Via statcountern hittade jag en brud som säger att jag är smart och snygg. Jag är ju inte den som undanhåller er sådana insikter (eller henne en länk för den delen, vilket hon tycks be om). Ha. Jag är så galet lättflirtad. Hela mitt liv handlar om att behaga.
Just därför blir jag förstås lite ledsen av att Emil tycker att det här är "en riktigt hemsk medieblogg". När ska jag äntligen växa ur mitt begär att tillfredställa alla, att tyckas om av alla? Det är förstås det snällheten handlar om. En manipulativ teknik att få er att gilla mig. Som Staffan skrev för några dagar sedan är snällhet ett maktmedel. Få kan motstå det genuina goda hjärtat. Det är exakt det som är poängen.
PS. I dag är det den sjuttonde januari. Det hade kunnat göra det här till en verkligt hemsk blogg på ett annat sätt än det jag gissar att Emil menar. Men det sker inte. Ett år har gått. Om ni hade frågat mig för bara en månad sedan hade jag förmodligen gissat på sprit och tabletter som enda vägen ur den här hjärtskärande bemärkelsedagen. Något har hänt. Jag kan inte ta på det än och vågar inte lita på dess beständighet, men hur slitet det än kan verka så är det som ett nytt år nu.
I torsdags höll jag i den första bebisen sedan Stella dog och det kändes inte ens sorgligt. Jag grät inte ens på det duniga lilla huvudet. Jag kände hans ansikte mot huden i min urringning och det gjorde inte ont. Jag måste tro att det betyder något. Jag tror att det betyder något. Jag tror att jag kommer att klara mig. Ni förstår inte vilket stort steg det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
snällhet som maktmedel - ett sätt att se på det: "Alla som är beroende av idealisering gör sig dock inte till medelpunkt i sina dagdrömmar. Några skyr rampljuset och vill hellre sola sig i glansen av någon annans prestationer. Dessa så kallade garderobsnarcissiter upprätthåller sina drömmar om sin egen storhet och makt genom någon som de själva kan blåsa upp. De är mästare i smickrets konst och är de mest hängivna kärlekspartner eller vänner - fram till den stund när de av någon anledning inte längre kan upprätthålla illusionen om att den utvalda är något speciellt. Då upphör deras beundran, ibland helt utan förvarning, och så går de vidare till något nytt föremål för dyrkan."
obs: Nu säger jag inte att det har med dig att göra. Du är ju i rampljuset, sort of, och du presterar ju. En liten avstickare till ämnet bara.
Eh, alltså, jag trodde nog inte att Jeanette var på riktigt, men om hon är det är det förstås också jätteroligt om hon gillar mig.
Blir jätteglad av att läsa att du mår så bra / klarade just det så känslomässigt galant (jag har inget snällkrav däremot ett galantkrav, lika fucked up båda två antagl.)
Jag vet hur det känns när det vänder. Långsamt långsamt kan man lyfta huvudet, våga ta nya steg. Våga tro. Men det är inte säkert att det går stadigt, det kan gå rangligt och du kan ramla igen. Men det är lättare att resa sig då igen. Långsamt fortsätter det framåt igen. Kram Nathalie
Jeanette kan inte vara på riktigt.
Hon tror att Martin Gelin och Anna Hellsten fick skjuts i karriären genom att börja blogga. (?)
Ok, jag läste resten också nu. Det var inte på riktigt.
Emil mejlade mig och sa att han var ledsen att han gjorde mig ledsen. Det verkar vara en fin kille. Så nu är jag inte ledsen över just det mer. Alla behöver inte gilla allt jag gör (försöker jag i alla fall övertyga mig själv...)
stella är ett fantastiskt namn.
Tack, Maggie! Det är ett av de finaste jag vet också.
Skicka en kommentar