Söta C vill att jag ska förklara varför jag gillar Hotspot, som hon tycker är deprimerande. Det är väldigt enkelt. Jag gillar saker. Som man kan köpa. Jag gillar bilder på olika saker som någon har satt ihop enligt ett tema. Jag gillade tidningen Ruby och den amerikanska förlagan Lucky. Oavsett om jag själv egentligen uppskattar just de sakerna på just den bilden gillar jag att titta på sådana bilder och just avgöra om jag gillar dem eller inte. Jag gillar de där sidorna längst bak i de vedervärdiga bostadsannonsbilagorna där någon har valt ut sju snygga städprylar. Eller fula städprylar, beroende på smak.
Jag har alltså ingenting emot att folk köper lägenheter, men jag gillar inte att bli påmind om att människor tvingas låna 2 miljoner för en liten tvåa, eller för all del om att jag själv inte har råd att flytta till en lägenhet med ett arbetsrum. Inte heller uppskattar jag de där lyriska artiklarna om någon von snofsning som bor i en vackert renoverad hyresfemma vid Humlegården och bara råkade ha en osannolik tur i byteskarusellen och som inreder med jättefina möbler från Svenskt Tenn. Däremot älskar jag Svenskt Tenn. Jag gillar som sagt saker.
onsdag, januari 25, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Precis så, PRECIS.
Själv gillar jag nog människor mer.
Nä usch. Som alla som läser här regelbundet vet tycker jag förfärligt illa om just människor.
haha. Människor. Finns inget tristare.
Men ni glömmer att utan människor skulle inte prylarna vara till glädje för någon. Prylar är trist som tusan...
Men å andra sidan, jag är väl för gammal för att "hajja" dom där materialistiska, borgerliga tankebanorna som är så måderna idag med allt ifrån specialkaffe till dyrtyg.
Jag håller med dig Isobel. Jag gilar att någon listar och jämför och beskriver en massa prylar, både fula och fina. Jag missar aldrig rutan med "saker som går att köpa på olika ställen" i DN:s bostadsbilaga. Jag köper nästan aldrig några prylar, men jag gillar verkligen att titta på dem och är hemskt glad att andra delar med sig av sina prylintressen.
Ojoj, nu försökte jag vara ironisk, och det var förstås dömt att misslyckas, proklamerad motståndare till ironin som jag är. Jag tycker också att människor är bättre än saker. Men jag ser ingen direkt motsättning däremellan. Och dyrtyg (åtminstone om det är Frank-designat) är bland det bästa som finns.
Stora hus med havsutsikt, som man brukar se i Residence och DN Bostad, det är för folk som lägger nr många timmar på trädgården.- Själv har man ju alltid triggats av små hyrda ettor med utsikt mot en regnig bakgård...
jag älskar att kolla på prylar i tidningar och på nätet, det är som om man lite shoppat dem då. Man kan bli mätt utan att ha dem själv. Som att käka knäckebröd och läsa kokböcker. Människor kan man iofs också titta på på nätet och i tidningar och kanske bli mätt. Men det är inte riktigt samma sak.
Man kan ju tänka sig jämförelsen köpa/skapa en tidning med en massa bilder på mat, eller ge mat åt en hungrig person.
Skicka en kommentar