"Men vill du verkligen se den där moral majority-rullen?" frågade han. Klart jag vill. Det är nämligen fastslaget bortom all tvekan. Nyfödda kungspingviner är det absolut sötaste världen kan uppbringa. Och då får man väl ta lite kärnfamiljspropaganda på kuppen. Informationsbroschyrerna från fertilitetsenheten på Huddinge sjukhus illustreras förresten också av pingvinungar. Den amerikanska kristna högern är inte först med att koppla ihop dem med mänsklig tvåsamhet och förhoppningsfull familjelycka.
Däremot blev jag besviken på Strage i fredags. Han söker efter det jag talade om häromveckan, han vill hitta ett sätt att verbalisera det mest bedårande, det minst hotfulla, det sötaste. Men han vågar inte riktigt pröva. I stället trillar han ner i ett slentrianironiskt erkännande av sitt eget cute-knarkande. Måhända mindre hotfullt för Fredriks egen karriär, men den enklaste vägen leder sällan till stor litteratur eller ens intressanta populärkulturkrönikor. Jag vill läsa hans bejakande analys av det som de där sengångarungarna gör med honom. På riktigt. I magen. Vad händer med dig när du ser dem, Fredrik? Cute är den verkliga dolken i ironins hjärta. Till skillnad från förra sekelskiftets postironiska uppvärdering av tveksamma konstnärliga experiment som, tja, som A-teens, finns inga enkla argument mot pingvinerna. Inga förhårdnader i brösttrakten kan tätas tillräckligt för att hålla dem ute. Kalla det biologi, kalla det oxytocin, kalla det otillräcklig estetisk förfining. Jag kallar det lycka. Måste man alltid kräva mer än så?
3 kommentarer:
"Till skillnad från förra sekelskiftets postironiska uppvärdering av tveksamma konstnärliga experiment som, tja, som A-teens"
Det där lever i högsta grad kvar, på DSC hyllas Aqua, Kevin Federline, Agnes och Darin, medans artister som Velvet Underground, Johnny Cash och Marvin Gaye sågas...
it´s an upside world
Jag menade inte att pingvinerna i sig var konst, även om filmen om dem säkert kan vara det. Däremot finns det en outnyttjad möjlighet till stor konst i utforskandet av de egna starka känslorna. Som till exempel de känslor kungspingvinerna väcker. Men det är förstås förfärligt svårt att skriva om.
Däremot har jag nog en delvis icke-intellektuell syn på konst, generellt. Jag vill bli drabbad av den, jag klarar inte av smarta teoretiska konstruktioner där man tänker "å vad smart" snarare än "gud vad bra".
[...] teoretiska konstruktioner där man tänker "å vad smart" snarare än "gud vad bra".
Som teknolog får det mig osökt att tänka på matematik, där jag båda tankarna ofta passar in på samma bevis eller teori. Många matematiska satser och bevis är förundrande vackra i det att de kan vara både enkla och enormt uttrycksfulla på samma gång.
Ett litet sidospår.
Skicka en kommentar