Alla kort på borden

"Nu vill jag inte träffa någon alls på en vecka" sa jag till M där vi satt i trädgården till vårt 1700-talshus och pustade ut i går förmiddag. Vi hade packat ihop. Städat. Var på väg till flygplatsen.

Almedalsveckan var över och vi längtade efter ensamhet och nykterhet. Stillhet. Hemmalagad mat. Lagad mat överhuvud taget vore rätt bra efter att i 5 dagar levt på smörgåsar i pressrummet, rester från Svenskt Näringslivs grillbuffé och iofs fantastisk shishkebab från det nattöppna ståndet halvvägs mellan Wisby Hotell och Strand. Ja, och alkohol, alltså.

I den totala öppenhetens namn, och för att på så sätt summera veckan, räknar jag ihop det jag blivit bjuden på och av vem. Viss osäkerhet kan förekomma. Jag bjöd också ett antal personer på rosévin i min trädgård, men det betalade jag själv och belastar inte Expressen. Samma sak kan förstås gälla en del av dem som bjöd mig:

Onsdag:
Äcklig ceasarsallad, ellobbyist
Ett glas champagne, Jens Orback
Ett glas champagne, Mafioso pr
Ett glas champagne, skattebetalarnas förening
Ett glas rosévin, okänd kille som jag tror har något med socialdemokratiska studenter att göra
Ett glas vitt vin, kille okänd, organisation likaså

Torsdag:
Rosévin, okänt antal glas, Prime pr
Två glas vitt vin, Arena (det här är jag iofs rätt säker på betalades privat)
Ett glas champagne, Mafioso pr
Ett glas champagne, Moderata Ungdomsförbundet (tror jag)

Fredag:
Ett glas champagne, pr-byrå, minns ej vilken
Ett glas rosé, Moderaterna
Ett glas rosé, Centerpartiets ungdomsförbund
Inbjöds att dela en white russian, typ Folkpartiet

Lördag:
En club sandwich, tre flaskor mineralvatten och en dubbel espresso, Centerpartiets ungdomsförbund
Kvällens alkohol betalade jag själv. Nu hade lobbyister och politiker åkt hem så vi dansade oss genomsvettiga med sommarstekarna på Gutekällaren i stället. Det är väldigt konstigt att ett sådant ställe inte har öppet längre än 2. Å andra sidan är det kanske också en lättnad i efterhand.

Jag blir en aning yr av uppräkningen. I den gotländska hettan, med kroppens vätskebalans på det här sättet förändrad till ett inslag av minst 20 % alkohol, kändes det dessutom som om jag skulle självantända. Yrseln är nog lika delar hälsomässig och politisk.

Jag skulle också kunna berätta om exakt vad jag fick göra för att få den här graden av gratis berusning (prata i tio minuter om energipolitik, bli utskälld för en artikel av någon som samtidigt begraver ansiktet i urringningen, le och diskutera verkligt viktiga allvarliga saker med snälla och kanske lite fulla personer, osv). Men jag minns inte riktigt allting. Och det vore nog rätt trist att läsa.

Den här listan är dock både menad att vara lite rolig och lite allvarlig. Almedalen är en orgie i det som kallas nätverkande, som väl handlar ungefär om att flirta med kommersiella/politiska snarare än sexuella motiv. Jag kan för all del inte svära på att inte en del av de offererade drinkarna handlar om det senare också. Men skandalerna var få i år. Bloggarna och den tilltagande skvallerkulturen har gjort att högt uppsatta personer inte längre vågar hångla i oväntade kombinationer på Donners uteservering. Det är trist men inte förvånande.

Jag tror inte att man kan förbli opåverkad av detta. Jag väljer själv att dricka allas sprit, och vill förstås helst tro att detta gör mig mindre korrumperad snarare än mer. Jag är ju inte journalist heller, utan skribent och månglare i åsiktsbranschen. Det gör det lite lättare. Jag börjar inte hålla med Jens Orback bara för att han bjuder på ett glas. Men för mig är det ändå bra att skriva ner och berätta. Öppenheten gör motståndskraften lite större, hoppas jag.

Nu ska jag ha en vit vecka. Ingen sprit, ingen social samvaro. Jag vill ha stillhet och tystnad och laga egen vanlig mat hemma i mitt kök. Kanske blir det här en receptblogg igen. Eller också är jag bara tyst.