Tillbaka till det som verkligen betyder något

Jag menar inte rubriken i förhållande till pingvinungar. Eller till att dansa och dricka med snygga män. Det är förstås fortfarande viktigast. Men allt annat, politik och litteratur och till och med parfymer, känns lite mindre intressant när man har sett en sån frispark som den Del Piero precis satte. Eller en sån som Recoba nästan satte. Så jävla vackert.

"Jag har aldrig gillat honom" sa jag sanningsenligt strax innan han skruvade in den där vidunderliga bollen vid högra stolpen. Han är för antiseptisk Alex, det syns aldrig att han svettas. Och sen måste man älska honom ändå, om än blott momentant. Trots att han spelar i smutsiga Juventus. 8 poäng hittills har de alltså fått till skänks av felaktiga domslut. Bara den här säsongen. Bara den här gången när man faktiskt undersökt frågan.

En stund tidigare i ett annat land, en annan kanal gjorde Victor Valdex en tavla i ren Lehman-klass. Det var en stor kväll. Även utan både Ronaldinho och Deco.

Jag arbetar mig sakta in i säsongsform. Tyvärr var väl Robinhos karusellturer i går och Figos i dag lite bättre än de blårandiga visat hittills i år. Oväntat men sant. Förlusten mot Götet i dag är inte mycket att tala om.

I en intervju på Liga Europa verkar Figo tyvärr sätta stopp för spekulationerna om att han skulle avsluta sin karriär i GIF Sundsvall. Han tycker egentligen att det är för kallt att spela till och med i Milano. Han skulle ha spelat mot Rosenborg på Råsunda i början av februari förra året. Jag förfrös ena stortån trots att jag hoppade upp och ner och sjöng "Vi är inte AIK" i 90 minuter i sträck. Och Sölvi spelade i kortbyxor. Man måste beundra den isländska härdningen. Synd bara att han inte är stöttåligare.