Jag säger bara Brasilien

Det var en sån där kväll där man visste tidigt att det skulle gå illa. Eller illa och illa, förresten. Det var en sån där kväll där man visste tidigt att det skulle bli riktigt roligt. I går var det förstås inte riktigt lika kul längre. Det är så det är. Det får man ta.

Kvällen inleddes med öl på Boheme med mitt sällskap av väldigt unga, vackra, snälla och begåvade män. Om det låter som att jag säger det för att skryta är det förmodligen för att det är sant. Det finns inget bättre för att lindra eventuell 29-årsångest. Utom eventuellt ett besök på Douglas, men mer om det senare.

Mitt i en diskussion om vad som gör att till synes fullt normala människor släpper på alla hämningar inne på just centralbadet vänder sig en ensam man vid bordet intill mot oss. "Brasilien." Vi tittar frågande på honom. "Jag säger bara Brasilien." Han är rätt dragen. "I Brasilien älskar alla kvinnor sex." Aha. "De är så vackra och sensuella allihop, och alla vill alltid ha sex." Å. "Där finns inga feministfittor, som här." Gissningsvis var det ett slags svar på den förvåning jag själv minuter tidigare uttryckte över det faktum att jag aldrig blivit så raggad på i hela mitt liv som när jag besökte centralbadet med min tydligt putande fyramånadersmage. I Brasilien får vi anta att gravida kvinnor har vett att tillfylleligt uppskatta sexuella inviter från främmande män på badhus.

Sen tunnelbanan till Skärholmen och gringokalaset. Jag fick äntligen träffa bedårande Cajsa. Först hälsade vi vuxet och skakade hand. Sen stod vi och tindrade mot varann. "Jag har hört så mycket bra saker om dig" sa hon. "Jag har hört så mycket bra saker om dig" sa jag. "Ska vi inte kramas i stället?" sa hon. Det gjorde vi. Hon berättade senare att hon använt verkstan som exempel när hon försökte förklara för en komvux-lärare vad en blogg var.

Tyvärr var utbudet var begränsat till öl, vin och hundgodis. "Vi går till Douglas" sa jag till J. "Absolut" sa han. Där fick vi visa legitimation för att få köpa tequila. "Vill du verkligen se mitt också?" frågade jag häpet. Det ville hon bestämt. Fantastiskt. Jag säger bara Douglas.

Det var den sortens kväll när jag och Cajsa lyckligt dansade till Latin Kings-låtar som kom när vi gick i högstadiet. De andra dansade också. Man måste dansa till dem. När nån pratade Berlusconi med ett par besökande italienare och några hånglade i ett hörn och nån försökte visa oralsextekniker på en sockerkaka. Det sista kan jag förresten ha drömt. Och klockan två när man borde ha gått hem åkte man i stället till Alis och sa till vakterna att träningsväskan var full med vapen och knark.

Därinne pratade jag med en gotlänning i truckerkeps som frågade vad jag gjorde. Jag svarade sanningsenligt. "Du ljuger" skrek han. "Jag känner alla som jobbar på alla tidningar och jag känner inte dig." Min kompis testade kampsportsmoves mot några killar i träningsoverallsbyxor som såg farliga ut på riktigt. Jag fick le rart och lägga huvudet på sned och förklara att han inte muckade egentligen. Lyckligtvis skrattade de bara åt honom. Ja, herregud. Vem behöver Brasilien?