Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2006
(503)
-
▼
juli
(30)
- Han bygger grillen
- Briljant om det totala främlingskap man som kvinna...
- Ibland är det extra bra att jobba på den här tidni...
- Tacos i Borås
- Lars och kvinnorna
- Normalitet och kärlek
- På förekommen anledning
- Läs!
- Kanske världens bästa kombination
- På allmän begäran
- Ibland är det lite lättare
- "Du borde kanske inte öppna dig så för alla"
- Yes(!)per fortsätter
- Nattvarden som date-rape-drog
- Biljett bortskänkes till hängiven blårand
- Läs
- Lika som bär?
- Det är något visst med det engelska
- Läs
- Zizou i våra hjärtan
- Får subkonduktörer mindre respekt på parnassen?
- Neonytt
- Apropå att dricka gratis
- Esbati
- Alla kort på borden
- Blåblått i Berlin
- Avdelning det var bättre förr, eller i alla fall a...
- Fåniga brott
- Tårarna flödar och spelet fortsätter
- Äntligen!
-
▼
juli
(30)
27 kommentarer:
Visst.
Men har inte exemplifieringen kollapsat lite från start, när Johan Forssell pekar ut Springsteen som höger (!) för att han står bredbent?
Och utan att försöka nysta i alla tråder här - det är väl inte direkt någon Kerouac-stämning över The River, till exempel. Inte direkt queer för all del, men inte samma frihetssaga.
Allt måste inte till tala alla, kanske?
Hur går det här ihop med att ett flertal av beatniksen var öppet homosexuella?
Snälla, jag hoppas att du inte tror att jag ska försvara eller förklara vad Johan Forsell menar!? (jag höll på att ha med tillägget i rubriken "det totala främlingskap man som kvinna känner mot.... ...och för all del också mot Johan Forsell", men sedan kände jag att min motvilja mot honom nog grundar sig i min person mer än mitt kön)
För mig är detta varken höger eller vänster. Bara en viss sorts västerländsk frihetstanke som är så nära sammankopplad med maskulinitet att den för mig som kvinna blir nära nog stötande. För det klart att man vill vara subjekt i den där frihetsdrömmen. Men det får man inte. Det går inte. Själva det kvinnliga könet med dess implikationer i reproduktion och därtill hörande beroenden gör den sortens frihet verklighetsfrämmande. Det är ju också den verkligheten en del amerikansk 70-talsfeminism rör sig i, med män som söker friheten och som man aldrig någonsin kan lita på.
Och homosexualitet och misogyni har väl aldrig motsagt varann. Tvärtom finns det en alldeles särskilt kvinnohat hos vissa homosexuella män som yttrar sig i att kvinnor för dem är totalt irrelevanta. Som stenar. Eller får. En kvinnlighet som står för ofrihet är ju också hemskt vanligt hos många homosexuella manliga konstnärer.
Men sluta fjäska så för Esbati. Försök vara lite professionell. Du är ju för fan "frilansskribent, med återkommande uppdrag åt Expressens ledare och kultur", enl egen utsago, som bl a recenserar honom på arbetstid.
Aah, "försök vara lite professionell", kvinna. Den var ju ny och fräsch.
Till Isobel; jag tycker inte att du behöver/ska försvara/förklara Forssell. Jag tyckte bara att det blev lite småcrazy (i inlägget som du länkade till) att få fram att det inte är en höger-vänsterfråga genom just motsatsparet Högerspringsteen-Vänsterkerouac. Annars håller jag nog med om det mesta. I princip.
Ååå, fjäskar jag för Esbati?! (Jag fattade inte riktigt varför, var det för att jag ogillar Johan Forsell?) Fantastiskt. Jag ser det här som en seger för min pophögerism.
Om det var någon som inte förstod min koppling Springsteen och höger så kom den så klart från inlägget på MUF som jag länkade till. Där och på andra ställen i pophögerdebatten har det påståtts att rock alltid är höger även om artisten inte fattar det själv för att musiken i sig ofta handlar om frihet.
Att det blev Kerouac-vänster har bara att göra med att det mest var vänsterkillar som älskade sönder On the road och Hemingway-grejen.
Vänstern la Springsteen i högerfacket pga hans ställningstagande efter 11:e september. Oavsett om Springsteen är höger eller vänster så tenderar artister att bli mossiga efter ett tag. När Göran Persson, Wanja Lundby Wedin och Olle Svenning på Aftonbladets ledarsida hyllar Springsteen, som de gjorde för några år sedan när Springsteen var på besök. Om det är för att budskapet är otidsenligt eller som i det här fallet att frihetsbudskapet av tidenstand avslöjas som exklusivt för män och därmed mossigt, eller om det är mossigt för att en artist som blir tillräckligt populär oundvikligen kommer att kramas ihjäl av etablissemanget låter jag vara osagt.
