Jag vet inte om ni minns min uppgörelse med resejournalistiken. De allra värsta exemplen på orientalistisk eskapism hittade jag då i Svenska Dagbladet. En text om Laos i dagens resebilaga svingar sig till i sammanhanget ännu högre höjder:
"Det är som att få tillträde in i en förgången tid, som om kolonialismens ande dröjt sig kvar". Om man läser hela texten inser man att detta skall ses som ett positivt omdöme. "Kvinnor sitter i den dunkla halvdagern inne i hyddorna och väver mattor och dukar i färgglada kombinationer." Så mysigt då.
Om ni vill kan ni kontakta Stina Cederholm som är featurechef på SvD (stina.cederholm@svd.se) och fråga om det där pittoreska i den kvardröjande kolonialismen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Haha, resejournalistik är vidrigt. Ett annat exempel på "den gode vilden" har vi ju i den fruktansvärda No 1 Ladies Detective Agency, där fet afrikansk kvinna säger banala klokskaper om livet och ordnar upp allt för hon är så jordnära och klok.
Och glöm inte alla jävla inredningsprogram med sina kulturgeneraliseringar. "Hej, idag ska vi inreda ett rum så att de blir en indisk känsla över det. Indier, de gillar färger, kuddar och mattor."
Fyfan.
Jag tänkte något liknande när jag läste artikeln men som vanligt formulerar du det så mycket bättre. (Den här artikeln har man väl köpt från TT Spektra. Inte för att det skulle göra saken så mycket bättre.) Svenskan hade för övrigt i höstas följande puckade bildtext i ett resereportage till en bild från en strandpromenad i Beirut där ett par med västerländska attribut gick framför ett annat mer "traditionellt" klätt par: "Etnicitet och livsstil möts på strandpromenaden" eller något i den stilen. Som om det vore fråga om helt självklara kategorier.
Min favorit turistimperialism är när europeer beklagar sig över att det byggs köpcentra etc, för att det är så kommersiellt och inte tilläckligt genuint. Men det finns en orsak till att man bygger luftkonditionerade gallerior själva, det är nämligen ganska bekvämt om man måste handla där året om, och inte bara under en semesterresa. Vi förväntar oss gärna att de skall leva kvar på en lägre utvecklingsnivå, så att vi kan få göra tidsresor också.
Gillar man inte köpcentran i turistparadiset så ska man inte åka dit. Det är ju turisterna som tagit med sig hela tanken med köpcentran till de ack så pittoreska turistparadisen.
Hela världen är mitt ullaredstanken är rätt jobbig. Själv har jag bott i Malmö - köpenhamnarnas ullared. Det är ju så billigt i Sverige.
Också snackar de ju så konstiga språk också, fast det är i och för sig ett gammalt bekymmer - följande råd är ur en engelsk handbok för resenärer i Afrika från åren före 1914:
"Making a few halting sentences in the local creole will never be as effective as lerning by heart the exact phrase corresponding to 'I am an Englishman and require instant attention to the damage done to my solar topee!' "
(efter Jan Morris "Pax Britannica")
http://www.rodeomagazine.se/blogg/?p=46
Det är en hiskelig balansgång att samtidigt behålla ett kulturarv som tilltalar turister och samtidigt införa en högre levnadsstandard. För lika väl som vi hyllar bekväma luftkonditionerade gallerior är det beklämmande när samma storkedjor dominerar överallt. Var finns då incitamentet att resa för att uppleva något nytt och att komma nära något fjärran?
Ondskan och Vinlusen kan för övrigt fortsätta diskussionen på J & B på fredag om de masar sig dit.
I will.
okej!
Alltså hallå vad är det som är så fruktansvärt med att se tillbaka nostalgiskt på en viss typ av koloniala miljöer och byggnadsstilar. Se Brideshead Revisited så kanske du fattar. Att man är nostalgisk över svensk nationalromantik à la Dalarna betyder väl inte att man önskar sig 1800-talssverige tillbaka – utan elektricitet, utan rösträtt etcetera. Spänn av lite alltså. Får man bara gilla byggnader uppförda efter 1945? Man kanske borde riva Gamla Stan eftersom folk kan frestas att bli nostalgiska över 1600-talssverige? Eller är det bara Asien som man inte får se tillbaka med nostalgi på äldre byggnader? Man kanske ska införa förbud i tredje världen mot äldre byggnadsstilar och bara tillåta dem i Europa?
Eh, kolonialism är inte en byggnadsstil. Att se kvinnor som sitter i halvmörker och väver "färgglada" saker som pittoreskt handlar inte om estetik. Det borde åtminstone inte göra det. Om man inte begriper det tror jag inte att man ska ge sig in i en diskussion om orientalism alls.
Ok men då klarnar det. Jag insåg naturligtvis inte att orden i SvD om "att få tillträde in i en förgången tid" skulle tolkas bokstavligt, som att skribenten längtade tillbaka till ett rent faktiskt kolonialt förtryck.
Jag trodde vidare att man kunde tala om en kolonial estetik på samma sätt som man kan tala om den estetik som var rådande under nazismen eller under sovjetkommunismen. Men det går tydligen inte. Tur att detta slutligen klarlagts.
marmelad: Mm, det är djupt upprörande att en del måste tänka på pengar när de reser och inte har oändliga summor att lägga ut under semestern. Du tror dig vara tolerant mot andra kulturer etc etc men uppvisar själv den allra värsta sorten av klassförakt.
Skicka en kommentar