Äkta kärlek och tevefrossa

Det känns som om jag vaknar ur en dvala. Jag vet att jag tjatar om min förkylning, men jag har inte varit så däckad av något så banalt på flera år. Nu har jag en fruktkaka i ugnen med whisky och fikon i och livet känns plötsligt som något mer än en transportsträcka mellan sängen och nya näsdukspaket. Lite rossel i halsen är visserligen kvar, men inte mer än att det botas rätt väl av den kopp te spetsad med cointreau som min fina man precis gav mig. Ni behöver inte säga något, alkohol kanske har en för stor roll i mitt liv. Det är emellertid inget som jag tänker ändra på.

Jag har alltid sagt att jag är en missbrukarpersonlighet, men har jag klarat mig genom förra året utan att i någon särskild utsträckning tappa kontrollen över mina drogintag så är det nog inte så farligt ändå. Jag har dessutom fått signaler om att en Casalferro från 1998 skall tas upp ur källaren till kvällens renstek. Ah. Den var egentligen tänkt till nyårsdagen, men om jag minns rätt åt jag fyra halstabletter på hela den dagen. Fishermans Friend, de vitochgrön-randiga. Ingen sprit.

Jag vet inte var jag ska börja. Det finns så mycket saker att kommentera, så många tankar att formulera eller förkasta. Låt mig bara säga detta. Jag är kär i Claire Fischer. Efter att ha tillbringat all min vakna tid (vilket iofs inte varit så mycket) den senaste veckan med henne och hennes inte särskilt välfungerande men så fascinerande familj kan jag inte komma bort från den tanken. När senast fick en vacker ung kvinna i den breda fiktionen vara så krånglig, så änglalik och så egoistisk, så mogen och så barnslig, så smart och så absolut bedårande i all skröplig mänsklighet som hon? Jag vet att man förmodligen ska tycka att hon agerar ut ångest med sitt sexuella experimenterande under den här säsongen, men jag vill bara heja på. Så gudinneskön och har bara haft dåliga relationer med skumma killar som på olika sätt utnyttjat hennes hjärtas godhet. Screw that. Och på vägen så många snygga roliga människor man stöter på som möjligt.

Om hennes skönhet kan jag tala i timmar. Håret som är exakt sådant hår som jag själv alltid velat ha, de nästan vita ögonbrynen, den genomskinliga hyn, läpparna, kurvorna. Ni hör, det här är på allvar. Hon är i kropp och själ så långt från de typiska vackra flickor mainstreamfiktionen erbjuder och ändå är det självklart att vi ska falla för henne. Hon ska stjäla våra hjärtan och få blodet att rinna snabbare, i all sin komplexitet och med sin ytterst omoderna skönhetstyp. Och snacka om att hon lyckas.

I kväll börjar säsong fem. De som inte har Canal plus i vår kommer att ångra sig. Om knappt två veckor börjar Rome. Och Entourage fortsätter (om jag förstår rätt från hemsidan kan man se förra säsongen i repris denna och nästa vecka innan nästa säsong startar) liksom House och The Shield. Det är såhär tevehimlen ser ut.