fredag, februari 24, 2006

Dagens lästips

I dag har jag gjort en intervju, läst en bok jag ska recensera och sprungit 40 minuter på löpbandet. Det sista var så osannolikt jobbigt att jag börjar omvärdera min vanliga taktik att helt undvika konditionsträning under den alldeles för långa årstid när man inte kan springa längs Karlbergskanalen. Det där som alla säger om att kondition är en färskvara kändes in på bara bronkerna. Men ni förstår i alla fall varför jag inte haft tid att skriva något här i dag.

Därför kommer mina lästips förmodligen en sisådär 10 timmar efter att ni redan läst de aktuella texterna. Linda skriver fantastiskt om elit-eländet. Donnie tipsar om det bästa farmakologiska knarket. Strage bekänner sin kärlek till Martin Gores kläder (i en text som inte finns på nätet, men som faktiskt är värd ett inköp av den teknikfientliga blaskan). Och Poppius intervjuar Märta Myrsteners lillasyrra. Det sista är kanske ingen stor text, men hur kan man motstå en femtonåring som ser ut som en ängel och säger saker som "Alltför få kan sin Truman Capote"?

Vad jag däremot inte ärligt kan rekommendera är det här. Visst, Sverige är långt mycket mer korrumperat än vad vi helst vill tro. Och den korrumptionen har sina uppenbara rötter i att vi nästan uteslutande haft ett och samma parti vid makten sedan rösträttens införande. Exemplen på det här dignar som äpplen i den himmelska trädgården, och så långt är det förstås toppen att någon samlar dem på ett ställe. Problemet ligger snarare i tonen. Om Dalademokraten ägnar sig åt nordkoreansk hyllningspoesi så skrivs Enpartistaten av någon med den pseudohumoristiskt rättshaveristiska tonen hos en mufare från ca 1991. Och att skriva "(s)veriges television" var nog inte roligt då heller.

5 kommentarer:

johngradycole sa...

Linda S skrev verkligen bra! Kan inte låta bli att tycka att det är lite småroligt att de som enligt dn står för "nedbusningen av språket" visar var skåpet ska stå.

Magnus sa...

Det här har många väl redan upptäckt, men det slår mig att DN:s timeout för Anna Björkman inte främst var ett uttryck för att man tyckte att hon gjort sig skyldig till ett grymt lojalitetsbrott. Det hanldar nog mera om "preemptive kicking"; när Mustafa Cans artikel närmade sig trycket och DN Kultur insåg att den skulle komma att lanseras stor blev det nödvändigt att lyfta bort Anna Björkman för att undvika frågor om DN:s "dubbelspel" från precis de präktiga människor som nu rasar över Idol-klanens hemliga ränkspel. I botten handlar det om att man ansåg att Can hade ett större scoop än Anna Björkman kunde komma upp med. Vilket scoop, säger jag.

Philip sa...

magnus: Det måste väl vara den naturliga tolkningen. Knappast hade det blivit någon timeout om de inte publicerat Cans text. Nu kunde de undvika att ha Björkmans nuna på bildkavalkaden i tidningen.

Magnus sa...

Hustecknaren på DN:s ledarsida heter förresten Magnus Bard (man kan just nu se ett bildspel jned hans teckningar där). Hur många har detta efternamn i Sverige? Är de släktingar månne?

Bertil sa...

Linda Skugge skriver förvisso, men vari det fantastiska består har jag svårt att se. Hon försvarar i stort sett rätten för en massa små mediepotetentater att inte bli skvallrade på av likasinnade med motiveringen att det finns viktigare saker att skriva om och att de som det skvallras på ändå inte har någon större makt. Surt, sa räven...

Jönsigt att gråta krokodiltårar över Elits gatlopp. Det är i stort sett välförtjänt. Även om det finns viktigare saker i världen.