Jag syftar inte på semifinalplatsen, även om den gladde mig. Utan på att älskade ZZ för första gången på mer än två år spelade som sig själv. Som bara han kan.
Jag skrev i våras om hur tragiskt det var när just han av alla spelade som i sirap, hur jag grät när han försökte göra sina vanliga finter och snurrsteg bara för att bli fråntagen bollen som vore han en pensionär på besök.
Men han hade inte tappat det gudomliga, som jag trodde. Lagom till de allra största sammanhang där han brukar trivas som bäst har han återfått sin utomjordiska gnista. Kanske har han bara upptäckt hur roligt det där med fotboll är ändå. Kanske vill han inte sluta riktigt än.
Jag tycker rätt illa om det där synsättet på fotboll där man utser moraliska lika väl som faktiska vinnare. De förra brukar vara Brasilien och de senare Tyskland. Den som gör flest mål är värdig vinnare om inte den andra parten råkar vara Djurgården.
Men just i fallet Zidane slår min kärlek över. Nu när han äntligen är sig själv igen vill jag att han ska få vinna bara för att han är han. För att det bara finns ett sätt att värdigt avsluta världens bästa, världens mest älskliga, världens vackraste fotbollsspelares karriär. Nästa söndag. Då smäller det. Om det finns någon kosmisk rättvisa i fotbollsvärlden (och för all del om les bleus spelar som i dag och gör flest mål) är det han som står där i Berlin och höjer den där pokalen.
5 kommentarer:
Ja, det var ljuvligt att se Zizou på spelhumör. Mycket underhållande match. Det fanns i luften efter åttondelen var avklarad, tycker jag. Zidane och Barthez gick tätt omfamnade och skrattandes mot spelargången. Där syntes att glädjen var tillbaka, gnistan. Till och med Barthez var ju stabil och fladderfri.
Mitt tips höll, fransk seger. Allez le bleu! Nu hoppas jag på franskt guld.
Jösses, jag börjar ju gilla fotbollen. Avogt inställd som jag var innan VM. Skyller på något, oklart vad.
frankrike och tyskland i final. les bleus vinner med 2-1 - henry gör ett, den lille fule, snabbe killen med miniskägget det andra (vad är det nu han heter?).
Ribery. Jag hoppas också.
Underbar match, underbart lag. Tyvärr möter Frankrike Portugal som är mitt andra favoritlag bland de som finns kvar. Nåja, åtminstone ett favoritlag kommer därmed nå finalen och kan förhoppningsvis bjuda tyskarna snyggt motstånd.
Håller helt med om det där moraliska synsättet på Brasilien, de anses "finare", en föreställning som göds inte minst av kulturmänniskor som vill tolka fotbollens "själ" i soffor, kultursidesartiklar och böcker. Men "finhet" hjälper inte långt om man inte gör mål.
Gustav.
I vårt eviga fotbollsdiskuterande har jag de senaste två åren befunnit mig i en ständigt pågående tvist med min yngre bror om vem som är väldens störste spelare, fortfarande aktiv då.
Samtidigt som jag inte har haft några problem att upprätthålla Zidane som nummer ett har jag fått se min yngre brors aspirant, den lille Ronaldo, sakta närma sig när han latjat runt i Barcelona och La liga. Men faktum kvarstår: Ronaldinho har inte avgjort en Champions League final (minns Henry som sade: "Jag såg ingen Ronaldinho, jag såg bara Larsson överallt")genom ett volleyskott med vänsterfoten, lika lite som han avgjort en VM-final med två nickmål.
http://www.youtube.com/watch?v=KEF0WGaAcZQ&search=zidane%20vs%20ronaldinho
I det jämförande filmklippet ovan konstateras att "Zidane est encore le maître, mais Ronaldinho va le dépasser..."
Själv är jag inte så säker på det, han har en bra bit kvar.
Skicka en kommentar