tisdag, juli 11, 2006

Neonytt

Nicklas Lundblad är en av dem som tänker mest och mest intressant i Sverige kring immaterialrätt. I senaste Neo skriver han en tankeväckande artikel om frågan. I samma nummer, men inte på nätet, skriver jag om mitt hat mot den naturliga skönheten.

2 kommentarer:

Johan B sa...

Väldigt intressant och välargumenterad artikel av Nicklas Lundblad. Jag har ofta funderat om inte i samma termer så åtminstone i samma banor som han. Den immateriella rätten, eller åtminstone evolutionen av den, är i mina ögon oerhört starkt knuten till den teknologiska utvecklingen av de medel med vilken information bärs.

Låt oss anta en forntid där inga möjligheter att nedteckna information fanns, information kunde enbart spridas muntligen. Ingen skulle i en sådan tid komma på tanken att skapa en äganderätt för information. När information sedan kunde knytas till ett fysiskt objekt uppstod givetvis en ägarmöjlighet och med den möjligheten till ägandet av informationsbäraren utvecklades en immaterialrätt. Nu har vi gått varvet runt och befinner oss i ett pseudotillstånd där information både kan knytas till fysiska objekt och där det kan spridas i analogi med den muntliga traditionen.

Givetvis kommer det här innebär att vi inte kan ha kvar en immaterialrätt i den form som har uppkommit när information var helt knutet till det fysiska objektet. Det är precis som Nicklas skriver, ingen realistisk framtid för immaterialrätten. Tänk om fler tänkte lika mycket som Nicklas istället för att a la Rojas skrika ut sin aggression mot äganderätt för immateriellt material och hävda att allt delande av information skall vara laglig bara för en majoritet av Sveriges unga inte tycker att det är ett brott att ladda ned en skiva.

Magnus sa...

Bra artikel, men den uppenbara framtidsutsikten (som han egentligen inte motbevisar) är ju att vi får en zion där copyright som den sett ut sen 40-talet inte fungerar. Det är väl ungefär där vi är nu? Han kan så klart h rätt i att det kommer att uppstå n ny form av imaterialrätt, men isåfall mindre sträng och likformig än den som fanns före Napster.

Personer som tror att patenträtt och processer kring ny teknik brukar tjäna den lille uppfinnaren bör f ö läsa David Lagercrantz 2Ett svenskt geni" om Håkan Lans. Utan uppbackning från (delvis okända, men uthålliga) finansiärer hade han inte haft en chans att förverkliga eller bevaka sina GPS- och färggrafikpatent.