får han ihop två medlemmar som betalar en hundralapp var för att stödja hattens historia. Det är ändå bättre än i Ludvika där inte en enda han frågar vill betala för hans runda i den lokala bowlinghallen. "Det är väl din fritid" säger en kvinna grinigt. Jo, det är ju sant. Bortsett från att Ludvika-borna redan betalar för Martin och andra bowlare. Bowlinghallen är kommunal och kostar skattebetalarna åtta spänn per runda, netto. Som kunde ha gått till bättre mat på äldreboendet, eller sänkt skatt, eller nya skolböcker. Men går till bowling.
Jag vet inte när den kommer på teve, men den går upp på bio på tisdag. Och den är något så ovanligt som politik som är roligt på riktigt och känns både i mage och hjärta. Se den, oavsett vad ni tycker om skatterna. Ni kommer att skratta och kanske få en tår i ögat vid synen på sånt som pengar borde gå till i stället för hembygdsmuséer och mysiga avgångsvederlag för avpolleterade politrucker. Eller direkt till politisk propagande, som i en minnesvärd scen när Martin ställer Tobias Billström (m) mot väggen för att moderaterna nu vill höja partistödet för att kompensera sig ekonomiskt för de inte fick så många väljare i förra valet. För varken jag eller Martin är ju direkt några avskaffa-staten-nyliberaler. Men kanske alldeles särskilt om man tycker att det är rätt att ta upp skatt och att det är rätt att ha en välfärdsstat och att det är oerhört viktigt med bra vård och bra skola är det bra att säga att det finns sånt som folk faktiskt borde få stå för själva också. Bowling, hemslöjd, hattar. Eller ångfartyg. S/S Thomée i Östersund kostar kommuninvånarna 440 000 kronor om året. Vill de verkligen inte hellre lägga de stålarna på en extra förskollärare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Tack för tipset. Ska försöka se den i veckan.
Hur långt vill du gå? Ska vi slopa all föreningsbidrag? Att ställa en bowlinghall, mot sjukvården är bara fånigt.
Då kan vi ju lika gärna skippa bidrag till biblioteken. Folk dör ju på sjukhusen , och folk går hemlösa.
Då kan vi ju lika gärna skippa bidrag till den lokale innebandyföreningen. Folk dör ju!
Ja, Isobel, och inga bidrag till hockey och bandy och curling och FOTBOLL. Inga bidrag till knattefotboll: Är knattarna bra så får de väl ta ut förskott på sina framtida elitklubbslöner och betala sin träning själva *halvironi*. Och förstås: Inga bidrag till elitklubbarna. Har de pengar att överbetala spelare för att syssla med sin hobby på arbetstid bör de har råd att finanisera den ungdomsverksamhet som i grund och botten ändå är en talangjakt och plantskola för framtida storinkomstgenererande elitspel. Hur många, av alla som sysslat med idrott på knatte- eller ungdomsnivå, går ur erfarheten med en känsla av besvikelse? Fler än man vill tro.
Vi måste sluta se den organiserade idrotten - alltifrån knattarna till derbyn på Råsunda - med de här gamla folkhemsbrillorna. Vi måste börja tvivla på idrotten, ordentligt.
Bowlinghallen är kommunal och kostar skattebetalarna åtta spänn per runda, netto. Som kunde ha gått till bättre mat på äldreboendet, eller sänkt skatt, eller nya skolböcker. Men går till bowling.
Å nej, inte bowling. Vad det kan leda till vet man ju efter att ha sett "Bowling for Columbine".
Personligen tycker jag att det bör finnas offentligt stöd till fritidsverksamhet för barn och ungdomar, inklusive idrott.
Däremot om vuxna människor vill bowla, släktforska, homestagea eller för all del spela fotboll, borde de få stå för det själva. Och jag ser inget som helst problem att ställa stödet till vuxnas fritidssysselsättningar mot tillräckligt med pengar till vården. Det är samma pengar. Och politiska prioriteringar mellan vad man vill lägga de där pengarna på.
Generar inte bidragen till föreningar, friskare och gladare människor tillbaka genom minskade utgifter? Ett bra föreningsliv gör ju också att ungdomar inte går sysslolösa, och hänger på stan.
Tyvärr sä är ofta fritidsverksamhet fär barn och ungdomar ofta mest en förevändning för vuxnas fritidsaktiviteter: Ungdomsidrotten är överorganiserad och exkluderande för de som vill hålla sig på en "normal" hobbynivå. Och om idrotten kan generera pengar inom sin egen verksamhet för sin egen verksamhet tycker jag att den ska göra det. Varför ska det vara lyx i ena ändan av storklubbarna och statliga bidrag i den andra? När verksamheten ändå inte är någon välgörenhet i meningen att alla faktiskt får vara med på lika villkor?
Det finns säkert en massa löjliga vuxensysselsättningar som får bidrag, och det kan självklart diskuteras, men min poäng är att idrotten alltid verkar vara så jävla orörbar, så icke-förhandlingsbar.
Kyrkan är skiljd från staten, BRA. Men när ska vi skilja religion nummer två från staten? Vad tror du Bosse Ringholm tycker? Eller nån av alla andra idrottskramare/politiker som oavsett färg pytsar pengar över en verksamhet där mottagarna redan kan pröjsa ett gäng killar hundratusen i månaden för att syssla med sin hobby på heltid, återigen.
I grunden håller jag förstås med dig: Grundläggande behov först.
Rättsväsende, utbildning och vård är statens viktigaste uppgifter - resten är fernissa. En viktig fernissa ibland, men inte helt nödvändig. jag tycker att det är bra att jämföra utgifter för bowling mot utgifter i vården - det ger en bra känsla av hur prioriteringar görs eller borde göras.
Ca 27% av statsbudgeten går till skola, vård och omsorg...
Mycket bra post, Isobel. >Applåder< Något som verkligen behöver sägas nu när fete Göran och hans anhang synes gå mot en ny valseger. (Menar du att SVT kommer att visa denna dokumentär? Oj! En skräll i så fall.)
Jag tror inte Göran drabbas särskilt negativt av filmen. I alla fall inte utanför storstadsområdet. Svenskar uppskattar att staten garanterar ett slags miniminivå i livskvalite, både för ungdomar och vuxna. Till skillnad från majoriteten (tror jag) på den här bloggen har jag inga problem med en skattehöjning för att finansiera både en dräglig fritid och en dräglig vård för de som inte har råd att betala för det själva.
Skatterna bör helt ersättas med individuella medborgarkonton.
http://www.dsv.su.se/~torgny/egen.doc
Skicka en kommentar