Dagen hade redan grytt när jag satt i taxin på väg hemåt. Ljumma julinätter bör förstås inga bättre kalas avslutas innan det spröda morgonljusets ankomst, men det känns på något sätt annorlunda i februari. Minst en efterfest för mycket. Det blir lätt så. Jag minns vagt ett vedervärdigt anisbrännvin i ett kök i någon lägenhet hemma hos någon jag inte känner. Jag drack minst ett glas för mycket. Det blir så.
Men jag måste ta om, ta från början. Från förtjusande Lisas invigning av matlabbet. Fyra gånger på en timme: "Är du den Isobel?" Vad svarar man? Jo, förmodligen. Sköne Konrad dök upp en kort stund och vi kände igen varandra från bloggbilderna tvärs över rummet. Vinet tog slut. Det är ett gott eller dåligt tecken. Vi uppmuntrade vinlusen att börja vinskriva i tryckta medier.
Sen mat i Streets bar. Halvbra. Strålande vin. Kristian Luuk var där. Jag såg varken Carina eller gamla frun. Hade på mer läppstift. Taxi över bron till Gringo-kalaset på Färgfabriken. Och vilken kväll det blev sen. Jag dansade med vackra män, med vackra Cajsa, med mig själv och inte ens de hobbyvändande gringosarnas skrala mix-kompetens kunde störa stämningen. Ölen tog slut. Carlos hade klippt sig så att han såg ut som Raúl gjorde kring EM 96. Vi suckade gemensamt över Guardiolas feghet när han vägrade den där straffen, den där gången. Virrens snygge redaktör Richard förklarade att han uppriktigt älskade mitt namn. Minsann. Ännu mer dans, ännu fler mörkögda skönheter. Rödvin på min vita kofta. Det gjorde inget. Ingenting gjorde något med dansen och leendena och blickarna och den obevekliga pulserande känslan av liv. Och när man i ett förnuftigare läge hade gått hem åker man istället vidare. Och vidare. Förnuft är så överskattat. Kanske var det snarare en efterfest för lite. Alltid mer, aldrig nog.
Och så lite R Kelly.
Tillägg: En uppmärksam läsare meddelar att den där missade straffen och de därpå följande undersköna tårarna var i EM 2000. Förstås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Man får tacka Isobel! Blev sådär fånigt glad när man får höra att man är snygg. Fredriks enda kommentar: "Stort".
Ikväll får du kolla. Då reder vi ut TTA vs. The Sounds en gång för alla. Maja talar ut hoppas vi.
Kram
Redaktörn
Det ges för få uppriktigt menade komplimanger. Kanske alldeles särskilt till män. Apropå skönhet började jag plötsligt föreställa mig Henning och Maja i något slags brottningsmatch. Lättklädda... Nej, nu måste jag verkligen sluta.
puss/i
gah! du har ju så rätt att det finns inte. Män förväntas ge komplimanger men inte kvinnor. Isobel, ett slag för jämställdheten. Ur led i tiden eller något åt det hållet.
Ska kolla om vi kan få in den där nakengyttjebrottningen, det hade skapat rubriker i alla fall. Nästan i klass med att Johan Glans har ollat Ingemar Bergmans mariekex, nästan.
kram
/redaktörn
Om du får ett uppsving i besökstatistiken så kan det bero på en programledare vid namn Virren.
Eh, jag såg precis den där länken... Och jag som inte har tid att skriva något intressant i dag.
Däremot brukar jag försöka säga till folk när jag gillar dem eller när de är vackra eller har gjort nåt särskilt bra. Oavsett kön, faktiskt.
Nakenbrottningen skulle lätt få era tittarsiffror genom taket. Glorious.
Hälsa den förtjusande Krohnman förresten om ni ses ikväll! (Jag fick trafik från andra bloggar också, som jag kollade upp, så jag har minsann sett er konversation. Inget är hemligt på bloggen.)
Hata hemligheter, de ställer bara till det. I dag mår man som sig bör efter en måndag på fulöl när ingen hellre ville åka till Riche. Carmen och sedan Kvarnen med två flator när alla andra gett med sig funkade det också.
Det är bra att säga till folk att de är vackra. Jag ska ge mig på ett mission att komma ihåg att säga det till alla. Jag är de facto bättre på att berömma män än kvinnor. Tror nämligen att om jag ger komplimanger så leder det direkt till flirt och till hångel och så vidare. Ok, inte riktigt så men säger jag en komplimang till en tjej så menar jag allvar. Gud, ska jag starta en blogg? Det är inte ok att skriva romaner i gb-inlägg.
//Redaktörn
Ja. Du ska absolut starta en blogg.
puss/i
Även om man visst får skriva romaner i kommentarerna också! Snyltbloggande kallas det. Du är varmt välkommen att göra det hos mig, förstås.
Du är snäll du, och söt. Jag har dock kommit till insikt att jag skulle idka självcensur i alldeles för hög utsträckning om jag hade en egen blogg och att blogga anonymt är nästan värre än att snyltblogga halvt anonymt. Tror jag fortsätter såhär tills jag inte längre bryr mig om vad folk tycker - like that´s gonna happen.
Kram
Redaktörn
Jo, det där med självcensuren är ett problem. Inte för att jag (uppenbarligen) har alltför många hämningar, men vissa saker blir för komplicerade att skriva om. Tyvärr.
Men skriv på här i halvanonymitet, vackra du. Nån gång kanske jag kräver en fulöl som ersättning.
Fulöl is my game, eller en dry martini på Riche till helgen kanske? Om jag orkar, vilket jag vet att jag gör men hade känts bra att säga att man för en gångs skull inte går ut på helgen. Vardagar är softast men lik förbannat står man där på Riche på fredagen/lördagen. Man är ett vanedjur.
Snart får du sluta smickra mig, blir antagligen odräglig med tiden ;)
Kram
Redaktörn
Oj, förtjusande!
Det gjorde min dag, helt klart.
Skicka en kommentar