tisdag, januari 31, 2006

En klass för sig?

Kjell Häglund skriver intressant om Neo, Nicklas Lundblad och klassanalysen i Journalisten. Nu råkar jag ju, vilket jag skrev om tidigare, anse att man visst kan använda sig av yttre attribut för att beskriva känslor och fenomen. Klassanalyser är mig heller inte främmande. Men att förminska just Lundblad till bara det där tygstycket om halsen är onekligen inte så värst klipskt.

Å andra sidan, är det bara för att Lundblad är en erkänt begåvad och intressant debattör, som just Häglund (och för all del jag själv) råkar dela uppfattningar med, som det är fel att förminska honom till blott yta? På vilket grundläggande sätt skiljer det sig från Häglunds egna spekulationer om vem som egentligen köpt Sigge Eklunds lägenhet?

12 kommentarer:

Anonym sa...

Att Andres dömer hunden efter håren är ju precis som det ska vara - så funkade Bibel och Pop genomgående. Baader Meinhof är coola för de hade snygga kläder, och därmed omvänt: Nicklas Lundblad är dum i huvet för han har fluga.

När det gäller skillnaden mot Klasses köp av BRF-lägenhet till Sigge så finns det kanske egentligen ingen principiell skillnad - flugan förstärker bilden av tönt och pappa betalar förstärker bilden av barnkalas bland bloggisarna.

Kjell Häglund sa...

Jag har inget emot "klassanalys". Klassperspektiv är lika relevanta i dag som de alltid varit.
Jag skriver om klassretorik, vilket är något helt annat.

Vad gäller Blogge-jämförelsen så tar jag inget ansvar för bristande logik mellan olika krönikor! Jag har tillräckligt sjå att knyta ihop logiken inom en och samma krönika.

Isobel sa...

Förutom förstås den uppenbara skillnaden att Lundblad otvetydigt hade på sig fluga på bilden medan Eklund däremot bor i hyresrätt. Men bortsett från att det ena ändå grundade sig i fakta och det andra i rena spekulationer så är det svårt att se någon grundläggande skillnad.

C sa...

Jag tycker Kjell Häglund var lite dum i huvet i Journalisten-texten.

Isobel sa...

Haha, det där är en sån underbar slacker-skribent-ursäkt att jag inte kan låta bli att charmas. Man ska inte ha för höga pretentioner. Eller också ska man ha gigantiska pretentioner. Men inget i mitten.

Jonas Bergroth sa...

Jag tror på inkonsekvens. Det är därför jag aldrig skulle kunna bli moralfilosof. Att ta ett axiom och sedan dra ut konsekvenserna av det hamnar alltför ofta över det absurdas gräns. Logiken är logisk, men världen är komplicerad och till stora delar obegriplig. Till sist får man klamra sig fast i någon luddig känsla av att det här är det rätta, åtminstone just nu. Åtminstone med det här humöret. Åtminstone med mat i magen. Åtminstone...

Villervalla sa...

Jag är en sån glad och gläfsande fåntratt att jag köper både Lokko och Häglund och Lundblad, för att de är så himla bra skribenter! Ingen av dem slår fast en sanning mer gjuten än den andra, de är likvärdigt intressanta och jag ser fram emot en fortsättning. Dom har fått en superb moderator i Isobel!

Gudmundson sa...

Men hallå!

Grejen är ju att Neo och Lokko i grunden använder samma marxistiska analysverktyg - men kommer fram till olika slutsatser.

Neo menar att ökat välstånd leder till en breddad medelklass som i sin tur skapar en ny borgerlighet som dricker cappuccino och läser halvfranska band, vilket ju är som hämtat från en grundcirkel i marxism. Den materialistiska basen ger den ideologiska överbyggnaden.

Lokko blir naturligtvis skrämd av en borgardefinition som (med all rätt) inkluderar honom själv, vilket får honom att tillgripa marxismens andra stora paj att kasta: klassmedvetenheten och -retoriken.

Kanske handlar den stora debatten om en ny borgerlighet bara om hur vi ska tolka artonhundratalets klassiker, precis som att den naturvetenskapliga diskussionen mest tycks handla om Darwin.

Jag är i vilket fall mer benägen att hålla med Neos marxistiska analys än Lokkos retorik. Och håller alltså med Häglund om att Lokko skulle kunna bidra med texter i de Nerbrandska halvfranska banden.

Slutligen känner jag mig nödd att påpeka för Häglund att det knappast känns helt artfrämmande med Ehrenreich i (dock förträffliga) Washington Monthly.

Reza sa...

Kan nån förklara varför Kjell Häglund är besatt av bloggare? Han skriver om bloggen mer än bloggarna själva. Inte en krönika utan bloggtema från Häglund på ett halvår. Vad händer? Förklara!

Magnus sa...

Det kankse är som när 40-åringarjna på 90-talet började utveckla ett intreesse för hiphop: man vill till inget pris ge intryck av att inte ha hajat det nya mediet.

Donnie sa...

Reza, "besatt av bloggare", är Andres en bloggare? Dom är väl nästan jämngamla Andres och Hägis.
anyways, "bloggare" är ingen jävla folkgrupp, eller åldersgrupp, Häglund själv är ju hängiven bloggare. Kolla på nyligen.se, han bloggar dagligen. Det förklarar ju saken, han är besatt av sig själv...
Men i den där krönikan tycker jag han har fel. "Klassretorik" är väl inte automatiskt negativt? Om han nu menar att det är okej med klasspespektiv, som han skriver här, och retorik är ju vad han fyller varenda krönika med, så varför då inte "klassretorik"?

Anonym sa...

Tack för länken till Kjell Häglund om bloggarnas summer of love! Den hade jag missat. Roligast på länge.

Håkan
www.agamemnon.se/loser.html