Samma öde har drabbat många artister, vad känns mossigare än Beatles och Rolling Stones? På fotbollshorisonten har Hammarby och Assyriska råkat ut för detta öde, kan man tänka sig två tråkigare lag att hålla på?
Dessutom tror jag att Springsteen i intervjuer kallat sig för Libertarian, precis som många andra amerikanska personligheter som ibland hyllas av vänstern i Europa, t.ex killarna bakom South Park och Clint Eastwood. I Sverige skulle en libertarian defenitivt kunna kallas höger, men i USA är det inte lika uppenbart, särskilt inte i dessa tider.
Lite småtypiskt att en diskussion som rör en feministisk läsning av verkligheten, urartar till ett meningsutbyte om män, mellan, förmodar jag, män.
Till detta är jag i det här fallet delvis medskyldig. Jag ser också att jag lite grann missuppfattade det länkade inläggets Springsteen-koppling. Sorry.
När det ändå är igång konstaterar jag bara att de politiska bestämningen av Springsteen i ovanstående två inlägg är helt förvirrad. Jag rekommenderar lyssning på Springsteens senaste skiva som heter We Shall Overcome - The Pete Seeger Sessions, och som är en återkoppling till radikala protestsångstraditioner. Seeger var länge medlem i det amerikanska kommunistpartiet och behöll sina radikala vänsterståndpunkter efter att ha lämnat partiet. Springsteen är mer politisk än kanske någonsin på sina turnéer nu, och ägnar sig åt explicit kritik av Bush-administrationen, både för inrikes- och utrikespolitiken.
Han står dock ofta bredbent och/när han sjunger om frihet, också idag.
"Bara en viss sorts västerländsk frihetstanke som är så nära sammankopplad med maskulinitet att den för mig som kvinna blir nära nog stötande." Stötande för att den är...avvikande från dig? Skön rasbiologi på könsnivå.
Även Neil Young stödde faktiskt Reagan under dennes mest hökaktiga år och är dessutom djupt engagerad ägare av ett modelltågsföretag (yes!); samtidigt är det nog ingen smerikansk rocklegend som har så mycket underdog- och prärievargscred (eller så hängivna fans) som den kantige Neil. Rockens politik styrs av andra stjärnor än de ideologiska.
Jag kan inte heller identifera mig med Kerouacs frihetsbeskrivning. Kan dock inte riktigt säga om det beror på att jag är omanlig eller för att han var galen.
Springsteen känner jag mig lite bekväm med, du kunde ha skrivit Kerouac/Lundell så hade det blivit mer mitt i prick för min del. Lägg till filmen Easy rider som för mig sannerligen inte bröt ny filmmark utan bara handlade om samma trista grabbtyper som alltid... Man drar runt och brudarna sitter där de sitter och Fattar inte.
MEN Kerouac hade som alla de där barnkillarna kvinnor som tog hand om honom när det brakade ihop. Och i våra egna drömmar när vi är tio,elva år är det vi som räddar folk ur brinnande hus och rider mot solnedgången och äventyret.
Jag försvarar inte Springsteen som musiker, det får andra göra eller ogilla om de vill, men att klumpa samman honom med ett gäng manliga "frihets-dyrkare" är befängt. De senaste 20 åren har han mest propagerat för vikten av sociala sammanhang, gemenskap, solidaritet, samhällskontrakt etc. Redan 1985, när Reagan-eran var som värst i USA, ropade han alltid slagordet "Nobody wins unless everybody wins!" innan han körde Born To Run. Ganska långt från högerns frihetsbegrepp alltså.
Jag är kvinna och känner ingen som helst främlingsskap mot Springsteen eller Kerouac. Att ni unga stockholmstjejjer är så enfaldiga att ni tror er tala för alla kvinnor upphör aldrig att förvåna mig.
Tack Marianne, det var skönt att höra. Förstår varför det ska vara så lockande att hela tiden se män och kvinnor som enbart två homogena grupper. Inte särskilt nyanserat. Att sen så många verkar hålla med ? Jag fattar inte, är de så illa, är det så få som klarar att tänka själva./Daniel.
Förstår "Inte" ska det vara. /Daniel.
För er som tydligen inte läst min kommentar om varför det blev Kerouac och Springsteen:
"Om det var någon som inte förstod min koppling Springsteen och höger så kom den så klart från inlägget på MUF som jag länkade till. Där och på andra ställen i pophögerdebatten har det påståtts att rock alltid är höger även om artisten inte fattar det själv för att musiken i sig ofta handlar om frihet.
Att det blev Kerouac-vänster har bara att göra med att det mest var vänsterkillar som älskade sönder On the road och Hemingway-grejen."
Jag anklagar alltså INTE Springsteen för att vara höger, that was really not the point utan det handlar mer om hur folk i min närhet tolkat dessa två giganter.
Kom på att det finns en bok med ett högst klassiskt kvinnligt perspektiv på Beatmännen i allmänhet och Jack Kerouac i synnerhet. Den heter just Biroller och är skriven av en Joyce Johnson.
På baksidan finns bla. att läsa:
"Joyce fanns vid Kerouacs sida. Hon var en av många unga flickor som hjälpte de 30-40-åriga männen med mat, kläder, husrum och sexuell frigörelse. I kretsen kring Jack Kerouac och Allen Ginsberg fick de spela kanske bara alltför moderliga roller när de tog hand om de storpratande, storskrivande och storsupande männen då exstaserna falnat i det bleka gryningsljuset
Biroller är en ömsint och allmängiltig bok om att växa upp och längta ut mot sina horisonter - och om att mogna in mot sig själv".
Mycket läsvärd som jag kommer ihåg den.
.
Unga Stockholmstjejer...? Tackar!
Man kan inte låta bli att undra vilka Springsteenlåtar du har lyssnat på, vilka rader du ignorerade och hur du tog till dig de andra. Postmodern läsning ftw.
Att Springsteen skulle kallat sig liberterian har jag aldrig hört talas om, vilket gör att jag har lite svårt att tro det. Däremot vet jag att han i flera intervjuer undvikit att kalla sig något, att han inte är intresserad av ideologier.
Om man däremot lyssnar på hans texter så är det svårt att förstå hans budskap som annat än politisk svårskiljt från vänstern. Det som är det mest karaktäristiska för hans skivor Nebraska, Born in the USA, The Ghost of Tom Joad och Devils and Dust (vilka är hans mest politiska skivor enligt mig) är alienationen och hur den skapas genom det arbetsliv och samhälle som USA utgör under perioden 70-talet och framåt (även exemplifierat i factory, night och flera låtar från Tunnel of Love när jag tänker efter). Ett samhälle som i mycket skapats av konservative och liberala krafter för socialistiska. Skivan the Ghost of Tom Joad lär ha varit skriven som en protest mot att Newt Gingrich blev talman, i vilket hus det nu var.
Om man däremot tittar på framför allt Born to Run och Darkness så är det inte förvånande att man som liberal sveps med. Där handlar budskapet om den personliga friheten. Att bryta upp från det som förtrycker. Men just det är ju faktiskt en ganska stor del av socialismens budskap oxå.
Att han stött Bush är något överdrivet, även om man bortser från att han turnéerat med en enda avsikt, att undvika att Dubbya blev omvald. Det stöd han gav var att han i EN(!) intervju sa att han tyckte att invasionen av Afghanistan gått bättre än man kunnat förvänta sig och att han blev rädd efter 9/11. Så vitt jag vet.
Slutligen skulle jag gärna se textevidens hos Springsteen som stöder tesen att:
"man visste att den där friheten de älskade bara kunde sökas och finnas av män. Kvinnan hörde inte hemma i deras frihetssagor mer än som bifigurer i vackra klänningar eller som det man flydde ifrån då hon automatiskt stod för o-frihet."
Men det kanske jag egentligen borde sökt på annan ort!
/Mattias
Vackert och desillusionerat Springsteen-quote om stjärnnas ensamhet mitt i alltihop:
"When I was a teenager in New Jersey, I felt this hungry dream that music would bring me together with all the other people around the country whom I didn't know. Now I've reached a point where my music does bring millions of people together - and me, I am excluded."
-hittade det i en intervju från tidigt 80-tal (ungefär tiden för "Nebraska" då). Killarna i U2 kände ibland exakt samma sak när de reste runt USA och världen 1987-88 som "världens främsta rockband", känslan är nog relativt vanlig men övergående.
/Magnus (same as above)
-
Du har nog missuppfattat saken en aning käre iSOBEL.Kerouac LEVDE som luffare några år innan han skrev sin bok, det kan vem som helst göra, det är ett hårt liv, mycket hårdare än som frilandsskribent på Expressen, jag lovar (har lite egen erfarenhet från min flydda ungdom) Det kan du också göra, för att sedan skriva en bok för att förändra de könsmässigga förhållandena en smula i stället för att gnälla, på typiskt feministiskt vis.
Något säger mig att du inte kommer att göra det, i stället blir det väl en välformulerad lobbygrupp för att utverka statliga skattepengar för att förändra den könsmässiga snedheten i frihetsperspektivet, ha, ha.
Sorry, det kommer intre att funka, inget slår reallity.
Har du bytt kön Esbati??
Varför tar ni inte bara bladet från munnen och säger det ni verkligen tycker: Är det en moderat som gillar Springsteen så gillar han/hon Springsteen av fel orsak, MEN om det är en vänsterpartist som gillar Springsteen så gillar han/hon honom på rätt sätt. Ok? Det är väl ändå det som många av er här ovan vill uttrycka! Nicht wahr?
Skicka en kommentar